Datum: 2018-06-12
Dnr: 202 242692-18/111
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 30 maj 2018, mål 6034-17
Sammanfattning
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) anser i ett överklagat förhandsbesked att en person ska anses som obegränsat skattskyldig i Sverige pga. stadigvarande vistelse. Efter utflyttningen kommer personen att vistas i Sverige årligen under sammanhängande fem månader, maj–september. Han kommer dessutom att besöka Sverige tre veckor under jul samt göra två ytterligare besök om fyra dagar vardera.
Referat
Domen, ett överklagat förhandsbesked gäller en person som inför en planerad flytt till Portugal ansökte om förhandsbesked. Han ville veta om han kan vistas i Sverige årligen fem månader mellan den 1 maj och den 30 september, tre veckor under jul samt göra två besök om fyra dagar vardera och därmed tillbringa 182 dagar i Sverige och 183 dagar i Portugal årligen utan att betraktas som obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här.
Skatterättsnämnden fann att hans totala vistelse i Sverige, 182 dagar per år, som skulle ske regelbundet och efter ett visst mönster, innebar att han skulle anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här.
HFD anger i skälen för sitt beslut att enligt 3 kap. 3 § 2 inkomstskattelagen (1999:1229), IL. är personer som stadigvarande vistas i Sverige obegränsat skattskyldiga här i landet.
Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen men av förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Det krävs att den skattskyldige tillbringar sin dygnsvila i Sverige för att det ska vara fråga om en stadigvarande vistelse (RÅ 81 Aa 4). Tillfälliga avbrott i vistelsen har inte tillmätts någon betydelse (RÅ 1997 ref. 25).
Av rättspraxis följer vidare att om vistelsen här understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen, av om den ska anses vara stadigvarande, göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet. En person kan därför anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands (jfr RÅ
2008 ref. 16, RÅ 2008 ref. 56 och RÅ 2008 not. 166).
HFD säger slutligen att av ansökan framgår att personen efter flytten till Portugal planerar att vistas i Sverige enligt ett återkommande mönster där han årligen avser att vistas här under fem sammanhängande månader, den 1 maj till den 30 september. Han kommer dessutom att besöka Sverige tre veckor under jul samt göra två ytterligare besök om fyra dagar vardera. Enligt HFDs mening är den sammanhängande sommarvistelsen här av sådan omfattning och sker med sådan regelbundenhet att han redan av det skälet ska anses vistas här stadigvarande. Personen är således obegränsat skattskyldig i Sverige.
Förhandsbeskedet fastställdes därför.
Skatteverkets kommentar
Personen planerar att återkomma till Sverige varje år, vid ett flertal tillfällen, enligt ett visst angivet mönster. Enligt HFD är sommarvistelserna här så omfattande och så regelbundna att han redan av det skälet ska anses vistas här stadigvarande.
Skatteverket har i ställningstagandet Vad är tillfälligt avbrott i en stadigvarande vistelse, dnr 130 92654-05/111, uttalat att när bedömningen görs av vad som är ett tillfälligt avbrott ska en utlandsvistelse som överstiger sex månader inte anses vara tillfällig. Ett sådant avbrott bryter alltid en stadigvarande vistelse i Sverige. Det gäller oavsett om vistelsen här i Sverige har bedömts som stadigvarande eller inte enligt 3 kap. 3 § 2 IL.
I förevarande fall återkommer personen till Sverige, efter sommarvistelsens slut, vid ett flertal tillfällen under det kommande året. Det innebär att personen aldrig får en utlandsvistelse som överstiger sex månader.