B Direktiv
B1 Direktivet om indirekt skatt på kapitalanskaffning
I direktiv 69/335/EEG om indirekt skatt på kapitalanskaffning regleras på vilket sätt medlemsländerna får beskatta bolagsbildningar, höjningar av aktiekapital och liknande. I Sverige beskattas inte den typen av transaktioner men skatteformen finns i en del andra medlemsländer. I mål C-22/03 Optiver fann EG-domstolen att en skatt som uttogs av värdepappersinstitut utifrån den bruttovinst som dessa genererade inte var en sådan skatt som omfattas av direktivet. Domstolen framhöll att skatten inte togs ut p.g.a. sådana specifika transaktioner som nämns i direktivet utan p.g.a. värdepappersinstitutens verksamhet i allmänhet. Skatten framstod därför enligt domstolen mer som en direkt skatt på inkomst. Däremot förklarade domstolen i mål C-165/03 Längst att avgifter som togs ut av en offentligt anställd notarie för att bestyrka transaktioner som omfattas av kapitalanskaffningsdirektivet under vissa förutsättningar utgjorde en skatt eller avgift i den mening som avses i direktivet.
B2 Direktivet om likabehandling av kvinnor och män
EG-domstolen har i mål C-207/04 Vergani funnit en nationell skattebestämmelse oförenlig med direktiv 76/207/EEG om likabehandling av kvinnor och män. Enligt den aktuella bestämmelsen medgavs en skattelättnad vid beskattningen av avgångsvederlag som utbetalades vid frivillig uppsägning, under förutsättning att arbetstagaren uppnått en viss ålder. Den åldersgräns som tillämpades var därvid olika för kvinnor och män (50 år för kvinnor och 55 år för män). En förklaring till denna skillnad var att även den allmänna åldersgräns för pensionering som tillämpades i landet var olika för kvinnor och män, på så sätt att kvinnor hade rätt att gå i pension vid 55 och män vid 60 års ålder. En sådan skillnad i pensionsålder är tillåten enligt artikel 7 i likabehandlingsdirektivet. Däremot finns inga bestämmelser i direktivet som uttryckligen rör beskattning.
EG-domstolen prövade först om den aktuella skatteregeln kom i konflikt med artikel 141 i EG-fördraget, där principen om lika lön för lika arbete slås fast. Domstolen konstaterade dock att begreppet lön i denna bestämmelse inte omfattar en skattelättnad, eftersom denna inte erhålls från arbetsgivaren. Därefter prövades skatteförmånen mot artikel 5.1 i direktiv 76/207/EEG. Där stipuleras att tillämpningen av likabehandlingsprincipen i fråga om arbetsvillkor, inklusive villkor för att ett anställningsförhållande skall upphöra, innebär att kvinnor och män skall vara garanterade samma villkor utan diskriminering p.g.a. kön. Denna artikel var enligt domstolen tillämplig även på den aktuella skattebestämmelsen. Däremot var inte det ovannämnda undantaget för pensionsålder i artikel 7 tillämpligt, eftersom detta undantag endast gäller för bestämmelser om pension och andra förmåner inom ramen för systemet för social trygghet. Då det enligt de prövade skattereglerna gjordes skillnad mellan olika arbetstagare p.g.a. deras kön fann domstolen att reglerna var oförenliga med direktivet.
Kristina Ståhl