SKVs ställningstaganden

Konkurs, skäl för befrielse från trängselskatt respektive tilläggsavgift?

Områden: Punktskatter och trafikskatter (Trängselskatt)

Datum: 2022-05-25

Dnr: 8-1712429

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att ett konkursbeslut utgör skäl för befrielse i följande situationer:

  • trängselskatt som uppkommit efter ett konkursbeslut, om den skattskyldige kan visa att trängselskatten uppkommit på grund av konkursboets förvaltning,

  • tilläggsavgift som uppkommit efter ett konkursbeslut, när den underliggande trängselskatten uppkommit före konkursen, och

  • tilläggsavgift som uppkommit efter ett konkursbeslut, om den skattskyldige kan visa att trängselskatten uppkommit på grund av konkursboets förvaltning

Skatteverket anser att ett konkursbeslut inte utgör skäl för befrielse från trängselskatt och tilläggsavgift som uppkommit före konkurs.

2 Frågeställning

I vilka situationer kan ett konkursbeslut utgöra skäl för befrielse från trängselskatt eller tilläggsavgift enligt 18 § lagen (2004:629) om trängselskatt?

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Trängselskatt

Skyldighet att betala trängselskatt inträder när en skattepliktig bil passerar en betalstation i Stockholms eller Göteborgs kommun under skattebelagd tid (9 § lagen [2004:629] om trängselskatt, LTS). Det är bilens ägare som är skattskyldig. Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen som ägare i vägtrafikregistret, VTR, eller motsvarande utländskt register när skattskyldigheten inträder.

Om det finns en innehavare registrerad i ett utländskt register är det i stället den som anses vara ägare. I fråga om en bil som används med stöd av saluvagnslicens är det den som innehar licensen när skattskyldigheten inträder som anses vara ägare (8 § LTS).

Om trängselskatt inte betalas inom angiven tid ska en tilläggsavgift påföras den skattskyldige med 500 kronor (14 § LTS).

Fordran på tilläggsavgift anses uppkomma när tiden för att betala trängselskatten har löpt ut (jfr. HFD 2011 ref. 88).

Skatteverket får besluta att trängselskatt eller tilläggsavgift helt eller delvis inte ska tas ut, eller ska återbetalas, om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut skatten eller avgiften (18 § LTS).

Möjligheten att befria bilens ägare från skatt eller avgift bör dock användas restriktivt och främst i situationer där bilens ägare blivit betalningsskyldig utan egen förskyllan och rimligen inte kunnat förhindra att skattskyldighet uppstått (prop. 2003/04:145 s. 112 f.).

3.2 Konkurs

Genom ett konkursbeslut förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet (3 kap. 1 § konkurslagen [1987:672], KonkL). Det innebär att gäldenären efter konkursbeslutet inte längre får använda konkursboets medel till att betala en fordran som kan göras gällande i konkursen (jfr. 3 kap. 1, 2 §§ KonkL). En fordran kan göras gällande i konkursen om den har uppkommit före konkursbeslutet (5 kap. 1 § KonkL). En sådan fordran kallas för konkursfordran.

4 Bedömning

4.1 Trängselskatt och tilläggsavgift som uppkommit före ett konkursbeslut

Fordringar på trängselskatt som avser passager före ett konkursbeslut kan göras gällande i konkursen och får därmed inte betalas med medel som ingår i konkursboet. I stället kommer eventuell utdelning i konkursen att användas för att betala del av eller hela trängselskatten. Samma sak gäller för tilläggsavgifter som uppkommer före konkursbeslutet.

Enligt förarbetena (jfr. prop. 2003/04:145 s. 112 f.) bör befrielse bara komma ifråga när den skattskyldige inte kunnat förhindra att skattskyldighet inträtt. Trängselskattepassager som sker före ett konkursbeslut har inte något samband med, och har inte tillkommit på grund av konkursbeslutet. Därmed kan konkursen inte heller ha någon betydelse för frågan om den skattskyldige kunnat förhindra att skattskyldighet inträtt. Skatteverket anser därför att konkurs inte utgör skäl för befrielse från trängselskatt avseende passager som sker före ett konkursbeslut.

När det gäller tilläggsavgift som uppkommit före ett konkursbeslut har konkursen inte utgjort ett hinder mot att betala trängselskatten i tid. Skatteverket anser därför att konkurs inte utgör skäl för befrielse från en tilläggsavgift som uppkommit före ett beslut om konkurs.

4.2 Trängselskatt och tilläggsavgift som uppkommit efter ett konkursbeslut

En fordran som uppkommit efter konkursbeslutet kan utgöra antingen en gäldenärsfordran eller en massafordran. En gäldenärsfordran är en fordran som riktas mot gäldenären. En sådan kan inte göras gällande i konkursen av en borgenär och fordran kan endast riktas mot gäldenären i den egendom som inte ingår i konkursen, dvs. den kan inte heller betalas med medel ur konkursboet. En massafordran är en fordran som t.ex. beror på konkursboets fortsatta drift och som ska betalas av konkursboet. För att det allmännas fordran ska kunna behandlas som en massafordran i konkursen anser Skatteverket att det krävs att fordringsanspråket riktas mot konkursboet (Skatteverkets ställningstagande, 27 september 2012, dnr. 131 611440-12/111).

Vid en konkurs har gäldenären kvar sin civilrättsliga äganderätt till egendomen. Det innebär att så länge konkursgäldenären är den registrerade fordonsägaren i VTR är hen alltjämt skattskyldig för den trängselskatt som uppkommer efter konkursbeslutet. Trängselskatt och tilläggsavgift som uppkommer efter konkursbeslutet kommer därför att utgöra en gäldenärsfordran, det vill säga en fordran som inte får betalas med tillgångar som ingår i konkursen och som inte heller kan göras gällande i konkursen. Eventuell utdelning i konkursen kommer därmed inte betala skatt eller avgift som uppkommit efter konkursbeslutet. Normalt innebär det att en gäldenärsfordran görs gällande mot gäldenären först efter det att konkursen avslutats. Om konkursgäldenären är en juridisk person så är en gäldenärsfordran vanligen värdelös eftersom den juridiska personen upplöses om konkursen avslutas utan överskott. Däremot kan en sådan fordran göras gällande mot en fysisk person ända fram till preskription.

Konkursförvaltaren ska säkra tillgångar som ingår i konkursboet. Det kan som ett led i förvaltningen förekomma att bilar som ingår i konkursboet används och ger upphov till trängselskatt. Om konkursgäldenären står kvar som ägare i VTR är det hen som är skattskyldig för trängselskatten, men kommer inte kunna använda konkursboets tillgångar för att betala densamma. Inte heller kan den skattskyldige påverka eller förhindra att trängselskatt uppkommer. Skatteverket anser att det då finns skäl att befria från trängselskatt och tilläggsavgift om den skattskyldige kan visa, t.ex. genom intyg från konkursförvaltaren, att det har varit nödvändigt att använda fordonet i konkursboets förvaltning på ett sådant sätt att det har uppkommit en trängselskatt och tilläggsavgift.

Trängselskatt som uppkommer innan ett konkursbeslut kan förfalla till betalning efter konkursen. Som framgår ovan kommer konkursgäldenären då inte kunna använda tillgångar i konkursboet för att betala trängselskatten. Den skattskyldige kan alltså inte förhindra att tilläggsavgiften uppkommer. Skatteverket anser att det finns skäl för att befria från tilläggsavgift som beror på trängselskatt som uppkommit innan, men förfallit till betalning efter, ett konkursbeslut.

Det kan också förekomma, särskilt när konkursgäldenären är en fysisk person, att konkursförvaltaren tillåter att en bil som ingår i konkursboet används av konkursgäldenären för privata ändamål. Skatteverket anser att det inte finns skäl för befrielse för trängselskatt eller tilläggsavgift som uppkommer vid sådan privat användning, som inte beror på konkursboets förvaltning.