Publicering av rättsfall – från RÅ till HFD

1 Inledning

Regeringsrätten (RR) bildades år 1907 för att avlasta en del av de rättskipande uppgifter som dittills legat hos Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringen). Utan att vara en renodlad prejudikatinstans – så blev fallet långt senare – påverkade RR:s avgöranden redan från början rättstillämpningen i lägre instanser.1 En förutsättning för detta var givetvis att avgörandena blev allmänt kända och alltsedan starten har RR och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) redovisat sin verksamhet i tryckta årsböcker.

I artikeln behandlas bara den publicering av rättsfall som skett i årsböckerna. Nämnas kan dock att det dåtida standardverket Geijer, Rosenqvist, Sterner, Skattehandbok, del 1, kompletterades med en fyllig rättsfallssamling, del 2, och att praxis även bevakas av Svensk Skattetidning och Skattenytt. Om jag minns rätt stod Domstolsverket under 1970- och 1980-talen vidare för en digital publicering av rättsfall från RR och kammarrätterna (RRK). Viktigt är också att alla avgöranden som ska publiceras (referat och notiser) numera fortlöpande läggs ut på HFD:s webbplats.

Utgivningen av RÅ/HFD har jag delat in i perioderna 1909–1973, 1974–1985, 1986–2015 och 2016–2024. Jag har läst RÅ 1909 och RÅ 1915 samt därefter var femte årsbok till och med RÅ 1970. Från och med år 1971 har granskningen omfattat varje årsbok till och med HFD 2024.

Min redogörelse för innehållet i årsböckerna är ingalunda fullständig utan tar sikte på det som jag tror kan vara av allmänt intresse. Fokus ligger på skatteområdet. Redan nu kan konstateras att årsböckerna är överraskande sparsamma med information om de överväganden som styrt urvalet av och beteckningen på de rättsfall som publicerats.

2 Perioden 1909–1973

Den första årsboken utkom år 1912 och omfattade 1909 års verksamhet. Liksom i dag utgavs årsboken genom statens försorg (numera Domstolsverket) och med vissa avbrott på P A Norstedts & Söners förlag (i dag Norstedts Juridik). För årsboken fanns en namngiven redaktör men i frånvaro av förord eller liknande framgår inte vilken funktion denne haft.

RÅ 1909 inleds med en referatsavdelning med ett nummer och en rubrik för varje referat. Därefter följer en notisavdelning där avgörandena redovisas i nummerordning och departementsvis med notering om föredragningsdag och deltagande regeringsråd. Det var således tjänstemän på Regeringskansliet som svarade för föredragningen. Skattemålen föredrogs naturligt nog av anställda i Finansdepartementet (Fi).

I början på perioden uppgick det årliga antalet referat till omkring 100 men antalet sjönk från år 1935 till omkring 50 årligen för att sedan nå en topp år 1973 med 117 referat. År 1909 fanns 224 Fi-notiser men antalet ökade och uppgick under 1955–1970 till över 2.000 per år. Det höga antalet kan förklaras av att prövningstillstånd inte krävdes för överklagande till RR och att även för sent anförda och återkallade överklaganden ansågs förtjäna en notis.

I årsböckernas register fick plenimål en särskild rubrik första gången år 1950 (RÅ 1950 ref. 30). Några upplysningar om rättskällor (förarbeten, rättsfall, doktrin) förekom inte under de inledande decennierna men antecknades från och med RÅ 1955 i anslutning till referatsrubriken. Vem som beslutat om valet mellan referat och notiser och om referatsrubrikens lydelse angavs inte men det är ett välkänt faktum att dessa beslut både då och senare fattas av de ledamöter – i förekommande fall majoriteten – som deltagit i målet.

3 Perioden 1974–1985

År 1971 skedde en genomgripande reform på förvaltningsrättens område. Genom reformen infördes två nya lagar, lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen (1971:291), och samtidigt gjordes betydande ändringar i förvaltningslagen.2 För RR:s del innebar detta att domstolen uttryckligen förvandlades till en prejudikatinstans med huvuduppgift att vägleda rättsutvecklingen. Regeringskansliets ansvar för föredragningen upphörde och föredragandena från Finansdepartementet och de andra departementen flyttades över till ett nybildat kansli hos RR.

Förvaltningsrättsreformen fick fullt genomslag först efter några år och medförde att notisernas koppling till departementen upphörde. I stället delades notisavdelningen från och med RÅ 1974 upp i en A-del (domar) och en B-del (beslut). Någon förklaring till denna uppdelning gavs inte. I RÅ 1974 redovisades 125 referat, 2.097 A-notiser och 1.809 B-notiser.

Året därpå, i RÅ 1975, ändrades notisavdelningen på nytt och även denna gång utan någon upplysning om motivet. Notiserna delades upp i fyra kategorier, Aa (domar i skattemål), Ab (domar i övriga mål), Ba (beslut i skattemål) och Bb (beslut i övriga mål). Antalet referat i RÅ 1975 uppgick till 122 och det totala antalet notiser översteg 2.300 varav omkring hälften skattemål.

Den första årsboken med förord finns i RÅ 1978. Förordet är inte undertecknat (denna diskretion gäller alltjämt) men det anges bl.a. att mål som återkallats eller överklagats för sent ävensom mål i vilka prövningstillstånd inte meddelats inte tagits med. I RÅ 1978 sker vidare en uppdelning mellan referaten i skattemål och referaten i övriga mål. Ett referat på skatteområdet fick siffran 1 före referatsnumret och övriga referat fick siffran 2. Förkortningen ”ref.” bortföll alltså. Referat 50 på skatteområdet redovisades som RÅ 1978 1:50, en motsvarande ”domsnotis” som RÅ 1978 Aa 50 och en ”beslutsnotis” som RÅ 1978 Ab 50. Referat 40 utanför skatteområdet betecknades som RÅ 1978 2:40 och notiserna som RÅ 1978 Ba 40 respektive RÅ 1978 Bb 40.3

Från och med RÅ 1978 antecknades hänvisningar till förarbeten, rättsfall och doktrin efter referatstexten och inte som tidigare under referatsrubriken.

I RÅ 1980 anges för första gången att referaten författats av föredragande regeringsrättssekreterare och granskats av det regeringsråd som varit kontrollant (referent) i målet. Namnet på detta råd går dock inte att finna i årsboken. Även i dag utelämnas kontrollantens namn vilket innebär att HFD på denna punkt skiljer sig från Högsta domstolen som ju alltid talar om vem som varit referent. Ett skäl som jag har hört för den policy som HFD valt är att ett avgörandes karaktär av lagarbete försvagas om en av ledamöterna särskilt lyfts fram.

I förordet till RÅ 1980 anges att domstolen utsett ett regeringsråd att vara redaktör för referatsavdelningen med uppgift att främja enhetlighet och konsekvens beträffande utformningen av referaten. Att notiserna författats av tre därtill utsedda regeringsråd upplyses i RÅ 1982. Namnen på redaktören och notisförfattarna avslöjas inte.

De årliga antalet referat under perioden 1974–1985 varierade mellan 122 och 205. Antalet notiser minskade allteftersom och uppgick år 1985 till sammanlagt 875 varav 414 skattemål.

4 Perioden 1986–2015

När jag började som notisförfattare år 1985 kom den dåvarande redaktören, f.d. regeringsrådet Åke Paulsson, och jag överens om att slopa uppdelningen mellan skattemål och övriga mål. Ett argument för detta var att samma processuella frågor kunde dyka upp i alla typer av mål. Från och med RÅ 1986 finns därför bara en serie för referaten, åter med angivande av förkortningen ”ref.”, och en annan för notiserna. Uppdelningen mellan domar och beslut upphörde samtidigt.

Det årliga antalet referat uppgick under åren 1986–1990 till omkring 150 för att därefter falla till omkring 100. Antalet notiser minskade också, från inledningsvis omkring 900 till knappa 100 i slutet av perioden.

I förordet till RÅ 1995 noteras att vissa sekretessmål överförts till kammarrätterna med krav på prövningstillstånd om avgörandena överklagats till RR och att detsamma gällde ansökningar om återställande av försutten tid och resning. Av förordet framgår också att socialförsäkringsmål flyttats till de allmänna förvaltningsdomstolarna i och med att Försäkringsöverdomstolen lagts ned.

I RÅ 2009 och framöver namnges det regeringsråd/justitieråd som utsetts till redaktör för referatsavdelningen ävensom de tre notisförfattarna. Namnet på den ledamot som ansvarat för registret anges också men denna uppgift försvinner efter några år.

Som en konsekvens av domstolens namnbyte anförs i förordet till årsboken 2011 att HFD:s årsbok är en efterföljare till RÅ. Den nya årsboken betecknas HFD och inte HFDÅ eller liknande vilket väl varit mer korrekt men förstås lite otympligare.

5 Perioden 2016–2024

I förordet till HFD 2016 anges att referat och notiser redovisas på delvis nytt sätt. Omedelbart efter rubriken inleds referaten med HFD:s avgörande in extenso. Den tidigare dispositionen där avgörandet föregåtts av vad som hänt i underinstanserna överges således. Ambitionen är vidare att det för förståelsen av ett prejudikat ska vara tillräckligt att läsa vad HFD skrivit. De centrala delarna av underinstansernas beslut fogas dock som regel till avgörandet. I HFD 2016 finns 89 referat och det årliga antalet varierade därefter mellan 40 och 100.

Notiserna redigeras på liknande sätt men antalet minskar och uppgår under perioden till omkring 50 per år. I såväl referat som notiser numreras varje stycke vilket klart underlättar hänvisningar till olika delar av avgörandet. Däremot försvinner den på1950-talet införda ordningen innebärande att relevanta rättskällor såsom förarbeten, rättsfall och doktrin redovisas i anslutning till avgörandet. Det enda som anges är tillämpliga lagrum. Den som vill närmare studera den fråga som avgjorts får alltså numera inte någon vägledning.

I HFD 2016 introduceras en tredje målgrupp, nämligen anmärkta mål. Denna grupp består av mål som – vid sidan av referat och notiser – i regel avgjorts av fem ledamöter och redovisas i slutet av årsboken ”med endast korta sakuppgifter”. Under perioden uppgår det årliga antalet anmärkta mål till omkring 10.

För HFD 2019–2024 är f.d. justitierådet Christer Silfverberg redaktör, sista året tillsammans med den nya redaktören, f.d. justitierådet Kristina Svahn Starrsjö.

6 Något om registret

För att årsboken ska fylla sin funktion krävs att den har ett utförligt register med väl övervägda uppslagsord. Såvitt jag kan bedöma håller registren genomgående hög kvalitet och de är till stor hjälp vid sökandet efter rättsfall. Positivt är också att varje årsbok numera innehåller ett löpande femårsregister. Noteras kan dock att de senaste årens register såvitt gäller plenimål avvikit från tidigare praxis. Vad som föranlett denna förändring är ovisst.

Förändringen började med HFD:s pleniavgörande år 2019 om rätten för en advokat att med skatterättslig effekt hänföra arvoden som ledamot i ett aktiebolags styrelse till det bolag i vilket advokatverksamheten bedrevs. Av någon anledning redovisades detta viktiga – men också starkt kritiserade – avgörande inte som referat utan som notis.4 Den som är lagd för konspirationsteorier kan se nedgraderingen som ett försök att gömma avgörandet och denna teori förstärks i så fall av att uppslagsordet plenum saknas i registret för HFD 2019, något som sedan lång tid tillbaka inte inträffat för ett år med plenimål.

I november 2020 avslog HFD en ansökan om resning i plenimålet. Att ansökningen avslogs var knappast oväntat. Anmärkningsvärt är däremot att resningsärendet enbart går att finna i HFD 2020 som anmärkt mål och detta trots att ansökningen var seriös och avgjordes av fem ledamöter från Högsta domstolen.5 Att möjligheten att förordna justitieråd i Högsta domstolen att tjänstgöra i HFD utnyttjats på detta unika sätt – samtliga ledamöter i HFD bedömdes som jäviga – ansågs således varken motivera referat eller notis.6

År 2022 avgjordes ytterligare ett mål i plenum, HFD 2022 ref. 10. Målet gällde om HFD kunde pröva ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader utan hinder av den allmänna principen i förvaltningsmål att parterna står för sina egna kostnader.7 HFD:s majoritet fann – vilket väckt förvåning i doktrinen – att ett sådant yrkande inte kan bli föremål för prövning i sak och därför ska avvisas.8 Något uppslagsord för plenum finns inte i HFD 2022.

HFD avgjorde år 2024 i plenum frågan om ett omedelbart verkställbart vitesföreläggande kan dömas ut även om föreläggandet inte har vunnit laga kraft (HFD 2024 ref. 4). Uppslagsordet plenum saknas i HFD 2024 och målet verkar över huvud taget inte finnas i registret. Med tanke på att den särskilda dynamik som finns kring pleniavgöranden är min förhoppning att denna obenägenhet att flagga för sådana avgöranden ska upphöra och att rubriken plenum åter ska finnas i registret.

7 Avslutande reflektioner

Som alla kan konstatera har årsböckernas innehåll förändrats under de drygt hundra år som gått sedan den första utgivningen. Från en redovisning av nära nog alla mål som avgjorts är dagens publicering betydligt mer selektiv. Som exempel kan nämnas att HFD 2024 innehåller 67 referat, 77 notiser och 10 anmärkta mål, alltså sammanlagt bara 154 mål (liknande siffror HFD 2021–2023). Såvitt jag förstår har inga fler mål avgjorts på fullsutten avdelning vilket starkt kontrasterar mot målavverkningen under tidigare perioder. En bidragande orsak till minskningen kan vara att HFD under senare år blivit alltför restriktiv med att bevilja prövningstillstånd. Exempelvis hade det kaos som uppstått vid beskattningen av s.k. carried interest från riskkapitalbolag sannolikt kunnat undvikas om HFD tidigt släppt upp fler överklaganden.9

Samtidigt bör konstateras att HFD:s domar och beslut i uppsläppta mål i allmänhet håller hög kvalitet. Som regel räcker det med att läsa själva avgörandet vilket sparar tid och att styckena sedan år 2019 är numrerade underlättar när innehållet ska diskuteras. Få saknar nog äldre tider när läsaren efter att ha tröskat igenom underinstansernas avgöranden ofta inte fick annat besked än att RR inte ändrade kammarrättens dom eller lämnade den utan bifall. Identifieringen av domar och beslut i årsböckerna har också underlättats. I efterhand kan man inte annat än förundras över de kryptiska referats- och notisbeteckningar som infördes efter 1971 års reform av förvaltningsprocessen. Och, vem vet, snart går HFD kanske i Högsta domstolens fotspår och ger varje referat ett slagkraftigt namn, typ Fader Gunnar, Traktormålet eller Sipano II.10 Jag är övertygad om att årsböckerna även framdeles kommer att ge läsaren bra besked om rättsläget beträffande skatter och annan förvaltningsrätt.

Stig von Bahr är f.d. domare i HFD och EU-domstolen.