A1 Gemensamma regler för inkomstbeskattningen
I förhandsbeskedsärendet RÅ 2001 not. 178 ställdes frågor om överföring av medel från en vinstandelsstiftelse till en försäkringsförening medförde beskattningskonsekvenser för en arbetstagare som var destinatär i förhållande till stiftelsen. Försäkringsföreningen skulle vara försäkringsgivare för pensioner till de anställda. De överförda medlen från vinstandelsstiftelsen skulle i huvudsak ge samma förmåner från försäkringsföreningen som skulle ha utgått från stiftelsen.
Skatterättnämnden ansåg att överföringen fick för arbetstagarens del ses som att han avstår från sin andel av medlen i stiftelsen mot att motsvarande medel tillgodoräknas honom som en del av en tjänstpensionsförsäkring i föreningen. Detta kunde inte anses som ett förfogande som medförde beskattning.
Regeringsrätten uttalade att det inte var helt kartlagt hur förfarandet med överföringen skulle gå till men att det förfarande som skatterättsnämnden lagt till grund för sin bedömning kunde prövas. Vidare förutsattes att förfarandet var förenligt med stiftelsens stadgar. Med dessa utgångspunkter gjorde Regeringsrätten samma bedömning som skatterättsnämnden.
Fråga ställdes även om ett annat alternativ, överföring till individuellt pensionssparande. Skatterättsnämnden ansåg att detta var ett alternativ till privat pensionssparande och att insättningen på IPS-kontot skulle ses som att sökanden erhållit medel från stiftelsen, vilket medförde beskattning. Regeringsrätten prövade inte denna fråga.
Med IL:s terminologi gäller bedömningarna om enligt kontantprincipen en förmån blir disponibel (tillgänglig för lyftning enligt KL:s terminologi) för den anställde vid respektive form av överföring. Överföringen till försäkringsföreningen ansågs inte innebära att en förmån var disponibel och det innebär således att byte av form vad gäller gäldenär för förmånen inte automatiskt anses innebära en disposition. Det gäller ju i de vanligt förekommande överföringar som sker av arbetsgivares pensionsförpliktelser till försäkringsföretag och från arbetsgivare till vinstandelsstiftelser. Vissa formbyten anses däremot vara dispositioner, exempelvis enligt skatterättsnämndens uppfattning överföringen till IPS-kontot. Gränsdragningen får nog bestämmas pragmatiskt. När den nya formen alltför mycket liknar sådana investeringar som de anställda normalt individuellt bestrider med beskattade lönemedel kanske även en av arbetsgivaren genomförd överföring till denna form ses som att en förmån blir disponibel för den anställde.
Peter Melz