Rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen

Fråga om utrangeringsavdrag enligt 19 kap 7 § inkomstskattelagen ska göras trots att en byggnad inte har rivits i sin helhet – HFD 2021 ref. 14

Datum: 2021-12-20

Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)

Dnr: 8-1378793

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 17 mars 2021, mål nr 4044-19

Inkomstbeskattningen 2013

Sammanfattning

HFD prövar i målet om utrangeringsavdrag ska göras trots att en byggnad inte har rivits i sin helhet.

HFD uttalar att en förutsättning för att utrangeringsavdrag ska medges är att utrangeringen framstår som definitiv. I det ligger enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening att byggnaden fortsättningsvis inte kan eller kommer att användas i ägarens verksamhet. En utrangering som består i att en byggnad rivs förutsätter därmed att hela, eller så gott som hela, byggnaden rivs.

I det aktuella målet konstaterar HFD att stora delar av den aktuella byggnaden har bevarats och de ingår i den nya byggnad som bolaget ska använda i sin verksamhet. Det är således inte fråga om att hela byggnaden har rivits eller på annat sätt blivit obrukbar. Utrangeringen av byggnaden framstår därmed inte som definitiv. HFD konstaterar även att det inte finns stöd i lagtexten för att fördela ett oavskrivet anskaffningsvärde mellan rivna respektive bevarade delar av en byggnad i proportion till hur stor andel som rivits respektive bevarats, och finner sammanfattningsvis att det saknas rätt till utrangeringsavdrag, eller avdragsrätt på annan grund.

Referat

Bakgrund

I inkomstslaget näringsverksamhet ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Utgifter för att anskaffa en byggnad ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Om en byggnad utrangeras ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare.

Bolaget äger en fastighet i Stockholm. På fastigheten fanns tidigare fyra hus som i allt väsentligt utgjorde en gemensam enhet och den behandlades som en enda byggnad när det gällde värdeminskningsavdrag. Byggnaden användes för kontorsändamål. Under 2012 och 2013 revs stora delar av byggnaden. Vissa delar revs i sin helhet och i övrigt återstod efter rivningen endast bärande konstruktionsdelar. Totalt revs 19.700 kvm, eller 44 procent, av byggnadens totala yta på 45.000 kvm. Bolaget byggde därefter bostäder och nya kontorslokaler på fastigheten. De konstruktionsdelar som fanns kvar efter rivningen har, efter förstärkning och komplettering, använts i den nya byggnaden.

Bolaget begärde i sin inkomstdeklaration för beskattningsår 2013 utrangeringsavdrag för den del av anskaffningsvärdet för byggnaden som inte hade dragits av tidigare, ca 552 miljoner kr.

Skatteverket beslutade att inte medge avdrag med motiveringen att vissa delar av den tidigare byggnaden hade bevarats och ingick i den nya byggnaden. Den ursprungliga byggnaden var därmed inte utrangerad i sin helhet vilket är en förutsättning för att utrangeringsavdrag ska kunna medges.

Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm gjorde samma bedömning som Skatteverket och avslog bolagets överklaganden.

Rättslig reglering

Enligt 19 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska utgifter för att anskaffa en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Om en byggnad utrangeras ska enligt 7 § avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare.

I förarbetena till bestämmelsen om utrangeringsavdrag sägs att en rätt till utrangeringsavdrag torde i princip föreligga då en använd byggnad blivit obrukbar för sitt ändamål och att det ligger i sakens natur att en utrangering måste framstå som definitiv för att den ska kunna beaktas i skattesammanhang (SOU 1968:26 s. 36 och prop. 1969:100 s. 130).

Frågan i målet

Frågan i målet är om utrangeringsavdrag ska göras trots att en byggnad inte har rivits i sin helhet.

HFD:s bedömning

HFD avslog överklagandet och yttrade följande:

En förutsättning för att utrangeringsavdrag ska medges är att utrangeringen framstår som definitiv. I det ligger enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening att byggnaden fortsättningsvis inte kan eller kommer att användas i ägarens verksamhet. En utrangering som består i att en byggnad rivs förutsätter därmed att hela, eller så gott som hela, byggnaden rivs.

Stora delar av den aktuella byggnaden har bevarats och de ingår i den nya byggnad som bolaget ska använda i sin verksamhet. Det är således inte fråga om att hela byggnaden har rivits eller på annat sätt blivit obrukbar. Utrangeringen av byggnaden framstår därmed inte som definitiv.

Bolaget anser att det i vart fall har rätt till utrangeringsavdrag, alternativt värde-minskningsavdrag, med ett belopp som motsvarar samma procentuella andel av det oavskrivna anskaffningsvärdet som de rivna delarna av byggnaden utgör av byggnadens totala yta. Något stöd i lagtexten för att fördela ett oavskrivet anskaffningsvärde mellan rivna respektive bevarade delar av en byggnad i proportion till hur stor andel som rivits respektive bevarats finns inte.

Sammanfattningsvis finner Högsta förvaltningsdomstolen att bolaget inte har rätt till utrangeringsavdrag. Inte heller på annan grund har bolaget rätt till avdrag.

Skatteverkets kommentar

Domen ger uttryck för att en utrangering ska framstå som definitiv. I det ligger enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening att byggnaden fortsättningsvis inte kan eller kommer att användas i ägarens verksamhet. En utrangering som består i att en byggnad rivs förutsätter därmed att hela, eller så gott som hela, byggnaden rivs. Skatteverket har i ett ställningstagande (Skatteverket, dnr 131 443820-16/111) gett uttryck för att inte någon del av byggnaden, t.ex. bärande konstruktioner, får finnas kvar. Skatteverket kommer med anledning av domen att ersätta ställningstagandet med ett nytt ställningstagande.

Referenser

19 kap. 4 och 7 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).