Områden: Förvaltningsrätt & förfarande (Dokumentationsskyldighet)
Datum: 2026-03-02
Dnr: 8-74042-2026
1 Sammanfattning
Det förlängda bevarandekravet för koncernenheter som omfattas av lagen om tilläggsskatt gäller sådant underlag som har betydelse för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen såvitt avser tilläggsskatt.
Underlag som omfattas av den generella dokumentationsskyldigheten, men som saknar betydelse för tilläggsskatt ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser.
2 Frågeställning
Fråga har uppkommit om det förlängda bevarandekravet för koncernenheter gäller för allt underlag som en koncernenhet ska bevara enligt den generella dokumentationsskyldigheten.
3 Gällande rätt m.m.
Den som är uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244, SFL) ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen (39 kap. 3 § SFL, den generella dokumentationsskyldigheten).
Den generella dokumentationsskyldigheten gäller såväl för den som är skyldig att lämna deklaration som för den som är skyldig att lämna kontrolluppgifter, särskilda uppgifter, informationsuppgifter eller periodiska sammanställningar. Bestämmelsen utgör ett komplement till övriga regleringar om skyldighet att bevara räkenskaper m.m. (prop. 2010/11:165 s. 859).
Med uttrycket ”kontroll av uppgiftsskyldigheten” avses såväl kontroll av om uppgiftsskyldigheten överhuvudtaget förelegat som kontroll av att skyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt (prop. 1996/97:100 s. 597).
Underlag som avses i 39 kap. 3 § SFL ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser (9 kap. 1 § första stycket skatteförfarandeförordningen [2011:1261, SFF]).
För en koncernenhet som omfattas av lagen (2023:875) om tilläggsskatt ska dock underlaget bevaras under elva år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser (9 kap. 1 § tredje stycket SFF, det förlängda bevarandekravet).
4 Bedömning
En koncernenhet är dokumentationsskyldig för underlag som har betydelse för tilläggsskatt. Koncernenheten kan samtidigt också vara dokumentationsskyldig för underlag som avser andra uppgiftsskyldigheter vilka saknar betydelse för tilläggsskatt.
Det förlängda bevarandekravet för koncernenheter kan, sett till ordalydelsen i bestämmelsen, uppfattas gälla allt underlag som följer av den generella dokumentationsskyldigheten.
Skatteverket konstaterar dock att bestämmelsen i 9 kap. 1 § tredje stycket SFF tillkommit med anledning av införandet av tilläggsskatten. Den gäller endast företag som träffas av bestämmelserna om tilläggsskatt. Skatteverket bedömer att syftet med det förlängda bevarandekravet, är att göra det möjligt att kontrollera uppgifts- och dokumentationsskyldighet som har betydelse för tilläggsskatt under en längre period än vad som gäller enligt 9 kap. 1 § första stycket SFF.
Skatteverket anser därför att det förlängda bevarandekravet endast gäller sådant underlag som har betydelse för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen såvitt avser tilläggsskatt. Sådant underlag ska alltså bevaras i elva år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser.
För underlag som saknar betydelse för tilläggsskatten gäller att detta ska bevaras i sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser, i enlighet med 9 kap. 1 § första stycket 1 SFF.