Skattenytt nr 6 2015 s. 404

F2 Övriga indirekta skatter

Tobaksskattelagen

I HFD 2014 not. 79 fann HFD att tobaksskatt ska betalas för en tobaksprodukt enligt 1 § tredje stycket tobaksskattelagen. Omständigheterna var i korthet enligt följande. Ett bolag bedriver handel med råtobaksprodukter och säljer en produkt avsedd att användas av konsumenten för att tillverka snus för eget bruk. Produkten består av ett råtobakspulver och övriga ingredienser förutom vatten som behövs för att framställa snus samt en anvisning för att tillverka snus.

Skatteverket påförde bolaget tobaksskatt för den tillverkning av produkten som skett och bedömde att den aktuella produkten har snusets huvudsakliga karaktär och att den därför är en tobaksvara hänförlig till snus. Bolaget överklagade och förvaltningsrätten avslog bolagets överklagande. Bolaget överklagade till Kammarrätten som upphävde Skatteverkets beslut. Kammarrätten ansåg att den beredning som konsumenten utför var så pass omfattande att den kunde anses vara av industriell natur och att produkten därför – även om det i produkten ingår en manual och övriga ingredienser för snustillverkning – inte skulle bedömas som snus när den överläts till konsument. Kammarrätten fann därför att produkten inte var skattepliktig. HFD biföll Skatteverkets överklagande och fann att tobaksskatt ska betalas för produkten.

För att avgöra om produkten är skattepliktig är det nödvändigt att ta ställning till om produkten ska klassificeras som snus och hänföras till nr 2403 i den Kombinerade nomenklaturen. I förhandsavgörandet HFD 2011 not. 77 prövades en liknande fråga där produkten bestod av en sats med olika varor som konsumenten skulle använda för att tillverka snus. Satsen innehöll mald tobak och övriga ingredienser förutom vatten. Konsumenten tillsätter vatten och vidtar vissa beredningsåtgärder. Av intresse var Tullverkets yttrande beträffande klassificeringen, där verket fann att i satsen ingår samtliga de delar som behövs för att färdigställa den kompletta varan, med undantag av vatten. Trots att vattnet inte ingår i satsen får man därför anse att varan har den huvudsakliga karaktären av snus. Då varan inte måste vara färdigbearbetad kan även den beredning som krävs tillåtas inom ramen för regel 2 a i de allmänna bestämmelserna till ledning för tolkning av Kombinerade nomenklaturen. Varan ska därför redan från början, trots att den inte är färdigbearbetad, anses ha den huvudsakliga karaktären av snus. Skatterättsnämnden ansåg att produkten, trots att den inte var färdigarbetad när den tillhandahölls konsumenten, hade det färdigarbetade snusets huvudsakliga karaktär och att den därför skulle hänföras till KN-nummer 2403 99 10 och beskattas som snus. HFD gjorde samma bedömning.

Fredrik Jonsson