En diskussion har under våren uppstått i media. Det har varit fråga om skatteplanering och fråga om det finns en moralisk/etisk dimension i samband med skatteplanering.
Har individer ett särskilt ansvar att ha hög moral när det kommer till skattebetalning? Eller har vissa individer (företrädare för vissa bolag eller samhällsföreträdare) särskilt ansvar för sin privata skattehantering? Eller har bolag ansvar kanske? Har rådgivare ansvar?
Några aktörer i diskussionen menar att det inte ens är möjligt att prata om moral när det gäller skatteplanering. Frågan är bara om skatteplaneringen är möjlig eller inte. Att tänja på gränser och skatteplanera på ett sätt som gör att Skatteverket anser att skatteflyktslagen kan vara tillämplig är inget problem – under förutsättning att domstolarna ger den skattskyldige rätt. Vissa anser inte heller att det är problematiskt att någon genomför en skatteplanering som kan vara i strid med skatteflyktslagen – så länge personen öppet deklarerar om vad som skett.
En annan ingång kan vara att ha uppfattningen att skatteflyktslagen själv är ”omoralisk” eftersom den står i strid med grundlagen. Den borde därför inte kunna tillämpas.
En ytterligare inriktning kan vara att en företrädare för ett bolag är skyldig att planera bort så mycket skatt det bara går – eftersom skatten är en kostnad i resultatet.
Det finns dock andra uppfattningar. Skatteverket har på olika sätt signalerat att det finner att företag och individer bör undvika att skatteplanera på sätt som gör att det kan vara fråga om skatteflykt. Det talas ibland om ”aggressiv skatteplanering”. Det aggressiva elementet skulle vara att skatteplaneringen är särskilt utmanande på något sätt, den uppfattas stötande. Den kan påverka allmänhetens förtroende för skattesystemet. Uppenbarligen finns det ett element av moralisk underton i språkbruket. Skatteverket har låtit publicera en intressant rapport ”Skatteverket och skatterådgivarna”. I rapporten funderas på vad som är aggressiv skatteplanering och hur det kan komma sig att vissa praktiserande konsulter ger råd om aggressiv skatteplanering.
Meningarna är således delade. Redaktionen önskar en diskussion kring dessa frågor. Diskussionen bör naturligtvis vara utan övertoner, den bör vara saklig och analytisk. För att initiera denna diskussion har SkatteNytt beslutat att återpublicera en artikel skriven av Bo Svensson. Artikeln är skriven år 2000 men är märkligt fräsch. Sannolikt beror det på att frågorna har en tidlös karaktär. De åsikter Bo har kan diskuteras. Det intressanta är att Bo visar att det går att komma långt genom att helt enkelt arbeta systematiskt och rationellt. Med ett annat ord: ett vetenskapligt förhållningssätt. Vi hoppas att du som läsare kommer att finna läsningen lärorik och engagerande!