SKVs ställningstaganden

Avfallsförbränningsskatt – när har ett ämne eller föremål upphört att vara avfall?

Områden: Punktskatter och trafikskatter (Avfallsförbränningsskatt)

Datum: 2022-07-11

Dnr: 8-1784677

1 Sammanfattning

Vissa ämnen eller föremål kan omfattas av EU-förordningar där det fastställs kriterier för när ett visst avfall upphör att vara avfall (end of waste-kriterier). När ett ämne eller föremål omfattas av en sådan förordning anser Skatteverket att de kriterier som fastställs i den aktuella förordningen ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 lagen (2019:1274) om skatt på avfall som förbränns (LSAF).

När ett ämne eller föremål inte omfattas av någon sådan förordning anser Skatteverket att de villkor som anges i 15 kap. 9 a § miljöbalken (MB) ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF. Enligt 15 kap. 9 a § MB upphör avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,

  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,

  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning, och

  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.

2 Frågeställning

Den som är skattskyldig enligt LSAF får enligt 14 § första stycket LSAF göra avdrag för skatt på avfall som förs ut från en anläggning och på ämne eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut från en anläggning. Frågan gäller när ett ämne eller föremål har upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF.

3 Gällande rätt m.m.

Lagen om skatt på avfall som förbränns

Skatt ska betalas för avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Med avfall avses detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken (1 § lagen [2019:1274] om skatt på avfall som förbränns [LSAF]).

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på avfall som förs ut från anläggningen och på ämne eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut från anläggningen (14 § första stycket LSAF).

LSAF trädde i kraft den 1 april 2020.

Miljörätt

När LSAF trädde i kraft den 1 april 2020 fanns en bestämmelse i 15 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken (MB) om att ett ämne eller föremål upphör att vara avfall om det återvunnits och uppfyller krav i fråga om fortsatt användning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i 15 kap. 39–40 §§ MB. Bestämmelsen motsvarade en äldre lydelse av artikel 6 i avfallsdirektivet1 och har beskrivits som en hjälpregel för att fastställa när avfall i vissa specifika fall upphör att vara avfall. När bestämmelsen infördes bedömdes artikel 6 i avfallsdirektivet vara en del av det direktivets definition av avfall (jfr prop. 2015/16:166 s. 43 f.).

Den 1 augusti 2020 infördes följande reglering av när avfall upphör att vara avfall i en egen paragraf, 15 kap. 9 a § MB:

Avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande upphör att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,

  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,

  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning, och

  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.

Bestämmelsen i 15 kap. 9 a § MB genomför artikel 6.1 i avfallsdirektivet (jfr prop. 2019/20:156 s. 94). Artikeln har ändrats så att villkoren, som även tidigare fanns i direktivet, ska beaktas vid all bedömning av om avfall har upphört att vara avfall och inte bara vid utarbetandet av kriterier för när visst avfall upphör att vara avfall. Även innan bestämmelsen i 15 kap. 9 a § MB infördes har dock villkoren kunnat ge vägledning vid bedömningen av när avfall upphör att vara avfall (jfr a. prop. s. 33 f.).

Kommissionen får enligt artikel 6.2 fastställa kriterier för när vissa kategorier av avfall upp-hör att vara avfall. Sådana kriterier fastställs i så fall i särskilda genomförandeförordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Om inga kriterier har fastställts på unionsnivå får medlemsstaterna fastställa kriterier på nationell nivå (jfr artikel 6.3 avfallsdirektivet). Om inga sådana kriterier fastställts får medlemsstaterna besluta i det enskilda fallet att ett visst avfall har upphört att vara avfall (jfr artikel 6.4 avfallsdirektivet). På unionsnivå har tre olika genomförandeförordningar tagits fram med end of waste-kriterier för metallskrot, krossglas och kopparskrot (jfr 1 kap. 16 § avfallsförordningen [2020:614]).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.

4 Bedömning

Det framgår inte av förarbetena till LSAF vad som avses med uttrycket att ett ämne eller föremål har upphört att vara avfall men motsvarande uttryck förekommer inom miljörätten. Genom bestämmelsen i 1 § andra stycket LSAF har begreppet avfall samma betydelse i LSAF som i 15 kap. 1 § MB. Inom miljörätten är regleringen av när avfall upphör att vara avfall nära kopplad till definitionen av avfall. Skatteverket anser mot den bakgrunden att bedömningen av om ett ämne eller föremål har upphört att vara avfall enligt LSAF bör utgå ifrån den miljörättsliga regleringen av när avfall upphör att vara avfall.

Bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall finns i artikel 6 i avfallsdirektivet. Den del av artikeln som anger villkoren för när avfall upphört att vara avfall har genomförts i svensk rätt genom bestämmelsen i 15 kap. 9 a § MB. Enligt artikeln kan också närmare kriterier för när vissa kategorier av avfall upphör att vara avfall fastställas av kommissionen eller i vissa fall av medlemsstaterna.

Skatteverket anser att den innebörd som uttrycket att avfall upphör att vara avfall har i EU-förordningar där det fastställs kriterier för när visst avfall upphör att vara avfall (”end of waste-kriterier”) eller i 15 kap. 9 a § MB ska ligga till grund för bedömningen av om ett ämne eller föremål har upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF.

När ett ämne eller föremål omfattas av en EU-förordning där det fastställs end of waste-kriterier för visst avfall, anser Skatteverket att de kriterier som fastställs i den aktuella förordningen ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF.

När ett ämne eller föremål inte omfattas av någon sådan förordning anser Skatteverket att de villkor som anges i 15 kap. 9 a § MB ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF. Enligt 15 kap. 9 a § MB upphör avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,

  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,

  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning, och

  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.