Områden: Bokföring & redovisning
Dnr: 8-135734-2026
Högsta domstolens dom den 27 januari 2026, mål nr B 4595-25
Sammanfattning
Högsta domstolen har prövat om det innebär ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten att bokföra brottsligt åtkomna medel som intäkter.
Domstolen konstaterade att felaktigt utbetalda tandvårdsbidrag som erhållits genom uppsåtligt vilseledande inte utgör intäkter eftersom mottagaren saknar rätt till medlen. Att bokföra sådana medel som intäkter innebär att oriktiga uppgifter lämnades i bokföringen vilket utgör ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten enligt 11 kap. 5 § brottsbalken.
Avgörandet tydliggjorde att även om bokföringsskyldigheten i princip omfattar olagliga affärshändelser, får brottsligt åtkomna medel inte redovisas som intäkter i bokföringen.
Referat
Bakgrund
De tilltalade var verksamma i två aktiebolag där tandläkarverksamhet bedrevs. Genom att lämna oriktiga uppgifter till Försäkringskassan om utförda tandvårdsåtgärder betalades tandvårdsbidrag enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd felaktigt ut till bolagen. Bidragen avsåg mer än 6.000 påhittade patientbesök och uppgick sammanlagt till närmare åtta miljoner kronor.
De tilltalade dömdes av hovrätten för bland annat grovt bidragsbrott och grovt penningtvättsbrott. Åtal väcktes även för grovt bokföringsbrott. Enligt gärningsbeskrivningarna hade de tilltalade uppsåtligen åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att i bolagen bokföra eller låta bokföra intäkter som inte motsvarades av verkliga intäkter, eftersom de avsåg utbytet av bidragsbrotten.
Underinstansernas avgöranden
Tingsrätten och hovrätten fann att det inte utgjorde ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten att bokföra de brottsligt åtkomna medlen som intäkter. Åtalen för bokföringsbrott ogillades därför. Underinstanserna ansåg att intäktsföringen i sig inte innebar att bokföringen innehöll oriktiga uppgifter.
Frågan i Högsta domstolen
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i frågan om det har utgjort ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten att bokföra eller låta bokföra brottsligt åtkomna medel som intäkter.
Gällande rätt
För bokföringsbrott döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen genom bland annat att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen, under förutsättning att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte i huvudsak kan bedömas (11 kap. 5 § brottsbalken).
Bokföringsskyldigheten gäller i princip även affärshändelser som är olagliga. Frågor om förverkande, återbetalningsskyldighet eller skadestånd saknar betydelse för bedömningen av om bokföringsskyldighet föreligger.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen konstaterade att ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten kan ske genom att oriktiga uppgifter lämnas i bokföringen. Att bokföra en affärshändelse på ett sätt som innebär att bokföringen återspeglar en annan transaktion än den som faktiskt har skett innebär regelmässigt att oriktiga uppgifter lämnas.
Domstolen uttalade att när någon genom uppsåtligt vilseledande förmår annan att betala ut medel som mottagaren saknar all rätt till, och detta bokförs som intäkt, har en oriktig uppgift lämnats i bokföringen. Det förhållandet att en inbetalning har skett saknar betydelse eftersom det inte föreligger någon inkomst eller intäkt i redovisningsmässig mening. Medlen tillhör i grunden den vilseledde på samma sätt som vid exempelvis stöld eller förskingring.
Högsta domstolen klargjorde vidare att det saknar betydelse om intäktsföringen sker i samband med inbetalningen eller dessförinnan genom bokföring mot ett fordringskonto.
Mot denna bakgrund fann Högsta domstolen att de tilltalade, genom att bokföra de brottsligt åtkomna medlen som intäkter, hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen.
Skatteverkets kommentar
Avgörandet klargör att även om bokföringsskyldigheten i princip omfattar olagliga affärshändelser, innebär detta inte att brottsligt åtkomna medel kan redovisas som intäkter i bokföringen.
Domen tydliggör att ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten kan bestå i att en affärshändelse återspeglar en annan slags transaktion än den som har skett. Att bokföra brottsvinster som intäkter innebär att bokföringen ger en missvisande bild av verksamhetens resultat och utgör därmed ett lämnande av oriktiga uppgifter i bokföringen.
Avgörandet kompletterar tidigare praxis som främst har avsett underlåten bokföring av olaglig verksamhet, genom att nu avse oriktiga uppgifter i en i och för sig förd bokföring. Skatteverket anser att domen ska tillämpas generellt vid bedömningen av om brottsligt åtkomna medel har bokförts på ett korrekt sätt. Avgörandet innebär att sådana medel inte får redovisas som intäkt i bokföringen.