Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lönegarantilagen (1992:497). Det föreslås att ersättning enligt den statliga lönegarantin skall lämnas i fall där en arbetsgivare i ett annat land i Europeiska unionen eller i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, det s.k. lönegarantidirektivet, och har arbetstagare som utför eller utförde sitt arbete för arbetsgivarens räkning främst i Sverige. I sådana fall skall samma bestämmelser i lönegarantilagen tillämpas som om det rörde sig om en konkurs i Sverige. Förslagen syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av ovan nämnda direktiv.
I propositionen föreslås även ändringar i lagen (2004:575) om europabolag. Det föreslås att sådana borgenärer vilkas anspråk avser en fordran som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen skall undantas från rätten att motsätta sig en flyttning av ett europabolags säte till en annan stat.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 7 oktober 2005.