Till förordning (EU) 2020/852 hör kommissionens delegerade förordningar:
(EU) 2023/2486 tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, till omställning till en cirkulär ekonomi, till förebyggande och begränsning av föroreningar eller till skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen
(EU) 2021/2178 specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet
(EU) 2021/2139 fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit denna förordning
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
Artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen syftar till att inrätta en inre marknad som ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bland annat bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt samt en hög miljöskyddsnivå och en förbättring av miljön.
Den 25 september 2015 antog FNs generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling: Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030). Kärnan i Agenda 2030 är målen för hållbar utveckling, och den omfattar de tre hållbarhetsdimensionerna: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. I kommissionens meddelande av den 22 november 2016 om nästa steg för en hållbar europeisk framtid kopplas målen för hållbar utveckling till unionens politikram för att säkerställa att unionens samtliga åtgärder och politiska initiativ, såväl inom unionen som globalt, redan från början integrerar målen för hållbar utveckling. I sina slutsatser av den 20 juni 2017 bekräftade rådet unionens och dess medlemsstaters åtagande att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt, och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter. Den 11 december 2019 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om den europeiska gröna given.
Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (Parisavtalet), godkändes av unionen den 5 oktober 2016. Syftet med artikel 2.1 c i Parisavtalet är att förstärka åtgärderna mot klimatförändringarna, bland annat genom att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling. I detta sammanhang antog Europeiska rådet den 12 december 2019 slutsatser om klimatförändringarna. Mot denna bakgrund utgör denna förordning ett viktigt steg i riktning mot målet att uppnå en klimatneutral union senast 2050.
Hållbarhet och en omställning till en säker, klimatneutral, klimatmässigt motståndskraftig, mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. Hållbar utveckling har länge stått i centrum för unionsprojektet, och fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) reflekterar den sociala och miljömässiga dimensionen.
I december 2016 gav kommissionen en högnivågrupp i uppdrag att ta fram en övergripande och heltäckande unionsstrategi om hållbar finansiering. I den rapport från högnivågruppen som offentliggjordes den 31 januari 2018 efterlyses ett tekniskt robust klassifikationssystem på unionsnivå för att klargöra vilka verksamheter som ska anses vara gröna eller hållbara, med utgångspunkt i att begränsa klimatförändringar.
I sitt meddelande av den 8 mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, som inför en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen med handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå en hållbar och inkluderande tillväxt. Inrättandet av ett enhetligt klassifikationssystem för hållbara verksamheter är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som planeras i handlingsplanen. I handlingsplanen slås fast att en styrning av kapitalflöden mot mer hållbara verksamheter måste bygga på en gemensam helhetssyn på verksamheters och investeringars miljömässiga hållbarhet. Som ett första steg skulle tydlig vägledning om vilka typer av verksamheter som anses bidra till miljömål vara till hjälp för att informera investerare om vilka investeringar som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Ytterligare vägledning om verksamheter som bidrar till andra hållbarhetsmål, inbegripet sociala mål, skulle kunna tas fram i ett senare skede.
Med tanke på de globala miljöutmaningarnas systemiska karaktär behövs en systemisk och framåtblickande strategi för miljömässig hållbarhet som kan hantera ökande negativa tendenser såsom klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, global överkonsumtion av resurser, livsmedelsbrist, ozonnedbrytning, havsförsurning, försämring av färskvattensystemet och förändrad markanvändning, liksom uppkomst av nya hot, såsom farliga kemikalier och deras kombinationseffekter.
I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU efterlyses ökad finansiering från den privata sektorn för miljö- och klimatrelaterade utgifter, särskilt genom inrättande av incitament och metoder som sporrar företagen att mäta såväl miljökostnaderna för sin verksamhet som vinsterna av att använda miljötjänster.
För att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen måste kapitalflöden styras mot hållbara investeringar. Det är viktigt att fullt ut utnyttja den inre marknadens potential för att uppnå dessa mål. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att undanröja hinder för en effektiv rörlighet för kapital mot hållbara investeringar på den inre marknaden och att förhindra att nya hinder uppkommer.
Med hänsyn till utmaningens omfattning och de kostnader som är förbundna med uteblivna eller försenade åtgärder bör det finansiella systemet gradvis anpassas i syfte att stödja en hållbar ekonomi. För detta ändamål behöver hållbar finansiering bli huvudregeln och hänsyn tas till de konsekvenser för hållbarheten som finansiella produkter och tjänster medför.
Att tillhandahålla finansiella produkter som har till syfte att uppnå miljömässigt hållbara mål är ett ändamålsenligt sätt att styra privata investeringar mot hållbara verksamheter. Krav för att marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara investeringar, inbegripet krav som fastställs av medlemsstaterna och unionen för att finansmarknadsaktörer och emittenter ska tillåtas använda nationella märkningar, syftar till att förbättra investerarnas förtroende och medvetenhet om dessa finansiella produkters eller företagsobligationers miljöpåverkan, skapa synlighet och motarbeta risken för grönmålning. Inom ramen för denna förordning avses med grönmålning att man får en orättvis konkurrensfördel genom att marknadsföra en finansiell produkt som miljövänlig när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljönormer. I nuläget har ett fåtal medlemsstater märkningssystem. Dessa befintliga system bygger på olika klassifikationssystem för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Med tanke på de politiska åtagandena inom ramen för Parisavtalet och på unionsnivå är det sannolikt att fler och fler medlemsstater kommer att inrätta märkningssystem eller införa andra krav för finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på främjande av finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara. I sådana fall skulle medlemsstaterna använda sina egna nationella klassifikationssystem för att fastställa vilka investeringar som ska anses hållbara. Om sådana nationella märkningssystem eller krav använde olika kriterier när det gäller att fastställa vilka ekonomiska verksamheter som ska anses miljömässigt hållbara skulle investerare avskräckas från att investera över gränserna, eftersom det är svårt att jämföra olika investeringsmöjligheter. Dessutom skulle ekonomiska aktörer som vill locka till sig investeringar från hela unionen behöva uppfylla olika kriterier i olika medlemsstater för att deras verksamheter ska anses vara miljömässigt hållbara. En avsaknad av enhetliga kriterier skulle därför öka kostnaderna och skapa ett betydande negativt incitament för ekonomiska aktörer när det gäller att skapa sig tillträde till gränsöverskridande kapitalmarknader i syfte att göra hållbara investeringar.
Kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar bör harmoniseras på unionsnivå för att avlägsna hinder för den inre marknadens funktion när det gäller att erhålla finansiering för hållbarhetsprojekt och för att förhindra att hinder för sådana projekt uppstår i framtiden. Med en sådan harmonisering skulle det bli lättare för ekonomiska aktörer att skaffa finansiering över gränserna för sina miljömässigt hållbara verksamheter, eftersom deras ekonomiska verksamheter då skulle kunna jämföras mot enhetliga kriterier för att väljas ut som underliggande tillgångar för miljömässigt hållbara investeringar. En sådan harmonisering skulle underlätta gränsöverskridande hållbar investering i unionen.
Om finansmarknadsaktörer inte förklarar för investerarna hur de verksamheter som de investerar i bidrar till miljömål, eller om finansmarknadsaktörer använder olika koncept när de förklarar vad som utgör en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet, kommer investerarna att anse det alltför besvärligt att kontrollera och jämföra olika finansiella produkter. Det har konstaterats att sådan praxis avskräcker investerare från att investera i miljömässigt hållbara finansiella produkter. Dessutom har brist på förtroende bland investerarna en mycket negativ inverkan på marknaden för hållbara investeringar. Det har även visat sig att nationella regler och marknadsbaserade initiativ för att ta itu med denna fråga på nationell nivå leder till en fragmentering av den inre marknaden. Om finansmarknadsaktörer lämnade upplysningar om hur och i vilken utsträckning de finansiella produkter som tillhandahålls som miljömässigt hållbara investerar i verksamheter som uppfyller kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter enligt denna förordning, och om finansmarknadsaktörer använde gemensamma kriterier för sådana upplysningar i hela unionen skulle det bli lättare för investerarna att jämföra investeringsmöjligheter över gränserna och investeringsobjekten skulle få incitament att göra sina affärsmodeller mer miljömässigt hållbara. Investerare skulle dessutom investera i miljömässigt hållbara finansiella produkter i hela unionen med större tillförsikt, vilket skulle förbättra den inre marknadens funktion.
För att hantera befintliga hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana hinder uppstår i framtiden bör medlemsstaterna och unionen vara skyldiga att använda ett gemensamt koncept för miljömässigt hållbara investeringar när de inför krav på nationell nivå och unionsnivå avseende finansmarknadsaktörer eller emittenter när det gäller märkning av finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara. För att undvika marknadsfragmentering och skada för konsumenternas och investerares intressen på grund av olikartade begrepp för vad som utgör miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör nationella krav som finansmarknadsaktörer eller emittenter är skyldiga att följa när de avser att marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer såsom miljömässigt hållbara bygga på de enhetliga kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Sådana finansmarknadsaktörer och emittenter inbegriper finansmarknadsaktörer som tillhandahåller miljömässigt hållbara finansiella produkter och icke-finansiella företag som ger ut miljömässigt hållbara företagsobligationer.
Fastställande av kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter kan uppmuntra ekonomiska aktörer som inte omfattas av denna förordning att frivilligt offentliggöra och lämna upplysningar på sina webbplatser om sina miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. De upplysningarna kommer inte bara att hjälpa finansmarknadsaktörer och andra relevanta aktörer på finansmarknaderna att lätt hitta information om vilka ekonomiska aktörer som bedriver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, utan också göra det lättare för dessa ekonomiska aktörer att skaffa finansiering för sina miljömässigt hållbara verksamheter.
En klassifikation på unionsnivå av miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör göra det möjligt att utarbeta framtida unionspolitik till stöd för hållbar finansiering, inbegripet unionsomfattande normer för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och att så småningom inrätta märkningar som formellt erkänner efterlevnaden av de normerna i hela unionen. Den skulle också kunna fungera som grund för andra ekonomiska och lagstiftningsmässiga åtgärder. Enhetliga rättsliga krav som fastställer i vilken grad investeringar är miljömässigt hållbara, baserade på enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, är nödvändiga som referens för framtida unionsrätt som har som mål att underlätta övergången till investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
När det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen har politiska åtgärder, såsom inrättandet av en europeisk fond för strategiska investeringar, effektivt bidragit till att styra privata investeringar, tillsammans med offentliga finanser, mot hållbara investeringar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 nämns ett fyrtioprocentigt klimatinvesteringsmål för infrastruktur- och innovationsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Gemensamma kriterier för att avgöra huruvida ekonomiska verksamheter ska anses vara hållbara, inbegripet deras miljöpåverkan, skulle kunna underbygga liknande framtida unionsinitiativ för att mobilisera investeringar som eftersträvar klimatrelaterade mål eller andra miljömål.
För att undvika att skada investerarintressen bör fondförvaltare och institutionella investerare som tillhandahåller finansiella produkter upplysa om hur och i vilken utsträckning de använder kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter för att avgöra hur miljömässigt hållbara deras investeringar är. De upplysningar som lämnas bör göra det möjligt för investerare att förstå den andel av den finansiella produktens underliggande investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla investeringar som ligger till grund för den finansiella produkten, varigenom det blir möjligt för investerare att förstå i vilken grad investeringen är miljömässigt hållbar. I fall då en finansiell produkts underliggande investeringar är i ekonomiska verksamheter som bidrar till ett miljömål bör de upplysningar som ska lämnas ange det eller de miljömål som den finansiella produktens underliggande investeringar bidrar till samt hur och i vilken utsträckning den finansiella produktens underliggande investeringar finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, och de bör inkludera uppgifter om andelen möjliggörande verksamheter respektive omställningsverksamheter. Kommissionen bör ange vilka upplysningar som måste lämnas för detta ändamål. Dessa upplysningar bör göra det möjligt för nationella behöriga myndigheter att enkelt kontrollera om upplysningsskyldigheten efterlevs och att se till att den efterlevs i enlighet med tillämplig nationell rätt. Om finansmarknadsaktörer inte beaktar kriterierna för miljömässigt hållbara investeringar bör de lämna en förklaring om detta. För att undvika att upplysningsskyldigheten kringgås bör denna skyldighet också gälla i fall då finansiella produkter marknadsförs som att de främjar miljörelaterade egenskaper, inklusive finansiella produkter som har miljöskydd i vidare bemärkelse som mål.
Upplysningsskyldigheterna i denna förordning kompletterar reglerna om lämnande av hållbarhetsrelaterade upplysningar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. I syfte att öka transparensen och för att finansmarknadsaktörer ska förse slutinvesterare med en objektiv referenspunkt för jämförelse avseende andelen investeringar som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter kompletterar denna förordning reglerna om transparens i fråga om upplysningar som lämnas innan avtal ingås och regelbundna rapporter i förordning (EU) 2019/2088. Definitionen av hållbar investering i förordning (EU) 2019/2088 inkluderar investeringar i ekonomiska verksamheter som bidrar till ett miljömål som, bland annat, bör innefatta investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i den mening som avses i den här förordningen. I förordning (EU) 2019/2088 anses dessutom en investering som en hållbar investering enbart om den inte orsakar betydande skada för ett miljömål eller socialt mål, såsom fastställs i den förordningen.
För att säkerställa att hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn är tillförlitliga, enhetliga och jämförbara bör upplysningar som lämnas enligt denna förordning i möjligaste mån använda befintliga hållbarhetsindikatorer föreslagna av Europaparlamentet i dess resolution av den 29 maj 2018 om hållbar finansiering. I det sammanhanget bör de tekniska granskningskriterierna i möjligaste mån grundas på de hållbarhetsindikatorer som avses i förordning (EU) 2019/2088.
När det gäller ekonomiska verksamheter som bedrivs av företag som inte är skyldiga att lämna upplysningar enligt denna förordning skulle det kunna föreligga undantagsfall där finansmarknadsaktörer inte rimligen kan erhålla den information som är relevant för att anpassningen till de tekniska granskningskriterier som antas enligt denna förordning ska kunna fastställas på ett tillförlitligt sätt. I sådana undantagsfall och endast för sådana ekonomiska verksamheter för vilka fullständig, tillförlitlig och aktuell information inte har kunnat erhållas bör finansmarknadsaktörer få göra kompletterande bedömningar och uppskattningar på grundval av information från andra källor. Sådana bedömningar och uppskattningar bör endast kompensera för begränsade och specifika delar av de önskade uppgifterna och leda till ett välbetänkt resultat. Finansmarknadsaktörer bör, i syfte att säkerställa att upplysningarna till investerare är tydliga och inte vilseledande, tydligt förklara vad deras slutsatser baseras på och varför de varit tvungna att göra sådana kompletterande bedömningar och uppskattningar för att kunna lämna upplysningar till slutinvesterare.
I sitt meddelande av den 20 juni 2019 om Riktlinjer för icke-finansiell rapportering: Tillägg avseende rapportering av klimatrelaterad information rekommenderar kommissionen att vissa stora företag ska rapportera om vissa klimatrelaterade centrala resultatindikatorer som är baserade på den ram som fastställs i denna förordning. Framför allt är information om hur stor andel av omsättning, kapitalutgifter eller driftsutgifter i sådana stora icke-finansiella företag som är kopplad till miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter liksom centrala resultatindikatorer som är skräddarsydda för stora finansiella företag användbara för investerare som är intresserade av företag vars produkter och tjänster bidrar väsentligt till något av de miljömål som anges i denna förordning. Det är därför lämpligt att kräva av sådana stora företag att de årligen offentliggör sådana centrala resultatindikatorer, och att ytterligare specificera detta krav i delegerade akter, särskilt med avseende på stora finansiella företag. Det vore oproportionerligt betungande att utvidga ett sådant krav till att omfatta mindre företag, men mindre företag kan frivilligt besluta sig för att offentliggöra sådan information.
För att det ska vara möjligt att fastställa huruvida en viss ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar bör en uttömmande förteckning över miljömål upprättas. Denna förordning bör omfatta följande sex miljömål: begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringar, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, förebyggande och begränsning av föroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.
En ekonomisk verksamhet som eftersträvar miljömålet begränsning av klimatförändringar bör bidra väsentligt till att stabilisera utsläppen av växthusgaser genom att undvika eller minska utsläppen eller genom att öka upptaget av desamma. Den ekonomiska verksamheten bör vara förenlig med Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Det miljömålet bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG.
En ekonomisk verksamhet som eftersträvar miljömålet anpassning till klimatförändringar bör bidra väsentligt till att minska eller förebygga de negativa konsekvenserna för det nuvarande eller förväntade framtida klimatet, eller riskerna för sådana negativa konsekvenser, antingen för själva verksamheten eller för människor, natur eller tillgångar. Det miljömålet bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030.
Miljömålet hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2006/7/EG, 2006/118/EG, 2008/56/EG och 2008/105/EG, rådets direktiv 91/271/EEG, 91/676/EEG och 98/83/EG och kommissionens beslut (EU) 2017/848 samt kommissionens meddelanden av den 18 juli 2007 Om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen, av den 14 november 2012 Strategi för att skydda Europas vattenresurser och av den 11 mars 2019 Europeiska unionens strategi om läkemedel i miljön.
Miljömålet omställning till en cirkulär ekonomi bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt på området för den cirkulära ekonomin, avfall och kemikalier, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1013/2006, (EG) nr 1907/2006 och (EU) 2019/1021 och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG, 2000/53/EG, 2006/66/EG, 2008/98/EG, 2010/75/EU, 2011/65/EU, 2012/19/EU, (EU) 2019/883 och (EU) 2019/904, rådets direktiv 1999/31/EG, kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 och kommissionens beslut 2000/532/EG och 2014/955/EU samt kommissionens meddelanden av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin och av den 16 januari 2018 En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi.
En ekonomisk verksamhet kan bidra väsentligt till miljömålet omställning till en cirkulär ekonomi på flera sätt. Den kan till exempel öka produkters hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet och återanvändbarhet, eller minska resursanvändningen genom utformning och materialval, vilket underlättar användning för nya ändamål, demontering och isärtagning i bygg- och anläggningssektorn, i synnerhet för att minska användningen av och främja återanvändning av byggnadsmaterial. Den kan också bidra till miljömålet omställning till en cirkulär ekonomi genom att ta fram affärsmodeller för produkter i form av tjänster samt cirkulära värdekedjor, i syfte att produkter, komponenter och material ska bibehålla högsta möjliga användbarhet och värde så länge som möjligt. Varje minskning av innehållet av farliga ämnen i material och produkter under hela livscykeln, inbegripet genom att de ersätts med säkrare alternativ, bör som ett minimum vara i enlighet med unionsrätten. En ekonomisk verksamhet kan också bidra väsentligt till miljömålet omställning till en cirkulär ekonomi genom att minska mängden livsmedelsavfall inom produktion, bearbetning, tillverkning eller distribution av livsmedel.
Miljömålen förebyggande och begränsning av föroreningar bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2004/35/EG, 2004/107/EG, 2006/118/EG, 2008/50/EG, 2008/105/EG, 2010/75/EU, (EU) 2016/802 och (EU) 2016/2284.
Miljömålen skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem bör tolkas i enlighet med relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 995/2010, (EU) nr 511/2014 och (EU) nr 1143/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG, rådets förordning (EG) nr 338/97, rådets direktiv 91/676/EEG och 92/43/EEG och med kommissionens meddelanden av den 21 maj 2003 Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt), av den 3 maj 2011 Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020, av den 6 maj 2013 Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital, av den 26 februari 2016 EUs handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter och av den 23 juli 2019 Intensifiera EUs insatser för att skydda och återställa världens skogar.
En ekonomisk verksamhet kan bidra väsentligt till målet skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem på flera sätt, inbegripet genom att skydda, bevara eller återställa den biologiska mångfalden och ekosystemen, och därigenom förbättra ekosystemtjänster. Sådana tjänster är indelade i fyra kategorier, nämligen tillhandahållande av tjänster, såsom tillhandahållande av livsmedel och vatten; regleringstjänster, såsom klimatkontroll och sjukdomsbekämpning; stödtjänster såsom näringscykler och syreproduktion; samt kulturtjänster, såsom tillhandahållande av andlig och rekreativ nytta.
Vid tillämpningen av denna förordning bör begreppet hållbart skogsbruk förstås genom beaktande av metoder och användning av skogar och skogsmark som bidrar till att öka den biologiska mångfalden eller till att stoppa eller förhindra förstöring av ekosystem, avskogning och förlust av livsmiljöer, genom beaktande av förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt, som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och deras potential att både nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå, och som inte skadar andra ekosystem, enligt definitionen i resolution H1 av andra ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa den 16–17 juni 1993 i Helsingfors: General Guidelines for the Sustainable Management of Forests in Europe, och genom beaktande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 995/2010 och (EU) 2018/841, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 och kommissionens meddelande av den 20 september 2013 EU-skogsstrategin för skogarna och den skogsbaserade sektorn.
Inom ramen för denna förordning används begreppet energieffektivitet i vid bemärkelse och bör förstås med beaktande av relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU och (EU) 2018/844, samt de genomförandeåtgärder som antagits enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG.
För varje miljömål bör fastställas enhetliga kriterier för att avgöra huruvida ekonomiska verksamheter bidrar väsentligt till det målet. Ett inslag i de enhetliga kriterierna bör vara att undvika betydande skada för de miljömål som anges i denna förordning. Syftet med detta är att undvika att investeringar anses som miljömässigt hållbara i fall då de ekonomiska verksamheter som gynnas av investeringarna skadar miljön i en utsträckning som väger tyngre än deras bidrag till ett miljömål. Sådana kriterier bör beakta – utöver den ekonomiska verksamhetens egen miljöpåverkan, inbegripet belägg från befintliga livscykelanalyser – livscykeln för de produkter och tjänster som tillhandahålls genom den ekonomiska verksamheten, särskilt genom att hänsyn tas till produktion och användning av produkter och slutet av deras livscykel.
Mot bakgrund av det gemensamma åtagandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen att följa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att stödja hållbar tillväxt för alla och att erkänna betydelsen av internationella miniminormer för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, bör efterlevnaden av minimiskyddsåtgärder vara ett villkor för att ekonomiska verksamheter ska anses som miljömässigt hållbara. Av denna anledning bör ekonomiska verksamheter anses som miljömässigt hållbara endast om de bedrivs i enlighet med OECDs riktlinjer för multinationella företag och FNs vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inbegripet Internationella arbetsorganisationens (ILO) förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, de åtta grundläggande ILO-konventionerna och det internationella regelverket för mänskliga rättigheter. I de grundläggande ILO-konventionerna definieras de mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter som företag bör följa. Flera av dessa internationella normer slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet förbudet mot slaveri och tvångsarbete och principen om icke-diskriminering. Dessa minimiskyddsåtgärder påverkar inte tillämpningen av striktare krav gällande miljö, hälsa, säkerhet och social hållbarhet som anges i unionsrätten, i tillämpliga fall. När företag efterlever dessa minimiskyddsåtgärder bör de följa principen orsaka inte betydande skada som avses i förordning (EU) 2019/2088 samt beakta de tekniska standarder för tillsyn som antas enligt den förordningen och vilka ytterligare specificerar denna princip.
För att säkerställa överensstämmelse mellan den här förordningen och förordning (EU) 2019/2088 bör den här förordningen ändra förordning (EU) 2019/2088 i syfte att ge de europeiska tillsynsmyndigheter som inrättats genom Europaparlamentets och rådet förordningar (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 (gemensamt de europeiska tillsynsmyndigheterna) mandat att gemensamt utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange kraven för innehåll och presentation av den informationen i relation till principen orsaka inte betydande skada. Dessa tekniska standarder för tillsyn bör vara förenliga med innehållet i, metoderna för och presentationen av de hållbarhetsindikatorer avseende negativa konsekvenser som avses i förordning (EU) 2019/2088. De bör också vara förenliga med de principer som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, OECDs riktlinjer för multinationella företag och FNs vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inbegripet ILOs förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, de åtta grundläggande ILO-konventionerna och det internationella regelverket för mänskliga rättigheter.
Vidare bör förordning (EU) 2019/2088 ändras i syfte att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna mandat att genom den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att komplettera reglerna om transparens i fråga om främjande av miljörelaterade egenskaper och av miljömässigt hållbara investeringar vid upplysningar som ska lämnas innan avtal ingås och regelbundna rapporter.
Med tanke på de specifika tekniska uppgifter som behövs för att bedöma en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och den snabbt föränderliga vetenskapen och tekniken bör kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter anpassas regelbundet så att de återspeglar sådana förändringar. För att kriterierna ska vara uppdaterade, på grundval av vetenskapliga bevis och synpunkter från experter och relevanta intressenter, bör villkoren för väsentligt bidrag och betydande skada specificeras närmare för olika ekonomiska verksamheter och uppdateras regelbundet. För detta ändamål bör detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier fastställas av kommissionen för olika ekonomiska verksamheter, på grundval av tekniska synpunkter från en flerpartsplattform för hållbar finansiering.
Vissa ekonomiska verksamheter har negativa konsekvenser för miljön, och ett väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål kan uppnås genom att dessa negativa konsekvenser minskas. För dessa ekonomiska verksamheter bör tekniska granskningskriterier fastställas som kräver en väsentlig förbättring av miljöprestandan jämfört med bland annat industrigenomsnittet, men som samtidigt undviker miljömässigt skadliga inlåsningseffekter, inbegripet koldioxidintensiva inlåsningseffekter, under den finansierade ekonomiska verksamhetens ekonomiska livslängd. I dessa kriterier bör också hänsyn tas till en specifik ekonomisk verksamhets långsiktiga inverkan.
En ekonomisk verksamhet bör inte anses som miljömässigt hållbar om den orsakar mer skada än nytta för miljön. De tekniska granskningskriterierna bör identifiera de minimikrav som är nödvändiga för att undvika betydande skada för andra mål, inbegripet genom att bygga vidare på minimikrav som har fastställs i enlighet med unionsrätten. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den säkerställa att de baseras på tillgängliga vetenskapliga bevis, att de utformas med beaktande av livscykelöverväganden, inbegripet befintliga livscykelanalyser, och att de uppdateras regelbundet. Om den vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa en risk med tillräcklig visshet bör försiktighetsprincipen gälla, i enlighet med artikel 191 i EUF-fördraget.
När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna för miljömålet begränsning av klimatförändringar bör den beakta och skapa incitament för den pågående och nödvändiga omställningen till en klimatneutral ekonomi i enlighet med artikel 10.2 i denna förordning. Utöver användning av klimatneutral energi samt ökade investeringar i ekonomiska verksamheter och sektorer som redan är koldioxidsnåla kräver omställningen väsentliga minskningar av växthusgasutsläppen i andra ekonomiska verksamheter och sektorer för vilka det inte finns några tekniskt och ekonomiskt genomförbara koldioxidsnåla alternativ. Dessa ekonomiska omställningsverksamheter bör anses bidra väsentligt till en begränsning av klimatförändringar om deras växthusgasutsläpp är väsentligt lägre än sektors- eller industrigenomsnittet, de inte hindrar utvecklingen och användningen av koldioxidsnåla alternativ och de inte leder till en inlåsning av tillgångar som är oförenlig med målet klimatneutralitet, med beaktande av dessa tillgångars ekonomiska livslängd. De tekniska granskningskriterierna för sådana ekonomiska omställningsverksamheter bör säkerställa att dessa omställningsverksamheter på ett trovärdigt sätt kan leda till klimatneutralitet, och bör med jämna mellanrum justeras i enlighet med detta.
En ekonomisk verksamhet bör anses bidra väsentligt till ett eller flera av de miljömål som anges i denna förordning om den direkt gör det möjligt för andra verksamheter att bidra väsentligt till ett eller flera av dessa mål. Sådana möjliggörande verksamheter bör inte leda till någon inlåsning av tillgångar som undergräver långsiktiga miljömål, med beaktande av dessa tillgångars ekonomiska livslängd, och den bör ha en väsentlig positiv miljöpåverkan på grundval av livscykelöverväganden.
När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den beakta relevant unionsrätt, inklusive Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1221/2009 och (EG) nr 66/2010 liksom kommissionens rekommendation 2013/179/EU och kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 Offentlig upphandling för en bättre miljö. För att undvika onödiga inkonsekvenser med klassifikationer av ekonomiska verksamheter som redan används för andra ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till de statistiska klassifikationerna med anknytning till miljöindustrin, nämligen klassifikationen av miljöskyddsaktiviteter (Cepa) och klassifikationen av resurshanteringsaktiviteter (CReMA) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 538/2014. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den beakta befintliga miljöindikatorer och rapporteringsramar, som tagits fram av bland annat kommissionen och Europeiska miljöbyrån, och befintliga internationella normer, såsom de som tagits fram av bland annat OECD.
När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den även beakta infrastruktursektorns särdrag, och ta hänsyn till miljörelaterade, sociala och ekonomiska externaliteter i en lönsamhetsanalys. I detta avseende bör kommissionen beakta relevant unionsrätt, inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG, 2011/92/EU, 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU, normer och aktuella metoder, samt det arbete som utförs av internationella organisationer, såsom OECD. I detta sammanhang bör de tekniska granskningskriterierna främja lämpliga ramar för styrning som integrerar miljörelaterade, sociala och styrningsrelaterade faktorer såsom de anges i de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar i alla stadier av ett projekts livscykel.
De tekniska granskningskriterierna bör säkerställa att relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor kan anses som miljömässigt hållbara och behandlas lika om de bidrar lika mycket till ett eller flera av de miljömål som fastställs i denna förordning. Den potentiella kapaciteten att bidra till dessa miljömål kan variera mellan sektorer, vilket bör återspeglas i kriterierna. Inom varje enskild sektor bör dessa kriterier dock inte ge vissa ekonomiska verksamheter orättvisa nackdelar jämfört med andra om de förstnämnda bidrar till miljömålen i samma utsträckning som de sistnämnda.
När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna för miljömässigt hållbara verksamheter bör den bedöma huruvida fastställandet av dessa kriterier skulle leda till strandade tillgångar eller resultera i inkonsekventa incitament eller ha andra negativa konsekvenser för finansmarknaderna.
För att undvika överdrivet betungande efterlevnadskostnader för ekonomiska aktörer bör kommissionen fastställa tekniska granskningskriterier som ger tillräcklig klarhet angående rättsläget, är praktiskt genomförbara, lätta att tillämpa och vars efterlevnad kan kontrolleras med rimliga efterlevnadskostnader, varigenom onödiga administrativa bördor undviks. De tekniska granskningskriterierna kan kräva att en livscykelanalys görs, när en sådan är tillräckligt genomförbar och i nödvändiga fall.
För att säkerställa att investeringarna styrs mot ekonomiska verksamheter som har störst positiv inverkan på miljömålen bör kommissionen prioritera att inrätta tekniska granskningskriterier för de ekonomiska verksamheter som potentiellt kan bidra mest till miljömålen.
Lämpliga tekniska granskningskriterier bör fastställas för transportsektorn, även för mobila tillgångar. Dessa tekniska granskningskriterier bör beakta omständigheten att transportsektorn, inklusive internationell sjöfart, står för nästan 26 % av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Såsom anges i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt står transportsektorn för omkring 30 % av de ytterligare årliga investeringar som behövs för hållbar utveckling i unionen, till exempel för att öka elektrifieringen eller stödja omställningen till renare transportsätt genom att främja trafikomställningar och bättre trafikledning.
När kommissionen utarbetar de tekniska granskningskriterierna är det särskilt viktigt att den anordnar lämpliga samråd i linje med agendan för bättre lagstiftning. Arbetet med att fastställa och uppdatera de tekniska granskningskriterierna bör involvera relevanta intressenter och bygga på råd från experter med styrkt kunskap och erfarenhet inom de berörda områdena. I detta syfte bör kommissionen inrätta en plattform för hållbar finansiering (plattformen). Plattformen bör bestå av experter som representerar både den privata och den offentliga sektorn. Experterna från den offentliga sektorn bör inkludera representanter för Europeiska miljöbyrån, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska investeringsbanken och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.
Experterna från den privata sektorn bör inkludera representanter för finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer och verksamhetssektorer som företräder relevanta branscher samt personer med sakkunskap inom redovisning och rapportering. Plattformen bör också inkludera experter som representerar det civila samhället, inbegripet experter med sakkunskap i miljöfrågor, sociala frågor och arbetsmarknads- och styrningsfrågor. Finansmarknadsaktörer bör uppmuntras att informera kommissionen om de anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna – eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts – bör anses vara miljömässigt hållbar, i syfte att hjälpa kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att komplettera eller uppdatera de tekniska granskningskriterierna.
Plattformen bör vara sammansatt i enlighet med de tillämpliga övergripande reglerna om inrättande av kommissionens expertgrupper och deras funktion, även vad gäller urvalsförfarandet. Urvalsförfarandet bör syfta till att säkerställa sakkunskap på hög nivå, geografisk och könsmässig balans samt en välavvägd representation vad gäller relevant kunskap med tanke på plattformens särskilda uppgifter. Under urvalsförfarandet bör kommissionen göra en bedömning, i enlighet med de övergripande reglerna, av huruvida potentiella intressekonflikter föreligger och vidta lämpliga åtgärder för att hantera sådana eventuella konflikter.
Plattformen bör ge kommissionen råd angående utarbetande, analys och översyn av tekniska granskningskriterier, inklusive sådana kriteriers potentiella inverkan på värderingen av tillgångar som anses vara miljömässigt hållbara tillgångar enligt befintlig marknadspraxis. Plattformen bör också ge råd till kommissionen om huruvida de tekniska granskningskriterierna är lämpliga för användning i framtida unionspolitiska initiativ som syftar till att underlätta hållbara investeringar och om den roll som standarder för hållbarhetsredovisning och hållbarhetsrapportering kan spela i fråga om stöd för tillämpningen av de tekniska granskningskriterierna. Plattformen bör ge kommissionen råd om utvecklingen av ytterligare åtgärder för att förbättra uppgifters tillgänglighet och kvalitet, med beaktande av målet att undvika onödiga administrativa bördor, om arbetet med att nå andra hållbarhetsmål, inbegripet sociala mål, och om hur minimiskyddsåtgärderna fungerar och det eventuella behovet av att komplettera dem.
Kommissionen bör låta den befintliga expertgruppen för medlemsstaterna om hållbar finansiering finnas kvar och ge den en formell ställning. Expertgruppens uppgifter kommer bland annat att bestå av att ge råd till kommissionen om de tekniska granskningskriteriernas lämplighet och den metod som plattformen väljer för att ta fram dessa kriterier. I detta syfte bör kommissionen hålla medlemsstaterna informerade genom regelbundna möten i expertgruppen för medlemsstaterna om hållbar finansiering.
I syfte att specificera kraven i denna förordning, och särskilt i syfte att fastställa och uppdatera detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier för olika ekonomiska verksamheter när det gäller vad som utgör ett väsentligt bidrag till och betydande skada för miljömålen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på vilka upplysningar som krävs för att följa upplysningsskyldigheten enligt denna förordning samt med avseende på de tekniska granskningskriterierna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, t.ex. genom plattformen och expertgruppen för medlemsstaterna om hållbar finansiering, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet vid förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Denna förordning kompletterar de upplysningskrav som fastställs i förordning (EU) 2019/2088. För att säkerställa en välorganiserad och ändamålsenlig tillsyn av finansmarknadsaktörers efterlevnad av denna förordning bör medlemsstaterna förlita sig på de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med förordning (EU) 2019/2088. För att upprätthålla efterlevnad bör medlemsstaterna dessutom fastställa regler om åtgärder och sanktioner som bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Nationella behöriga myndigheter och de europeiska tillsynsmyndigheterna bör utöva de befogenheter att ingripa mot produkter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 600/2014, (EU) nr 1286/2014 och (EU) 2019/1238 även i fråga om vilseledande försäljning eller vilseledande hållbarhetsrelaterade upplysningar, inklusive de upplysningar som krävs enligt den här förordningen.
För att säkerställa en effektiv och hållbar organisering av arbetet och mötespraxis både vad gäller plattformen och expertgruppen för medlemsstaterna om hållbar finansiering, och för att möjliggöra brett deltagande och effektiv samverkan inom grupperna, deras undergrupper, kommissionen och intressenter bör en ökad användning av digital, inbegripet virtuell, teknik övervägas.
För att ge de relevanta aktörerna tillräckligt med tid att bekanta sig med de kriterier för att ekonomiska verksamheter ska anses vara miljömässigt hållbara som anges i denna förordning och förbereda för tillämpningen av dessa bör skyldigheterna i denna förordning för vart och ett av miljömålen bli tillämpliga tolv månader efter fastställandet av de relevanta tekniska granskningskriterierna.
Bestämmelser i denna förordning som hänvisar till certifikatbaserade system för skatteincitament som existerade innan denna förordning trädde i kraft påverkar inte unionens och medlemsstaternas respektive befogenheter i fråga om skattebestämmelser såsom de följer av fördragen.
Tillämpningen av denna förordning bör ses över regelbundet i syfte att bedöma, bland annat, framstegen med avseende på utarbetandet av tekniska granskningskriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter; det eventuella behovet av att se över och komplettera kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar; ändamålsenligheten i klassifikationssystemet för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter när det gäller att styra privata investeringar mot sådana verksamheter och särskilt vad gäller kapitalflödet till privata företag och andra rättsliga enheter; samt den ytterligare utvecklingen av det klassifikations systemet, inbegripet genom utvidgning av det så att det omfattar mer än miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, i syfte att den ska omfatta verksamheter som orsakar betydande skada för miljön, samt andra hållbarhetsmål, inbegripet sociala mål.
Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att på unionsnivå införa enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
Kapitel I Innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1 Innehåll och tillämpningsområde
1.I denna förordning fastställs kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar i syfte att fastställa i vilken grad en investering är miljömässigt hållbar.
2.Denna förordning ska tillämpas på
åtgärder som antas av medlemsstater eller unionen i vilka det fastställs krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara,
finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter,
företag som omfattas av skyldigheten att offentliggöra en icke-finansiell rapport eller en icke-finansiell rapport för koncern enligt artikel 19a respektive 29a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU.
Artikel 2 Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
miljömässigt hållbar investering: en investering i en eller flera ekonomiska verksamheter som enligt denna förordning anses vara miljömässigt hållbara.
finansmarknadsaktör: en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/2088, vilket inbegriper en utvecklare av en pensionsprodukt på vilken en medlemsstat har beslutat att tillämpa den förordningen i enlighet med artikel 16 i den förordningen.
finansiell produkt: en finansiell produkt enligt definitionen i artikel 2.12 i förordning (EU) 2019/2088.
emittent: en emittent enligt definitionen i artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129.
begränsning av klimatförändringar: arbetet med att hålla ökningen i den globala genomsnittstemperaturen långt under 2° C samt göra ansträngningar för att begränsa den till 1,5° C över förindustriell nivå, i enlighet med Parisavtalet.
anpassning till klimatförändringar: arbetet med anpassningen till faktiska och förväntade klimatförändringar och deras effekter.
växthusgas: en växthusgas som finns förtecknad i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013.
avfallshierarki: den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG.
cirkulär ekonomi: ett ekonomiskt system genom vilket värdet på produkter, material och övriga resurser inom ekonomin upprätthålls så länge som möjligt, vilket leder till att de används mer effektivt inom produktion och konsumtion, så att miljöpåverkan av användningen av dem minskar, och avfall och utsläpp av farliga ämnen under alla etapper av deras livscykel minimeras, inbegripet genom tillämpning av avfallshierarkin.
förorening: ämne, vibration, värme, buller, ljus eller annan förorening i luft, vatten eller mark som kan skada människors hälsa eller miljön, medföra skador på materiell egendom eller medföra skador på eller försvåra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön.
mark: jordskorpans översta skikt, beläget mellan berggrunden och ytan, som består av mineralpartiklar, organiskt material, vatten, luft och levande organismer.
miljöförorening:
direkt eller indirekt överföring av föroreningar till luft, vatten eller mark som en följd av mänsklig verksamhet,
när det gäller den marina miljön, förorening enligt definitionen i artikel 3.8 i direktiv 2008/56/EG,
när det gäller vattenmiljön, förorening enligt definitionen i artikel 2.33 i direktiv 2000/60/EG.
ekosystem: ett dynamiskt komplex av växt-, djur- och mikroorganismsamhällen och deras icke-levande miljö som interagerar som en funktionell enhet.
ekosystemtjänster: ekosystems direkta och indirekta bidrag till de ekonomiska, sociala, kulturella och andra fördelar som människor erhåller från ekosystem.
biologisk mångfald: variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; begreppet innefattar mångfald inom arter, mellan arter och i ekosystem.
gott tillstånd: när det gäller ekosystem, att ekosystemet befinner sig i ett gott fysiskt, kemiskt och biologiskt tillstånd eller har god fysisk, kemisk och biologisk kvalitet och är självreproducerbart eller kan återställa sig självt, i vilket artsammansättning, ekosystemstruktur och ekologiska funktioner inte är skadade.
energieffektivitet: effektivare energianvändning i alla steg av energikedjan, från produktion till slutlig förbrukning.
marina vatten: marina vatten enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG.
ytvatten: ytvatten enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2000/60/EG.
grundvatten: grundvatten enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2000/60/EG.
god miljöstatus: god miljöstatus enligt definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG.
god status:
när det gäller ytvatten, att ha både god ekologisk status enligt definitionen i artikel 2.22 i direktiv 2000/60/EG och god kemisk ytvattenstatus enligt definitionen i artikel 2.24 i det direktivet,
när det gäller grundvatten, att ha både god kemisk grundvattenstatus enligt definitionen i artikel 2.25 i direktiv 2000/60/EG och god kvantitativ status enligt definitionen i artikel 2.28 i det direktivet.
god ekologisk potential: god ekologisk potential enligt definitionen i artikel 2.23 i direktiv 2000/60/EG.
Kapitel II Miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
Artikel 3 Kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
I syfte att fastställa i vilken grad en investering är miljömässigt hållbar ska en ekonomisk verksamhet anses vara miljömässigt hållbar om den ekonomiska verksamheten
bidrar väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 9 i enlighet med artiklarna 10–16,
inte orsakar betydande skada för något av miljömålen i artikel 9 i enlighet med artikel 17,
utförs i överensstämmelse med de minimiskyddsåtgärder som fastställs i artikel 18, och
överensstämmer med tekniska granskningskriterier som har fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 eller 15.2.
Artikel 4 Användning av kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter inom ramen för offentliga åtgärder och inom ramen för standarder och märkningar
Medlemsstaterna och unionen ska tillämpa kriterierna i artikel 3 för att fastställa huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar i samband med alla åtgärder som föreskriver krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara.
Artikel 5 Transparens i fråga om miljömässigt hållbara investeringar i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter
I fall då en sådan finansiell produkt som avses i artikel 9.1, 9.2 eller 9.3 i förordning (EU) 2019/2088 investerar i en ekonomisk verksamhet som bidrar till ett miljömål i den mening som avses i artikel 2.17 i den förordningen ska de upplysningar som ska lämnas i enlighet med artiklarna 6.3 och 11.2 i den förordningen innehålla följande:
information om det eller de miljömål som anges i artikel 9 i den här förordningen som den finansiella produktens underliggande investering bidrar till, och
en beskrivning av hur och i vilken utsträckning den finansiella produktens underliggande investeringar är i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt artikel 3 i den här förordningen.
Den beskrivning som avses i första stycket b i denna artikel ska ange den andel investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som valts för den finansiella produkten, inbegripet uppgifter om de andelar möjliggörande verksamheter och omställningsverksamheter som avses i artikel 16 respektive artikel 10.2, uttryckt i procent av samtliga de investeringar som valts för den finansiella produkten.
Artikel 6 Transparens i fråga om finansiella produkter som främjar miljörelaterade egenskaper i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter
I fall då en sådan finansiell produkt som avses i artikel 8.1 i förordning (EU) 2019/2088 främjar miljörelaterade egenskaper ska artikel 5 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.
De upplysningar som ska lämnas i enlighet med artiklarna 6.3 och 11.2 i förordning (EU) 2019/2088 ska åtföljas av följande förklaring:
”Principen orsaka inte betydande skada är endast tillämplig på de av den finansiella produktens underliggande investeringar som beaktar EU-kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
Den återstående delen av denna finansiella produkt har underliggande investeringar som inte beaktar EU-kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.”
Artikel 7 Transparens i fråga om andra finansiella produkter i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter
I fall då en finansiell produkt inte omfattas av artikel 8.1 eller artikel 9.1, 9.2 eller 9.3 i förordning (EU) 2019/2088 ska de upplysningar som ska lämnas i enlighet med de bestämmelser i sektorsspecifik lagstiftning som avses i artiklarna 6.3 och 11.2 i den förordningen åtföljas av följande förklaring:
”Denna finansiella produkts underliggande investeringar beaktar inte EU-kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.”
Artikel 8 Företags transparens i icke-finansiella rapporter
1.Företag som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU ska i sin icke-finansiella rapport eller sin icke-finansiella rapport för koncernen inkludera information om hur och i vilken utsträckning företagets verksamheter är förknippade med ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara enligt artiklarna 3 och 9 i denna förordning.
2.Icke-finansiella företag ska särskilt lämna upplysningar om
den andel av deras omsättning som härrör från produkter eller tjänster som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt artiklarna 3 och 9, och
den andel av deras kapitalutgifter och den andel av deras driftsutgifter som avser tillgångar eller processer som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt artiklarna 3 och 9.
3.Om ett företag offentliggör icke-finansiell information enligt artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU i en separat rapport i enlighet med artikel 19a.4 eller 29a.4 i det direktivet, ska den information som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln offentliggöras i den separata rapporten.
4.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 för att komplettera punkterna 1 och 2 i den här artikeln i syfte att specificera innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas enligt de punkterna, inbegripet den metod som ska användas i syfte att följa dessa, med beaktande av särdragen hos både finansiella och icke- finansiella företag och de tekniska granskningskriterier som fastställts enligt denna förordning. Kommissionen ska anta den delegerade akten senast den 1 juni 2021.
Artikel 9 Miljömål
Vid tillämpningen av denna förordning utgörs miljömålen av följande:
Begränsning av klimatförändringar.
Anpassning till klimatförändringar.
Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser.
Omställning till en cirkulär ekonomi.
Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar.
Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.
Artikel 10 Väsentliga bidrag till begränsningen av klimatförändringar
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringar om den verksamheten väsentligen bidrar till att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet som överensstämmer med Parisavtalets långsiktiga temperaturmål genom att undvika eller minska växthusgasutsläpp eller öka upptaget av växthusgasutsläpp på något av följande sätt, inbegripet genom process- eller produktinnovation:
Den genererar, överför, lagrar, distribuerar eller använder förnybar energi i linje med direktiv (EU) 2018/2001, inbegripet genom att använda innovativ teknik med potential för betydande framtida besparingar eller genom en nödvändig förstärkning eller utbyggnad av elnätet.
Den ökar energieffektiviteten, med undantag för sådana elproduktionsverksamheter som avses i artikel 19.3.
Den ökar ren eller klimatneutral mobilitet.
Den byter till användning av förnybara material från hållbara källor.
Den ökar bruket av miljösäker avskiljning och användning av koldioxid (CCU) samt teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som åstadkommer en nettominskning av växthusgasutsläppen.
Den stärker kolsänkor i mark, inbegripet genom att avskogning och skogsförstörelse undviks, genom återställande av skogar, hållbart brukande och återställande av åkermark, gräsmark och våtmarker, beskogning och regenerativt jordbruk.
Den upprättar den energiinfrastruktur som krävs för att möjliggöra utfasning av fossila bränslen ur energisystem.
Den framställer rena och effektiva bränslen från förnybara eller koldioxidneutrala källor.
Den möjliggör någon av de verksamheter som anges i leden a–h i denna punkt i enlighet med artikel 16.
2.Vid tillämpning av punkt 1 ska en ekonomisk verksamhet för vilken det inte finns något tekniskt och ekonomiskt genomförbart koldioxidsnålt alternativ anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringar om den utgör ett stöd för omställningen till en klimatneutral ekonomi som är förenligt med en bana för att begränsa temperaturökningen till 1,5 C över förindustriell nivå, inbegripet genom utfasning av växthusgasutsläpp, särskilt utsläpp från fasta fossila bränslen, och om den verksamheten
medför växthusgasutsläpp på nivåer som motsvarar bästa prestanda inom sektorn eller branschen,
inte hindrar utvecklingen och användningen av koldioxidsnåla alternativ, och
inte leder till en inlåsning av koldioxidintensiva tillgångar med beaktande av dessa tillgångars ekonomiska livslängd.
Vid tillämpningen av denna punkt och vid fastställandet av tekniska granskningskriterier enligt artikel 19 ska kommissionen göra en bedömning av alla relevanta befintliga teknikers potentiella bidrag och genomförbarhet.
3.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 för att
komplettera punkterna 1 och 2 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringar, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
4.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 3 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 3 i den här artikeln.
5.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 3 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
6.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 3 senast den 31 december 2020 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2022.
Artikel 11 Väsentligt bidrag till anpassning till klimatförändringar
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringar om den verksamheten
inbegriper anpassningslösningar som antingen väsentligt minskar risken för de negativa konsekvenserna av det nuvarande klimatet och det förväntade framtida klimatet för den ekonomiska verksamheten eller väsentligt minskar dessa negativa konsekvenser, utan att risken för negativa konsekvenser för människor, natur eller tillgångar ökar, eller
tillhandahåller anpassningslösningar som, utöver att uppfylla villkoren i artikel 16, bidrar väsentligt till att förebygga eller minska risken för de negativa konsekvenserna av det nuvarande klimatet och det förväntade framtida klimatet för människor, natur eller tillgångar utan att risken för negativa konsekvenser ökar för andra människor, natur eller tillgångar.
2.De anpassningslösningar som avses i punkt 1 a ska bedömas och rangordnas i prioritetsordning med hjälp av bästa tillgängliga klimatprognoser och ska åtminstone förhindra eller minska
klimatförändringarnas plats- och sammanhangsspecifika negativa konsekvenser för den ekonomiska verksamheten, eller
klimatförändringarnas potentiella negativa konsekvenser för den miljö där den ekonomiska verksamheten äger rum.
3.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 i syfte att
komplettera punkterna 1 och 2 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringar, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
4.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 3 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 3 i den här artikeln.
5.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 3 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
6.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 3 senast den 31 december 2020 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2022.
Artikel 12 Väsentligt bidrag till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser om den verksamheten antingen bidrar väsentligt till att vattenförekomster uppnår god status, inbegripet yt- och grundvattenförekomster, eller till att förhindra försämring av vattenförekomster som redan har god status, eller väsentligt bidrar till att marina vatten uppnår god miljöstatus, eller till att förhindra att marina vatten försämras när de redan har god miljöstatus, på något av följande sätt:
Den skyddar miljön från negativa effekter av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten, bland annat från alltmer oroväckande föroreningar såsom läkemedel och mikroplaster, exempelvis genom att säkerställa lämplig insamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten.
Den skyddar människors hälsa från negativa konsekvenser av eventuell kontaminering av dricksvatten genom att säkerställa att det är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som utgör en potentiell fara för människors hälsa och genom att förbättra människors tillgång till rent dricksvatten.
Den förbättrar vattenförvaltning och vatteneffektivitet, inbegripet genom att skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem, genom att främja en hållbar vattenanvändning genom långsiktigt skydd av tillgängliga vattenresurser, bland annat med hjälp av åtgärder såsom återanvändning av vatten, genom att säkerställa en gradvis minskning av förorenande utsläpp i yt- och grundvatten, genom att bidra till en begränsning av effekterna av översvämning och torka, eller med hjälp av någon annan verksamhet som skyddar eller förbättrar vattenförekomsters kvalitativa och kvantitativa status.
Den säkerställer en hållbar användning av marina ekosystemtjänster eller bidrar till god miljöstatus i marina vatten, inbegripet genom att skydda, bevara eller återställa den marina miljön och genom att förebygga eller minska utsläpp i den marina miljön.
Den möjliggör någon av de verksamheter som anges i leden a–d i denna punkt i enlighet med artikel 16.
2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 i syfte att
komplettera punkt 1 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
3.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 2 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln.
4.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
5.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2021 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2023.
Artikel 13 Väsentliga bidrag till omställningen till en cirkulär ekonomi
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till omställningen till en cirkulär ekonomi, inbegripet förebyggande, återanvändning och materialåtervinning av avfall, om den verksamheten
använder naturresurser, inbegripet biobaserade material och andra råmaterial från hållbara källor, på ett effektivare sätt inom produktionen, inbegripet genom
minskad användning av primära råmaterial eller ökad användning av biprodukter och sekundära råmaterial, eller
resurs- och energieffektivitetsåtgärder.
ökar produkters hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet eller återanvändbarhet, särskilt vid utformning och tillverkning,
ökar möjligheten att materialåtervinna produkter, inbegripet möjligheten att materialåtervinna enskilda material som ingår i produkterna, bland annat genom att ersätta eller minska användningen av produkter och material som inte går att materialåtervinna, särskilt vid utformning och tillverkning,
väsentligt minskar innehållet av farliga ämnen och ersätter särskilt farliga ämnen i material och produkter under hela deras livscykel, i linje med de mål som anges i unionsrätten, inbegripet genom att ersätta sådana ämnen med säkrare alternativ och genom att säkerställa spårbarhet,
förlänger användningen av produkter, inbegripet genom återanvändning, utformning för lång livslängd, användning för nya ändamål, demontering, återtillverkning, uppgradering och reparation, och genom delad användning av produkter,
ökar användningen av sekundära råmaterial och kvaliteten på dessa, inbegripet genom en högkvalitativ materialåtervinning av avfall,
förebygger eller minskar avfallsgenerering, inbegripet generering av avfall från mineralutvinning och avfall från bygg- och rivningsverksamhet,
ökar förberedelsen för återanvändning och materialåtervinning av avfall,
ökar utvecklingen av den infrastruktur för avfallshantering som krävs för förebyggande, för förberedelse för återanvändning och för materialåtervinning samtidigt som det säkerställs att de återvunna materialen materialåtervinns som sekundära råmaterial av hög kvalitet och används i produktion, så att nedgradering av avfallet undviks,
minimerar förbränning av avfall och undviker bortskaffande av avfall, inbegripet deponering, i enlighet med principerna för avfallshierarkin,
förhindrar och minskar nedskräpning, eller
möjliggör någon av de verksamheter som förtecknas i leden a–k i denna punkt i enlighet med artikel 16.
2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 i syfte att
komplettera punkt 1 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till omställningen till en cirkulär ekonomi, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilka tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
3.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 2 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln.
4.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
5.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2021 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2023.
Artikel 14 Väsentligt bidrag till förebyggande och begränsning av miljöföroreningar
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till förebyggande och begränsning av miljöföroreningar om den verksamheten bidrar väsentligt till miljöskydd mot miljöföroreningar genom att
förebygga eller, där detta inte är praktiskt genomförbart, minska utsläpp av föroreningar till luft, vatten eller mark, utom växthusgaser,
förbättra luft-, vatten- eller markkvalitet i områden där den ekonomiska verksamheten utförs samtidigt som den minimerar de negativa konsekvenserna för människors hälsa och miljön eller risken för sådana,
förebygga eller minimera de negativa konsekvenserna för människors hälsa och miljön i samband med framställning, användning eller bortskaffande av kemikalier,
städa upp skräp och andra miljöföroreningar, eller
möjliggöra någon av de verksamheter som förtecknas i leden a–d i denna punkt i enlighet med artikel 16.
2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 i syfte att
komplettera punkt 1 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till förebyggande och begränsning av miljöföroreningar, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
3.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 2 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln.
4.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
5.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2021 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2023.
Artikel 15 Väsentligt bidrag till skyddet och återställandet av biologisk mångfald och ekosystem
1.En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till skyddet och återställandet av biologisk mångfald och ekosystem om den verksamheten bidrar väsentligt till att skydda, bevara eller återställa biologisk mångfald eller till att uppnå ett gott tillstånd för ekosystem, eller till att skydda ekosystem som redan befinner sig i ett gott tillstånd, genom
bevarande av natur och biologisk mångfald, inbegripet att åstadkomma gynnsam bevarandestatus för naturliga och delvis naturliga livsmiljöer och arter, eller förhindra försämring av dem om deras bevarandestatus redan är gynnsam, samt skydd och återställande av landekosystem, marina ekosystem och andra akvatiska ekosystem för att förbättra deras tillstånd och öka deras kapacitet att tillhandahålla ekosystemtjänster,
hållbar markanvändning och markförvaltning, inbegripet lämpligt skydd av markens biologiska mångfald, undvikande av nettoförstöring av mark samt efterbehandling av förorenade områden,
hållbara jordbruksmetoder, inbegripet sådana som bidrar till att öka den biologiska mångfalden eller stoppa eller förhindra förstöring av mark och andra ekosystem, avskogning och förlust av livsmiljöer,
hållbart skogsbruk, inbegripet metoder och användning av skogar och skogsmark som bidrar till att öka den biologiska mångfalden eller till att stoppa eller förhindra förstöring av ekosystem, avskogning och förlust av livsmiljöer, eller
möjliggörande av någon av de verksamheter som förtecknas i leden a–d i denna punkt i enlighet med artikel 16,
2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 i syfte att
komplettera punkt 1 i den här artikeln genom att fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till skyddet och återställandet av biologisk mångfald och ekosystem, och
komplettera artikel 17 genom att för varje relevant miljömål fastställa tekniska granskningskriterier för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken tekniska granskningskriterier har fastställts enligt led a i denna punkt orsakar betydande skada för ett eller flera av dessa mål.
3.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 2 i den här artikeln ska den samråda med den plattform som avses i artikel 20 vad gäller de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln.
4.Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 i den här artikeln i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 19.
5.Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2021 för att säkerställa att den är tillämplig från och med den 1 januari 2023.
Artikel 16 Möjliggörande verksamheter
En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 9 genom att direkt göra det möjligt för andra verksamheter att bidra väsentligt till ett eller flera av dessa mål förutsatt att sådan ekonomisk verksamhet
inte leder till en inlåsning av tillgångar som undergräver långsiktiga miljömål, med tanke på dessa tillgångars ekonomiska livslängd, och
har en väsentlig positiv miljöpåverkan på grundval av livscykelöverväganden.
Artikel 17 Betydande skada för miljömål
1.Vid tillämpningen av artikel 3 b ska en ekonomisk verksamhet, med beaktande av livscykeln för de produkter och tjänster som tillhandahålls av den ekonomiska verksamheten, inbegripet belägg från befintliga livscykelanalyser, anses orsaka betydande skada för
begränsning av klimatförändringar, om verksamheten leder till betydande växthusgasutsläpp,
anpassning till klimatförändringar, om verksamheten leder till att det nuvarande klimatet och det förväntade framtida klimatet får ökade negativa konsekvenser för själva verksamheten eller för andra människor, naturen eller tillgångar,
hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, om verksamheten skadar
vattenförekomsters, inbegripet yt- och grundvatten, goda status eller goda ekologiska potential, eller
marina vattens goda miljöstatus,
den cirkulära ekonomin, inbegripet förebyggande och materialåtervinning av avfall, om
verksamheten leder till betydande ineffektivitet vid användningen av material eller vid direkt eller indirekt användning av naturresurser såsom icke förnybara energikällor, råmaterial, vatten och mark i ett eller flera stadier av produkternas livscykel, inklusive vad gäller produkternas hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet, återanvändbarhet eller möjligheten att materialåtervinna dessa,
verksamheten leder till en betydande ökning av generering, förbränning eller bortskaffande av avfall, med undantag för förbränning av farligt avfall som inte kan materialåtervinnas, eller
långsiktigt bortskaffande av avfall kan orsaka betydande och långvarig skada för miljön,
förebyggande och begränsning av miljöföroreningar, om verksamheten leder till en betydande ökning av utsläpp av föroreningar till luft, vatten eller mark jämfört med situationen innan verksamheten inleddes, eller
skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem, om verksamheten
medför betydande skada för ekosystems goda tillstånd och motståndskraft, eller
skadar bevarandestatusen för livsmiljöer och arter, inbegripet sådana som är av unionsintresse.
2.Vid bedömningen av en ekonomisk verksamhet i förhållande till kriterierna i punkt 1 ska hänsyn tas både till verksamhetens egen miljöpåverkan och till miljöpåverkan av de produkter och tjänster som tillhandahålls genom den verksamheten under hela deras livscykel, särskilt genom beaktande av produkternas och tjänsternas framställning och användning och slutet av deras livscykel.
Artikel 18 Minimiskyddsåtgärder
1.De minimiskyddsåtgärder som avses i artikel 3 c ska vara förfaranden som genomförs av ett företag som bedriver en ekonomisk verksamhet för att säkerställa att den sker i enlighet med OECDs riktlinjer för multinationella företag och FNs vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inbegripet principerna och rättigheterna i de åtta grundläggande konventioner som tas upp i Internationella arbetsorganisationens deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och i det internationella regelverket för mänskliga rättigheter.
2.När företag genomför de förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel ska de följa principen orsaka inte betydande skada, som avses i artikel 2.17 i förordning (EU) 2019/2088.
Artikel 19 Krav för tekniska granskningskriterier
1.De tekniska granskningskriterier som fastställs enligt artiklarna 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 och 15.2 ska
identifiera de mest relevanta potentiella bidragen till ett visst miljömål, samtidigt som de respekterar principen om teknikneutralitet, med hänsyn tagen till både de kortsiktiga och de långsiktiga konsekvenserna av en viss ekonomisk verksamhet,
specificera de minimikrav som måste uppfyllas för att undvika betydande skada för något av de relevanta miljömålen, med hänsyn tagen till både de kortsiktiga och de långsiktiga konsekvenserna av en viss ekonomisk verksamhet,
vara kvantitativa och innehålla tröskelvärden så långt det är möjligt, och annars vara kvalitativa,
om lämpligt, bygga på unionens märknings- och certifieringssystem, unionens metoder för att bedöma miljöavtryck och unionens statistiska klassifikationssystem, och ta hänsyn till all relevant befintlig unionslagstiftning,
i möjligaste mån använda sådana hållbarhetsindikatorer som anges i artikel 4.6 i förordning (EU) 2019/2088,
vara baserade på entydiga vetenskapliga bevis och den försiktighetsprincip som fastställs i artikel 191 i EUF-fördraget,
ta hänsyn till livscykeln, inbegripet belägg från befintliga livscykelanalyser, genom att beakta både den ekonomiska verksamhetens egen miljöpåverkan och miljöpåverkan av de produkter och tjänster som tillhandahålls genom den ekonomiska verksamheten, särskilt genom att beakta produkternas och tjänsternas framställning och användning och slutet av deras livscykel,
ta hänsyn till den ekonomiska verksamhetens art och omfattning, inbegripet
huruvida den är en möjliggörande verksamhet enligt artikel 16, eller
huruvida den är en omställningsverksamhet enligt artikel 10.2,
ta hänsyn till de potentiella marknadseffekter som omställningen till en mer hållbar ekonomi medför, inbegripet risken för att vissa tillgångar blir strandade som en följd av en sådan omställning, liksom risken för att skapa inkonsekventa incitament för hållbara investeringar,
omfatta alla relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor och säkerställa att de verksamheterna behandlas lika om de bidrar lika mycket till de miljömål som anges i artikel 9 i denna förordning, för att undvika en snedvridning av konkurrensen på marknaden, och
vara enkla att använda och fastställda på ett sätt som underlättar kontrollen av efterlevnaden av dem.
Om den ekonomiska verksamheten tillhör någon av de kategorier som avses i led h ska de tekniska granskningskriterierna tydligt ange detta.
2.De tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 ska också inkludera kriterier för verksamheter som rör omställningen till ren energi som är förenliga med en bana för att begränsa temperaturökningen till 1,5 C över förindustriell nivå, särskilt energieffektivitet och förnybar energi, i den utsträckning verksamheterna bidrar väsentligt till något av miljömålen.
3.De tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 ska säkerställa att elproduktionsverksamheter som använder fasta fossila bränslen inte anses vara miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
4.De tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 ska även inkludera kriterier för verksamheter som rör övergången till ren eller klimatneutral mobilitet, även genom trafikomställning, effektivitetsåtgärder och alternativa bränslen, i den utsträckning de bidrar väsentligt till något av miljömålen.
5.Kommissionen ska regelbundet se över de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 och, om så är lämpligt, ändra de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning i linje med vetenskapliga och tekniska framsteg.
I detta sammanhang ska kommissionen, innan den ändrar eller ersätter en delegerad akt, bedöma genomförandet av de kriterierna med beaktande av resultatet av finansmarknadsaktörernas tillämpning av dem och deras inverkan på kapitalmarknaderna, inbegripet på styrningen av investeringar mot miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
För att säkerställa att de ekonomiska verksamheter som avses i artikel 10.2 fortfarande följer en trovärdig omställningsbana som är förenlig med en klimatneutral ekonomi ska kommissionen se över de tekniska granskningskriterierna för dessa verksamheter minst vart tredje år och, där så är lämpligt, ändra den delegerade akt som avses i artikel 10.3 i linje med vetenskapliga och tekniska framsteg.
Artikel 20 Plattform för hållbar finansiering
1.Kommissionen ska upprätta en plattform för hållbar finansiering (nedan kallad plattformen). Den ska ha en välavvägd sammansättning av följande grupper:
representanter från
Europeiska miljöbyrån,
de europeiska tillsynsmyndigheterna,
Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden, och
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,
experter som representerar relevanta privata intressenter, inklusive finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer och verksamhetssektorer, som representerar relevanta branscher, samt personer med sakkunskap inom redovisning och rapportering,
experter som representerar det civila samhället, inbegripet personer som har sakkunskaper i miljöfrågor, sociala frågor och arbetsmarknads- och styrningsfrågor,
experter som utsetts för sina personliga egenskaper, som har styrkt kunskap och erfarenhet inom de områden som omfattas av denna förordning,
experter som representerar den akademiska världen, inbegripet universitet, forskningsinstitut och andra vetenskapliga organisationer, inbegripet personer med övergripande sakkunskap.
2.Plattformen ska
ge kommissionen råd om de tekniska granskningskriterier som avses i artikel 19 och om det eventuella behovet av att uppdatera de kriterierna,
analysera de tekniska granskningskriteriernas inverkan i fråga om potentiella kostnader och fördelar med deras tillämpning,
hjälpa kommissionen att analysera begäranden från intressenter om att utarbeta eller revidera tekniska granskningskriterier för en viss ekonomisk verksamhet,
i lämpliga fall ge kommissionen råd om den betydelse som standarder för hållbarhetsredovisning och hållbarhetsrapportering kan ha vid tillämpningen av de tekniska granskningskriterierna,
regelbundet övervaka och rapportera till kommissionen om trender på unionsnivå och medlemsstatsnivå när det gäller kapitalflöden till hållbara investeringar,
ge kommissionen råd om det eventuella behovet av att utarbeta ytterligare åtgärder för att förbättra uppgifters tillgänglighet och kvalitet,
ge kommissionen råd om de tekniska granskningskriteriernas användbarhet, med hänsyn till behovet av att undvika onödiga administrativa bördor,
ge kommissionen råd om det eventuella behovet av att ändra denna förordning,
ge kommissionen råd om utvärdering och utarbetande av politik för hållbar finansiering, inbegripet avseende politisk samstämmighet,
ge kommissionen råd om arbetet med att nå andra hållbarhetsmål, inbegripet sociala mål,
ge kommissionen råd om tillämpningen av artikel 18 och om det eventuella behovet av att komplettera kraven i den.
3.Plattformen ska beakta många olika intressenters åsikter.
4.Kommissionen ska vara ordförande för plattformen, som ska vara sammansatt i enlighet med de övergripande reglerna för inrättande av kommissionens expertgrupper och deras funktion. Kommissionen får i det sammanhanget på ad hoc-basis bjuda in experter med särskild sakkunskap.
5.Plattformen ska utföra sina uppgifter i enlighet med principen om insyn. Kommissionen ska offentliggöra protokollen från plattformens möten och andra relevanta dokument på kommissionens webbplats.
6.I fall då finansmarknadsaktörer anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska gransknings kriterier som fastställts enligt denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts, bör anses vara miljömässigt hållbar får de informera plattformen om detta.
Artikel 21 Behöriga myndigheter
1.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som avses i artikel 14.1 i förordning (EU) 2019/2088 övervakar finansmarknadsaktörernas efterlevnad av kraven i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen. Alla medlemsstater ska säkerställa att deras behöriga myndigheter har alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt den här förordningen.
2.Vid tillämpningen av denna förordning ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra och utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som är relevant för fullgörandet av deras uppgifter enligt denna förordning.
Artikel 22 Åtgärder och sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner vid överträdelser av artiklarna 5, 6 och 7. Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 23 Utövande av delegeringen
1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8.4, 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 och 15.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 12 juli 2020.
3.Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 8.4, 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 och 15.2 kan när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.Kommissionen ska samla in all nödvändig expertis innan de delegerade akterna antas och under deras utarbetande, inbegripet genom samråd med experterna i den expertgrupp för medlemsstaterna om hållbar finansiering som avses i artikel 24. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den agera i enlighet med de principer och förfaranden som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.En delegerad akt som antas enligt artikel 8.4, 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 eller 15.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av fyra månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 24 Expertgrupp för medlemsstaterna om hållbar finansiering
1.En expertgrupp för medlemsstaterna om hållbar finansiering (nedan kallad medlemsstaternas expertgrupp) ska ge kommissionen råd om ändamålsenligheten i de tekniska granskningskriterierna och den metod som plattformen väljer vad gäller utarbetandet av de kriterierna i enlighet med artikel 19.
2.Kommissionen ska informera medlemsstaterna genom möten i medlemsstaternas expertgrupp för att underlätta en diskussion mellan medlemsstaterna och kommissionen vid en lämplig tidpunkt, särskilt vad gäller plattformens huvudsakliga resultat, såsom nya tekniska granskningskriterier eller väsentliga uppdateringar av dessa, eller rapportutkast.
Kapitel III Slutbestämmelser
Artikel 25 är en ändring av en annan förordning och återges ej här; [red.anm].
Artikel 26 Översyn
1.Senast den 13 juli 2022 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning. I rapporten ska följande utvärderas:
Hur genomförandet av denna förordning fortskrider med avseende på utarbetandet av tekniska granskningskriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
Det eventuella behovet av att se över och komplettera kriterierna i artikel 3 för när en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar.
Användningen av definitionen av miljömässigt hållbara investeringar i unionsrätten och på medlemsstatsnivå, inklusive de bestämmelser som krävs för att inrätta mekanismer för att kontrollera efterlevnaden av kriterierna i denna förordning.
Hur effektiv tillämpningen av de tekniska granskningskriterier som fastställts enligt denna förordning är när det gäller att styra privata investeringar mot hållbara ekonomiska verksamheter, särskilt vad gäller kapitalflöden, inbegripet eget kapital, till privata företag och andra rättsliga enheter, både via finansiella produkter som omfattas av denna förordning och via andra finansiella produkter.
Den tillgång som de finansmarknadsaktörer som omfattas av denna förordning och investerare har till tillförlitlig, aktuell och kontrollerbar information och tillförlitliga, aktuella och kontrollerbara uppgifter om privata företag och andra rättsliga enheter, inbegripet investeringsobjekt inom och utanför denna förordnings tillämpningsområde och, i båda fallen, vad gäller eget kapital och lånat kapital, med beaktande av den därmed sammanhängande administrativa bördan, samt till de förfaranden för kontroll av uppgifterna som är nödvändiga för att fastställa graden av anpassning till de tekniska granskningskriterierna och för att säkerställa efterlevnaden av de förfarandena.
Tillämpningen av artiklarna 21 och 22.
2.Senast den 31 december 2021 ska kommissionen offentliggöra en rapport med en beskrivning av de bestämmelser som skulle krävas för att utvidga denna förordnings tillämpningsområde bortom miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter och en beskrivning av de bestämmelser som skulle krävas för att förordningen ska omfatta
ekonomiska verksamheter som inte har en betydande påverkan på den miljömässiga hållbarheten och ekonomiska verksamheter som orsakar betydande skada för miljömässig hållbarhet, samt en översyn av lämpligheten i särskilda upplysningskrav i samband med omställningsverksamheter och möjliggörande verksamheter, och
andra hållbarhetsmål, såsom sociala mål.
3.Senast den 13 juli 2022 ska kommissionen utvärdera ändamålsenligheten i de rådgivningsförfaranden för utarbetande av de tekniska granskningskriterierna som fastställts enligt denna förordning.
Artikel 27 Ikraftträdande och tillämpning
1.Denna förordning träder i den 12 juli 2020.
2.Artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt artikel 8.1, 8.2 och 8.3 ska tillämpas
från och med den 1 januari 2022 med avseende på de miljömål som avses i artikel 9 a och b, och
från och med den 1 januari 2023 med avseende på de miljömål som avses i artikel 9 c–f.
3.Artikel 4 ska inte tillämpas på sådana certifikatbaserade system för skatteincitament som existerar innan denna förordning träder i kraft och som fastställer krav på finansiella produkter som syftar till att finansiera hållbara projekt.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.