Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för arbetsmarknadsutvecklingen samt arbetsmarknadspolitikens inriktning och effekter under 1990-talet samt arbetsmarknadspolitikens mål och roll framöver. Arbetsmarknadspolitiken har tre huvuduppgifter: För det första att förmedla arbete till arbetslösa och arbetskraft till företag. För det andra att öka de arbetslösas kunskaper och för det tredje att stödja dem som har svårt att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. En uppgift framstår som allt viktigare, nämligen att öka sysselsättningen och förhindra marginaliseringen av de undersysselsatta i skogslänen och i vissa områden i storstäderna. För att öka sysselsättningen och förhindra marginalisering måste de som står längst från arbetsmarknaden prioriteras. Det handlar om människor som drabbas av glesbygdens strukturförändringar men också om arbetslösa socialbidragstagare i de större städerna.
I propositionen föreslås att en aktivitetsgaranti skall införas i hela landet. Syftet är att ge arbetslösa som är eller löper risk att bli långtidsinskrivna bättre förutsättningar att få arbete, hävda arbetslinjen och bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. Vidare föreslås inom ramen för aktivitetsgarantin att ett nytt särskilt anställningsstöd införs för långtidsinskrivna personer som är 57 år eller äldre, vars möjligheter att återkomma till den reguljära arbetsmarknaden är små.
Anställningsskyddslagen föreslås ändras så att arbetstagare som är anställda med det föreslagna särskilda anställningsstödet inte omfattas av lagen.
Regeringen föreslår vidare att det i lagen om arbetslöshetsförsäkring införs en uttrycklig regel om att för rätt till arbetslöshetsersättning skall den sökande anstränga sig för att finna ett lämpligt arbete. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås bemyndigas att utfärda föreskrifter om lämpligt arbete.
Regeringen lämnar vidare en redogörelse för de regelförenklingar som kommer att göras. Dessa görs i syfte att underlätta arbetet inom arbetsförmedlingen och frigöra resurser till huvuduppgiften att förmedla arbeten. En ny lag om arbetsmarknadspolitiska program föreslås. Med anledning av den nya regleringen kring de arbetsmarknadspolitiska programmen föreslås följdändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Som ett led i regelförenklingen föreslås att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder där aktivitetsstöd utgår skall som huvudregel pågå under längst sex månader samt att åtgärden utbildningsstöd skall upphöra. Inom ramen för programmet särskilda insatser för personer med arbetshandikapp kommer en rad förenklingar att göras och föreslås ett antal förändringar.
Regeringen lämnar slutligen en redogörelse för Arbetsmarknadverkets organisation och behovet av att styrningen inom verket behöver förtydligas. Regeringen kommer därför att vidta erforderliga åtgärder som innebär att ekonomistyrning, kontroll och uppföljning inom Arbetsmarknadsverket väsentligt förbättras.
Ansvar och befogenheter inom arbetsmarknadspolitiken skall hållas samman och arbetsfördelning mellan staten och kommunerna skall göras tydligare. Ordning och reda i arbetsmarknadspolitiken är en självklarhet. Politiken skall successivt inriktas mer på omvandling och utveckling. Åtgärderna skall inte utnyttjas för försörjning utan arbetslinjen skall stärkas. Kommunerna skall få en tydligare roll i uppgiften att samordna de lokala insatserna utifrån de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken för att häva den undersysselsättning som präglar vissa områden. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.