Skattenytt Internationellt

I den återkommande avdelningen Skattenytt Internationellt är det allmänna syftet att spegla internationella skattenyheter. Avsikten är att i såväl kortare som längre notiser referera och analysera nyheter på det internationella skatteområdet. Det kan vara nyheter med internationell anknytning i intern svensk rätt och i främmande rättsordningar samt nyheter inom rättsområdena skatteavtalsrätt och EG-skatterätt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på både innehåll och urval (Mattias Dahlberg, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala eller mattias.dahlberg@jur.uu.se).

Uttrycket källskatt i moder-/dotterbolagsdirektivet mot bakgrund av mål C-284/06 Burda GmbH

Moder-/dotterbolagsdirektivet (90/435/EEG) syftar till att undanröja kedjebeskattning av bolagsvinster i gränsöverskridande situationer inom Europeiska unionen. Ett av de skatteuttag som schematiskt sett ger upphov till kedjebeskattning är källstatens uttag av källskatt på utgående utdelningar. EG-domstolen prövade detta i mål C-284/06 Burda, och domen meddelades den 26 juni 2008. Burda GmbH (nedan ”Burda”) var ett tyskt bolag som till lika delar ägdes av ett nederländskt bolag, RCS, och det tyska bolaget Burda International Holding GmbH (nedan ”Burda international”). År 1998 beslutade Burda att dela ut vinsten för räkenskapsåren 1996 och 1997 i lika delar till det nederländska bolaget RCS och det tyska bolaget Burda International. Enligt tysk rätt beskattades vinstutdelningen med 30 procent. Burda International erhöll dock ett intyg om den skatt som erlagts på dotterbolagsnivå och kunde därmed avräkna den från sin egen skatt. Det nederländska moderbolaget medgavs ingen sådan avräkning enligt tysk rätt. Bundesfinanzhof hänsköt frågan om förenligheten mellan ifrågavarande tysk rätt och EG-rätten till pövning av EG-domstolen.

Den första fråga som EG-domstolen prövade var innebörden av uttrycket källskatt i artikel 5.1 i moder-/dotterbolagsdirektivet. Enligt intern tysk rätt föreskrevs beskattning av ett dotterbolags inkomst och av värdeökningar på dess tillgångar i samband med utdelning av vinst från dotterbolaget till sitt moderbolag, vilket inte skulle ha skett om dotterbolaget hade sparat medlen istället för att dela ut dem till moderbolaget. EG-domstolen konstaterade att det i tidigare rättspraxis1 slagits fast att för att ”källskatt” skall föreligga i direktivets mening fordras att det är fråga om (i) inkomstskatt som tas ut i den stat där vinstutdelningen sker och som påförs till följd av betalning av utdelning eller av varje annan inkomst från värdepapper, (ii) beskattningsunderlag som utgörs av inkomsten från dessa värdepapper, och (iii) det är innehavaren av värdepapperen som är skattskyldig (dvs. typiskt sett ”moderbolaget”). Samtliga tre rekvisit skall vara uppfyllda. I det här aktuella fallet var inte det tredje rekvisitet uppfyllt enligt EG-domstolen eftersom det var det tyska bolaget Burda som var skattskyldig för skatten på den ifrågavarande utdelningen.

Den andra frågan avsåg om det var ett hinder mot EG-rätten att den tyska korrigeringsmekanismen för att undanröja ekonomisk dubbelbeskattning endast var tillämplig i förhållande till moderbolag hemmahörande i Tyskland och inte, som i detta fall, i Nederländerna. EG-domstolen prövade denna fråga i förhållande till etableringsfriheten. Det tyska bolaget Burda ansåg att det var diskriminerande att en och samma mekanism användes i olika situationer,2 vilket resonemang enligt min mening kan jämföras med det i mål C-250/95 Futura Participations.3 EG-domstolen ansåg inte att det förelåg någon diskriminering, eftersom skattebördan för Burda var oberoende av om moderbolaget var tyskt eller utländskt. EG-domstolen betonade vidare att enligt moder-/dotterbolagsdirektivet var det moderbolaget som skulle undanröja beskattningen, antingen genom friställning från beskattning (”exempt”) eller genom avräkning. EG-domstolen uttalade: ”Det faktum att dotterbolagets medlemsstat inte medger ett i landet ej hemmahörande moderbolag någon skattegottgörelse, medför alltså inte att situationen för det i landet hemmahörande dotterbolaget till ett i landet hemmahörande moderbolag blir en annan än den situation som gäller för det i landet hemmahörande dotterbolag som ägs av ett i landet ej hemmahörande moderbolag.”4 Kort sagt behövde alltså i detta fall inte en rent intern situation behandlas likadant som en gränsöverskridande situation.

I likhet med tyska bolaget Burda skulle man dock kunna hävda att grundläggande friheter, som etableringsfriheten, medför en skyldighet för i detta fall Tyskland att utsträcka systemet med skattegottgörelse också till sådana situationer där moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Någon sådan skyldighet finns dock inte enligt EG-domstolen, som i detta sammanhang uttalar, att i brist på harmoniserande åtgärder har medlemsstaterna, i form av konventionen (skatteavtal) eller unilateralt att bestämma enligt vilka kriterier som beskattningsrätten skall fördelas mellan dem, särskilt när det gäller att avskaffa dubbelbeskattning.5 Mot bakgrund av utvecklingen av EG-domstolens rättspraxis under de två-tre senaste åren är detta ställningstagande föga förvånande.

Domen får anses vara särskilt viktig när det gäller innebörden av uttrycket källskatt i moder-/dotterbolagsdirektivet. Om skatten belastar det utdelande dotterbolaget är det inte fråga om en källskatt i direktivets mening.

Mattias Dahlberg är professor i finansrätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.