Beslutet att införa beskattning av industrifastigheter, som tillämpas första gången vid årets taxering, leder till ett ojämnt och snedvridande skatteuttag. Detta har framkommit vid en enkätundersökning som Industriförbundet gjort bland medlemsföretagen. Den utredare som regeringen nyligen tillsatt för att se över reglerna om fastighetstaxering m.m. har även fått i uppdrag att undersöka detta.
I artikeln behandlas problem som uppkommer vid fastighetsbeskattning av s.k. skräddarsydda byggnader och andra liknande typer av industribyggnader.
Riksdagens beslut om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt, som trädde i kraft den 1 juli 1995 och som tillämpas första gången vid årets taxering, innebär att industribyggnader beläggs med fastighetsskatt. Till grund för fastighetsskatten läggs det taxeringsvärde en fastighet har åsatts vid fastighetstaxeringen.
Utvidgningen av det skattepliktiga området betyder att frågan om vilka typer av tillgångar som skall inräknas i fastighetstaxeringsvärdet nu får aktualitet vid inkomstbeskattningen för första gången sedan den kommunala garantibeskattningen upphörde 1987.
Avgörande för frågan om en tillgång skall räknas med vid fastighetstaxeringen är om tillgången är att hänföra till byggnadstillbehör eller s k industritillbehör. Är tillbehören inte ägnade för stadigvarande bruk på fastigheten är det fråga om industritillbehör, vilka inte medräknas vid värderingen av fastigheten. Byggnadstillbehör däremot medräknas vid värderingen.
Om en industribyggnad är användbar för industriell verksamhet i allmänhet är det endast sådan utrustning som typiskt sett är till nytta för varje industriidkare som anses vara avsedd för stadigvarande bruk. Således betraktas utrustningen som byggnadstillbehör och ingår därmed i värderingen. Övrig utrustning hänförs däremot till industritillbehör.
Är däremot en industribyggnad ”skräddarsydd” för att passa till en särskild maskinell utrustning blir bedömningen en annan. Om byggnaden inte är användbar inom annan industriell verksamhet än den aktuella anses byggnaden ha samma livslängd som den maskinella utrustningen, se Regeringsrättens avgörande RÅ 1988 ref. 139. Detta leder till att sådan utrustning betraktas som tillbehör till byggnaden och alltså inte som industritillbehör. I denna typ av industribyggnader ingår således den maskinella utrustningen i fastighetens taxeringsvärde.
För de skräddarsydda byggnaderna och liknande typer av byggnader som värderas enligt den s.k. produktionskostnadsmetoden innebär detta att företagen även betalar fastighetsskatt på den maskinella utrustningen som ingår i byggnadens taxeringsvärde. Ungefär 2,7 procent eller 4 000 taxeringsenheter av industrifastigheter värderas enligt produktionskostnadsmetoden, se SOU 1995:148. De nu behandlade problemen berör således inte det stora flertalet industrifastigheter som värderas enligt den s k avkastningsmetoden.
Sedan Industriförbundet fått rapporter om att fastighetsbeskattningen, på grund av att beskattningen av maskinell utrustning som ansetts vara byggnadstillbehör, medfört ojämna och oskäliga resultat gick förbundet ut med en enkät till 23 medlemsföretag om hur stor del av industribyggnadernas taxeringsvärden som hänför sig till själva byggnaden och hur stor del som utgör byggnadstillbehör som får avskrivas enligt inventariereglerna.
Resultatet av förfrågan visar att inom pappers- och massaindustrin utgör 11–27 procent av taxeringsvärdet värdet på själva industribyggnaderna och resterande utgör värdet på byggnadstillbehör som får avskrivas enligt inventariereglerna. Inom livsmedelsindustrin däremot utgör 69 procent av taxeringsvärdet värdet på själva industribyggnaden vad gäller ett fall. För övriga fall utgörs hela taxeringsvärdet av värdet på själva byggnaderna och inga byggnadstillbehör som får avskrivas enligt inventariereglerna ingår.
Inom stålindustrin och kemiska industrin finns det mycket stora skillnader beträffande värderingen av industribyggnader. Inom båda branscherna varierar det mellan att taxeringsvärdet helt utgörs av värdet på själva byggnaden och inga byggnadstillbehör som får avskrivas enligt inventariereglerna ingår till att endast 5 procent av taxeringsvärdet utgör värdet på själva byggnaden och 95 procent hänförs till maskinell utrustning.
Beträffande branscherna bryggerier, byggmaterial, trävaror, gruvindustri och verkstadsindustri fanns inte tillräckligt med material för att kunna dra några slutsatser om vad som är utmärkande för branscherna. Man kan dock konstatera att bland exempelvis bryggerierna förekommer det att 75 procent av hela industribyggnadens taxeringsvärde utgörs av värdet på själva byggnaden. Inom verkstadsindustrin förekommer det att hela taxeringsvärdet utgörs av värdet på själva byggnaden. Inom gruvindustrin förekommer såväl att hälften som att hela taxeringsvärdet utgörs av värdet på själva industribyggnaden.
Inom den kemiska industrin besvarade bl.a. två oljeraffinaderier enkäten. I det ena fallet utgör 47 procent av hela industribyggnadens taxeringsvärde värdet på själva byggnaden. I det andra fallet är motsvarande siffra 5 procent. I det senare fallet är raffinaderibyggnadens taxeringsvärde totalt 816 miljoner kronor. I detta värde ingår byggnadstillbehör som får avskrivas enligt inventariereglerna. dvs. maskinell utrustning, med 776 miljoner kronor och värdet på själva byggnaden med 40 miljoner kronor.
De slutsatser som man kan dra av de svar som erhölls är att exempelvis pappers- och massaindustrin drabbas av fastighetsskatt på den maskinella utrustningen i mycket stor utsträckning, medan det motsatta förhållandet kan sägas gälla för livsmedelsindustrin. Inom andra branscher slår fastighetsskatten över huvud taget mycket olika. Förhållandena inom oljeraffinaderibranschen visar att fastighetsskatten ”slår snett” även inom samma bransch och i vissa fall nästan helt drabbar maskinell utrustning.
Särskilt stötande blir resultatet då fastighetsskatt på maskinell utrustning helt torde kunna undgås om denna har en annan ägare, t.ex. ett dotterbolag, än marken och byggnadsskalet. Om inte lagstiftningen ändras i det här avseendet torde ägaruppdelning bli vanligt förekommande.
Med anledning av dessa förhållanden vände sig Industriförbundet till finansdepartementet och begärde lagändring. Förbundet föreslog att vid beräkning av fastighetsskatt på byggnad som ingår i industrifastighet skall värdet på byggnadstillbehör – som ingår i byggnadens taxeringsvärde och som får avskrivas enligt inventariereglerna – avräknas från taxeringsvärdet. Ändringen föreslogs således ske endast i skatteavseende och inte vid beräkningen av fastigheternas taxeringsvärden.
Nu har – som nämndes inledningsvis – regeringen tillkallat en särskild utredare som skall se över hela regelsystemet för fastighetstaxeringen. Ett uppdrag som omfattar såväl förfaranderegler som materiella regler. Utredarens uppdrag omfattar således samtliga fastighetstyper. Av direktiven framgår att bland de frågor som skall behandlas ingår värdering av industrifastigheter. Utredningen skall vara klar före utgången av år 1998. Vissa brådskande frågor skall dock kunna behandlas med förtur.
Kerstin Nyquist
Kerstin Nyquist är skattejurist vid Industriförbundet.