Datum: 2019-04-15
Områden: Mervärdesskatt
Dnr: 202 178552-19/111
Kammarrätten i Stockholms domar den 7 februari 2019, mål nr 120-123-18 och mål nr 124-127-18.
Denna rättsfallskommentar ersätter den som tidigare publicerats 2019-02-22 med dnr 202 99922-19/111.
Sammanfattning
Kammarrätten anser att avdrag för mervärdesskatt finns avseende investering i solcellsanläggningen i proportion till den omfattning som anläggningen används i den ekonomiska verksamheten. Det förhållandet att en viss del av den producerade elen levereras till bostadsbyggnaden medför inte att avdragsförbudet för stadigvarande bostad enligt 8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är tillämpligt på den del av elen som säljs.
Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning att användningen av en solcellsanläggning som leder till produktion av överskottsel som säljs till elnätet aldrig i sin helhet kan omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad.
Skatteverket anser att avdragsrätt för mervärdesskatt inte finns om en solcellsanläggning enbart ska leverera el till en byggnad som i sin helhet har karaktären av stadigvarande bostad och också används för det ändamålet, och/eller till en komplementbyggnad till boendet. Det gäller även om försäljning av överskottsel sker.
Frågan om solcellanläggningen i de aktuella målen i sin helhet ska leverera el till byggnader som avser stadigvarande bostad eller delvis till andra byggnader som används i ekonomisk verksamhet alternativt för privat bruk avser i första hand en bevisfråga. Enligt Skatteverkets uppfattning är förutsättningarna för att få prövningstillstånd i bevismål begränsade. Vidare kommer Högsta förvaltningsdomstolen i ett annat mål pröva frågan om avdragsförbudets tillämplighet när en solcellsanläggning levererar el till en bostadsfastighet, där överskottsel säljs till elnätet (HFD mål nr 6174-18, 6175-18 och 6177-18).
Sammantaget anser därför Skatteverket att det inte finns skäl för att överklaga domarna till Högsta förvaltningsdomstolen.
Skatteverkets uppfattning i fråga om avdragsrätt för mervärdesskatt avseende solcellsanläggning framgår av ställningstagandet ”Avdragsrätt för mervärdesskatt vid inköp och installation av en solcellsanläggning för mikroproduktion av el”, 2018-03-01, dnr 202 90662-18/111.
Referat
Två makar har investerat i en solcellsanläggning på deras fastighet. Installationen av anläggningen har gjorts på ekonomibyggnadens tak.
Den enda ekonomiska verksamhet som solcellsanläggningen användes i var försäljning av överskottsel (dvs. den del av producerade elen som inte har förbrukats på fastigheten).
Kammarrätten anser att driften av en solcellsanläggning utgör i sig en ekonomisk verksamhet till den del den används för att producera och sälja el till elnätet. Driften av en solcellsanläggning som till viss del säljer el till elnätet bör därför inte i sin helhet kunna anses ha ett sådant samband med en stadigvarande bostad att avdrag kan vägras helt. Den sålda elen hänför sig inte alls till den stadigvarande bostaden, oaktat var den produceras.
Skatteverkets synsätt i verkets ställningstagande 2018-03-01 med dnr 202 90662-18/111 medför enligt kammarrättens mening en otillåten utvidgning av avdragsförbudets tillämpningsområde. Vidare blir det även en dubbelbeskattning av makarna eftersom de tar ut utgående skatt på försäljningen av elen som solcellsanläggningen producerar – men saknar rätt till avdrag för investeringen i solcellsanläggningen.
Kammarrätten anser därför att avdrag för mervärdesskatt finns avseende investering i solcellsanläggningen i proportion till den omfattning som anläggningen används i den ekonomiska verksamheten.
Skatteverkets kommentar
Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning att användningen av en solcellsanläggning som leder till produktion av överskottsel som säljs till elnätet aldrig sin i helhet kan omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad.
Det framgår av rättspraxis att avdragsförbudet måste uppfattas som en schablonregel. Det är inte enbart boende i form av privat konsumtion som avses. Avdragsförbudet kan även omfatta anskaffningar som används i en verksamhet som medför skattskyldighet för att generera skattepliktiga omsättningar (jfr RÅ 2003 ref. 100 I och II och RÅ 2010 ref. 43).
Enligt Skatteverkets uppfattning får det avgörande för avdragsrätten för mervärdesskatt hänförlig till installation av en solcellsanläggning anses vara karaktären på och användningen av de byggnader som anläggningen ska leverera el till. Ska anläggningen enbart leverera el till en bostadsbyggnad eller en komplementbyggnad till en bostad omfattas anläggningen i sin helhet av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. I sådant fall är anläggningen inte klart avskild från bostadsdelen. Detta oavsett om det uppkommer överskottsel som säljs.
Frågan om solcellanläggningen i de aktuella målen i sin helhet ska leverera el till byggnader som avser stadigvarande bostad eller delvis till andra byggnader som används i ekonomisk verksamhet alternativt för privat bruk avser i första hand en bevisfråga. Enligt Skatteverkets uppfattning är förutsättningarna för att få prövningstillstånd i bevismål begränsade. Vidare kommer Högsta förvaltningsdomstolen i ett annat mål pröva frågan om avdragsförbudets tillämplighet när en solcellsanläggning levererar el till en bostadsfastighet, där överskottsel säljs till elnätet (HFD mål nr 6174-18, 6175-18 och 6177-18).
Sammantaget anser därför Skatteverket att det inte finns skäl för att överklaga domarna till Högsta förvaltningsdomstolen.
Skatteverkets uppfattning i fråga om avdragsrätt för mervärdesskatt avseende solcellsanläggning framgår av ställningstagandet ”Avdragsrätt för mervärdesskatt vid inköp och installation av en solcellsanläggning för mikroproduktion av el”, 2018-03-01, dnr 202 90662-18/111.
Referenser
8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML
RÅ 2003 ref. 100 I och II
RÅ 2010 ref. 43