Datum: 2022-02-07
Områden: Mervärdesskatt, Skattebetalning & borgenärsarbete
Dnr: 8-1478785
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 10 januari 2022, mål nr 3809-3811-21
Sammanfattning
Genom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen är Skatteverkets ställningstagande Ändringsanstånd kan bara beviljas om det finns skatt eller avgift att betala för den aktuella redovisningsperioden (2020-08-31, dnr 8-454806) överspelat.
Av domen framgår att när Skatteverket kräver tillbaka tidigare tillgodoräknad överskjutande ingående mervärdesskatt så måste verket pröva frågan om ändringsanstånd på vanligt sätt, eftersom det handlar om skatt att betala.
Referat
Ett bolag gjorde avdrag för ingående mervärdesskatt men redovisade inte någon utgående mervärdesskatt för samma perioder. Den överskjutande ingående mervärdesskatten tillgodoräknades bolaget, dels genom att del av beloppet avräknades mot bolaget skatteskuld på skattekontot och dels genom att del av beloppet betalades ut till bolaget. Skatteverket omprövade därefter besluten och vägrade bolaget avdrag för ingående mervärdesskatt. Bolaget blev därmed återbetalningsskyldigt för den mervärdesskatt som tidigare hade tillgodoräknats bolaget. Bolaget överklagade omprövningsbesluten och ansökte samtidigt om anstånd enligt 63 kap. 4 och 5 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) (SFL).
Frågan i målen är om anstånd med betalning av det återkrävda beloppet får vägras på den grunden att det inte finns någon mervärdesskatt att betala för den redovisningsperiod som den ingående mervärdesskatten avser.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det belopp som Skatteverket krävde tillbaka avsåg överskjutande ingående mervärdesskatt och att det därmed utgjorde skatt i skatteförfarandelagens mening. Bolaget hade därmed rätt till anstånd med betalning av beloppet om övriga förutsättningar för anstånd var uppfyllda. Omständigheten att det inte fanns någon mervärdesskatt att betala för de redovisningsperioder som den ingående mervärdesskatten avsåg saknade betydelse.
Skatteverkets kommentar
Skatteverket har tidigare gjort bedömningen att ändringsanstånd bara kan beviljas om det finns mervärdesskatt att betala för den aktuella redovisningsperioden, se ställningstagandet Ändringsanstånd kan bara beviljas om det finns skatt eller avgift att betala för den aktuella redovisningsperioden (2020-08-31, dnr 8-454806). Eftersom domen går emot Skatteverkets ställningstagande ska ställningstagandet inte längre tillämpas.
Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär dock inte att anstånd alltid ska beviljas i de fall där Skatteverket genom omprövningsbeslut kräver tillbaka ett belopp avseende överskjutande ingående mervärdesskatt som en skattskyldig tidigare har tillgodoräknats. För att anstånd ska medges krävs att övriga förutsättningar för anstånd är uppfyllda. Det ska t.ex. vara tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas alternativt att förutsättningarna för att bevilja anstånd för att undvika betydande skada är uppfyllda. Om Skatteverket överväger att medge anstånd ska verket även i varje enskilt fall bedöma om det är aktuellt att kräva en säkerhet i enlighet med 63 kap. 8 § SFL.
En grundläggande förutsättning för att Skatteverket ska bevilja anstånd är dessutom att det ska vara fråga om en skatt eller avgift som den skattskyldiga enligt beslut ska betala in till Skatteverket. Detta kan enklast beskrivas med ett par exempel:
Exempel 1: det finns ingen skatt att betala
Ett bolag har lämnat en mervärdesskattedeklaration där man redovisat noll kronor i både utgående och ingående mervärdesskatt. Ett grundbeslut har fattats i enlighet med deklarationen. Bolaget begär en tid senare omprövning av beslutet och lämnar in en skattedeklaration där man redovisar ingående mervärdesskatt med 100 000 kr (bolaget redovisar fortfarande ingen utgående mervärdesskatt). Skatteverket avslår begäran om omprövning. Bolaget överklagar beslutet och begär anstånd.
I detta fall kan bolaget inte beviljas något anstånd eftersom frågan avser skatt att få tillbaka för bolaget d.v.s. det finns inte någon skatt som bolaget ska betala in till Skatteverket. Till skillnad från situationen i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande har bolaget i exemplet inte tidigare tillgodoräknats den överskjutande ingående mervärdesskatten och Skatteverkets omprövningsbeslut innebär inte att Skatteverket kräver tillbaka något belopp från bolaget.
Om bolaget vinner i högre instans så innebär det att bolaget tillgodoräknas den överskjutande ingående mervärdesskatten. Om Skatteverket skulle bevilja och registrera ett anstånd skulle anståndsbeslutet närmast vara att jämställa med ett beslut om förtidsåterbetalning eftersom skattekontot krediteras när anståndet registreras.
Exempel 2: det finns skatt att betala
Ett bolag har lämnat en mervärdesskattedeklaration där man redovisar en utgående mervärdesskatt med 100.000 kr. Beloppet betalas i tid. En tid senare lämnar bolaget in en begäran om omprövning för perioden. I denna redovisar bolaget en utgående mervärdesskatt på 100.000 kr och en ingående mervärdesskatt på 300.000 kr. Skatteverket avslår begäran om omprövning. Bolaget överklagar Skatteverkets beslut och begär anstånd med 300.000 kr, varav 100.000 kr avser tidigare betald utgående mervärdesskatt och 200.000 kr avser överskjutande ingående mervärdesskatt.
I detta fall kan bolaget som mest beviljas anstånd med 100.000 kr, d.v.s. det belopp som bolaget har haft att betala. Att skatten sedan tidigare är betald påverkar inte bolagets möjlighet att beviljas anstånd. Resterande del (200.000 kr) av bolagets överklagande avser skatt att återfå för bolaget, d.v.s. det avser inte skatt som bolaget ska betala in till Skatteverket (jämför exempel 1).
För att anstånd ska beviljas krävs naturligtvis att övriga förutsättningar för anstånd är uppfyllda.