Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en ny lag om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och till flera ändringar i befintliga lagar på finansmarknadsområdet, som i huvudsak har sin grund i det s.k. konglomeratdirektivet (2002/87/EG).

Ett finansiellt konglomerat är en företagsgrupp som innehåller företag som driver verksamhet inom både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn. Regleringen av finansiella konglomerat skall ses mot bakgrund av att det under senare år har växt fram allt fler företagsgrupper som innehåller företag från båda dessa sektorer. Om ett företag i en sådan grupp skulle få finansiella problem, kan det påverka inte bara det företaget eller andra företag inom samma sektor utan även sprida sig till företag inom den andra sektorn.

Ett finansiellt konglomerat definieras enligt huvudregeln som en grupp av företag som uppfyller följande villkor. I gruppen skall det finnas minst ett svenskt auktoriserat företag, t.ex. en bank, ett försäkringsföretag, ett värdepappersbolag eller ett fondbolag. Vidare skall åtminstone ett finansiellt företag som auktoriserats inom EES antingen finnas i toppen av gruppen som då även skall innehålla andra finansiella företag, eller vara dotterföretag till ett annat företag. I det senare fallet skall gruppens verksamhet drivas huvudsakligen inom den finansiella sektorn. Verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn om balansomslutningen för de finansiella företagen i gruppen överstiger 40 procent av den totala balansomslutningen för gruppen. Vidare skall – som nämnts i det föregående – minst ett av företagen i gruppen tillhöra försäkringssektorn och minst ett bank- och värdepapperssektorn. Dessutom skall gruppens verksamhet inom båda dessa sektorer vara betydande. Verksamheten är betydande om antingen resultatet av en beräkningsmetod som bygger på kvoter av balansomslutningar och kapitalkrav överstiger 10 procent eller balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro.

Det är möjligt för Finansinspektionen att använda sig av särskilda beräkningsgrunder för att bestämma när verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn respektive när verksamheten inom försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande. Inspektionen kan exempelvis undanta ett företag från beräkningen eller använda sig av andra faktorer än balansomslutningen när den bestämmer om det finns ett finansiellt konglomerat. Dessa beräkningsgrunder får dock användas bara om inspektionen träffar en internationell överenskommelse om detta med andra tillsynsmyndigheter som berörs av konglomerattillsynen.

Avsikten är att ansvaret för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall finnas hos en enda tillsynsmyndighet. Den myndighet som ansvarar för denna tillsyn över konglomeratet kallas för samordnare. Om det i ett finansiellt konglomerat finns en eller flera undergrupper som också är finansiella konglomerat, skall inte någon konglomerattillsyn utövas över dessa undergrupper.

Vilken tillsynsmyndighet som är samordnare bestäms enligt särskilda kriterier. Något förenklat innebär dessa kriterier att Finansinspektionen kommer att vara samordnare när inspektionen har tillsyn över det mest betydelsefulla auktoriserade företaget, antingen beroende på dess placering i toppen av konglomeratet eller beroende på dess storlek. De berörda tillsynsmyndigheterna får dock komma överens om att utse en annan samordnare än den som enligt de fasta kriterierna skall vara samordnare.

Om företaget i toppen av konglomeratet finns i ett land utanför EES, är det tillräckligt att tillsynen utövas av tillsynsmyndigheten i det landet om företagen i konglomeratet är föremål för tillsyn likvärdig den som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Om tillsynen bedöms inte vara likvärdig, skall en tillsynsmyndighet inom EES utöva tillsyn över det finansiella konglomeratet. Myndigheten i fråga kan då välja mellan att tillämpa direktivets bestämmelser analogt eller att använda sig av andra metoder för att se till att tillsynen blir lämplig.

Tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall omfatta en kontroll av konglomeratets finansiella ställning. I denna ingår tillsyn över att det finansiella konglomeratet har en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav. Dessutom får riskkoncentrationer i gruppen och transaktioner inom det finansiella konglomeratet inte hota solvensen eller den finansiella ställningen hos reglerade företag i konglomeratet.

För att uppfylla de krav som ställs skall de institut och försäkringsföretag som ingår i ett konglomerat ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Sådana företag och andra företag skall, när de ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen, också kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet. Ett konglomerat kan ledas av ett företag som inte står under tillsyn enligt den finansiella lagstiftningen (ett blandat finansiellt holdingföretag). I ett sådant företag skall den som ingår i ledningen, ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av holdingföretaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. I propositionen föreslås dessutom mindre ändringar i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd, som innebär att det sedan tidigare i den finansiella lagstiftningen utmönstrade begreppet oktroj byts ut mot tillstånd i bestämmelser som reglerar insättningsgarantins respektive investerarskyddets omfattning när ett tillstånd att driva rörelse återkallas. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.