Prop. 2012/13:74 Förfalsknings- och sanningsbrotten

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar av straffbestämmelserna om urkundsförfalskning och andra förfalskningsbrott i 14 kap. brottsbalken och vissa av de s.k. sanningsbrotten i 15 kap. Med sanningsbrott avses t.ex. brotten osann försäkran och osant intygande.

Förslagen bygger på utgångspunkten att straffskyddet för uppgifter och handlingar som förekommer i elektronisk miljö – t.ex. i ett elektroniskt intyg – bör likna det som gäller för traditionella handlingar. Förslagen syftar till att på detta område åstadkomma en modern, ändamålsenlig och så långt möjligt teknikneutral straffrättslig reglering som är anpassad till användningen av handlingar i elektronisk miljö.

Med dagens reglering är det främst traditionella handlingar i pappers-form som utgör urkunder och täcks av straffansvaret för förfalskning. I propositionen föreslås ett utvidgat och förtydligat urkundsbegrepp som omfattar fler handlingar som upprättas, översänds och lagras i elektronisk form. Till följd av förslaget kan därmed förfalskning också av sådana handlingar bestraffas som urkundsförfalskning. Även i övrigt moderniseras regleringen av förfalskningsbrotten i 14 kap. brottsbalken.

De till förfalskningsbrotten nära anknytande sanningsbrotten i 15 kap. 10–15 §§ brottsbalken föreslås vidare bli uttryckligen tillämpliga på upp-gifter som lämnas i elektronisk form. Regleringen av dessa brott moderniseras även i övrigt.

Till följd av att tillämpningsområdet för de generella reglerna i brotts-balken utvidgas föreslås upphävande av ett antal straffrättsliga sär-lösningar om elektroniskt uppgiftslämnande i andra författningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.