Skattenytt nr 6 2002 s. 351

EG-domstolens domar

B Direktiv

B1 Moder/dotterbolagsdirektivet

Enligt artikel 5.1 i moder/dotterbolagsdirektivet (90/435/EEG) skall vinstutdelning från dotterbolag i ett medlemsland till moderbolag i ett annat medlemsland vara befriad från källskatt. EG-domstolen har i mål C-294/99 Athinaïki Zythopoiia utvecklat vad som skall avses med termen källskatt i denna artikel. Närmare bestämt gällde frågan om den grekiska bolagsskatten kunde anses vara en sådan källskatt som är förbjuden i direktivet. Enligt de grekiska reglerna beskattas nämligen utdelad vinst hårdare än kvarhållen vinst pga. att vissa annars skattefria inkomster medtas i beskattningsunderlaget för det fall vinsten delas ut medan de förblir skattefria om vinsten stannar kvar i bolaget. Domstolen började med att hänvisa till ordalydelsen i artikel 5.1 och konstaterade att begreppet källskatt inte begränsas till att endast avse vissa särskilda nationella skatter. Därefter framhöll domstolen att det är pålagans objektiva kännetecken som är avgörande för hur den skall bedömas, inte hur den har betecknats i nationell rätt. Det faktum att skatten i nationell rätt hade formen av en bolagsskatt och inte en skatt direkt på utdelningen var således inte avgörande. Eftersom den utlösande faktorn för det förhöjda skatteuttaget var betalningen av utdelningen och då skatten dessutom var direkt beroende av storleken på utdelningen fann domstolen att skatten stred mot artikel 5.1 i direktivet.

Det kan konstateras att domstolen givit termen källskatt en vid betydelse. Traditionellt torde man med källskatt på utdelning avse en skatt som har själva utdelningen som skatteobjekt och som har formen av ett definitivt källskatteuttag. Genom domstolens praxis står det emellertid klart att även andra skatter kan anses som källskatter i direktivets mening. Domstolen har tidigare i fallet C-375/98 Epson Europe konstaterat att en arvs- och gåvoskatt var oförenlig med direktivets källskatteförbud eftersom den uttogs på ett sådant sätt att den i realiteten hade samma effekt som en inkomstskatt på utdelningen. Det nu avgjorda målet bekräftar detta synsätt.

En annan intressant fråga som kom upp i målet var den om EG-domars rättsverkningar i tiden. Grekland hade nämligen begärt att EG-domstolen, om den skulle finna att skatten stred mot direktivet, skulle begränsa verkningarna av domen i tiden eftersom det skulle medföra betydande kostnader att återbetala all den skatt som felaktigt inbetalats. Domstolen framhöll dock att den i sina förhandsavgöranden klargör och preciserar innebörden och räckvidden av gemenskapsrätten såsom den skall eller skulle ha förståtts och tillämpats från den dag då regeln ifråga trädde ikraft. De nationella domstolarna skall alltså tillämpa den sålunda tolkade regeln även beträffande rättsförhållanden som uppkommit före domen. Enligt domstolen kan en begränsning av ett förhandsavgörandes rättsverkningar därför endast ske i exceptionella fall. Så har skett när det har förelegat en risk för allvarliga ekonomiska återverkningar pga. att ett stort antal rättsförhållanden ingåtts i god tro på grundval av ett regelverk som betraktats som ett uttryck för gällande rätt. Vidare har då krävts att enskilda och myndigheter synes ha förletts att handla i strid med de gemenskapsrättsliga reglerna pga. att det förelegat en betydande objektiv osäkerhet beträffande de gemenskapsrättsliga bestämmelsernas räckvidd, en osäkerhet som övriga medlemsstater och kommissionen genom sin hållning kan ha bidragit till. Det faktum att det medför betydande kostnader för en medlemsstat att återbetala felaktigt debiterad skatt kan däremot enligt domstolen aldrig i sig självt motivera ett undantag från principen att förhandsavgörandets rättsverkningar skall omfatta tiden från och med den tolkade bestämmelsens ikraftträdande. Enligt domstolen saknades därför skäl att i detta fall begränsa rättsverkningarna av domen.

B3 Direktivet om indirekt skatt på kapitalanskaffning

I direktiv 69/335/EEG om indirekt skatt på kapitalanskaffning regleras på vilket sätt medlemsländerna får beskatta bolagsbildningar, höjningar av aktiekapital och liknande. Sverige beskattar numera inte alls denna typ av transaktioner men skatteformen finns i en del andra medlemsländer. Under år 2001 har EG-domstolen i två fall prövat om nationella skatte- och avgiftsregler är förenliga med direktivet. I mål C-113/99 Schmid hade ifrågasatts om inte en minimibolagsskatt som skall erläggas varje kvartal av obegränsat skattskyldiga kapitalassociationer, och som tas ut även av associationer som har gått i konkurs eller trätt i likvidation och som därmed saknar inkomster, i realiteten var en sådan indirekt skatt på kapitalanskaffning som omfattas av direktivet. Domstolen fann dock att så inte var fallet, och att skatteuttaget därmed inte kunde anses strida mot artikel 10 i detta direktiv.

En avgift som uttas som vederlag för utförda tjänster anses inte vara en sådan skattebelastning som kan komma i konflikt med direktivet. I målet C-206/99 SONAE prövades om en viss avgift var av vederlagskaraktär och därmed förenlig med direktivet. Domstolen fann att avgifter för inskrivning i ett handelsregister av en ökning av kapitalet i en kapitalassociation, vilka ökar i förhållande till det tecknade kapitalet och inte beräknas på grundval av kostnaden för den tillhandahållna tjänsten, inte är av vederlagskaraktär. Domstolen fann vidare att förekomsten av en övre gräns som dessa avgifter inte får överstiga inte i sig medför att dessa avgifter är av vederlagskaraktär, om denna gräns inte fastställs på en rimlig nivå i förhållande till kostnaden för den tjänst som avgifterna utgör ersättning för. Domstolen konstaterade också att en medlemsstat inte vid bestämningen av avgifterna kan införa ett moment av solidaritet mellan stora och små bolag genom att för en och samma tjänst tillämpa en högre avgift för kapitalassociationer med ett högt kapital än för dem som har ett mindre kapital, när denna skillnad i avgifternas storlek saknar samband med kostnaden för tjänsten.

Kristina Ståhl