Innehåll

Balans nr 2 2022

Att synliggöra revisorsyrkets attraktionskraft

I drygt tio år har jämställdhetsfrågan varit i fokus bland revisorer. Balans har årligen presenterat statistik som visar att det går ”åt rätt håll” och att det traditionellt mansdominerade yrket är attraktivt även för kvinnor. Diskussionen har dock varit tämligen endimensionell: den har fokuserat på delägarskap och uppdrag med beslutanderätt (styrelser, ledningsgrupper och övrigt chefskap) och tenderat att stanna vid sifferexercis. För att göra yrket attraktivt för både män och kvinnor behöver bredare och mer nyanserade resonemang föras om hur det ser ut på olika hierarkiska nivåer.

Att visa utvecklingen bland delägare och övriga beslutande enheter har sitt berättigande eftersom andelen kvinnor på dessa nivåer länge varit låg. Medan andelen kvinnliga delägare fortsatt är under 40 procent – och därmed inte kan sägas ha uppnått en jämställd nivå (inom intervallet 40/60) – har Balans jämställdhetsundersökning pekat på att övriga beslutande en­heter numera består av minst 40 procent kvinnor även om variationen mellan byråerna är stor.

Något som saknas i undersökningarna är basen. Här låter sig en uppdelning göras mellan revisorsassistenter och kvalificerade revisorer (som i dag till största delen utgörs av auktoriserade revisorer). En analys av könsfördelningen bland revisorsassistenterna visar att det sedan tio år tillbaka finns i stort sett lika många kvinnliga som manliga revisorsassistenter och att denna grupp alltså är numeriskt jämställd. Däremot uppgår andelen kvinnliga kvalificerade revisorer bara till 35 procent, vilket tyder på att kvinnorna inte tar steget från revisorassistent till auktoriserad revisor i samma utsträckning som männen. En tillbakablick visar dessutom att andelen kvinnliga kvalificerade revisorer var närmare 30 procent redan i slutet av 1990-talet.

En jämförelse kan göras med två andra klassiska professioner (läkare och präster), vilka även dessa sågs som manliga bastioner i början på förra seklet. I dag finns det ungefär lika många kvinnliga som manliga läkare och präster. Varför revisionsbranschen faller ur ramen är något att fundera över. Till detta kommer att andelen kvinnliga delägare är 29 procent och att andelen kvinnliga revisorer som granskar börsbolag är ännu lägre.

Hur låter sig siffrorna förstås? Vi kan skruva tiden tillbaka till det vi identifierat som ett första ställningstagande i jämställdhetsfrågor. Sveriges första revisorsorganisation, Svenska Revisorsamfundet, ansåg redan år 1908 att kvinnor borde ges möjlighet att arbeta som revisorer. Dock hade samfundet sina betänkligheter:

Det kan möjligen sägas att kvinnan saknar förmåga att själfständigt bedöma stora och omfattande företag eller kraft att på egen hand utöfva ett så pröfvande yrke som revisorns. Men så högt behöfver icke hvarje legitimerad revisors yrkesutöfvning sträcka sig.

Kvinnliga revisorer har länge fått visa att de visst är kompetenta. Till kvinnornas fördel talar att de som grupp uppvisar högre studieresultat och står sig bättre i Revisorsinspektionens tillsynsärenden jämfört med sina manliga kollegor. Ändå verkar uttalandet från 1908 fortsatt spöka då kvinnor verksamma som kvalificerade revisorer, delägare och revisorer i börsbolag ännu är underrepresenterade. Ett problem i sammanhanget är att fler kvinnor än män väljer att lämna revisionsbranschen och därmed varken auktoriseras eller når de högre positionerna i karriärstrappan.

Akademiska studier kring jämställdhet bland revisorer visar att byråledningar kan göra (och till viss del redan har gjort) yrket attraktivare för kvinnor genom formella organisatoriska förändringar. Att vara del i ett (manligt) nätverk har blivit mindre avgörande i rekryterings­processen. Möjlighet till deltidsarbete i samband med föräldraskap är ett annat exempel, även om det i praktiken är svårt för kvinnor högre upp i karriärstrappan att arbeta deltid. Vidare har vikten av icke formella organisatoriska faktorer lyfts som ett strukturellt problem. Det handlar om vilka värderingar och egenskaper som ges prioritet i samtalen i fikarummet, i korridoren eller på afterwork. Homosocialitet – i det här fallet att män tyr sig till likasinnade män och anger tonen – har visat sig kunna utestänga kvinnor från delar av revisionsverksamheten.

Att göra yrket attraktivt för kvinnor skulle alltså kunna innebära att ansträngningar görs för att ändra kulturen och jargongen på byråerna och att hänsyn tas till den här typen av mjuka och svårmätbara faktorer. Det är lätt att redovisa siffror som pekar på att det långsamt går ”åt rätt håll”, men det är viktigare att agera systematiskt så att arbetsklimatet tilltalar både män och kvinnor och att tydligt kommunicera vilken kombination av långsiktigt hållbara åtgärder som görs.

För en utförlig analys av jämställdhets­utvecklingen i den svenska revisionsbranschen från början av 1900-talet till i dag hänvisar vi till boken Revision – i går, i dag och i morgon som vi editerar och som kommer att publiceras när FAR firar 100 år 2023. 

Katharina Rahnert är universitetslektor i företags­ekonomi, Handelshögskolan vid Karlstads universitet.

Peter Öhman är professor i företagsekonomi, Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER) vid Mittuniversitetet.