SKVs ställningstaganden

DAC 6 – uppgiftsskyldighet när en rådgivare får tillgång till uppgifter som inte behövs för uppdraget

Områden: Förvaltningsrätt & förfarande

Datum: 2021-10-19

Dnr: 8-1255829

1 Sammanfattning

Detta ställningstagande avser den andra kategorin rådgivare avseende rapporteringspliktiga arrangemang, d.v.s. personer som vet eller skäligen kan förväntas veta att de åtagit sig att exempelvis bidra till att utforma ett sådant arrangemang. Skatteverket anser att om en sådan rådgivare får ett uppdrag som avser en liten del i ett större arrangemang blir rådgivaren inte uppgiftsskyldig enbart genom att rådgivaren i samband med uppdraget får tillgång till information som rör hela arrangemanget. Rådgivaren har inte heller någon skyldighet att gå igenom de delar av informationen som inte berör det egna uppdraget för att bedöma och eventuellt rapportera de delar av arrangemanget som ligger utanför uppdraget. Rådgivaren får i stället göra bedömningen av sin uppgiftsskyldighet utifrån den information som denna behöver läsa och gå igenom för att utföra sitt uppdrag med den noggrannhet som normalt krävs för ett sådant uppdrag. Rådgivaren kan däremot inte undvika uppgiftsskyldighet genom att låta bli att läsa delar av informationen som berör det egna uppdraget eller splittra uppdraget på flera personer inom företaget i syfte att undvika kännedom om att arrangemanget är rapporteringspliktigt.

2 Frågeställning

En rådgivare får ett uppdrag som avser en liten del i ett större arrangemang. I samband med uppdraget får rådgivaren tillgång till hela uppdragsakten som är omfattande och innehåller information om hela arrangemanget. Två frågor har ställts:

  1. Blir rådgivaren uppgiftsskyldig enbart genom att ha tillgång till informationen (under förutsättning att arrangemanget är rapporteringspliktigt)?

  2. Är rådgivaren skyldig att gå igenom de delar av informationen som inte berör det egna uppdraget för att bedöma och eventuellt rapportera de delar av arrangemanget som ligger utanför uppdraget?

3 Gällande rätt m.m.

Med rådgivare avses en person som utformar, marknadsför, organiserar eller tillhandahåller ett rapporteringspliktigt arrangemang för genomförande, eller som har hand om genomförandet (33 b kap. 6 § första stycket skatteförfarandelagen [2011:1244], SFL).

Med rådgivare avses även en person som vet eller skäligen kan förväntas veta att denna har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, bidra till att utforma, marknadsföra, organisera eller tillhandahålla ett rapporteringspliktigt arrangemang för genomförande, eller har hand om ett genomförande (33 b kap. 6 § andra stycket SFL).

Vilka uppgifter som ska lämnas om ett rapporteringspliktigt arrangemang anges i 33 b kap. 16 § SFL. Uppgifterna ska bara lämnas i den utsträckning den uppgiftsskyldiga har kännedom om eller tillgång till dem (33 b kap. 17 § SFL).

Det finns ingen skyldighet för rådgivare att efterfråga information som rådgivaren inte har tillgång till (prop. 2019/20:74 s. 123). Att en rådgivare har kännedom om eller tillgång till information inkluderar information som rådgivaren indirekt har tillgång till, t.ex. genom bolag inom samma koncern, åtkomst till vissa datasystem eller på liknande sätt (prop. 2019/20:74 s. 216).

4 Bedömning

Det finns två kategorier av rådgivare. Den första kategorin rådgivare omfattar en person som exempelvis utformar ett rapporteringspliktigt arrangemang (33 b kap. 6 § första stycket SFL). Den andra kategorin rådgivare omfattar en person som exempelvis bidrar till att utforma ett sådant arrangemang. Det krävs dessutom att personen vet eller skäligen kan förväntas veta att denna bidrar till utformningen av ett sådant arrangemang (33 b kap. 6 § andra stycket SFL). Den första kategorin rådgivare har många gånger en helt annan överblick över arrangemanget i sin helhet jämfört med den andra kategorin rådgivare. Detta ställningstagande gäller den andra kategorin rådgivare.

Skatteverket anser att bedömningen av vad den andra kategorin rådgivare vet eller skäligen kan förväntas veta om arrangemanget måste ha sin utgångspunkt i det uppdrag rådgivaren fått. Rådgivaren blir därför inte uppgiftsskyldig enbart därför att denna fått tillgång till information som rör hela arrangemanget. Rådgivaren har heller ingen skyldighet att gå igenom de delar av informationen som inte rör det egna uppdraget för att bedöma om de övriga delarna är ett rapporteringspliktigt arrangemang och i så fall rapportera det.

Skatteverket anser att rådgivaren får göra bedömningen av sin uppgiftsskyldighet utifrån den information som denna behöver läsa och gå igenom för att utföra sitt uppdrag med den noggrannhet som normalt krävs för ett sådant uppdrag. Rådgivaren kan däremot inte låta bli att läsa delar av informationen som denna annars hade läst för att kunna utföra uppdraget på ett fullgott sätt, i syfte att undvika kännedom om att arrangemanget är rapporteringspliktigt. Det går inte heller att undvika uppgiftsskyldighet genom att splittra uppdraget på flera personer inom företaget i syfte att undvika att få en helhetsbild av det.

I förarbetena anges att den information rådgivaren har kännedom om eller tillgång till inkluderar information som rådgivaren indirekt har tillgång till, t.ex. genom bolag inom samma koncern, åtkomst till vissa datasystem eller på liknande sätt. Skatteverket uppfattar att detta uttalande avser en annan situation än den som frågeställningen gäller och syftar till att klargöra att det inte ska vara möjligt att undgå uppgiftsskyldighet genom att låta bli att använda information som rör uppdraget eller splittra informationen på olika parter så att ingen ska ha en helhetsbild.