Skattenytt nr 1 2021 s. 85

Aktuellt om mervärdesskatt

Mattias Fri & Ulrika Grefberg

Avsnittet behandlar aktuell praxis på mervärdesskatteområdet från Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrätterna, Skatterättsnämnden och EU- domstolen. När någon av skribenterna har varit ombud i något mål anges det i fotnot.

1 Högsta förvaltningsdomstolen

1.1 Fråga om tjänst avser tandläkartjänst eller personaluthyrning1

En tandvårdsklinik avsåg att köpa in tjänster från en utländsk tandläkare, och ställde frågan till Skatterättsnämnden (SRN) om detta omfattades av sjukvårds- och tandvårdsundantaget från mervärdesskatt. Den inhyrda tandläkaren bedrev sin verksamhet i utländsk motsvarighet till svensk enskild firma, och skulle enligt avtalet mellan parterna ansvara för den tillhandahållna tandvården och att inneha korrekt legitimation för att utöva tandläkaryrket i Sverige under hela avtalstiden. Tandvårdskliniken skulle ansvara för bokningar, betalningssystem och tandläkarutrustning. Enligt SRN bedrevs tandläkartjänsten inte självständigt. Därmed var syftet med transaktionen att tillhandahålla en momspliktig tjänst och inte momsfri tandvård. Tandvårdskliniken överklagade förhandsbeskedet och yrkade att ett förhandsavgörande borde inhämtas från EU-domstolen (EUD) samt att EUDs avgörande i målet Peters, C-700/17, borde leda till bedömningen att den tjänst som tillhandahålls skulle anses momsfri.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) konstaterade att domstolen i flertalet tidigare avgöranden bedömt hur gränsen ska dras mellan tjänster som utgör momspliktig uthyrning av personal och tjänster som utgör momsfri sjukvård. (Se bland annat HFD 2018 ref. 41 och HFD 2020 ref. 5). I dessa har domstolen konstaterat att tillräckligt med vägledning fanns i existerande EUD-praxis (se Horizon College, C-434/05 samt ”go fair” Zeitarbeit, C-594/13). Därmed ansåg HFD att det inte var nödvändigt att begära ett förhandsavgörande från EUD. Bedömningen om ett tillhandahållande utgör momspliktig personaluthyrning eller momsfri sjuk- eller tandvård ska göras genom att beakta vilken part som har det övergripande ansvaret för de arbetsuppgifter som ska utföras, vilka patienter som ska få del av åtgärderna och under vilka tider dessa ska tillhandahållas. När en vårdgivare anlitar en underleverantör som tillhandahåller personal som tillhandahåller medicinska tjänster till vårdgivarens patienter är huvudregeln således att det är att anse som momspliktig personaluthyrning.

Vad EUD anfört i målet avseende Peters ger inte någon vägledning gällande gränsdragningen mellan personaluthyrning och sjuk- eller tandvård.

HFD konstaterar att tandläkaren ingår i tandvårdsklinikens organisatoriska struktur eftersom tjänsterna ska tillhandahållas i tandvårdsklinikens lokaler, till patienter som vänder sig till tandvårdskliniken för vård och på de tider som tandvårdskliniken bestämmer. Syftet med den av tandläkaren tillhandahållna tjänsten får således vara att tillhandahålla de tjänster som krävs för att tandvårdskliniken ska kunna tillhandahålla tandvård. Därmed utgör den tillhandahållna tjänsten momspliktig uthyrning av personal.

HFD 2020 ref. 35, mål nr 6562-19 den 2 juli 2020. Ulrika Grefberg var ombud i målet i HFD.

Kommentar

Den slutsats som HFD kommer fram till är knappast förvånande. Den följer samma resonemang som tidigare avgöranden avseende sjukvård. Vidare konstaterar HFD att EUDs dom i målet Peters endast avsåg den begränsade frågan om det för undantag från momsplikt förutsätts att det finns ett förtroendeförhållande mellan läkaren och den behandlade patienten. Påpekas kan att EUD i domen även konstaterar att den tjänst som tillhandahålls kan omfattas av undantag från moms enligt artikel 132.1 c momsdirektivet. HFD finner trots detta inte anledning att hänskjuta den aktuella frågan eftersom tillräcklig vägledning finns i domar från EUD avseende andra artiklar i momsdirektivet. En dom från EUD i den aktuella rättsfrågan hade varit önskvärd. Nu kommer tillhandahållande av vård i flera led att beskattas i Sverige trots att liknande tillhandahållanden omfattas av undantag från moms i andra medlemsstater vilket är ett olyckligt resultat.

1.2 Fråga om avdragsrätt föreligger avseende kostnader för reparation och underhåll av fastighet när användningsområdet övergår från momspliktig till momsfri verksamhet efter åtgärderna genomförts2

Ett fastighetsbolag var frivilligt skattskattskyldigt för uthyrning av kontorslokaler. Bolaget tecknade avtal med en ny hyresgäst som skulle bedriva momsfri verksamhet i lokalerna, och bolaget påbörjade renovation samt till- och ombyggnad av fastigheten för att anpassa denna till den nya hyresgästen. Drygt tre fjärdedelar av kostnaderna för åtgärderna uppskattades av bolaget avse reparation- och underhållsåtgärder på grund av slitage och uppdatering till modern standard. Bolaget yrkade avdrag för den ingående momsen hänförliga till dessa kostnader. Avdrag begärdes inte för kostnader hänförliga till tillbyggnaden eller andra specifika åtgärder för att anpassa fastigheten till den nya hyresgästen.

Skatteverket ansåg att avdragsrätt inte förelåg för någon del av kostnaderna eftersom åtgärderna saknade ett direkt och omedelbart samband med den tidigare momspliktiga verksamheten. Bolaget överklagade till förvaltningsrätten som avslog överklagandet med samma motivering som skatteverket. Även kammarrätten avslog överklagandet. Enligt kammarrätten kunde reparation- och underhållsåtgärderna som föranletts av slitage under den tidigare uthyrningen förvisso ha ett direkt och omedelbart samband med avvecklingen av den tidigare momspliktiga verksamheten. I förevarande fall hade inte bolaget visat att åtgärderna som vidtagits var förorsakade av sådant slitage. Bolaget överklagade kammarrättens dom till HFD, och yrkade att avdragsrätt skulle medges för ingående moms som var hänförliga till reparation och underhåll.

Bolaget yrkade att dess situation skulle likställas med situationen i EUD:s avgörande i Fini H, C-32/03. HFD ansåg dock att situationerna skiljde sig åt. I Fini H hyrdes en lokal för att bedriva restaurangverksamhet. Enligt avtalet mellan parterna var den beskattningsbara person som bedrev restaurangverksamheten skyldig att under en tid fortsätta betala hyra trots att verksamheten upphört. Skyldigheten att betala hyra efter verksamhetens upphörande ansågs vara en direkt följd av den tidigare verksamheten. På samma sätt som avdragsrätt funnits under verksamhetstiden ansågs avdragsrätten föreligga efter upphörandet. Den beskattningsbara personen upphörde helt med att bedriva någon form av verksamhet och hade således inga utgående transaktioner. HFD menade att detta skiljde sig från situation i nu aktuellt fall då fastigheten efter att den momspliktiga verksamhetens upphörande hyrdes ut, men uthyrningen var då momsfri. I sådant fall kunde inte den ingående moms hänförliga till de aktuella åtgärderna anses ha ett direkt och omedelbart samband med den tidigare momspliktiga uthyrningen. Avdragsrätt förelåg därför inte.

HFD 2020 ref.44, mål nr 2412--2414-19 den 21 september 2020.

Kommentar

HFD anger att det i detta fall saknas ett direkt och omedelbart samband med den tidigare momspliktiga verksamheten i detta fall. Varför det saknas ett sådant samband framgår inte av referatet. Det finns inte heller något ifrågasättande av omständigheten att det varit fråga om slitage hänförligt till den momspliktiga uthyrningen eller att bolaget tagit höjd för detta slitage i prissättningen för den momspliktiga uthyrningen. För den praktiska tillämpningen hade ett sådant klargörande varit bra. Vad som däremot framgår är att slutsatsen i målet Fini H från EUD endast avser den situationen att den beskattningsbara personen helt upphör med sin verksamhet, och därmed upphör att vara en beskattningsbar person. Slutsatsen gäller dock inte när verksamheten övergår från att vara momspliktig till momsfri och att skattskyldigheten till moms för den aktuella verksamheten därmed upphör

Vi har tidigare i SkatteNytt påtalat betydelsen av att HFD i större utsträckning meddelar prövningstillstånd än vad som varit fallet under många år, se SkatteNytt 2020 nr 6 s. 357. Det är viktigt för rättsutveckling att HFD oftare meddelar prövningstillstånd, inte minst eftersom möjligheten att få rättsfrågor prövade genom förhandsbesked har minskat succesivt. I år kan det anas en tendens att HFD meddelar fler prövningstillstånd än tidigare. Det vore sannerligen önskvärt om den tendensen kan bli en trend. Det är viktigt för att praxis ska utvecklas och viktiga rättsfrågor besvaras.

1.3 Fråga om tillhandahållande till Migrationsverket av tillfälligt boende för asylsökande utgör momspliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse3

Ett bolag hade ingått avtal med Migrationsverket avseende ett ABT-boende. Det avsåg ett tillfälligt anläggningsboende för asylsökande i väntan på en mer varaktig boendelösning. Enligt avtalet skulle bolaget tillhandahålla framförallt kost och logi. Även andra tjänster såsom städning, reparation, emottagande och inkvartering av asylsökande, anordnande av aktiviteter för de boende ingick. Bolaget skulle bemanna anläggningen dagtid och tillse att personal fanns tillgänglig vid behov vid andra tidpunkter. Bolaget ansökte om förhandsbesked från SRN gällande frågan om tillhandahållandet av ABT-boendet var momspliktigt.

SRN ansåg att tillhandahållandet var att anse som ett enda sammansatt tillhandahållande som var momspliktigt. Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till HFD som ansåg att det rörde sig om två från varandra fristående tillhandahållanden. Eftersom SRN inte haft anledning att ta ställning till frågan om momsplikt för två separata tillhandahållanden återförvisades frågan för ny prövning. SRN fann då att det rörde sig om två tillhandahållanden som båda var momspliktiga. Tillhandahållandet av logi var momspliktigt eftersom upplåtelsen inte kännetecknades av den passivitet som vanligtvis präglar en momsfri uthyrning. Tillhandahållandet hade istället karaktär av rumsuthyrning. Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till HFD.

HFD inledde med att fastställa att tillhandahållandet av kost omfattas av momsplikt. HFD övergick därefter till frågan om logi. Domstolen erinrade om att uthyrning av fastighet är momsfritt om inte det är fråga om rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande är momspliktig.

Gränsdragningen mellan momspliktig rumsuthyrning och momsfri upplåtelse av lokal har behandlats både i EUD:s praxis och i svensk praxis. EUD har fastställt att ett sätt att skilja på momspliktig rumsuthyrning och momsfri uthyrning är att beakta tillhandahållarens passivitet. Momsfri uthyrning präglas ofta av ett passivt tillhandahållande utan skapande av mervärde, medan momspliktig rumsuthyrning kännetecknas av ett mer aktivt tillhandahållande. Vidare bör vistelsens längd beaktas, en kortare kontraktstid tyder på att det rör sig om rumsuthyrning. EUD har uttalat att det faller på de nationella domstolarna att avgöra om omständigheterna i enskilda fall tyder på att det är mest lämpligt att beakta den faktiska inhysandetiden eller hyrestiden som följer av avtalet (se bl.a. Blasi, C-346/95, Goed Wonen, C-326/99 och Temco Europe, C-284/03).

HFD hänvisar härefter till tre svenska rättsfall. RÅ 1988 not. 642 och RÅ 1991 not. 82 avsåg just tillhandahållande av rum till asylsökande. HFD gjorde i målen en bedömning av förhållandet mellan det uthyrande bolaget och de boende, och trots att vistelsetiden varierade mellan en och nio månader ansågs tillhandahållandet vara momspliktigt. HFD 2019 ref. 46 rörde uthyrning av lägenheter till företag. HFD konstaterade i det fallet att avsikten var att hyra ut under en längre tid än vad som normalt sker i hotellbranschen. Vidare var uthyrningen präglad av en passivitet och det skapades inget mervärde genom tillhandahållandet. Av dessa anledningar var tillhandahållandet undantaget från skatteplikt.

HFD uttalade att det faktum att ändamålet med ABT-boendets tillhandahållande av logi är att tillfälligt inhysa asylsökande tyder på att det rör sig om en momspliktig verksamhet. Bolaget har uppgett att Migrationsverkets ambition är att ingen av de boende ska tillbringa mer än tre månader på ABT-boendet, och att det endast i undantagsfall tillbringas längre tid än så. Till detta kommer att bolaget ska stå för bemanningen av anläggningen och tillhandahålla omfattande kringtjänster. HFD kommer till slutsatsen att tillhandahållandet utgör sådan momspliktig verksamhet som liknar hotellrörelse, och därmed är momspliktig.

HFD 2020 ref. 51, mål nr 876-20 den 28 oktober 2020.

Kommentar

Det är bra att HFD kommer med tydlig vägledning på detta område. HFD:s dom innebär att det är en samlad bedömning av syftet med verksamheten, de boendes vistelsetid och förekomst av kringtjänster som är avgörande. Skatteverket har länge hävdat att det är den avtalade hyrestiden som är avgörande och inte de boendes faktiska vistelsetid. Inte osannolikt kommer denna dom leda till att även andra tillhandahållanden av logi, i motsats till vad Skatteverket nu gör gällande, anses utgöra momspliktiga tillhandahållanden.

1.4 Fråga om vad som krävs för att en kreditnota ska anses vara utfärdad och redovisning av felaktigt debiterad moms därmed ska kunna ändras4

Ett bolag tillhandahöll under 2010 studentflakstransporter till privatpersoner. I fakturorna till kunderna belades tjänsterna med 25 procent mervärdesskatt. 2016 skickades delkreditfakturor ut som kunderna, då bolaget funnit att tjänsterna utgjorde sådan personbefordran som endast var belagd med 6 procent mervärdesskatt. I delkreditfakturorna informerade bolaget kunderna om att de hade rätt att återfå ett belopp motsvarande den ändrade mervärdesskatten. Endast en liten del av kunderna begärde återbetalning. Bolaget begärde nedsättning av redovisad utgående moms för det totala beloppet som ursprungligen var felaktigt debiterat.

Skatteverket ifrågasatte inte att tjänsterna omfattades av en skattesats på 6 procent, men ansåg att bolaget inte hade rätt till ändring avseende den del av det totala beloppet som inte återbetalats till kunderna. Beslutet motiverades med att bolaget inte hade träffat individuella överenskommelser med varje kund om kreditering som säkerställde att beloppet kunde återbetalas dem.

Både förvaltningsrätten och kammarrätten avslog bolagets överklagande. Förvaltningsrätten ansåg att kreditnotorna innehöll tillräckligt med brister att de inte kunde anses vara kreditnotor. Kammarrätten ansåg att bolaget inte hade gjort vad som rimligen kan krävas för att säkerställa att kunderna tagit del av kreditnotorna.

HFD inledde med att fastställa att bolaget hade utfärdat korrekta kreditnotor. Det fanns inget krav enligt lag att individuella överenskommelser ska träffas eller att beloppet faktiskt återbetalats till köparen. Handlingarna som skickades ut innehöll den information om tidigare felaktig faktura och köparens adress som enligt ML krävdes för att handlingarna skulle anses vara kreditnotor. Enligt ML får kreditnotor skickas som förenklade fakturor, och behöver således inte innehålla uppgift om köparens adress.

För att bolaget ska ha rätt till nedsättning av den redovisade utgående momsen krävs vidare att kreditnotorna kan anses vara utfärdade. Bolaget har skickat kreditnotorna till samma adresser som de ursprungliga fakturorna. Det är enligt HFD tillräckligt för att tillgodose kravet på utfärdande av kreditnota enligt ML. Bolaget hade således rätt till ändring av den redovisade momsen i sin helhet.

Mål 459-20 den 13 november 2020.

Kommentar

Även detta mål är som framgår ovan ett mål från kammarrätten där prövningstillstånd meddelats av HFD. Som angivits ovan är det förhoppningsvis ingen tillfällighet.

Det får anses vara ett bra, och tämligen rimligt, klargörande att kreditnota ska utfärdas på samma sätt som den ursprungliga fakturan. Inte minst för att reglerna om kreditnota i alla avseenden knyter an till den ursprungliga fakturan. Givet hur den aktuella bestämmelsen i 11 kap. 10 § 1 st. ML är utformad framstår det som den enda möjliga utgången att kreditnota ska utfärdas på samma sätt som den ursprungliga fakturan. I sagda bestämmelse anges också att den som ska lämna en nedsättning av priset ska ”… utfärda en handling eller ett meddelande med ändring av den ursprungliga fakturan och med en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan.”

2 EU-domstolen

2.1 Fråga om avdragsrätt föreligger när varken det planerade förvärvet eller investeringarna genomförs5

Sonaecom SGPS SA (bolaget), ett portugisiskt holdingbolag som även bedrev viss konsultverksamhet. Bolaget förvärvade konsulttjänster i form av en marknadsundersökning inför ett tilltänkt förvärv av andelar i en teleoperatör. Avsikten var att tillhandahålla teleoperatören mervärdesskattepliktiga förvaltningstjänster.

Bolaget förvärvade även tjänster från en investmentbank för tjänster avseende förberedande, genomförande och garanterande av ett obligationslån på 150 miljoner euro. Lånet skulle användas för att finansiera förvärvet av andelarna i teleoperatören. Investeringsprojektet genomfördes aldrig, och bolaget ställde kapitalet till sitt moderbolags förfogande i form av ett lån. Bolaget gjorde avdrag momsen som var hänförlig till de förvärvade tjänsterna.

Den nationella domstolen ställde två tolkningsfrågor till EUD som båda avsåg om det strider mot EU-rätten att under angivna förhållanden medge avdrag för den aktuella momsen.

EUD konstaterar att omständigheten att förvärvet av andelarna i teleoperatören i inte genomfördes saknar betydelse för rätten till avdrag för momsen. När avdragsrätten väl har inträtt kvarstår den även om den planerade verksamheten inte påbörjas och därför aldrig ger upphov till några momspliktiga transaktioner.

Härefter påpekar EUD att en beskattningsbar person bara har rätt till avdrag för moms hänförlig till varor och tjänster som har ett samband med momspliktiga transaktioner. Det är den faktiska användningen av de tjänster som den skattskyldige förvärvat som ska beaktas. I detta fall är det, enligt EUD, lånetransaktionen till moderbolaget som är den faktiska användningen. Denna typ av transaktion är momsfri, och kostnaderna för att uppbära lånet avser därför en momsfri verksamhet. Något avdrag för momsen kan därför inte göras.

EU-domstolens dom i mål C-42/19, Sonaecom SGPS, ECLI:EU:C: 2020:913.

Kommentar

EUD:s dom innebär att avdragsrätt föreligger för moms hänförlig till förvärv som görs för en planerad skattepliktig verksamhet förutsatt att denna antigen blir av eller att den inte blir av och anledningen härtill ligger utanför den skattskyldiges kontroll. Denne slutsats framgår av tidigare avgöranden från EUD, t.ex., Ryanair, C 249/17. Det som domen möjligen nu ytterligare tydliggör är att om planerna ändras så att ett förvärv istället för att användas i en planerad skattepliktig verksamhet kommer att användas i en momsfri verksamhet föreligger inte någon rätt till avdrag. Detta innebär att det är den faktiska användningen som styr. Däremot kan i fall där den faktiska användningen sker både i momspliktig och inte momspliktig verksamhet fortfarande en rätt till avdrag föreligga vilket följer av nästa dom.

2.2 Rätt till avdrag för vägreparationsarbete som används både av allmänheten och i skattepliktig verksamhet6

Mitteldeutsche Hartstein-Industrie AG, ett tyskt holdingbolag som ingår i en momsgrupp tillsammans med sina två dotterbolag. Det ena dotterbolaget (bolag A), erhöll ett tillstånd till att återuppta drift av ett stenbrott under förutsättning att stenbrottet skulle kunna nås genom utbyggnad av en väg som skulle vara öppen för allmänheten. Eftersom utbyggnaden av vägen var nödvändig för driften av stenbrottet ingick bolag A och den kommun där stenbrottet var beläget avtal om utbyggnaden. Genom avtalet åtog sig kommunen att utforma och genomföra utbyggnaden, samt ställa vägen till bolag A:s förfogande. Bolag A skulle bära samtliga kostnader som uppkom i samband med utbyggnaden. Bolag A gav sitt systerbolag (bolag B), i uppgift att genomföra utbyggnaden i enlighet med avtalet som ingåtts med kommunen. Efter att arbetet genomförts, användes vägen av bolag A samt av andra.

Momsgruppen nekades avdrag för momsen på de tjänster som tillhandahållits av bolag B för utbyggnationen av vägen. Detta för att förvärvet använts för att genomföra en leverans utan vederlag till kommunen. Den nationella domstolen, som var tveksam om den bedömningen var förenlig med EU-rätten, ställde tre tolkningsfrågor till EUD. Den första frågan gällde rätt till avdrag när ett bolag köpt in tjänster avseende utbyggnad av kommunal väg som sedan överlämnats till kommunen. Den andra frågan gällde om tillståndet att driva stenbrottet utgjorde vederlag för leveransen av vägen. Den tredje frågan var om överlåtelsen av vägen skulle anses utgöra ett skattepliktigt uttag trots att vägen används i verksamheten.

EUD inleder med att påpeka att rätten till avdrag för moms som uppkommit för att genomföra utbyggnaden av en kommunal väg förutsätter att det föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan utbyggnadsarbetena och en momspliktig transaktion. Utbyggnaden av den kommunala vägen var nödvändig för att projektet att driva stenbrottet skulle kunna förverkligas, och momsgruppen hade inte kunnat utöva sin ekonomiska verksamhet om sådana arbeten inte hade ägt rum. Vidare utgör kostnaden för utbyggnaden av den kommunala vägen en del av kostnaden för de utgående transaktioner som momsgruppen utfört. EUD konstaterar att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan utbyggnaden och hela den ekonomiska verksamhet som är knuten till driften av stenbrottet. Att allmänheten kan nyttja vägen påverkar inte bedömningen. Avdragsrätt föreligger därför.

Beträffande frågan om tillståndet att bedriva stenbrottsverksamheten kunde utgöra vederlaget för vägarbetet konstaterar EUD att visserligen är det inte nödvändigt att vederlag består av pengar, utan det kan även vara in natura. Eftersom det aktuella tillståndet att driva stenbrottet skulle ha upphört att gälla om utbyggnaden av den kommunala vägen inte hade slutförts vid en särskild tidpunkt, utgör dessa arbeten inte vederlag för rätten att driva detta stenbrott, utan en nödvändig förutsättning för att utöva denna rätt.

Beträffande den tredje frågan konstaterar EU-domstolen att eftersom vägen rent faktiskt skulle användas i skattepliktig verksamhet förelåg inte någon grund för uttagsbeskattning.

EU-domstolens dom i mål C-528/19 Mitteldeutsche Hartstein-Industrie AG, ECLI:EU:C:2020:712.

Kommentar

Se ovan.

 

Mattias Fri och Ulrika Grefberg är skattejurister vid Svalner Skatt & Transaktion.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...