Skattenytt nr 6 2018 s. 447

EU-domstolens domar

B Direktiv

B6 Övrigt

1 EU-domstolens dom av den 15 juni 2017 i de förenade målen C-444/16 och C-445/16 Immo Chiaradia SPRL (C-444/16) och Docteur De Bruyne SPRL (C-445/16) mot État belge

I EU-domstolens dom i de förenade målen C-444/16 och C-445/16 Immor Chiaradia SPRL och Docteur De Bruyne SPRL behandlades det redovisningsrättsliga direktivet 78/660/EEG av den 25 juli 1978. Målen avsåg belgisk bolagsskatt och frågan om uttaget av skatt var förenligt med direktivet. Det var fråga om en begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Mons (Appellationsdomstolen i Mons, Belgien).

Direktiv 78/660 avser årsbokslut i vissa slags bolag och är inte i sig ett skatterättsligt direktiv. EU-domstolen konstaterade att ett bolags årsbokslut kan användas som referensram för beskattningen i medlemsstaterna (p. 33). I Sverige gäller ju som bekant att beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet styrs av bokföringsmässiga grunder, men även på annat sätt kan bokföringen ha betydelse för beskattningen. Direktivet uttalar som en viktig grundprincip att bokföring skall ske i enlighet med en ”rättvisande bild”, och även att ”försiktighetsprincipen” skall tillämpas.

Frågan i de förenade målen var vid vilken tidpunkt som ett bolag skulle beskattas för utställda aktieoptioner. I målen vid den underliggande nationella domstolen hade bolagen tagit upp intäkter från de utställda aktieoptionerna det räkenskapsår som de löstes in eller när deras löptid gick ut. Den belgiska skattemyndigheten ville beskatta vid en tidigare tidpunkt. Frågan var om ett uppskov med beskattningen skulle medges på det sätt de skattskyldiga yrkade vid den nationella domstolen, och om ett sådant uppskov var förenligt med direktivet.

EU-domstolen konstaterade att direktivet saknade särskilda bestämmelser om sådana optioner som var i fråga vid den nationella domstolen. Enligt EU-domstolen fanns det olika bokföringsmetoder som var möjliga enligt direktivet, under förutsättning att de allmänna principerna i direktivet beaktades (p. 44). Det fanns inget material i målen som gav stöd för bedömningen av om den tillämpade beskattningstidpunkten var i strid med direktivet. Enligt EU-domstolen talade ”försiktighetsprincipen” för den valda metoden, det vill säga att intäktsföra först när det är möjligt att med säkerhet fastställa risken (p. 46).

Direktivet utgjorde följaktligen inte något hinder mot att ett bolag som har utställt en aktieoption bokför avyttringspriset för optionen som en intäkt i resultaträkningen när optionen löses in eller dess löptid går ut (p. 49).

Mattias Dahlberg