Reklamskatt
Reklamskatten fortsätter att ställa till problem för Skatteverket och de skattskyldiga, även om det skattepliktiga området gradvis inskränks och skatten sänks. I RÅ 2006 ref. 4 fann Regeringsrätten att uppgifter i mässkataloger om utställare skulle ligga till grund för reklamskatt.
Bakgrunden var att Malmömässan bedrev mässverksamhet. I samband därmed gav man ut mässkataloger. I katalogen fanns uppgifter dels om utställare, dels om andra företag. För uppgifterna om andra företag om utställare redovisade Malmömässan reklamskatt, men inte för utställarna. Avgiften för uppgifterna om utställarna ingick i mässavgiften.
Samtliga instanser fann att reklamskatt skulle tas ut även för uppgifterna om utställarna. Kammarrätten (RR samma bedömning) motiverade det med att enligt 3 § skall skatt tas ut för reklam. Reklam är, enligt 1 § andra stycket 2 ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet. Eftersom syftet med att delta i utställningen rimligen är att höja försäljningen blir därmed meddelandet i mässkatalogen skattepliktigt.
Utgången kan knappast sägas överensstämma med normal uppfattning om innebörden av reklam, mässkatalogen är rimligen mer, som bolaget hävdade, att uppfatta som en ”bruksanvisning” till besökarna. Men med den utformning lagtexten har kunde knappast domstolarna komma till annat slut.
Också RÅ 2006 not. 139 rör reklamskatt. Reklamskattelagen innehåller ett grundavdrag på 10 miljoner kronor för annonser i dagspress och 50 miljoner kronor för populärpress eller fackpress, allt under förutsättning att publikationen ges ut periodiskt. Beloppen gäller skattepliktig annonsomsättning och avdraget är till för att hålla nere skattenivån för mindre tidningar. Den som ger ut annonsblad, program, katalog eller liknande trycksak har dock inte rätt till grundavdraget.
M AB sökte förhandsbesked på frågan om man skulle ha rätt till återbetalning av reklamskatt. Skatterättsnämnden fann att M var berättigad till återbetalning av reklamskatt för annonser i tidningen Svensk Papperstidning eftersom den bedömdes som fackpress och dessutom inte ansågs vara annonsblad, dvs. ges ut gratis. Skatteverket överklagade den senare bedömningen men Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden.
Fallet redovisas mycket kort eftersom det inom kort blir obsolet genom att regeringen i proposition 2006/07:100 har aviserat man skall lägga fram en proposition där man retroaktivt från 1 januari 2007 kommer att föreslå att det högre avdraget skall medges för samtliga periodiska tidningar, även gratisutdelade och oberoende om de är dagspress eller inte.
Regeringen anger motivet som ytterligare ett steg i avskaffandet av reklamskatten. Det huvudsakliga motivet torde dock vara att differentieringen är högst tveksam ur statsstödssynpunkt. Enligt min mening är det synnerligen tveksamt om inte också begränsningen till periodiska publikationer, alltså en publikation som utkommer minst fyra gånger om året, är fördragsstridig.
Gunnar Rabe