Sedan den 22 december 1959 avtal, vars lydelse i engelsk text och svensk översättning bilaga (bilaga 1) vid denna kungörelse utvisar, slutits mellan Sverige och Israel för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, har Kungl. Maj:t – med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom. lagen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt – funnit gott

  • dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del lända till efterrättelse och tillämpas med ledning av sin lydelse i den svenska översättningen samt under iakttagande av härvid såsom bilaga (bilaga 2) fogade anvisningar;

  • dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att, utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna, därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum. (Jämför 1974:770 ö.b. och 1974:859 ö.b.)

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1960:617

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet skola, såvitt angår kupongskatt, första gången tillämpas med avseende å utdelning, som blivit tillgänglig för lyftning efter den 31 december 1959 och icke förfallit till betalning sistnämnda dag eller tidigare.

I övrigt skola kungörelsen ävensom bestämmelserna i avtalet första gången tillämpas med avseende å 1961 års taxering.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 31 juli 1956 (nr 444) angående mellan svenska regeringen och Israels regering träffat avtal om fritagande från beskattning av inkomster, härrörande från sjö- och luftfartstrafik; dock att sistnämnda kungörelse alltjämt skall äga tillämpning såvitt avser 1960 års taxering eller eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

Bilaga 1 – Avtal mellan Sverige och Israel för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Israels regering hava, föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, ingått följande överenskommelse:

Artikel I

§ 1.De skatter, som avses i detta avtal, äro:

  1. Beträffande Sverige:

    1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

    2. bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter,

    3. den kommunala inkomstskatten samt

    4. den statliga förmögenhetsskatten; skatt av sådant slag benämnes i det följande ”svensk skatt”.

  2. Beträffande Israel:

    1. Inkomstskatten,

    2. skatten å bolags vinst,

    3. skatterna å fastighet i stad eller å landet samt

    4. skatten å vinst genom avyttring av jord enligt lagen om skatt å värdestegring av jord; skatt av sådant slag benämnes i det följande ”israelisk skatt”.

§ 2.Detta avtal skall även tillämpas å alla andra skatter av i huvudsak likartat slag som påläggas i endera avtalsslutande staten efter undertecknandet av detta avtal.

Artikel II

§ 1.Där icke sammanhanget annat föranleder, skola i detta avtal följande uttryck hava nedan angiven betydelse:

  1. Uttrycken ”en av de avtalsslutande staterna” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyfta Sverige eller Israel, alltefter som sammanhanget kräver.

  2. Uttrycket ”skatt” åsyftar svensk skatt eller israelisk skatt, alltefter som sammanhanget kräver.

  3. Uttrycket ”person” inbegriper varje sammanslutning av personer, vare sig denna utgör en juridisk person eller icke.

  4. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person.

  5. Uttrycken ”person, bosatt i Sverige” och ”person, bosatt i Israel” åsyfta varje person, som enligt svenska beskattningsregler anses bosatt (eller stadigvarande vistas) i Sverige och som enligt israeliska beskattningsregler icke anses bosatt i Israel, respektive varje person, som enligt israeliska beskattningsregler anses bosatt i Israel och som enligt svenska beskattningsregler icke anses bosatt (eller stadigvarande vistas) i Sverige; ett bolag anses vara bosatt, i Sverige, om bolaget bildats enligt svensk lag samt ledningen och övervakningen av dess rörelse icke äger rum i Israel eller, därest bolaget icke bildats enligt svensk lag, ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Sverige, samt vara bosatt i Israel, om ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Israel.

  6. Uttrycken ”svenskt företag” och ”israeliskt företag” åsyfta ett rörelseidkande företag, som bedrives i Sverige av en person, bosatt i Sverige, respektive ett rörelseidkande företag, som bedrives i Israel av en person, bosatt i Israel; uttrycken ”företag i en av de avtalsslutande staterna” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyfta ett svenskt företag eller ett israeliskt företag, alltefter som sammanhanget kräver.

  7. Med uttrycket ”fast driftställe” förstås en stadigvarande affärsanordning, i vilken företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

    1. Såsom fast driftställe anses särskilt:

      1. plats för företagsledning,

      2. filial,

      3. kontor,

      4. fabrik,

      5. verkstad,

      6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av natur tillgångar,

      7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än tolv månader.

    2. Uttrycket ”fast driftställe” skall icke anses innefatta:

      1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

      2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett ute slutande för lagring, utställning eller utlämnande,

      3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg,

      4. innehavet av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

      5. innehavet av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, under förutsättning att verksamheten är av förberedande eller biträdande art.

    3. En person, som ar verksam i en av de avtalsslutande staterna för ett företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt IV – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i den förstnämnda staten regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

    4. Ett företag i en av de avtalsslutande staterna anses icke hava et! fast driftställe i den andra avtalsslutande staten allenast på den grund. att företaget uppehåller affärsförbindelser i den andra staten genom förmedling av en mäklare, kommissionär eller annan fullständigt oberoende representant, under förutsättning att dessa personer därvid fullgöra uppdrag, vilka tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.

    5. Den omständigheten, att ett bolag som anses bosatt i en av de avtalsslutande staterna kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag, som anses bosatt i den andra avtalsslutande staten eller som uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), skall icke i och för sig medföra att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe for det andra bolaget.

  8. Uttrycket ”behörig myndighet” betyder i detta avtal för Sveriges vidkommande finansministern eller hans befullmäktigade ombud och for Israels vidkommande finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

§ 2.Då en av de avtalslutande staterna tillämpar bestämmelserna i detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget annorlunda kräver, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke särskilt angivits, anses hava den betydelse, som uttrycket har enligt gällande lagar inom den ifrågavarande staten rörande sådana skatter, som äro föremål för avtalet.

Artikel III

§ 1.Inkomst av rörelse, som åtnjutes av ett israeliskt företag, skall icke bliva föremål för svensk skatt, såvida icke företaget bedriver rörelse i Sverige från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, äger Sverige beskatta inkomsten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

§ 2.Inkomst av rörelse, som åtnjutes av ett svenskt företag, skall icke bliva föremål för israelisk skatt, såvida icke företaget bedriver rörelse i Israel från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, äger Israel beskatta inkomsten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

§ 3.Om ett företag i en av de avtalsslutande staterna bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som driftstället kan antagas skola hava åtnjutit, därest driftstället varit ett oberoende företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt avslutat affärer med det företag, till vilket driftstället hör; till driftstället sålunda hänförlig inkomst skall anses utgöra inkomst från inkomstkällor i den andra avtalsslutande; staten.

§ 4.Vid bestämmandet av den inkomst av rörelse som ett företag i en av de avtalsslutande staterna uppbär från inkomstkällor i den andra avtalsslutande staten skall iakttagas att inkomst icke anses uppkomma för företaget allenast av den anledningen att varor inköpts i denna andra stat.

§ 5.Vid bestämmandet av det fasta driftställets nettointäkt av rörelse skall avdrag medgivas för alla kostnader – härunder inbegripas huvudkontorets allmänna kostnader – som skäligen kunna anses belöpa på driftstället, oavsett var desamma uppkommit.

§ 6.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna må, med iakttagande av bestämmelserna i detta avtal, överenskomma om den närmare fördelningen av inkomst av rörelse.

Artikel IV

I fall då ett företag i en av de avtalsslutande staterna deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital och på grund härav med detta andra företag avtalar eller för detsamma föreskriver sådana villkor i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser, som avvika från dem som skulle hava avtalats med ett oberoende företag, må inkomst, som skulle hava tillkommit det ena företaget om sagda villkor icke funnits men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Artikel V

§ 1.Utan hinder av vad som stadgas i artiklarna III och IV i detta avtal skall inkomst som ett israeliskt företag förvärvar genom utövande av sjöfart eller luftfart, vara undantagen från svensk skatt.

§ 2.Utan hinder av vad som stadgas i artiklarna III och IV i detta avtal skall inkomst, som ett svenskt företag förvärvar genom utövande av sjöfart eller luftfart, vara undantagen från israelisk skatt.

Artikel VI

§ 1.Den svenska kupongskatten å utdelning till en person, som är bosatt i Israel, må icke uttagas efter en skattesats överstigande 15 procent.

Utöver vad i föregående stycke stadgas skall gälla att svensk kupongskatt icke får uttagas efter en skattesats överstigande 5 procent, då den utdelningsberättigade är ett bolag, som anses bosatt i Israel och som direkt eller indirekt behärskar minst 50 procent av röstetalet för samtliga aktier i det bolag, som utbetalar utdelningen.

§ 2.Här ett israeliskt bolag till en person bosatt i Sverige verkställt utdelning med ianspråktagande av inkomst, som underkastats israelisk inkomstskatt hos bolaget, skall utdelningen vara undantagen från ytterligare beskattning i Israel. Om den ifrågavarande inkomsten icke underkastats inkomstskatt i Israel, må i Israel inkomstskatt uttagas å utdelningen efter en skattesats ej överstigande den som normalt tillämpas på inkomst uppburen av ett israeliskt bolag.

§ 3.Utdelning från ett bolag, som anses bosatt i en av de avtalsslutande staterna, till ett bolag, som anses bosatt i den andra avtalsslutande staten, skall vara undantagen från beskattning i sistnämnda stat, därest Utdelningen enligt sistnämnda stats lagar skulle hava undantagits från beskattning om båda bolagen hade ansetts bosatta i den staten.

Artikel VII

Då ränta å obligationer, inteckningar, skuldsedlar, debentures eller annat slag av skuld (härunder inbegripas inteckningar eller obligationer med säkerhet i fast egendom) uppbäres från inkomstkällor i en av de avtalsslutande staterna av en person söm är bosatt i den andra avtalsslutande staten, får skattesatsen for den skatt som pålägges i den förstnämnda staten icke överstiga 25 procent, såvida icke inkomsttagaren har fast driftställe i den förstnämnda staten och räntan äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

Artikel VIII

§ 1.Royalty, som uppbäres från inkomstkällor i en av de avtalsslutande staterna av en i den andra avtalsslutande staten bosatt person, skall vara undantagen från skatt i den förstnämnda staten, såvida icke inkomsttagaren har fast driftställe i den förstnämnda staten och royaltyn äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

§ 2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjanderätt eller ensamrätt till författar- och förlagsrätt, patent, ritning, hemlig fabrikationsmetod och recept, varumärke eller annan dylik egendom, men däremot icke något slag av royalty eller annat belopp, som utbetalas för nyttjandet av gruva, stenbrott eller annan naturtillgång eller för kinematografisk film eller televisionsfilm.

§ 3.Skulle royaltyn överstiga vad som kan anses utgöra rimlig och skälig ersättning för de rättigheter, på grund varav royaltyn utbetalas, skall skattebefrielsen enligt förevarande artikel gälla allenast för så stor del av royaltyn, som utgör sådan rimlig och skälig ersättning.

Artikel IX

§ 1.Inkomst av vad slag som helst som härflyter av fastighet i en av d” avtalsslutande staterna och som upp bäres av en person, bosatt i den andra avtalsslutande staten, skall var undantagen från skatt i den sist nämnda staten.

§ 2.Royalty eller annat belopp, som utbetalas för nyttjandet av gruva, stenbrott eller annan naturtillgång i en av de avtalsslutande staterna till en person, bosatt i den andra avtalsslutande staten, skall vara undantaget från skatt i den sistnämnda staten.

Artikel X

En person, som är bosatt i en av de avtalsslutande staterna, skall vara befriad från skatt i den andra avtalsslutande staten å vinst på grund av försäljning, överlåtelse eller byte av förmögenhetstillgångar som ej utgöras av fastighet, såvida icke han har fast driftställe i denna andra stat och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

Artikel XI

§ 1.Om enligt föreskrifterna i detta avtal en person, som är bosatt i Israel, är befriad från eller berättigad till nedsättning av svensk skatt, skall motsvarande befrielse eller nedsättning komma ett oskift dödsbo till godo, i den mån en eller flera av dödsbodelägarna äro bosatta i Israel.

§ 2.Svensk skatt, som påföres ett oskift dödsbo, skall kvittningsvis avräknas i enlighet med bestämmelserna i artikel XVII i den mån inkomsten tillkommer en dödsbodelägare, sopa är bosatt i Israel.

Artikel XII

§ 1.a) Löner och liknande ersättningar ävensom pensioner, vilka utbetalas av svenska staten till en fysisk person som är svensk medborgare och icke samtidigt israelisk medborgare för arbete utfört i svenska statens tjänst, skola vara undantagna från israelisk skatt.

  b) Löner och liknande ersättningar ävensom pensioner, vilka utbetalas av israeliska staten till en fysisk person som är israelisk medborgare och icke samtidigt svensk medborgare för arbete utfört i israeliska statens tjänst, skola vara undantagna från svensk skatt.

  c) Bestämmelserna i denna paragraf äro icke tillämpliga på löner eller liknande ersättningar, som utbetalas för arbete utfört i samband med rörelse som endera staten bedrivit i förvärvssyfte.

§ 2.Enskilda pensioner och livräntor, som utbetalas från inkomstkällor i en av de avtalsslutande staterna till personer som äro bosatta i den andra avtalsslutande staten, skola vara undantagna från skatt i den förstnämnda staten.

§ 3.Med uttrycket ”pensioner” förstås i denna artikel periodiska utbetalningar som utgöra ersättning för utfört arbete eller för liden skada.

§ 4.Med uttrycket ”livränta” förstås i denna artikel ett fastställt belopp, som skall utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av en förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för ett däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

Artikel XIII

§ 1.En fysisk person, som är bosatt i Sverige, skall vara befriad från israelisk skatt å inkomst av personligt arbete (utövandet av fria yrken därunder inbegripet), som utförts i Israel under ett beskattningsår, under förutsättning

  1. att han vistas i Israel under en tidrymd eller tidrymder, sammanlagt icke överstigande 183 dagar under sagda år, och

  2. att arbetet utförts for eller på uppdrag av en person, bosatt i Sverige.

§ 2.En fysisk person, som ar bosatt i Israel, skall vara befriad från svensk skatt å inkomst av personligt arbete (utövandet av fria yrken därunder inbegripet), som utförts i Sverige under ett beskattningsår, under förutsättning

  1. att han vistas i Sverige under en tidrymd eller tidrymder, sammanlagt icke överstigande 183 dagar under sagda år, och

  2. att arbetet utförts för eller på uppdrag av en person, bosatt i Israel.

§ 3.Bestämmelserna i denna artikel äro icke tillämpliga på inkomst som förvärvats av skådespelare, filmskådespelare, radioartister, musiker, idrottsmän och dylika, vilka yrkesmässigt ägna sig åt offentlig nöjesverksamhet.

Artikel XIV

En person, som är bosatt i en av de avtalsslutande staterna och som på inbjudan av universitet, högskola eller annan institution för högre utbildning eller för vetenskaplig forskning i den andra avtalsslutande staten vistas där uteslutande i syfte att bedriva undervisning eller vetenskaplig forskning vid ifrågavarande institution under en tidrymd ej överstigande två år, skall vara befriad från beskattning i sistnämnda stat för ersättning som han uppbär för dylik undervisning eller forskning.

Artikel XV

§ 1.En fysisk person från en av de avtalsslutande staterna, som tillfälligtvis vistas i den andra avtalsslutande staten allenast såsom

  1. studerande vid universitet, hög skola eller skola i den staten,

  2. affärs- eller hantverkspraktikant, eller

  3. innehavare av stipendium, anslag eller annat penningunderstöd avsett huvudsakligen till bidrag för bedrivande av studier eller forskning och utbetalat från en stiftelse eller inrättning med uppgift att främja ett religiöst, välgörande, vetenskapligt eller uppfostrande ändamål, skall icke beskattas i denna andra stat för belopp, som utbetalas till honom från utlandet till bestridande av hans uppehälle, undervisning och utbildning.

§ 2.En fysisk person från en av de avtalsslutande staterna, som vistas i den andra avtalsslutande staten allenast såsom studerande vid universitet, högskola eller skola i den staten eller såsom affärs- eller hantverkspraktikant, skall under en period icke överstigande tre på varandra följande beskattningsår vara befriad från beskattning i denna andra stat av inkomst av anställning där, under förutsättning att

  1. inkomsten är erforderlig för att bestrida kostnaderna för hans uppehälle och undervisning, och

  2. inkomsten i fråga icke överstiger 4.000 svenska kronor under beskattningsåret respektive motsvarande belopp i israelisk valuta.

Artikel XVI

Om skatt å förmögenhet förekommer i en av de avtalsslutande staterna eller i båda staterna, skola följande bestämmelser äga tillämpning:

  1. Förmögenhet bestående av fastighet må beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken fastigheten är belägen.

  2. Med förbehåll för vad som stadgas i punkt a) ovan skall gälla att förmögenhet, bestående av tillgångar som äro att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i ett företags fasta driftställe må beskattas i den avtalsslutande stat i vilken det fasta driftstället är beläget.

  3. Fartyg och luftfartyg, som utnyttjas i internationell trafik, även som tillgångar, som äro hänförliga till utnyttjandet av sådana fartyg och luftfartyg och ej utgöras av fastigheter, skola beskattas allenast i den avtalsslutande stat i vilken det ifrågavarande företaget anses bosatt.

  4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehaves av en person bosatt i en av de avtalsslutande staterna, skall beskattas allenast i denna stat.

Artikel XVII

§ 1.I enlighet med vad som stadgas i israelisk lag angående kvittning mot israelisk skatt av skatt, som skall betalas i annat land, skall svensk skatt, som erlägges, vare sig direkt eller genom skatteavdrag, för inkomst från inkomstkällor i Sverige, kvittningsvis avräknas å varje israelisk skatt, som belöper å samma inkomst. Då sådan inkomst utgöres av vanlig utdelning, utbetald av ett bolag, som anses bosatt i Sverige, skall vid kvittningsförfarandet medräknas (förutom varje svensk skatt, som hänför sig till utdelningen) den svenska skatt, som bolaget har att erlägga för ; sin inkomst. Då fråga är om utdelning å preferensaktier med särskild vinstandelsrätt (participation preference shares) och utdelningen består av dels ett belopp enligt den fastställda procentsats, efter vilken aktierna äro utdelningsberättigade, och dels en tilläggsandel i vinsten, skall vid kvittningsförfarandet hänsyn tagas även till den svenska skatt, som bolaget har att erlägga för den del av den utdelade vinsten, som överskjuter den fastställda procentsatsen.

§ 2.Inkomst från inkomstkällor i Israel skall vara undantagen från svensk skatt i följande fall:

  1. Om inkomsten i enlighet med detta avtal må beskattas i Israel vare sig direkt eller genom skatteavdrag.

    Från denna regel skall dock följande undantag gälla, då inkomsten utgöres antingen av utdelning från ett bolag, som anses bosatt i Israel, till en i Sverige bosatt betalningsmottagare och denne icke är ett sådant bolag som i enlighet med vad som stadgas i artikel VI § 3 är frikallad från svensk skatt, eller av ränta, som utbetalas av en person bosatt i Israel till en i Sverige bosatt person. Svensk skatt skall – oavsett om betalningsmottagaren är att anse såsom bosatt även i Israel – påföras å ett belopp så beräknat, att, om från detsamma avdrages därå belöpande israelisk inkomstskatt enligt vederbörlig skattesats, återstoden skulle motsvara det uppburna beloppet. Från den i enlighet härmed påförda svenska skatten skall avräknas den å ifrågavarande inkomst belöpande israeliska inkomstskatt, som nyss angivits.

    Vid tillämpningen av denna undantagsbestämmelse skall, da hel befrielse från eller nedsättning av den till utdelningen eller räntan hänförliga israeliska inkomstskatten meddelats för en bestämd tidsperiod, från den å ifrågavarande belopp påförda svenska skatten avräknas ett belopp motsvarande den israeliska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till utdelningen eller räntan, därest sådan skattebefrielse eller skattenedsättning ej meddelats.

  2. Om inkomsten ej särskilt angivits i detta avtal men är underkastad beskattning i Israel enligt israelisk lag antingen direkt eller genom skatteavdrag.

§ 3.Om förmögenhet, som innehaves av en person bosatt i Sverige vare sig han även är att anse såsom bosatt i Israel eller ej – i enlighet med artikel XVI må beskattas i Israel, skall förmögenheten i fråga vara undantagen från svensk skatt.

§ 4.Svensk progressiv skatt, som påföres personer, bosatta i Sverige, må beräknas efter den skattesats, som skulle hava varit tillämplig, om även sådan inkomst eller förmögenhet, som enligt föreliggande avtal ar undantagen från beskattning, inräknats i den skattepliktiga inkomsten eller förmögenheten.

§ 5.Vid tillämpningen av denna artikel skall inkomst av personligt arbete (utövandet av fria yrken därunder inbegripet), som utförts i en av de avtalsslutande staterna, anses utgöra inkomst från inkomstkällor i samma stat. Då arbetet helt eller till huvudsaklig del fullgöres ombord á fartyg eller luftfartyg, som användes i en verksamhet, vilken utövas av en person, bosatt i en av de avtalsslutande staterna, skall arbetet anses hava utförts i denna stat.

§ 6.Vid tillämpningen av denna artikel skall royalty eller hyresavgift, som utgår för nyttjanderätt eller ensamrätt i en av de avtalsslutande staterna till kinematografisk film eller televisionsfilm, anses utgöra inkomst från inkomstkällor i denna stat.

Artikel XVIII

§ 1.Medborgare i en av de avtalsslutande staterna skola icke i den andra avtalsslutande staten bliva föremål för någon beskattning, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning, som medborgarna i den senare staten vilka äro där bosatta äro underkastade.

§ 2.Med uttrycket ”medborgare” förstås i denna artikel

  1. beträffande Sverige: alla svenska medborgare samt alla juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande svensk lag;

  2. beträffande Israel: alla israeliska medborgare samt alla juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande israelisk lag.

§ 3.Ett bolag, som anses bosatt i en av de avtalsslutande staterna, får icke i den andra avtalsslutande staten bliva föremål för någon förmögenhetsskatt, som är av annat slag eller mer tyngande än den förmögenhetsskatt som ett bolag, som anses bosatt i denna andra stat, är eller kan bliva föremål för.

§ 4.Med uttrycket ”beskattning” förstås i paragraf 1 av denna artikel skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel XIX

§ 1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skola utbyta sådana upplysningar (av beskaffenhet att enligt de båda staternas respektive skattelagar stå till beskattningsmyndigheternas förfogande under deras sedvanliga tjänsteutövning) som äro nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i förevarande avtal eller för att förebygga bedrägeri eller för att tillämpa givna föreskrifter i fråga om de skatter, som äro föremål för avtalet. De utbytta upplysningarna skola behandlas såsom hemliga och få icke yppas för andra personer än dem, som handlägga taxering och uppbörd av de skatter, som äro föremål för avtalet. Sådana upplysningar få emellertid icke utbytas, som skulle röja affärshemlighet, industri- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt.

§ 2.De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna äga fastställa sådana föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpningen i respektive stat av detta avtal.

§ 3.De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna kunna träda i direkt förbindelse med varandra för genomförandet av bestämmelserna i detta avtal.

§ 4.De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna skola hålla varandra underrättade om viktigare ändringar i skattelagstiftningen i respektive stat, och de skola i händelse av väsentliga ändringar i denna lagstiftning överlägga med varandra i syfte att avgöra huruvida ändringar i detta avtal äro önskvärda.

Artikel XX

Kan skattskyldig visa att beskattningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder, som medfört eller komma att medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, äger han göra framställning härom hos den behöriga myndigheten i den stat i vilken han är bosatt. Finnes erinran grundad, skall den behöriga myndighet hos vilken framställning sålunda gjorts träffa överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika dylik beskattning.

Artikel XXI

§ 1.Detta avtal skall ratificeras av de avtalsslutande staterna i enlighet med vardera statens grundlagar och övriga föreskrifter.

§ 2.Ratifikationshandlingarna skola utväxlas i Stockholm.1

Ratifikationshandlingarna utväxlades den 3 juni 1960.

§ 3.Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats skall avtalet äga tillämpning:

  1. I Sverige:

    1. Beträffande sådan statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt, som utgår på grund av taxering under eller efter det kalenderår, som börjar den 1 januari 1961, varmed avses dylik skatt å sådan inkomst för vilken preliminär skatt regelmässigt skall inbetalas under tiden den 1 mars 1960 – den 28 februari 1961 eller under någon följande tidsperiod;

    2. beträffande kupongskatt å utdelning, som förfaller till betalning den 1 januari 1960 eller senare;

    3. beträffande bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, som belöpa å tiden från och med den 1 januari 1960;

    4. beträffande sjömansskatt å inkomst som blivit tillgänglig för lyftning den 1 januari kalenderåret när mast efter det, under vilket utväxling av ratifikationshandlingarna ägt rum, eller senare; samt

    5. beträffande statlig förmögen hetsskatt, som utgår på grund av taxering under eller efter det kalenderår, som börjar den 1 januari 1961.

  2. I Israel: Beträffande israelisk skatt som påföres för det beskattningsår, som börjar den 1 april 1960, och senare beskattningsår.

§ 4.Avtalet den 17 juni 1956 mellan Sverige och Israel angående ömsesidigt fritagande av inkomst, som förvärvats genom utövande av sjöfart och luftfart, från inkomstskatt och alla andra skatter å inkomst skall icke tillämpas under tid, då förevarande avtal är gällande.

Artikel XXII

Avtalet skall förbliva i kraft utan tidsbegränsning, men envar av de avtalsslutande staterna äger att – senast den 30 juni under ett kalenderår, dock icke tidigare än år 1965 – på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning skall förevarande avtal upphöra att gälla:

  1. I Sverige:

    1. Beträffande statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt å sådan inkomst, varför preliminär skatt regelmässigt skall inbetalas efter den sista februari kalenderåret närmast efter det, varunder uppsägningen ägde rum;

    2. beträffande kupongskatt å utdelning, som förfaller till betalning den 1 januari kalenderåret närmast efter det, varunder uppsägningen ägde rum, eller senare;

    3. beträffande bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, som belöpa å tiden från och med den 1 januari kalenderåret närmast efter det, varunder uppsägningen äg de rum;

    4. beträffande sjömansskatt å inkomst som blivit tillgänglig för lyftning den 1 januari kalenderåret närmast efter det, varunder uppsägningen ägde rum, eller senare; samt

    5. beträffande statlig förmögenhetsskatt, som utgår på grund av taxering under eller: efter det andra kalenderåret efter det, varunder uppsägningen ägde rum.

  2. I Israel: Beträffande israelisk skatt som påföres för beskattningsår, som börjar å eller efter den 1 april kalenderåret närmast efter det varunder uppsägningen ägde rum.

Till bekräftelse härå hava undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill.

Bilaga 2 – Anvisningar

A. Allmänna anvisningar

Bestämmelserna i avtalet skola tillämpas av beskattningsmyndigheterna med iakttagande av innehållet i dessa anvisningar.

Frågan huruvida eller i vilken omfattning en person ar skattskyldig i Sverige avgöres emellertid i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna. Om enligt dessa författningar skattskyldighet icke föreligger, kan sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den man avtalet innebär inskränkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrives i de svenska skatteförfattningarna, skall avtalet däremot landa till efterrättelse.

Därest den skattskyldige kan visa, att av beskattningsmyndigheterna vidtagits åtgärder, som medfört eller komma att medföra en mot avtalets bestämmelser stridande beskattning, äger han – utan hinder av vad i första stycket sägs – enligt art. XX göra framställning om rättelse härutinnan. Sådan framställning skall göras hos Kungl. Maj:t och ingivas till finansdepartementet snarast möjligt efter det den skatt skyldige erhöll kännedom om ifrågavarande åtgärder.

Rätt att i nyssnämnda ordning påkalla prövning av avtalets tillämpning tillkommer fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, samt svensk juridisk person.

De flesta inkomstslagen äro i avtalet särskilt behandlade. Vissa speciella arter av inkomster – t. ex. vissa slag av periodiskt understöd – äro dock ej omnämnda i avtalet. I dylika fall sker beskattningen enligt art. XVII § 1 och § 2 b).

Vad angår förmögenhet äro vissa slag därav särskilt behandlade i art. XVI punkterna a–c I övrigt sker beskattningen enligt art. XVI punkt d. Jämför även art. XVII § 3.

B. Särskilda anvisningar

till art. I.

Avtalet galler endast beträffande de skatter, som angivas i art. I. Vad beträffar Sverige inbegripas såväl den statliga som den kommunala inkomstskatten ävensom den statliga förmögenhetsskatten.

till art. II.

Avtalets bestämmelser äro i allmänhet tillämpliga allenast å skattskyldiga, som äro bosatta antingen i Sverige eller i Israel.

Huruvida en fysisk person skall anses bosatt i endera staten avgöres med ledning av lagstiftningen i denna stat. Stadigvarande vistelse i Sverige är likvärdig med bosättning härstädes.

Personer, som avses i 69 § kommunalskattelagen, skola vid avtalets tillämpning anses bosatta i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Israel.

Personer, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen, skola vid avtalets tillämpning anses bosatta i Israel, såvitt fråga är om israelisk beskickning eller israeliskt lönat konsulat i Sverige.

Juridiska personer anses enligt avtalet vara bosatta i Sverige i två fall nämligen dels om den juridiska personen bildats enligt svensk lag samt ledningen och övervakningen av dess rörelse icke äger rum i Israel och dels om den juridiska personen visserligen icke bildats enligt svensk lag men ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Sverige. En juridisk person anses enligt avtalet bosatt i Israel, om ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Israel.

Därest nu angivna regler skulle leda till att en fysisk eller juridisk person anses bosatt både i Sverige och i Israel, skall art. XVII tillämpas.

till art. III.

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. III. Vad som i avtalet förstås med uttrycket ”fast driftställe” angives i art. II § 1 g). Inkomst av sjöfarts- eller luftfartsrörelse beskattas alltid enligt art. V.

Vid tillämpning av art. III § 3 bör i första hand till grund för inkomstfördelningen läggas den särskilda bokföring, som må hava förts vid det fasta driftstället; i mån av behov skall denna bokföring justeras, så att inkomstfördelningen sker i överensstämmelse med den i omförmälda paragraf angivna principen. Jämlikt art. III § 5 medgives avdrag bl. a. för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader, som skäligen kan anses belöpa å det fasta driftstället.

till art. IV.

Art. IV innehåller en allmän regel angående omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del innebär detta endast, att beskattningsmyndigheterna äro bibehållna vid sin rätt att vid taxeringen verkställa dylik omräkning i den utsträckning och under de förutsättningar, som angivas i 43 § kommunalskattelagen.

Då sådan omräkning äger rum mellan företag Sverige och i Israel skall anmälan härom, med angivande i korthet av vad som förekommit, av vederbörande taxeringsintendent ingivas till finansdepartementet (rättsavdelningen).

till art. VI. (jfr art. XVII)

1.Då ett bolag i Israel verkställer utdelning till en fysisk eller juridisk person, som är bosatt i Sverige, skall iakttagas följande:

  1. I sådana fall, då utdelningen uppbäres av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, skall utdelningen vara undantagen från beskattning i Sverige, om utdelningen enligt de svenska skatteförfattningarna skulle hava varit undantagen från beskattning härstädes, därest såväl det utdelande bolaget som det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen, hade varit bosatta i Sverige (art. VI § 3). Härutinnan hänvisas till hithörande bestämmelser i 54 § kommunalskattelagen samt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Härvid skall frågan om avdrag för ränta å gäld, som belöper å aktierna i det israeliska bolaget, vid tillämpningen av 39 § 1 mom. kommunalskattelagen så bedömas som om utdelningen undantagits från skatteplikt jämlikt 54 § samma lag.

  2. I andra fall skall svensk skatt beräknas å utdelningens bruttobelopp, d.v.s. å hela det utdelade beloppet utan avdrag för i Israel uttagen inkomstskatt, därvid dock i vanlig ordning avdrag medgives för å utdelning, en belöpande förvaltningskostnader och ränta å gäld. Har vid utbetalning av utdelningen det utdelande bolaget icke avdragit israelisk inkomstskatt, ehuru bolaget varit berättigat därtill, beräknas utdelningens bruttobelopp till det belopp, som motsvarar den faktiskt uppburna utdelningen jämte skatt enligt vederbörlig israelisk skattesats å summan av nämnda utdelning och samma skatt.

Från den påförda svenska skatten skall avräknas ett belopp motsvarande den å utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten [income tax; art. XVII § 2 a) andra stycket]. Härvid skall iakttagas bestämmelsen i art. XVII § 2 a) tredje stycket, enligt vilken i speciella fall, då viss temporär skattebefrielse eller skattenedsättning meddelats enligt israelisk skattelagstiftning, avräkning må åtnjutas med belopp motsvarande den israeliska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till utdelningen om sådan befrielse eller nedsättning ej meddelats. Avräkning, som aldrig får ske med belopp överstigande summan av de svenska skatter som belöpa å utdelningen, skall i första hand göras från den statliga inkomstskatten; förslår ej denna, skall återstoden avräknas å den kommunala inkomstskatten i hemortskommunen. Den skattskyldige har att i den allmänna självdeklaration, som avgives för det beskattningsår under vilket utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, yrka avräkning för den på utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten ävensom förete bevis om skattebeloppet i fråga.

Vid tillämpningen av nyssnämnda avräkningsregel skall iakttagas att på utdelningen anses belöpa så stor bråkdel av hela den statliga inkomstskatten som utdelningen – efter eventuellt avdrag för till densamma hänförliga kostnader – utgör av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg av allmänna avdrag. Vederbörande taxeringsnämnd skall i taxeringslängden låta dels anteckna motvärdet i svenska kronor av såväl den på utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten som bruttobeloppet av utdelningen efter avdrag för eventuella kostnader, dels ock angiva, att avräkning med förstnämnda belopp (den israeliska skatten) eller, om beloppet av de på utdelningen belöpande svenska skatterna är lägre, med sistnämnda belopp skall ske i första hand från den uträknade statliga inkomstskatten samt därefter, om denna ej förslår, från den uträknade kommunala inkomstskatten. Exempel: En i Sverige bosatt person uppbär utdelning från Israel med ett bruttobelopp motsvarande 10.000 svenska kronor, varå enligt vederbörlig skattesats belöper en israelisk inkomstskatt av 2 500 kronor. Till utdelningen hänförliga avdragsgilla kostnader uppgå till 500 kronor; efter avdrag härför återstå 9 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära nettointäkter av andra förvärvskällor med ett belopp av 90.000 kronor. Vid taxeringen till statlig inkomstskatt antages den skattskyldige åtnjuta allmänna avdrag med 10.000 kronor och den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500 + 90.000 – 10.000 =) 89 500. I taxeringslängden antecknas ”avräkning från inkomstskatt enligt avtalet med Israel skall ske med 2 500 kronor, dock högst med summan av den kommunala inkomstskatt i hemortskommunen, som belöper å 9 500 kronor, och 9 500/99 500 av hela den statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten”.

2.Då ett svenskt aktiebolag verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person, som är bosatt i Israel, skall iakttagas följande:

Kupongskatt uttages med allenast 15 % av utdelningens bruttobelopp. Då utdelningen uppbäres av ett bolag, som anses bosatt i Israel och som direkt eller indirekt behärskar minst 50 % av röstetalet för samtliga aktier i det svenska bolag, som verkställer utdelningen, skall kupongskatt uttagas med allenast 5 % av utdelningens bruttobelopp.

Angående förfarandet med avseende å svensk kupongskatt skall i övrigt gälla vad därom särskilt stadgas.

till art. VII. (jfr art. XVII)

1.Då ränta utbetalas från Israel till en i Sverige bosatt fysisk eller juridisk person, tages räntans bruttobelopp till beskattning i Sverige i vanlig ordning (beträffande visst undantagsfall se sista stycket av denna anvisningspunkt). Därvid må avdrag såsom för omkostnad ej medgivas för i Israel uttagen skatt. [Jfr även anvisningspunkten 1 b) till art. VI ovan.]

Från den påförda svenska skatten skall avräknas ett belopp motsvarande å räntan belöpande israelisk inkomstskatt, vilken jämlikt art. VII skall uppgå till högst 25 % av räntans bruttobelopp. Vid avräkningen skall iakttagas bestämmelsen i art. XVII § 2 a) tredje stycket, enligt vilken i speciella fall, då viss temporär skattebefrielse eller skattenedsättning meddelats enligt israelisk skattelagstiftning, avräkning må åtnjutas med belopp motsvarande den israeliska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till räntan om sådan befrielse eller nedsättning ej meddelats. Avräkning, som aldrig får ske med belopp överstigande summan av de svenska skatter som belöpa å räntan, skall i första hand göras från den statliga inkomstskatten; förslår ej denna, skall återstoden avräknas å den kommunala inkomstskatten i hemortskommunen. Den skattskyldige har att i den allmänna självdeklaration, som avgives för det beskattningsår under vilket räntan blivit tillgänglig för lyftning, yrka avräkning för den på räntan belöpande israeliska inkomstskatten ävensom förete bevis om skattebeloppet i fråga.

Vid tillämpningen av nyssnämnda avräkningsregel skall iakttagas att på räntan anses belöpa så stor bråkdel av hela den statliga inkomstskatten som räntan – efter eventuellt avdrag för till densamma hänförliga kostnader – utgör av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg av allmänna avdrag. Vederbörande taxeringsnämnd skall i taxeringslängden låta dels anteckna motvärdet i svenska kronor av såväl den på räntan belöpande israeliska inkomstskatten som bruttobeloppet av räntan efter avdrag för eventuella kostnader, dels ock angiva, att avräkning med förstnämnda belopp (den israeliska skatten) eller, om beloppet av de på räntan belöpande svenska skatterna är lägre, med sistnämnda belopp skall ske i första hand från den uträknade statliga inkomstskatten samt därefter, om denna ej förslår, från den uträknade kommunala inkomstskatten. (Jfr exempel i anvisningarna till art. VI ovan.)

Har räntetagaren ett fast driftställe i Israel och äger räntan direkt samband med den från det fasta driftstället bedrivna rörelsen skall räntan undantagas från beskattning i Sverige (jfr art III).

2.Då ränta utbetalas från Sverige till en i Israel bosatt person, kan räntan enligt gällande skatteförfattningar icke beskattas i Sverige, vare sig inkomsttagaren bedriver rörelse från fast driftställe i Sverige eller icke. Det sagda gäller dock endast beträffande ränta, som utgör intäkt av förvärvskällan kapital; är räntan att hänföra till intäkt av rörelse (jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen) beskattas räntan enligt reglerna för dylikt inkomst, dock endast under förutsättning att inkomsttagaren har ett fast driftställe i Sverige och räntan äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. I sådant fall är maximeringsregeln i art. VII ej tillämplig.

till art. VIII och IX. (jfr art. XVII)

1.Beträffande beskattning av royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjanderätt eller ensamrätt till författar- och förlagsrätt, patent, ritning, hemlig fabrikationsmetod, varumärke, recept eller annan liknande egendom, gäller följande:

Därest royaltyn utbetalas från Israel till en fysisk eller juridisk person, bosatt i Sverige, beskattas densamma härstädes, såvida icke inkomsttagaren har ett fast driftställe i Israel och royaltyn äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. I dylikt fall är royaltyn jämlikt reglerna för beskattning av intäkt av rörelse undantagen från beskattning här i riket (jfr art. III). Om royaltyn utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person, bosatt i Israel, skall densamma beskattas i Sverige allenast under förutsättning att inkomsttagaren har ett fast driftställe i Sverige och royaltyn äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. Är detta fallet, beskattas royaltyn eller ersättningen i Sverige i enlighet med reglerna i 28 § 1 mom. tredje stycket och punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen Jämfört med 2 och 3 §§ förordningen om statlig inkomstskatt.

2.Beträffande royalty eller hyresavgift, som utgår för nyttjanderätt eller ensamrätt till kinematografisk film eller televisionsfilm, skall art. XVII §§ 1, 2 och 6 äga tillämpning.

3.Royalty eller annan ersättning för nyttjande av fastighet eller för bearbetandet av gruva, stenbrott eller annan naturtillgång beskattas jämlikt art. IX.

till art. X.

Vinst genom avyttring av fastighet här i riket beskattas härstädes, om så kan ske enligt eljest gällande beskattningsregler. Däremot skall jämlikt art. X en i Israel bosatt fysisk eller juridisk person icke beskattas i Sverige för realisationsvinst å icke yrkesmässig avyttring av rörelse här i riket eller tillbehör till sådan rörelse. Härigenom göres alltså undantag från den skattskyldighet, som stadgas i 53 § 1 mom. a) och g) kommunalskattelagen samt 6 § 1 mom. a) och c) förordningen om statlig inkomstskatt. Dock inträder skattskyldighet, om den i Israel bosatta fysiska eller juridiska personen har fast driftställe i Sverige och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

Å andra sidan föreligger skattskyldighet i Sverige för härstädes bosatt person, som förvärvar realisationsvinst i Israel å avyttring av annan egendom än därstädes belägen fastighet; dock att skattskyldighet i Sverige icke föreligger om personer i fråga har fast driftställe i Israel och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.

till art. XI.

Oskift dödsbo är befriat från skyldighet att erlägga svensk skatt eller berättigat till nedsättning av sådan skatt för inkomst eller förmögenhet, som belöper å dödsbodelägare, vilken är bosatt i Israel, i den utsträckning dylik befrielse eller nedsättning enligt avtalet skulle ägt rum för dödsbodelägaren, om denne själv åtnjutit inkomsten eller innehaft förmögenheten.

Därest skyldighet att vidkännas kupongskatt å aktieutdelning åligger oskift dödsbo, skall kupongskatten nedsättas till 15 % i den mån utdelningen belöper å dödsbodelägare, som är bosatt i Israel.

till art. XII, XIII, XIV och XV. (jfr art. XVII)

1.Löner och liknande ersättningar ävensom pensioner, som utbetalas av israeliska staten till en fysisk person såsom ersättning för arbete, som denne utfört i samma stats tjänst, äro undantagna från beskattning i Sverige, därest personen i fråga är israelisk medborgare utan att samtidigt vara svensk medborgare.

Verkställas utbetalningar av ovan angivna slag av svenska staten till en svensk medborgare i Israel, som icke samtidigt är israelisk medborgare, såsom ersättning för arbete, som denne utfört i svenska statens tjänst, skall vad sålunda till honom utbetalas beskattas i Sverige i den mån så kan ske enligt de svenska skatteförfattningarna.

Bestämmelserna i art. XII § 1 tillämpas icke å utbetalningar, vilka utgöra ersättning för tjänster, utförda i samband med rörelse, som endera staten bedrivit i förvärvssyfte; dylik inkomst behandlas, såsom inkomst av enskild tjänst.

2.Inkomst av enskild tjänst och av fritt yrke skall jämlikt art. XVII § 5 beskattas i den stat, där tjänsten eller yrket utövas, för så vitt icke sådant fall föreligger, som avses i art. XIII §§1 och 2 (beträffande pensioner, se art. XII §§2 och 3 samt, beträffande viss undervisnings- eller forskningsverksamhet, art. XVI och, beträffande viss praktikantanställning, art. XV § 2).

Skådespelare, filmskådespelare, radioartister, musiker, idrottsmän o. dyl., vilka yrkesmässigt ägna sig åt offentlig nöjesverksamhet, beskattas städse för sin inkomst därav i den stat, där verksamheten utövas, oberoende av längden av deras vistelse därstädes. För Sveriges vidkommande skola härvidlag iakttagas stadgandena i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen och i 7 § första stycket b) förordningen om statlig inkomstskatt.

till art. XVI.

Se allmänna anvisningarna sista stycket samt punkt 1 av anvisningarna nedan till art. XVII.

till art. XVII.

1.De flesta inkomstslagen äro i föregående artiklar av avtalet särskilt behandlade. 1 fråga om dylika inkomstslag innebära bestämmelserna i art. XVII följande.

Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas härstädes i den mån de svenska skatteförfattningarna därtill föranleda och inskränkning av skattskyldigheten icke följer av reglerna i de föregående artiklarna. Om inkomsten ävenledes beskattas i Israel, medgives jämlikt art. XVII § 1 avräkning därstädes för den i Sverige erlagda skatten.

Inkomst från inkomstkällor i Israel får enligt art. XVII § 2 a) inte beskattas i Sverige, därest inkomsten enligt reglerna i de föregående artiklarna må beskattas i Israel; beträffande utdelning från ett israeliskt bolag ävensom inkomst av ränta gälla dock särskilda regler, i fråga om vilka hänvisas till anvisningarna till art. VI respektive art. VII.

I art. XVII § 3 stadgas att förmögenhet, som enligt avtalets bestämmelser må beskattas i Israel, icke får underkastas svensk förmögenhetsbeskattning.

2.Vissa arter av inkomster – t. ex. periodiskt understöd i annat fall än som avses i art. XV § 1 ävensom inkomst av tjänst eller fritt yrke i allmänhet – hava ej särskilt behandlats i föregående artiklar. I dylika fall regleras beskattningen genom bestämmelserna i art. XVII § 1 och § 2 b, vilka innebära följande:

Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas härstädes, i den man kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt därtill föranleda. Om inkomsten ävenledes beskattas i Israel, medgives jämlikt art. XVII § 1 avräkning därstädes för den i Sverige erlagda skatten.

Inkomst från inkomstkällor i Israel får icke beskattas i Sverige därest inkomsten är underkastad beskattning i Israel; det ankommer i dylikt fall å inkomsttagaren att styrka förhållandet i fråga.

3.På grund av bestämmelserna i avtalet kan en skattskyldig komma att taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt för lägre inkomst eller förmögenhet än som eljest skolat följa av gällande bestämmelser. Härigenom skulle även skatteprogressionen kunna påverkas, såvitt fråga ar om fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse. Till förebyggande härav skall beträffande nyssnämnda skattskyldiga, i den mån de äro bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige, iakttagas följande: Först uträknas den statliga inkomstskatt eller förmögenhetsskatt, som skulle hava påförts, om vederbörandes hela inkomst eller förmögenhet tagits till beskattning utan hänsyn till avtalets bestämmelser. Därefter fastställes huru stor procent den sålunda uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst eller förmögenhet, varå, skatten beräknats. Med den sålunda erhållna procentsatsen uttages skatt å den inkomst eller förmögenhet, som enligt avtalet får beskattas i Sverige. Exempel: En i Sverige bosatt person har en beskattningsbar inkomst av 20.000 kronor. Av inkomsten utgöra 8.000 kronor sådan inkomst, som enligt avtalet är fritagen från skatt i Sverige. Om skatten å 20.000 kronor skulle befinnas motsvara 20 procent, skall denna procentsats tillämpas å de 12.000 kronor, som äro skattepliktiga i Sverige.

Det åligger vederbörande taxeringsnämnd att i fall, varom nu är fråga, uträkna den statliga inkomstskatten ävensom förmögenhetsskatten. Beloppen skola införas i vederbörlig taxeringslängd med angivande av grunden för uträkningen.

till art. XVIII.

1.Av stadgandet i art. XVIII § 3 följer att – såsom ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c) förordningen om statlig förmögenhetsskatt – ett bolag i Israel icke får taxeras till förmögenhetsskatt i Sverige.