Regelrådets granskning – en missad möjlighet?

1.1 Organisation och regler för verksamheten

Regelrådets uppgift är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag. Regelrådets granskning utgår från förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar, KUF. Denna förordning ersatte i juni 2024 den upphävda förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Den nya förordningen fokuserar i högre grad på ett antal delaspekter som är särskilt viktiga i analysen av företagseffekter, däribland företagets kostnader och konkurrensförhållanden. En bedömning görs av både varje delaspekt och konsekvensutredningen som helhet. Någon begränsning av sakområden finns inte.

Rådet inrättades 2008 som ett led i regeringens arbete med regelförenkling.1 Regelrådet utgörs av fem ledamöter, varav en ordförande, vilka utses av regeringen. Rådet är ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket och ansvarar för sina egna beslut. Förslag till bedömning av konsekvensanalyser tas fram av personal på Tillväxtverkets avdelning Förenkling.2

Stöd och vägledning till förvaltningsmyndigheter och statliga utredningar som ska lämna förslag på regelförändringar till regeringen eller Regeringskansliet lämnas sedan drygt ett år tillbaka av Ekonomistyrningsverket, ESV, som inom ramen för ESV Forum har det övergripande ansvaret för att lämna vägledning om konsekvensutredningar. Till ledning för de personer som ska göra konsekvensanalyser, och de som ska granska dessa, har nyligen en vägledning tagits fram, Regelrådets vägledning för företagskonsekvenser, vilken publicerades i sin helhet i juni 2025.3

1.2 Utfall av granskningarna

Hur utfaller då granskningarna? Regelrådet lämnar varje år en årsrapport till regeringen, nu senast för 2024.4 Av rapporten framgår att rådet under 2024 besvarade 284 remisser med författningsförslag som sänds till Rådet utifrån kraven i KUF:en. I 64 procent lämnades yttranden och i 36 procent lämnades kanslisvar på grund av förslagets begränsade betydelse för företag. Regelrådets bedömning var att 61 procent av de remitterade förslagen sammantaget uppfyllde kraven i KUF och att 39 procent inte gjorde det.

Remisserna avsåg i allt väsentligt förslag från regeringen (59 remisser), kommittébetänkanden SOU (38 remisser) och myndighetsföreskrifter/rapporter (84 remisser). Av remisserna från Regeringskansliet uppfyllde två tredjedelar kraven, av kommittébetänkandena uppfyllde endast en tredjedel kraven och av myndighetsföreskrifterna uppfyllde drygt tre fjärdedelar kraven. Det är alltså förslagen i de mer omfattande kommittébetänkandena som har lägst andel godkända konsekvensutredningar. Under de senaste åren har bilden varit i stort oförändrad.

Det ska noteras att Regelrådet inte tar materiell ställning till förslagen och konsekvenserna i sig, utan endast granskar att dessa ur ett företagsperspektiv utretts så att de uppfyller kraven i förordningen, såsom till exempel att påverkan på företagens kostnader och intäkter liksom konkurrenssitutation ska beskrivas.5

När det gäller uppföljning och redovisning av förslagen i de fall konsekvensutredningar som helhet underkänts, eller i delaspekter, saknas idag uppföljning, underlag för bedömning av vilken hänsyn som tagits till Regelrådets bedömningar och därmed statistik i dessa frågor. I vilken utsträckning som Regelrådets bedömningar och slutsatser beaktas i de enskilda fallen i Regeringskansliet, på departement och inom myndigheter innan beslut fattas i de förslag som remitterats till Regelrådet är alltså inte känt.

Hur den nya förordningen om konsekvensanalyser från maj 2024 påverkar innehåll och bedömningar av konsekvensanalyserna kommer att kunna redovisas fullständigt först i Regelrådets årsrapporter för åren 2025 och 2026. En utvärdering av den påverkan som Regelrådets verksamhet har på slutliga författningsförslag är enligt uppgift planerad till 2026 och 2027. Vilket fokus en sådan utvärdering kommer att ha och hur den ska göras är inte klart, så vitt känt. Klart är dock att ett behov finns, vilket erinrats om av Claes Norberg, tidigare adjungerad professor vid Uppsala universitet.6 Se vidare kapitel fyra nedan.

Alternativa lösningar

Denna punkt brister ofta. I många fall styrs förslag av direktiv eller annan ”anvisning” med förslag till lösning. Detta krav kräver dessutom ofta betydande resurser för att ingående gå igenom och parallellt utreda/överväga olika förslag.

Det bör noteras att inget hindrar Regelrådet från att föreslå ändringar i det remitterade förslaget i den mån kraven i KUF:en inte uppfylls. Detta är dock i allmänhet en mycket grannlaga uppgift och lämnas därför till den som remitterat förslaget att ta hänsyn och ställning till utifrån Regelrådets bedömning. Det får också antas att det är så tanken med granskning av ett Regelråd är avsedd att i grunden fungera.

Berörda företag

I många fall finns branschstatistik och andra offentliga uppgifter om hur många företag som kan tänkas beröras av ett förslag. Svårigheter uppkommer av naturliga skäl när företag uppenbart berörs indirekt, eller när ett förslag berör del av en bransch eller en företagspopulation. Redovisningen av berörda företag styrs även av förekomsten av statistiskt underlag.

Påverkan på företagens kostnader

Företag måste ofta lägga ner resurser i form av tid och pengar på att sätta sig in i en ny regel, ställa om sin verksamhet och/eller senare även administrera den nya regeln. Utgångspunkten är att både en kvantitativ och en kvalitativ kostnadsanalys ska göras. Nya eller ändrade regler kan också medföra kostnadsminskningar och möjligheter för företag att utvidga sin verksamhet.

Denna aspekt är av naturliga skäl mycket svår att belysa med hög kvalitet och kräver stora resurser och höga ekonomiska kunskaper både hos dem som gör konsekvensutredningen, de personer på Tillväxtverket som sätter upp förslag till bedömning, och de medlemmar i Regelrådet som slutligen gör bedömningen. Därtill ska ett förslag kunna bedömas över tid för att konsekvensutredningen ska ha något högre värde. I stor utsträckning godtas fastlagda schabloner för tidsåtgång och löner för att redovisa de administrativa kostnaderna för företag. I kvalitetshänseende är detta givetvis en brist då utfallet styrs av en schablon som Regelrådet i praktiken inte kan påverka.

Särskilt i skattesammanhang kan behöva beaktas hur förslag som berör ägare indirekt påverkar näringsverksamheter. Ofta måste olika antaganden ställas upp och osäkerheter redovisas och bedömas så att ställning kan tas till om det kvalitativa kravet är uppfyllt.

Särskilda utmaningar och svårigheter föreligger att bedöma den kvalitativa nivån av konsekvensanalysen i just denna del.

Påverkan på företagens intäkter

Under denna aspekt ska, om möjligt, redovisas om de eventuella intäkter som följer av förslaget är av engångskaraktär (initiala) eller löpande (årliga) samt den totala intäkten för företagskollektivet och genomsnittet per företag. Om möjligt ska intäktspåverkan redovisas utifrån företagsstorlek, antal och bransch. Här vill regeringen i den nya KUF:en även att reglers ”uppsida” ska redovisas i den mån dessa kan mätas ekonomiskt.

Liksom vad avser kostnader är även denna aspekt svår att redovisa och bedöma. I båda fallen krävs kunskaper utöver de i själva sakfrågan som en förslagsställare i allmänhet besitter.

Påverkan på konkurrens och i andra avseenden

Väl fungerande konkurrens anses vara en förutsättning för innovation, utveckling och tillväxt. Regleringar påverkar ofta konkurrens, både mellan företag av olika storlek och mellan branscher.

Utgångspunkten är OECD:s metod för konkurrensanalys där företag delas in i fyra grupper och jämförelsen sedan, om möjligt i förekommande fall, görs mellan och inom branscher samt mellan företag i olika länder. Dessa är mycket omfattande och tjänar i praktiken endast som exempel i vägledningen.

Även denna aspekt kräver bredare kunskaper och baseras i allmänhet på antaganden som ställts upp. I de allra flesta fallen räcker det att en kvalitativ konkurrensanalys görs. Även här ska ett tidsperspektiv på upp mot tio år anläggas, vilket inte sällan är svårt, och därtill med hög kvalitet.

Särskilda hänsyn till små och medelstora företag

Skälet till att detta ska särskilt redovisas i konsekvensutredningen är att regler tenderar att vara mer betungande för dessa företag. Ett syfte med detta regelverk är som inledningsvis nämnts att bidra till förenkling av regler, vilket anses särskilt viktigt för mindre företag. Se vidare diskussionen i kapitel fyra nedan.

Även denna aspekt är ofta svår att särskilt redovisa, delvis på grund av att dessa företag ofta inte är en homogen grupp.

Åtgärder för att begränsa kostnader och andra negativa effekter

Utmaningen här är att väga sådana aspekter mot avsedda effekter av förslaget i sig. Inte sällan är detta en svår avvägning. Denna aspekt kan även i konsekvensanalysen beskrivas tillsammans med förslagets syfte och alternativa lösningar.

Avslutningsvis redovisas de resterande två delaspekterna ofta bristfälligt: Särskild hänsyn till tidpunkt för ikraftträdande och behov av speciella informationsinsatser samt Hur och när konsekvenserna kan utvärderas.

Sammantaget är det i nya KUF:en en mer omfattande lista med aspekter som ska rymmas i konsekvensanalysen. Det som framför allt har tillkommit i den nya förordningen från 2024 är påverkan på företagens intäkter, krav på en mer ingående beskrivning av utredning av kostnader och att förslaget inte ska medföra mer långtgående kostnader och begränsningar än som är nödvändigt för att uppfylla syftet. Likaså ställs nu krav på redovisning av hur en utvärdering ska göras. När det gäller implementering av EU-rätt i nationell lagstiftning ska anges om denna går utöver miniminivån i ett direktiv.

Utfallet av granskningen 2024, som gjordes både utifrån gamla och nya KUF:en, visar att delaspekterna administrativa kostnader, storleken på berörda företag, konkurrenspåverkan, särskild hänsyn till små företag och andra kostnader, i var och en av dessa aspekter inte bedömdes uppfylla kraven i 50 procent eller fler av konsekvensanalyserna, och följaktligen underkändes.

Allmänt kan sägas att kraven på konsekvensutredningar har moderniserats och förtydligats i nya KUF:en. Efter att ESV fått ansvaret för förordningen har en uppdaterad och mer nyanserad vägledning tagits fram i samverkan med Regelrådet och Tillväxtverket.9

Vidare bör noteras att ESV 2026 kommer att slås samman med Statskontoret. Detta kan komma att ytterligare påverka tillämpningsföreskrifterna för konsekvensutredningarna under kommande år.10

3.1 Yttrande över Förenkla och Förbättra! (SOU 2024:36)

Konsekvensutredningen i detta betänkande är gjord enligt gamla förordningen. Den omfattar 125 sidor och berör inte enbart förslagens effekter på företag. Tvärtom är den främst inriktad på företagens ägare. Betänkandet avser förslag till ändrade regler för beskattning av ägare till fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Förslagen uppges beröra omkring 560.000 ägare och 425.000 företag utifrån 2021 års statistik i den s.k. FRIDA-databasen. I dag är antalen i båda fallen högre.

Utredningen har utgått från ett direktiv och två tilläggsdirektiv, med riksdagsval däremellan som har föranlett de två senare. Sammantaget får direktiven beskrivas som förhållandevis ”spretiga” och även i viss mån motsägelsefulla i delar. Reglerna får anses vara mer ”politiska” än många andra skatteregler.

Primärt berör förslagen således beskattning av företagens ägare, de fysiska personerna. Endast indirekt berör förslagen företagen vad avser investeringar, anställningar, med mera. Utredningen har därför nästan uteslutande fokuserat på effekter av olika delförslag på grupper av olika ägare i företag av olika storlekar. Även detta har gjorts utifrån underlag i FRIDA-databasen. Det är möjligt att populationer hade kunnat brytas ner i mindre grupper i olika situationer. Jag är inte tillräckligt bekant med databasen för att kunna göra den bedömningen.

Om indirekta konsekvenser för företag har varit för svåra att uppskatta och bedöma eller om utredningen resonerat i termer av ”det som är positivt för ägarna när det gäller beskattning av avkastning, påverkar deras företag på motsvarande sätt”, framgår inte av konsekvensanalysen. Eller så har man i utredningen tänkt att förslagen i grunden inte påverkar företagen. Vidare är konsekvensanalysen i allt väsentligt kvantitativ i olika situationer och inte även kvalitativ, sannolikt på grund av frågans karaktär i sig. Längre tidshorisonter saknas också, förutom vad avser statsfinansiella effekter.

Sammantaget bedömde föredraganden i Regelrådet i sitt förslag till yttrande att samtliga delaspekter var uppfyllda och därmed som helhet godkänd. Regelrådet instämde i den bedömningen utan någon avvikande mening. Yttrandet i sig omfattade åtta sidor. Skillnaden mellan konsekvenser för ägare och företag uppmärksammades och diskuterades, med slutsatsen ovan. I ett ärende som detta inkommer ett stort antal remissvar till departementet som därtill belyser olika aspekter mer ingående. Därefter vidtar, om regeringen går vidare, både behandling i Lagrådet och i riksdagen.

3.2 Förbättrade ränteavdragsregler för företag (SOU 2024:37)11

Konsekvensutredningen även i detta betänkande är gjord utifrån gamla KUF:en.

Dessa regler har sin grund i ett EU-direktiv mot skatteundandragen. Efter att Sverige fällts i ECJ för brott mot direktivet vid implementeringen i svensk rätt tillsattes utredningen. Syftet var att åtgärda bristerna i den svenska lagstiftningen vad avser de riktade ränteavdragsbegränsningarna som ansågs strida mot direktivet, inte den generella regeln i sig.

Även i detta ärende godtogs konsekvensanalysen i alla avseenden utom ett, hänsyn till mindre företag. Detta blev dock inte avgörande för Regelrådets helhetsbedömning. Genomgående är de kvalitativa delarna av aspekterna tydligare och mer nyanserat redovisade i yttrandet, som omfattade tio sidor. Ju mer begränsat i sin omfattning ett förslag är och desto färre företag som berörs, desto lättare är det också att tydligt redovisa kvalitativa aspekter. I några av dessa visar dock redovisade överväganden i ärendet att det var lite ”kantboll”, men helheten ansågs godtagbar. Denna redovisning bör ha varit till nytta vid senare behandling i departementet.

3.3 Förbättrat regelverk om beskattning av skog (Fi 2025/016)

Denna promemoria från finansdepartementet rymmer flera olika förslag som berör beskattning av skog, anpassning av skatteregler till EU-rätten, skattemässiga justeringar kopplade till skog m.m. och naturvårdsersättning. Den remitterades inför budgetpropositionen 2026. Förslagen berör uppskattningsvis tillsammans 150.000 personer som bedriver skogsbruk i olika juridiska former. Antalet skogsägare är dock fler. Någon konsekvensanalys har inte gjorts av respektive förslag eller respektive företagsform. I den sammantagna konsekvensanalysen saknas redovisning av flertalet aspekter. Den underkändes således.

Promemorian illustrerar väl två utmaningar för Regelrådet. Dels förslag som i sig rymmer flera olika förslag, dels förslag som remitteras inför budgetförhandlingar där politiken redan ”bestämt sig” och tagit fram ett antal förslag att senare förhandla vidare om. I den första situationen bör kanske förslag i högre grad avvisas genom kanslisvar från rådet, om inte en konsekvensanalys gjorts för varje delförslag. Den andra utmaningen är när ett förslag redan beretts politiskt och remissen till rådet är närmast en formalitet, men den måste skickas.

Bland övriga förslag under 2025 som sänts på remiss inför en budgetförhandling kan nämnas tillfälligt sänkt moms på mat, tillfälligt nedsatta arbetsgivaravgifter och sänkt bolagsskatt. Kring effekterna av dessa förslag tvistar även lärda nationalekonomer. Att i det läget för först handläggare och sedan rådet att göra kvalitativa bedömningar av konsekvensanalyserna för företag, t.ex. vad avser företags kostnader och intäkter liksom konkurrensförhållanden, är en ytterst grannlaga uppgift.

3.4 Beskattning av viss avkastning från riskkapitalfonder (Fi 2025/00173)

Denna remiss avser finansdepartementets utredning om s.k. carried interest från våren 2025. Där ansågs flertalet aspekter i konsekvensutredningen godtagbara. Däremot underkändes delaspekterna företagens kostnader och företagens intäkter, vilka ansågs vara en central del i konsekvensutredningen. Denna underkändes därför som helhet.

Till förslagsställarens försvar i detta fall, liksom för övrigt i många andra ärenden, vill jag tillägga att det ofta inte är så lätt att göra dessa utredningar med hög kvalitet, vilket är en förutsättning för att de ska ha ett värde. Inte sällan måste olika antaganden göras, vilka kan vila på bräcklig grund. Många förslagsställare verkar i sådana fall hellre avstå, av förklarliga skäl, och utgå från att mottagaren av remissvaret inser detta och tar den hänsyn härtill som ärendet kräver i den fortsatta handläggningen. Enligt min, inte sällan vid bedömningen av ärendena framförda, uppfattning är vissa av delaspekterna ofta närmast omöjliga att uppfylla med godtagbar kvalitet. Inte bara i skatteärenden.

3.5 Skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet (SOU 2024:90)

Detta förslag avser en möjlighet, inte någon regel som måste tillämpas av företagen. Inom Regelrådet har förts en diskussion om hur vi ska se på kraven när det gäller så kallad fördelslagstiftning, ”företag behöver ju inte tillämpa regeln; den är frivillig”. Några tillämpningsanvisningar i denna situation finns inte idag. I praktiken har dock kraven i dessa fall kommit att sättas lägre av rådet, som jag uppfattar det.

I detta fall bedömdes samtliga delaspekter utom behov av speciella informationsinsatser uppfylla kraven, utredningen godtogs således. I detta fall uppfattar jag att de kvalitativa kraven ställdes lägre just på grund av fördelsinslaget. Denna situation är dock svår, hur långt måste en förslagsställare gå för att redovisa att ett förslag inte ”kostar mer än det smakar”? När övergår det på företaget att senare i den aktuella situationen göra den bedömningen, hur mycket ”vägledning” ska lagstiftaren skicka med i fall som detta?

3.6 Den nya tilläggsskatten för företag i stora koncerner

Regelrådet har under 2025 haft två ärenden med förslag i anslutning till denna lagstiftning. Föga överraskande har inget godkänts. Detsamma gäller ärendena under 2024.

I dessa fall har bristerna vad avser konsekvenser för företag varit väl kända av lagstiftaren. Men de riktlinjer från OECD som tolkas in i det direktiv från EU som den svenska lagsstiftningen utgår från, måste införas i svensk lagstiftning för att bli gällande rätt i Sverige. Riksdagen kan dock i vissa fall avstå från att införa vissa av dessa riktlinjer. Min uppfattning är att Regelrådet i dessa lägen, även när kompletterade lagstiftning setts som fördelsregler, pekat på den bristande helheten vad avser konsekvenser för företag vid denna ”lagstiftningsmetod”. De kvalitativa bedömningarna av olika delaspekter har därför också varit svåra att bedöma, närmast omöjliga.

Ett alternativ att överväga framöver för rådet är att i dessa situationer avstå från att yttra sig och lämna så kallat kanslisvar. Någon praxis inom rådet kring detta finns dock inte i dagsläget.

Sammantaget har under 2025 hittills drygt 40 skatteärenden behandlats i rådet. Av dessa har drygt hälften sammantaget godkänts och resterande underkänts. I några fall har kanslisvar lämnats på grund av begränsade effekter. Ärendena har föredragits av drygt tio handläggare.

4.1 Påverkan på skatteförslag

Funderingar och reflektioner kring impact kan även uppkomma ur ett förväntansgap, om förväntningarna på ett organ, så som Regelrådet, är för högt ställda hos olika intressenter utifrån de regler och de förutsättningar/resurser som avsatts för verksamheten. När det gäller Regelrådet tror jag frågan direkt kan besvaras med ”ja”, i vart fall hos många betraktare utanför regeringskansli, departement och myndigheter. Detta är i så fall naturligt utifrån den omfattande uppgift som Regelrådet givits och hur denna formulerats. Ett sådant gap behöver slutas.

Denna artikel är ingen utvärdering av Regelrådet utan syftar enbart till att beskriva det regelverk som idag styr de konsekvensutredningar som bedöms tillsammans med några exempel på hur bedömningarna gjorts. Nämnas ska dock ånyo att någon utvärdering av Regelrådet hittills inte har genomförts. Tankar kring en sådan finns dock och övervägs för närvarande.

Avslutningsvis trots det några ord kring just effekter av verksamheten.

Tankarna att tillskapa ett Regelråd för att sätta ökat fokus på företag vid regelgivning, särskilt då mindre- och medelstora företag, kom fram omkring 2005. Idag skriver vi 2025. För 20 år sedan kämpade politiken hårt för att återskapa och på olika sätt främja ett innovativt entreprenörskap i Sverige. Regler skulle inte få lägga sten på börda för företag som ville växa och bidra till ökad sysselsättning. Därför skulle konsekvenser för företag särskilt beaktas vid all regelgivning av betydelse för företag. Idag har den svenska näringslivsstrukturen i någon mån ”mognat” och utvecklats. Insikten om företagens betydelse är generellt större. Likafullt ökar både regelbördan för företagen och kostnaden för att beakta och ta hänsyn till dessa regler. Kunskapen om reglers effekter och hur dessa kan utformas på ett bättre sätt är också större.12 En stor förändring under dessa år är även det ökade inslaget av internationella regler, särskilt på skatteområdet för företag, som implementeras i svensk rätt.13 Även dessa regler omfattas av Regelrådets granskning med nya utmaningar och behov av ytterligare kompetens som följd.

4.2 Påverkan på förslag generellt

Givet att insikten om företagens betydelse för samhället nu är större än inför Regelrådets tillkomst, så är frågan om det gäller hos alla beslutsfattare och inom alla samhällsområden? Inom skatteområdet är det sannolikt så vad avser regeringskansli och finansdepartement men kanske inte i samma utsträckning inom alla delar av myndigheter som lämnar förslag och fattar beslut som berör företag? Kanske är det i de senare som Regelrådets granskningar kan ha förutsättningar för att göra störst avtryck?

Samtidigt kan utredningar styras genom direktiv och myndigheter styras genom tydliga regleringsbrev. Idag finns därtill en särskild konsekvensutredningsförordning för frågor som berör företag. Genom den tilltagande privatiseringen inom olika offentligt finansierade områden berörs företag idag av betydligt fler regleringar än vad som kan ses som ”typiska företagsfrågor”. Likaså har idag nya frågor växt fram som viktiga för näringslivets utveckling. En av dessa är det omfattande så kallade hållbarhetsområdet. För granskning av frågor inom detta har en annan modell valts i Sverige och inom EU, genom redovisning och granskande revision av främst större företag. Givetvis är detta att diskutera äpplen och päron samtidigt, granskning i förväg respektive i efterhand. Men syftena är desamma; att ökad hänsyn ska tas. Kraven på olika redovisningar och hänsyn synes ständigt öka, men följs efterlevnad och kvalitet upp? Behöver några fall och situationer falla bort?

Kvaliteten på konsekvensanalyserna styrs ytterst av kunskap, genom hela verksamheten, inom olika sakområden. Organisationen av Regelrådets kansli hos Tillväxtverket kan därför behöva ses över med fler specialister, i stället för ett drygt tiotal olika personer som under 2025 handlagt skatteremisserna, parallellt med andra arbetsuppgifter inom Tillväxtverket. Skattefrågor är svåra även för skatterådgivare. Detsamma kan övervägas för oss ledamöter i rådet, kanske bör vi vara fler och mer specialiserade på olika områden?

En utmaning när det gäller kvaliteten ligger i det förhållandet att ansvaret för tillämpningen av konsekvensutredningsförordningen som nämnts ligger på Ekonomistyrningsverket, kansliet och personalansvar för handläggarna ligger under Tillväxtverket och ansvaret för Regelrådets verksamhet hos rådet självt. Budgeten bestäms årligen av regeringen. Här behövs ”rakare rör” och kortare avstånd i flera avseenden. Likaså behövs en ökad och tydligare vägledning för att styra när så kallade kanslisvar kan lämnas för att inom ramen för befintliga resurser höja den genomsnittliga kvaliteten i de fall svar lämnas.

Dessa avslutande reflektioner är ingen kritik mot verksamheten i Regelrådet, endast ett uttryck för att alla verksamheter måste följa med och utvecklas i takt med sin tid. Om politiken ser ett värde i den granskning som Regelrådet utför måste motsvarande uppmärksamhet, efter att en utvärdering och allmän översyn gjorts, ägnas verksamheten liksom att motsvarande resurser måste tillsättas. Hittills har, som redan nämnts, ingen utvärdering gjorts av vilken impact som rådets granskningar har. Inte heller är det känt om politiken är nöjd med att ungefär hälften av konsekvensanalyserna efter snart tjugo års granskande verksamhet underkänns?

Inom skatt är min känsla att alla intressenter inte är helt nöjda.

Hans Peter Larsson är Auktoriserad Skatterådgivare FAR. Han är idag skatteansvarig på FAR och tidigare delägare i rådgivningsföretaget PwC. Artikeln skrivs i egenskap av ordinarie ledamot i Regelrådet sedan oktober 2020. Alla uppfattningar är hans egna.