Område: Fastighetsskatt
Datum: 2015-03-24
Dnr/målnr/löpnr: 131 143176-15/111
2019-05-02
Frågan prövad genom dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2019-04-16, mål nr 3873-18.
1 Sammanfattning
Fastighetsskatten för elproduktionsenhet med vindkraftverk är lägre än för övriga elproduktionsenheter, vilket kan vara ett statligt stöd enligt artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Fastighetsskatten för elproduktionsenhet med vindkraftverk får endast beräknas med den lägre skattesatsen (0,2 %) om takbeloppet (200 000 euro för en period om tre beskattningsår) inte överskrids enligt kommissionens förordning om stöd av mindre betydelse.
Om det stöd som ges i form av en lägre fastighetsskatt för elproduktionsenhet med vindkraftverk medför att takbeloppet kommer att överskridas, ska fastighetsskatten istället beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet.
2 Frågeställning
Fastighetsskatten för elproduktionsenhet med vindkraftverk har sänkts från 0,5 procent till 0,2 procent av taxeringsvärdet. I lagen anges att den lägre fastighetsskatten för vindkraftverk kan omfattas av kommissionens förordning om stöd av mindre betydelse. Enligt den här förordningen får ett företag inte ta emot stöd av mindre betydelse om stöden sammanlagt överstiger 200 000 euro under en period av tre beskattningsår.
Frågan gäller hur fastighetsskatten för vindkraftverk ska beräknas i de fall den lägre skatten för vindkraftverk medför att taket för stöd av mindre betydelse överskrids.
3 Gällande rätt m.m.
Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är bl.a. sådana som vid fastighetstaxeringen betecknas som elproduktionsenhet (1 § lag (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, FSL). Med fastighet avses även byggnad eller anläggning på annans mark. Vindkraftverk på annans mark bildar alltså en elproduktionsenhet.
Skattskyldig till fastighetsskatt är den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten (2 § FSL).
För elproduktionsenhet är fastighetsskatten 0,5 procent av taxeringsvärdet, undantaget enheter med vattenkraftverk och vindkraftverk (3 § punkten d FSL). För elproduktionsenhet med vindkraftverk är fastighetsskatten 0,2 procent av taxeringsvärdet (3 § punkten f FSL).
I 3 § femte stycket FSL anges följande
”Att skillnaden mellan den fastighetsskatt som i första stycket d föreskrivs för elproduktionsenhet och den fastighetsskatt som enligt första stycket f föreskrivs för sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk kan utgöra stöd av mindre betydelse framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse.”
Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 har numera ersatts av kommissionens förordning nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse och ska tillämpas till och med den 31 december 2020. Nedan benämnd ”Förordningen”.
I Förordningen anges följande i artikel 3 punkterna 2, 4 och 7.
”Det totala stödet av mindre betydelse per medlemsstat till ett enda företag får inte överstiga 200 000 euro under en period av tre beskattningsår.”
”Stöd av mindre betydelse ska anses ha beviljats vid den tidpunkt då den lagliga rätten till stödet överfördes till företaget enligt tillämplig nationell lagstiftning oavsett dagen för utbetalning av stödet till företaget”
”Om det relevanta tak som föreskrivs i punkt 2 överskrids på grund av att nytt stöd av mindre betydelse beviljas, kan inget av detta nya stöd omfattas av denna förordning”.
Vad som menas med ett enda företag anges i artikel 2 och motsvarar i huvudsak definitionen av koncern enligt 1 kap. 11 § aktiebolagslag (2005:551).
4 Bedömning
Huvudregeln är att fastighetsskatt för elproduktionsenhet beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet. Skatten är dock lägre för elproduktionsenhet med vindkraftverk. I lagen om fastighetsskatt anges att den lägre fastighetsskatten för vindkraftverk kan utgöra ett stöd av mindre betydelse enligt Förordningen, vilket är fallet om det tillsammans med andra stöd är lägre än 200 000 euro för en period av tre beskattningsår.
Skatteverkets tolkning av lagtextens hänvisning till Förordningen är att den lägre skattesatsen för elproduktionsenhet med vindkraftverk (0,2 procent) endast gäller under förutsättning att minskningen av skatten inte medför att takbeloppet för stöd av mindre betydelse överskrids. Relevanta delar av Förordningen är alltså integrerad som en del av lagen om fastighetsskatt och är därmed tillämplig som intern svensk skatterätt.
Motsvarande reglering finns också i 67 kap. 32 § inkomstskattelag (1999:1229) om skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el, bl.a. vindkraft. Där anges uttryckligen att den som begär skattereduktion och som är ett företag får göra skattereduktion bara om skattereduktionen uppfyller villkoren för att anses vara stöd av mindre betydelse enligt Förordningen.
Innebörden av lydelsen i 3 § femte stycket FSL är alltså att fastighetsskatten i sin helhet ska beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet, om det stöd som ges i form av en lägre fastighetsskatt i annat fall medför att takbeloppet enligt Förordningen skulle överskridas.
Enligt Förordningen ska stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då den lagliga rätten till stödet överfördes till företaget enligt nationell lagstiftning. Skattskyldig till fastighetsskatt är den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten. Stödets storlek i euro ska därför beräknas enligt kursen för euro vid ingången av varje kalenderår.