RR:s internationella praxis har under 2005 varit ovanligt sparsam.
RÅ 2005 ref. 35 gällde två makar, som var folkbokförda på sin svenska fastighet under mannens utlandstjänstgöring som diplomat enligt 14 § folkbokföringslagen. Det innebar, att han var oinskränkt skattskyldig i Sverige enligt 3 kap. 4 § IL. Frågan var då om makarna också uppfyllde det krav på svensk bosättning, som uppställs i 47 kap. 3 § 2 st IL, för att få uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av en svensk privatbostad.
SRN=RR fann att bosättningskravet i 47 kap. 3 § 2 st IL var uppfyllt och att uppskov därför kunde medges. Fallet kommenteras även av Persson Österman.
I RÅ 2005 ref. 57 erhöll ett svenskt företag royaltyn för upplåtelse av varumärken. På dessa royaltyn erlades utländska källskatter. Företaget tillämpade räkenskapsenligt avskrivning av sina varumärken, vilket innebär en betydande överavskrivning i förhållande till ett företagsekonomiskt beräknat avskrivningsbehov. Frågan om vid beräkningen av spärrbeloppet enligt avräkningslagen de utländska inkomsterna i täljaren skulle minskas med hela värdeminskningsavdraget eller endast med den företagsekonomiskt motiverade delen.
RR fann – i motsats till SRN – att de utländska inkomsterna i täljaren inte behövde minskas med överavskrivningen vid beräkningen av spärrbeloppet.
Det innebär således att täljaren och därmed spärrbeloppet blev större, vilket möjliggjorde bättre möjligheter att eliminera en internationell dubbelbeskattning. RR:s dom överensstämmer med RR:s tidigare praxis beträffande avdrag för koncernbidrag och för avdragsgill utdelning från en värdepappersfond (RÅ 2004 ref. 32 I och II) och periodiseringsfonder (RÅ 2002 not. 207).
Gustaf Lindencrona