Skattenytt nr 11 2013 s. 782

Aktuellt om mervärdesskatt

1 Sverige

1.1 Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD)

Kammarrätten i Jönköping har i dom den 21 september 2012 (mål nr 2123-12) ansett att det funnits särskilda skäl enligt bestämmelsen i 13 kap. 28 § 2 st. ML att efterge kravet på utställande av kreditfaktura, enligt 11 kap. 10 § ML, då varor sålts till privatpersoner utanför EU. Kammarrätten anförde som stöd för detta att det var klarlagt och ostridigt i målet att köparna inte haft avdragsrätt för den betalda mervärdesskatten och att det därför saknats risk för skattebortfall för staten. Inte heller hade det framkommit eller ens påståtts att de aktuella faktureringarna på något sätt varit bedrägliga i skattehänseende. Skatteverket har överklagat denna dom och HFD har den 19 juni 2013 meddelat prövningstillstånd.

1.2 Kammarrätterna

Ej avdragsrätt för ingående skatt – frågor om god tro och korrekt fakturaunderlag

Ett bolag hade inköpt silverskrot vid ett flertal tillfällen från ett annat bolag, som enligt Skatteverket aldrig debiterat eller redovisat någon mervärdesskatt. Förstnämnda bolag förvägrades därför rätt till avdrag för ingående skatt då Skatteverket ansåg att de båda bolagen tillsammans aktivt medverkat till att framställa verifikationer med mervärdesskatt. Det hade vidare framkommit att företrädare för det köpande bolaget varit medveten om att säljaren inte debiterat eller redovisat mervärdesskatt.

Kammarrätten konstaterar inledningsvis att Skatteverket har bevisbördan för sitt påstående att köparen genom sitt handlande medverkat i säljarens skattebedrägeri och därför inte skulle ha rätt till avdrag för ingående skatt. Kammarrätten ansåg att Skatteverket inte kunnat visa att köparen känt till eller borde ha känt till dessa påstådda skattebedrägerier och att avdragsrätt inte skulle kunna nekas av denna anledning. Därefter prövades om de inlämnade underlagen för avdragsrätt uppfyllde de formella kraven för avdragsrätt. Fakturaunderlagen saknade uppgifter om säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt, varornas enhetspris och tillämpad skattesats.

Kammarrätten fann att avsaknad av registreringsnummer inte var någon grund för att neka avdragsrätt då säljarens organisationsnummer fanns på varje berörd handling. Vissa fakturor saknade uppgift om skattesats, vilket ansågs vara en brist. Varje faktura saknade dock uppgifter om varornas enhetspris och vid en samlad bedömning av dessa brister ansåg kammarrätten att köparen saknade rätt till avdrag för ingående skatt.

Om avdrag för ingående skatt ska vägras en köpare för transaktioner, som verkligen ägt rum, men där det misstänkts att det förelegat bedrägerier i tidigare led, ställs det höga krav på Skatteverket att påvisa att köparen känt till detta. Det visar även denna dom. Mer intressant i denna dom är det formella kravet på en faktura. Ett företags organisationsnummer är tillräckligt för avdragsrätt och således krävs inte ett särskilt registreringsnummer för mervärdesskatt. Det synes vara en rimlig tolkning och den har nog även praktiserats av Skatteverket genom åren. Däremot synes domen kunna innebära en skärpning vad gäller kravet på ett enhetspris för varan. Visserligen framgår det av bestämmelsen i 11 kap. 8 § punkten 6 ML att fakturan ska innehålla uppgifter om de omsatta varornas mängd och art eller de omsatta tjänsterna omfattning och art. Om en faktura enbart brister på denna punkt brukar normalt inte avdragsrätt förvägras. I här aktuell dom får det nog betraktas som en omständighet, som i sammanhanget getts betydelse för avdragsrätten. I andra fall där det saknas sådana tveksamheter torde en sådan brist normalt inte medföra att avdragsrätt förvägras. Om så skulle vara fallet går det att i efterhand be säljaren komplettera sin faktura.

Kundförlust vid ackord

Ett bolag tillhandahöll ett s.k. franchisekoncept, inklusive lokaler, till en franchisetagare. Bolaget hade 140 utestående obetalade fordringar på franchisetagren. Parterna hade slutligt reglerat sina mellanhavanden genom ett avtal, ”Avtal om förvärv av rörelse m.m.”, enligt vilket bl.a. aktuella fordringarna eftergavs. Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 28 juni 2013 (mål nr 6738) bedömt om detta avtal inneburit att bolaget gjort en kundförlust enligt 7 kap. 6 § fjärde stycket ML, som medfört att bolagets utgående mervärdesskatt på fordringarna kunde återfås av Skatteverket. Kammarrätten fann att det sätt bolaget eftergett sina fordringar på franchisetagaren skulle motsvara ett underhandsackord och att fråga därför var om en definitiv förlust. Bolaget medgavs reducering av tidigare redovisad utgående skatt.

Ett underhandsackord föreligger normalt när samtliga borgenärer skriver ned sina fordringar med samma andel och om det anses affärsmässigt betingat kan även den utgående skatten minskas i motsvarande grad. Om en nedskrivning sker för att parterna är i intressegemenskap och att detta är grund för nedskrivningen föreligger ingen definitiv förslust och skatten får inte minskas. För att den utgående skatten ska kunna reduceras brukar normalt krävas att samtliga borgenärer samtycker till detta. Så synes dock inte vara fallet i aktuellt mål och här förelåg även intressegemenskap mellan parterna. Ändå ansåg kammarrätten att det gällde en definitiv förlust. Domen kan således tolkas som varande en mindre restriktiv hållning till en konstaterad kundförlust än tidigare tolkningar.

1.3 Skatterättsnämnden

Överföring av ett vindkraftverk mot inlösen av aktier ej omsättning

Ett vindkraft i ett aktiebolag (sökandebolaget) skulle överföras till en delägare i bolaget mot inlösen av delägarens aktier i bolaget. Fråga var om detta utgjorde en omsättning i mervärdesskattehänseende. Skatterättsnämnden har i förhandsbesked den 2 juli 2013 (dnr 24-12I) ansett att detta inte utgjorde en sådan omsättning i form av varuöverlåtelse mot ersättning som avses i 2 kap. 1 § första stycket ML.

Avsikten med förfarandet syftade till en omorganisation av verksamheten, innebärande att ägarbolaget trädde ur sökandebolaget och samtidigt övertog vindkraftverket, för att det skulle användas i ägarbolagets egna verksamhet. Aktiebolagsrättsligt skedde det genom att aktiekapitalet i sökandebolaget minskades i syfte att genomföra en återbetalning till ägarbolaget med indragning av aktier som metod. Ägarbolagets aktier skulle lösas in av sökandebolaget och detta skulle betala de inlösta aktierna med annan egendom än med pengar. Inlösenförfarandet medförde en reell övergång av äganderätten till vindkraftverket. Skatterättsnämnden ansåg dock att detta inte kunde betraktas som en överlåtelse av aktier och att det därför inte heller förelåg något ömsesidigt utväxlande av prestationer mellan bolagen som krävs för att en vara ska anses levererad mot ersättning. Någon skattepliktig omsättning ansågs därför inte föreligga. Skatterättsnämnden skulle även pröva om överlåtelsen skulle kunna betraktas som ett skattepliktigt uttag ur sökandebolaget. Detta skulle dock enligt Skatterättsnämnden kräva att sökande bolaget haft rätt till avdrag för ingående skatt vid anskaffning av vindkraftverket. Detta var dock inte klarlagt i ansökan varför prövning inte skedde i denna del.

För att utgöra omsättning i mervärdesskattehänseende krävs enligt fast EU-praxis att det ska finnas en direkt koppling mellan leverans av varor eller tjänster och den mottagna ersättningen (C-16/93 Tolsma, 230/87 Naturally Cosmetics Ltd m.fl.). Förvärv och innehav av ekonomiska andelar i företag omfattas inte av mervärdesskattedirektivets tillämpningsområde och utdelningar på sådana tillgångar utgör ingen omsättning. Vid inlösen av aktier och överlåtelse av egendom till motsvarande värde saknas en sådan direkt koppling som krävs för att detta ska kunna betraktas som en omsättning i mervärdesskattehänseende. Om avdragsrätt förelegat vid anskaffningen av sådan egendom som överlåts mot inlösen av aktier kan förmodligen frågan om uttagsbeskattning aktualiseras. Den blev tyvärr aldrig prövad av Skatterättsnämnden. Det blev inte heller frågan om det kunde utgöra en från skatteplikt undantagen verksamhetsöverlåtelse. Den blev dock ointressant eftersom det inte föreligger någon omsättning och då kan inte heller undantag från skatteplikt bli aktuell.

Svensk filials förvärv av tjänster från utländskt huvudkontor medför skattskyldighet

Att tillhandahållanden mellan huvudkontor och filial normalt inte utgör omsättning i mervärdesskattehänseende bygger på den grundläggande förutsättningen att omsättning endast föreligger vid utbyte av prestationer mellan oberoende parter. Eftersom en filial inte är en självständig juridisk person i förhållande till sitt huvudkontor kan det inte vara fråga om omsättning av tjänst när prestationer utförs mellan huvudkontor och filial eller vice versa. Huvudkontoret och filialen är därför att anse som en och samma beskattningsbara person. Detta följer också av EU-domstolens praxis, se C-210/04 FCE Bank.

På senare år har en diskussion uppkommit om det medför någon skillnad i beskattningskonsekvenser om antingen huvudkontoret eller filialen ingår i en mervärdesskattegrupp. Blandat annat har Förvaltningsrätten i Stockholm, i ett mål med likartade omständigheter som i aktuellt förhandsbesked, hänskjutit två tolkningsfrågor till EU-domstolen, se C-7/13 samt, för en kortare redogörelse, Skattenytt 2013 s. 289.

Skatterättsnämnden fann i nu aktuellt fall (förhandsbesked daterat 4 juli 2013, dnr 30-12/I) att filialen genom att bli medlem i en mervärdesskattegrupp lösgjort sig från huvudkontoret och därmed inte längre utgjorde samma beskattningsbara person som huvudkontoret. Därigenom var de tjänster som tillhandahålls från huvudkontoret till filialen egentligen tillhandahållna mervärdesskattegruppen. Detta var ett rättsförhållande mellan oberoende parter, varför mervärdesskattegruppen skulle redovisa mervärdesskatt på förvärv av tjänster från huvudkontoret.

Förhandsbeskedet har överklagats av sökanden. Det är osäkert om detta förhandsbesked kommer att ha något värde för rättstillämpningen då de frågor som Skatterättsnämnden besvarat ryms inom de frågor som Förvaltningsrätten hänskjutit till EU-domstolen. Sedan återstår det att se vilka frågor som EU-domstolen faktiskt besvarar i det hänskjutna målet C-7/13.

2 EU-domstolen

Avdragsrätt för privat nyttjande om skattepliktigt uttag föreligger

I de förenade målen C-210/11 och 211/11 (Medicom SPRL m.fl.) behandlade EU-domstolen frågor kopplade till vissa typer av förmåner. Båda målen avsåg skattskyldiga i Belgien. Det var fråga om företag som upplät bostäder till personer i företagsledningen. Bostäderna var belägna i anslutning till företagens verksamhetslokaler. Byggnaderna (bostäderna och lokalerna) var investeringsvaror i mervärdesskattehänseende. Upplåtelsen av dessa bostäder skedde utan att någon hyra erlades. Rätten till bostäderna betraktades som en naturaförmån som var skattepliktig för de anställda som kom i åtnjutande av förmånen. Vid uppförandet av byggnaderna hade företagen gjort avdrag för all ingående skatt, oavsett om den ingående skatten avsåg verksamhetslokalerna eller bostäderna.

Tvist uppkom med de belgiska skattemyndigheterna som ansåg att avdragsrätt endast förelåg för den ingående skatt som var hänförlig till verksamhetslokalerna. Till den del den ingående skatten var hänförlig till bostäderna förelåg inte avdragsrätt enligt de belgiska skattemyndigheterna.

EU-domstolen konstaterade inledningsvis att avdragsrätt föreligger vid förvärv av rörelsetillgångar som ska användas för den skattskyldiges eller dennes personals personliga behov om sådant rörelsefrämmande användande jämställs med tillhandahållande av tjänst. Detta eftersom medgivet avdrag för ingående skatt då balanseras genom uttagsbeskattning. Avdragsrätten förutsätter dock att den vederlagsfria tjänsten är skattepliktig. En fastighetsupplåtelse ska enligt domstolen undantas från skatteplikt förutsatt att vissa förutsättningar är uppfyllda. Dessa är att ägaren till byggnaden mot ersättning och för en överenskommen tid ger hyresrätten en exklusiv rätt till del av byggnad. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda är uttaget skattepliktigt. Det erhållna avdraget för ingående skatt neutraliseras då genom att nyttjanderätten/förmånen beskattas genom uttagsbeskattning.

Domen ger uttryck för att det krävs att ersättning i form av pengar utgår för att det ska vara fråga om hyra och för att undantaget i art. 135 1 l därmed ska bli tillämpligt. Om det är så domen ska förstås uppkommer den intressanta frågan om kravet på att ersättning ska erläggas gäller även för att andra undantag från skatteplikt ska vara tillämpliga.

Domstolen tydliggör också, det tämligen självklara, att den omständigheten att den nationella lagstiftningen betraktar ett ställande till förfogande av bostad som inkomstskattepliktig naturaförmån som företagsledaren åtnjuter till följd av sin ställning eller sitt anställningsavtal saknar betydelse i sammanhanget.

Jan Kleerup och Mattias Fri är skattejurister vid Svalner Skatt & Transaktion.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...