Innehåll

Skattenytt nr 6 2018 s. 280

A8 Beskattning av handelsbolag

Rättsfallet har utförligt behandlats av Teresa Simon-Almendal, SvSKT 2018 s. 127–137. Även Stig von Bahr har kommenterat målet, Stig von Bahr, Ingripanden mot skatteflykt, med och utan lagstöd, SvSkT 2018 s. 153–166.

HFD har i rättsfallet HFD 2017 ref. 681 prövat frågan om Skatteverket har rätt att inom ordinarie omprövningstid och på oförändrat underlag ändra ett beslut om skattetillägg till den skattskyldiges nackdel. Vidare har HFD prövat om det fanns förutsättningar för nedsättning av skattetillägget. De frågor som föranlett prövningstillstånd i HFD berör frågan om omprövning och nedsättning av skattetillägg. Rättsfallet kommenteras även av Leidhammar.

Anledningen till att jag kortfattat berör rättsfallet är att den materiella frågan berör resultatfördelning från kommanditbolag. FP ägde tillsammans med Phuloden AB (PHAB) och en annan person, Kina Floden KB. FP ägde samtliga aktier i PHAB. Kommanditbolagets resultat på ca 1 470 000 kr fördelades ursprungligen med ca 1 445 000 kr till PHAB och med ca 25 000 kr till FP. I beslut från den 9 januari 2014 beslutade SKV att höja FP:s inkomst av näringsverksamhet från kommanditbolaget till ca 1 460 000 kr och sänka PHAB:s inkomst till 10 000 kr och att ta ut skattetillägg med ca 241 000 kr av FP. Som skäl för beslutet angav SKV att resultatfördelningen inte var affärsmässigt motiverad utan väsentligen betingad av skatteskäl. FP lämnade in en ny deklaration och SKV beslutade i omprövningsbeslut den 10 mars 2014 att sätta ned skattetillägget till ca 84 000 kr. FP överklagade SKV:s beslut från den 9 januari 2014 till förvaltningsrätten. Den 3 september 2014 beslutade SKV vid omprövning på eget initiativ av beslutet från den 10 mars 2014 att höja skattetillägget till ca 218 000 kr. Höjningen av skattetillägget motiverades med att den tidigare beräkningen felaktigt påverkats av ett avdrag som inte skulle påverka beräkningen av skattetillägget. Efter att FP överklagat SKV:s beslut från den 9 januari 2014 och även SKV:s beslut från den 3 september 2014 beslutade SKV i sitt obligatoriska omprövningsbeslut den 18 september och den 29 oktober 2014 att inte ändra något av besluten.

Varken förvaltningsrätten eller kammarrätten ändrade SKV:s beslut.

SKV:s beslut i september 2014 och i mars 2014 har fattats under ordinarie omprövningsperiod och inom ramen för samma förfarande. Förbudet mot dubbla förfaranden aktualiserades inte. HFD konstaterade att det inte fanns något hinder för SKV att ändra sitt tidigare omprövningsbeslut och höja skattetillägget.

Majoriteten, tre justitieråd, fann inte skäl att sätta ned skattetillägget. FP gjorde gällande att en fördelning av resultatet till PHAB hade föranlett bolagsskatt och i förlängningen utdelningsbeskattning enligt 3:12-reglerna varför skattetillägget enligt honom borde sättas ned. Majoriteten hänvisade till förarbetena där det uttalades att i de befrielsesituationer som behandlats där har endast beaktats de samlade skatteeffekterna hos en och samma skattskyldig, dvs. den person som lämnat den oriktiga uppgiften, prop. 2002/03: 106 s. 239 f. Minoriteten argumenterade för en nedsättning av skattetillägget utifrån en tillämpning av proportionalitetsprincipen i en i mitt tycke mycket tankeväckande och välskriven motivering.

Svensson, B, Resultatfördelning i handelsbolag – särskilt om obehörig resultatfördelning, SvSKT 2007 s. 695–713.

Frågor om obehörig resultatfördelning har varit föremål för HFD:s bedömning i sju mål och frågeställningen har utförligt behandlats av mig i en tidigare artikel.2 I nu aktuellt mål fördelade bolagsmännen näst intill all vinst till PHAB. Det framgår inte klart av referatet vem av parterna som var komplementär i kommanditbolaget, men efter att ha tagit del av SKV:s omprövningsbeslut från 2014-01-09 framgår att FP varit komplementär och PHAB kommanditdelägare. FP synes ha arbetat heltid i kommanditbolaget och har tidigare år tagit större delen av resultatet. PHAB hade inga anställda och hade tillfört begränsat kapital till kommanditbolaget. Mot bakgrund av att FP var komplementär synes SKV:s beslut och underinstansernas bedömning välgrundad. Komplementärens civilrättsliga ansvar har haft stor betydelse i RÅ 1995 ref. 35 och RÅ 1997 not. 126.

Notera att HFD inte prövade den bakomliggande frågan om obehörig resultatfördelning med hänsyn till prejudikatfrågan i inledningen av referatet, vilket även framgår av minoritetens motivering. Obehörig resultatfördelning har varit föremål för prövning i ett relativt stort antal mål hos SKV och förvaltningsdomstolarna. Nu aktuellt fall visar att bolagsmän som beslutar om, vad som enligt SKV uppfattas som, obehörig resultatfördelning även riskerar skattetillägg om oriktig uppgift lämnas.

Bo Svensson