Gåva av fastighet (dnr 15-14/D)

Fråga 1

Överlåtelsen av fastigheten X utgör en gåva.

Fråga 2

Lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) är inte tillämplig på förfarandet.

Omständigheterna i ärendet

A äger [fastigheten] X. X är en kapitaltillgång. Marknadsvärdet på fastigheten beräknades vid tidpunkten för ansökan till mellan (...) och (...) miljoner kr.

A var gift med B under tiden [årtal]–[årtal]. De har gemensamma barn och barnbarn. Nu avser A att berika B, som lever under begränsade ekonomiska förhållanden. Det ska gå till på följande sätt.

A ska först bilda ett aktiebolag och därefter som gåva överlåta 40 procent av aktierna i bolaget till B. Bolaget bildar i sin tur ett dotterbolag. A överlåter slutligen fastigheten X till dotterbolaget mot att det övertar befintliga lån på fastigheten samt utfärdar reverser. Ersättningen kommer att understiga fastighetens taxeringsvärde för överlåtelseåret men överstiga fastighetens skattemässiga värde.

B har aldrig varit verksam i förvaltningen av fastigheten.

Vid överlåtelser av kapitaltillgångar till aktiebolag som överlåtaren eller närstående är delägare i kan det komma ifråga att tillämpa bestämmelserna i 53 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Av lämnade förutsättningar följer att bestämmelserna inte är tillämpliga i detta fall eftersom ersättningen överstiger fastighetens skattemässiga värde (jfr kapitlets 2 och 4 §§).

Frågorna och parternas inställning

A vill få besked om överlåtelsen av fastigheten till dotterbolaget inkomstskatterättsligt utgör en gåva (fråga 1). Om så bedöms vara fallet vill han veta om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet (fråga 2).

Hans uppfattning är att samtliga kriterier som uppställts i praxis för att överlåtelsen inkomstskatterättsligt ska anses utgöra en gåva är uppfyllda. Utgången i NJA 2013 s. 886 utgör inte grund för att frångå denna praxis.

Skatteverket konstaterar att överlåtelsen enligt inkomstskatterättslig praxis ska ses som en gåva. En transaktion av aktuellt slag görs dock i regel för att minska överlåtarens skatt. På motsvarande sätt som en fastighetsöverlåtelse som sker av generationsskiftesskäl i NJA 2013 s. 886 bedömdes ske utan gåvoavsikt bör därför även den nu aktuella överlåtelsen anses ske utan sådan avsikt.

Alternativt anser verket att beskattning bör ske med stöd av skatteflyktslagen.

Utgångspunkter för bedömningen

Vid inkomstbeskattningen tillämpas enligt praxis den s.k. huvudsaklighetsprincipen vid blandade överlåtelser av fastigheter. En överlåtelse av en fastighet till närstående eller ett av närstående ägt bolag behandlas normalt som en gåva om ersättningen understiger fastighetens taxeringsvärde.

En motsvarande överlåtelse till ett av överlåtaren helägt bolag behandlas däremot som en avyttring eftersom det saknas ett gåvomoment (RÅ 1993 ref. 43). I samma rättsfall ansågs inte heller gåvomomentet vara tillräckligt då närstående äger 20 procent av det förvärvande bolaget. När fråga är om en överlåtelse av en fastighet till ett bolag där 40 procent ägs av närstående till överlåtaren anses emellertid gåvomomentet så betydande att överlåtelsen bör bedömas som gåva (RÅ 2001 ref. 2).

Av det anförda framgår att Högsta förvaltningsdomstolen har utformat vissa schabloner för bedömning av om gåva föreligger vid blandade överlåtelser till bolag. Att en närmare prövning mot de allmänna gåvorekvisiten ändå kan aktualiseras framgår också av praxis (HFD 2013 not. 40).

Utvecklingen av praxis på inkomstbeskattningens område har skett mot bakgrund bl.a. av Högsta domstolens avgöranden om gåvoskatt i rättsfallen NJA 1980 s. 42 I och II. Gemensamt i dessa fall var att egendom överläts till underpris till ett aktiebolag där både överlåtare och närstående var delägare. Högsta domstolen fann bl.a. att eftersom en betydande förmögenhetsöverföring ägt rum måste en gåvoavsikt antas ha varit för handen om inte speciella omständigheter talade emot det. Även om överlåtarens gåvoavsikt ytterst hade riktat sig mot de närstående hade den enligt domstolen primärt gällt i förhållande till bolaget. Bolagen gåvobeskattades.

Sedan gåvoskatten upphörde att gälla efter utgången av 2004 har Högsta domstolen prövat motsvarande frågor i några mål om stämpelskatt, senast i NJA 2013 s. 886.

Det målet gällde en fastighet som hade överlåtits till ett bolag mot en ersättning motsvarande 68,8 procent av fastighetens taxeringsvärde. Bolaget var helägt av ett annat bolag där överlåtaren ägde 51,5 procent av aktierna och hans hustru och barn övriga aktier. Frågan var om förvärvet var stämpelskattepliktigt eller om det var att anse som en gåva för vilken stämpelskatt inte skulle betalas.

Som utgångspunkt för sin bedömning hänvisade Högsta domstolen bl.a. till att det inte längre finns något befogat intresse av ett enhetligt gåvobegrepp för gåvoskatt och stämpelskatt eftersom gåvoskatten är avskaffad. Vad som är en gåva i ett specifikt skattehänseende kan enligt domstolens uppfattning skilja sig från vad som anses vara en gåva i andra skattehänseenden eller civilrättsligt. Samtidigt framhölls att det är mera sällan som det finns anledning att anta att en transaktion som riktas mot ett aktiebolag har skett med gåvoavsikt.

Högsta domstolen konstaterade att avsikten med överlåtelsen i det aktuella fallet var att underlätta ett generationsskifte i bolaget. Det innebar att det inte kunde anses ha förelegat en gåvoavsikt i förhållande till bolaget. Förvärvet skulle därmed betraktas som ett stämpelskattepliktigt tillskott.

Skatterättsnämndens bedömning