1 Tilläggsavgift för trängselskatt
I HFD 2012 ref. 57 I prövades om det var uppenbart oskäligt att ta ut tilläggsavgift för trängselskatt när betalning skett till fel konto. Transportstyrelsen beslutade att påföra UK tilläggsavgift med 500 kr för januari månad 2010. Skatteverket fastställde beslutet. UK överklagade och yrkade att hon inte skulle behöva betala tilläggsavgiften, bl.a. eftersom hennes make sköter hennes betalningar då hon är synskadad. Maken betalade in vägskatt och trängselskatt samtidigt och tänkte inte på att det var olika kontonummer för respektive skatt. Betalningen skedde den 26 mars 2010 och alltså i god tid. Överklagandena avslogs av förvaltningsrätten och kammarrätten.
HFD fann att Skatteverket gjort rätt som påförde UK tilläggsavgift. Därefter prövades om UK skulle befrias från tilläggsavgift. Befrielse förutsätter att det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Den restriktivitet som ligger i uttrycket uppenbart oskäligt understryks av de uttalanden som gjorts i lagens förarbetena som anger att möjligheten till befrielse ska användas främst i fall där bilens ägare blivit betalningsskyldig utan egen förskyllan. Skyldigheten att betala tilläggsavgift är hänförlig till det misstag som begicks vid inbetalningen. HFD fann att det inte framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften, varför överklagandet ska avslås. För en kommentar, se HFD 2012 ref. 57 II nedan.
I HFD 2012 ref. 57 II prövades om det var uppenbart oskäligt att ta ut tilläggsavgift för trängselskatt när betalning skett till rätt konto men fel OCR-nummer angetts. CN påfördes den 12 februari 2009 tilläggsavgift för trängselskatt avseende november 2008. Skatten om 40 kr förföll till betalning den 2 februari 2009 men bokfördes på trängselskattekontot först den 16 februari 2009. På samma konto bokfördes den 30 januari 2009 en inbetalning om 80 kr. Vid inbetalningen uppgav CN ett OCR-nummer hänförligt till ett beslut om trängselskatt för december 2008. Skatteverket fastställde beslutet. CN överklagade Skatteverkets beslut och yrkade att påförd tilläggsavgift skulle undanröjas. Skatteverket fastställde beslutet. Överklagandet avslogs av både länsrätten och kammarrätten.
HFD fann att den inbetalning som bokfördes den 30 januari 2009 inte till någon del kan anses avse trängselskatt för november 2008. Frågan är därmed om CN ska befrias från tilläggsavgift. Befrielse förutsätter att det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut avgift. Den restriktivitet som ligger i uttrycket uppenbart oskäligt understryks av de uttalanden som gjorts i förarbetena. Enligt förarbetena ska möjligheten till befrielse användas främst när bilens ägare blivit betalningsskyldig utan egen förskyllan. Exempel kan vara att en myndighet gett missvisande information, att bilen stulits eller att färdvägen har ändrats på grund av t.ex. en avspärrning. Skyldigheten att betala tilläggsavgift är hänförlig till det misstag som begicks vid inbetalningstillfället. HFD fann att det inte framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften och avslog överklagandet.
HFD har i två beslut funnit att vid misstag som den enskilde själv gjort relaterade till betalning av trängselskatt har det inte ansetts som uppenbart oskäligt att ta ut tilläggsavgift.
2 Lagen om skatt på energi
I förhandsbeskedsärendet HFD 2012 ref. 26 prövades frågan om el som producerats inom ramen för ett enkelt bolag kunde anses omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 11 kap. 2 § 1 energiskattelagen (LSE). Två bolag, AB X och AB Y, hade för avsikt att bilda ett enkelt bolag som skulle förvärva ett antal vindkraftverk. Elen som skulle produceras i vindkraftverken skulle delas upp mellan bolagsmännen enligt fördelningsgrunder som angetts i ett avtalsutkast. Bolagsmännen skulle enligt avtalsutkastet inte ha rätt att sälja eller på annat sätt överlåta producerad el. Bolagsmännen skulle dock ha rätt att fördela elen till byggnader som uppläts till externa hyresgäster. Skatterättsnämnden gjorde bedömningen att den el som hänfördes till bolagens egna verksamhet omfattades av undantaget. AB Y:s verksamhet, som delvis bestod i att övervaka och driva vindkraftverk, skulle undantas energiskatt enligt samma bestämmelse. Samma bolag hade även för avsikt att använda producerad el i verksamhet som avsåg uthyrning av fastigheter. Elen skulle då ingå ospecificerat i hyran. Skatterättsnämnen fann att el som ingår i hyran, oavsett om den är specificerad eller inte, ska anses överlåten och därmed inte undantagen energiskatt.
Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till den del det avsåg el som bolaget förbrukade vid uthyrning av fastigheter samt att den del av elen som hänförde sig till bolagets övervakning och drift av vindkraftverk skulle anses undantagen. HFD gjorde bedömningen att uppgifterna avseende övervakning och drift av vindkraftverk inte var tillräckliga för att klargöra de faktiska förhållandena och undanröjde förhandsbeskedet i denna del och avvisade ansökan. För frågan om energiskatt skulle belöpa på den el som skulle ingå i hyran utgick HFD ifrån hur frågan om en eller flera transaktioner föreligger bedöms inom mervärdesskatteområdet. Domstolen fann att om tillhandahållandet av elen ingår som ett självständigt och naturligt led i upplåtelsen av en fastighet bör elen inte anses levererad i den mening som avses i LSE. El som inte är specificerad på hyran utgör enligt domstolen typiskt sett inte en leverans av el. Ett sådant synsätt förutsätter dock att bolaget inte yrkesmässigt levererat annan el. Skatteverket påpekade i sitt överklagande att Skatterättsnämndens förhandsbesked kunde uppfattats på så sätt att el som användes vid övervakning och drift av vindkraftverk kunde omfattas av undantaget oavsett om ett bolag yrkesmässigt levererar annan el. HFD:s avgörande klargör att undantaget inte är tillämpligt om det utöver detta sker en yrkesmässig leverans av el.
Om HFD hade instämt i Skatterättsnämndens bedömning att el som ingår i hyran ska anses överlåten och därmed inte undantagen hade antalet skattskyldiga blivit avsevärt många fler. Intressant är att HFD finner stöd för sin slutsats om det ska anses som en eller flera transaktioner inom mervärdesskatteområdet. I förarbetena till energiskattelagen finns uttalanden om att det är den köprättsliga leveransen som ligger till grund för vad som anses utgöra en s.k. yrkesmässig leverans. HFDs dom är i denna fråga i överensstämmelse med vad som avses med en yrkesmässig leverans på elmarknaden och vad som angetts i Skatteverkets allmänna råd.
I förhandsbeskedsärendet HFD 2012 not. 20 prövades om en ekonomisk förening kunde anses producera och yrkesmässigt leverera el till föreningens medlemmar. Föreningen hade enligt stadgarna till ändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom att producera eller/och arrendera vindkraft för medlemmarnas egen konsumtion. Medlemmarna deltog i verksamheten som konsumenter och finansiärer. Varje insats berättigade till vindenergi motsvarande de tecknade insatsernas andel av årsproduktionen. Verksamheten finansierades med av föreningsstämman beslutade driftavgifter. Enligt föreningen tillhörde den elkraft som producerades av vindkraftverken föreningens medlemmar redan innan elkraften matats in i elnätet och det var därmed medlemmarna och inte föreningen som var elproducenter. – Föreningen frågade om den skulle anses leverera elkraften och, om så var fallet, om överföringen/leveransen av elkraften var yrkesmässig enligt LSE. Skatterättsnämnden gjorde bedömningen att den verksamhet som föreningen bedriver i enlighet med sina stadgar innebär att föreningen vid tillämpningen av 11 kap. 5 § första stycket LSE ska anses yrkesmässigt leverera av föreningen framställd elektrisk kraft. Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas och föreningen att den inte skulle anses yrkesmässigt framställa eller leverera skattepliktig elektrisk kraft.
I likhet med Skatterättsnämnden fann HFD att föreningen får anses framställa vindkraften och leverera den till sina medlemmar. – Den som yrkesmässigt levererar av honom framställd elektrisk kraft är skyldig att betala energiskatt. En verksamhet är enligt LSE yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. IL. Definitionen av begreppet yrkesmässig verksamhet är densamma som i 4 kap. 1 § 1 mervärdesskattelagen. Avsaknad av vinstsyfte har i praxis inte hindrat att verksamheten hos en juridisk person behandlats som näringsverksamhet vid inkomstbeskattningen eller yrkesmässig i mervärdesskattesammanhang. En sådan tillämpning är också förenlig med energiskattedirektivet och punktskattedirektivet 2008/118/EG. HFD fann att föreningen producerar vindkraft och levererar den till sina medlemmar. Verksamheten är yrkesmässig i LSE:s mening. Förhandsbeskedet ska därför fastställas.
Undantaget från beskattning förutsätter bl.a. att det inte sker någon yrkesmässig leverans. Detta får bl.a. följden att det är nödvändigt för skattefrihet att det är ett och samma subjekt som producerar och förbrukar elkraften.
Fredrik Jonsson