1 Är nattraktamente som utbetalats tillsammans med logi, kostnadsersättning eller lön?

RÅ 2003 ref. 73. I samband med att skattemyndigheten gjorde revision hos bolaget X avseende utgiftsåret 1997 framkom följande:

Ett antal anställda hade i samband med tjänsteförrättning utanför den vanliga verksamhetsorten fått övernatta i en villafastighet tillhörande bolaget. För övernattningen betalade de anställda 35 kr var per natt till bolaget genom löneavdrag. Bolaget utbetalade samtidigt ett nattraktamente om 90 kr per natt (= halvt maximibelopp för år 1997).

Skattemyndigheten ansåg att de anställdas faktiska utgift för logi varit 35 kronor per natt och att skillnaden mellan 90 kr och 35 kr (55 kr per natt) var att se som lön. SKM påförde bolaget arbetsgivaravgifter på ett totalt underlag om 130 570 kr. Dessutom påfördes avgiftstillägg.

Bolaget överklagade SKM:s beslut till länsrätten och yrkade att hela det utbetalade beloppet, 90 kr, skulle ses som kostnadsersättning för vilken den anställde hade rätt till avdrag enligt 33 § anvisningspunkten 3 första stycket kommunalskattelagen, KL (numera 12 kap. 13 § inkomstskattelagen). Sådana kostnadsersättningar är enligt 2 kap. 3 § dåvarande lagen (1981:691) om socialavgifter ( numera 2 kap. 11 § p. 1 socialavgiftslagen) inte underlag för arbetsgivaravgifter. Bolaget ansåg att de anställdas exakta kostnader för övernattningen inte kunde fastställas, eftersom de förutom de 35 kronorna haft för bolaget okända utlägg för tvätt, hygienartiklar, sänglinne m.m. Avdrag skulle därför medges de anställda motsvarande det arbetsgivaren betalat, dock högst ett halvt maximibelopp (anv.p. 3 nionde stycket).

Länsrätten avslog överklagandet med motiveringen att den övernattning som bolaget tillhandahållit tillgodosett de krav som man kunde ställa på ett nattlogi. Det var även helt klart att de anställda inte utnyttjat någon annan övernattningsmöjlighet. Kostnader för tvätt och andra småutgifter kunde inte anses som en ökning av levnadskostnaderna förorsakade av övernattningen. Därför kunde bara de 35 kr som de anställda faktiskt betalat ses som en kostnad för logi. Resterande belopp skulle, som skattemyndigheten funnit, anses som avgiftspliktig lön.

Bolaget överklagade till kammarrätten. Kammarrätten gjorde följande bedömning: Lagstiftningen om ökade levnadskostnader bygger till stor del på schabloner. Så länge utbetalat traktamente inte överstiger schablonbeloppet kan några krav på bevisning avseende den anställdes kostnader inte ställas. I normalfallet måste antas att den anställde haft ökade levnadskostnader motsvarande schablonbeloppet om arbetsgivaren betalat ut traktamente.

Med hänvisning till detta biföll kammarrätten bolagets överklagande och upphävde länsrättens dom.

Riksskatteverket överklagade till Regeringsrätten som medgav prövningstillstånd.

I sitt yttrande anförde RSV att kammarrättens dom kunde leda till ett kringgående av KL:s (numera IL:s) regler och medföra att en arbetsgivare under en tjänsteresa både kunde tillhandahålla fritt logi och utan skatte- och avgiftskonsekvenser betala ut nattraktamente enligt schablon. Enligt RSV:s mening är detta i strid med skattelagstiftningens bokstav och anda. RSV fann inte heller något skäl att undanröja påfört avgiftstillägg.

Regeringsrätten hänvisade till ovan nämnda anvisningspunkt 3 i KL och till det nionde stycket, där det som en huvudregel anges att avdrag för logikostnad i samband med tjänsteresa medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Om den skattskyldige inte kan visa kostnaden, medges avdrag med det belopp han fått från arbetsgivaren, dock högst ett halvt maximibelopp per natt. Eftersom bolaget hade gjort löneavdrag för de anställda motsvarande 35 kr per natt, ansåg Regeringsrätten att detta innebar att de anställdas faktiska logikostnad kunde visas och att den uppgått till detta belopp. Bestämmelsen om avdrag med högst ett halvt maximibelopp var därför inte tillämplig. Skillnadsbeloppet mellan utbetalat nattraktamente och löneavdraget (dvs. 55 kr) var alltså att se som lön och skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Regeringsrätten biföll RSV:s överklagande och fastställde med upphävande av kammarrättens avgörande ”det slut som länsrättens dom innehåller”.

Regeringsrätten fann inte skäl föreligga att efterge avgiftstillägget.

2 Arbetsgivarbegreppet

I målet RÅ 2003 ref. 89 var frågan om bäruppköpare som anlitat utländska bärplockare och bl.a. ansökt om arbetstillstånd för dem, var att se som arbetsgivare med skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på utbetalad ersättning. Målet kommenteras närmare av Rabe.

Yvonne Svenström