Målet rörde ett svenskt företag (Lexel AB) som tagit ett lån hos ett franskt koncernbolag för att förvärva 15 procent av aktierna i ett belgiskt koncernbolag. Skatteverket vägrade Lexel avdrag för ränteutgifterna på lånet med stöd av den s.k. undantagsregeln i 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler. Högsta förvaltningsdomstolen begärde inför sin prövning ett förhandsavgörande från EU-domstolen gällande frågan om de svenska reglerna är i strid med etableringsfriheten, en fråga som alltså besvarades jakande och som i sin tur slutligen ledde fram till att HFD beviljade Lexel ränteavdrag.

Skatteverket anser att det följer av HFD 2021 not. 10 att en prövning av om det är förenligt med unionsrätten att neka ett företag ränteavdrag med stöd av undantagsregeln i 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler måste göras med beaktande av de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall.

Enligt Skatteverket följer det av EU-domstolens dom C-484/19 och HFD 2021 not. 10 att det i normalfallet är i strid med etableringsfriheten att neka ett svenskt låntagande företag avdrag för ränteutgifter enligt undantagsregeln när följande förutsättningar är uppfyllda:

• Det långivande företaget är ett företag som hör hemma i EU/EES.
• Det är fråga om ett skuldförhållande inom en koncern där det långivande och det låntagande företagets gemensamma moderföretag finns inom EU/EES.
• Det långivande och det låntagande företaget hade kunnat utbyta koncernbidrag om det långivande företaget hade varit svenskt.

Varken EU-domstolens dom C-484/19 eller HFD 2021 not. 10 ger någon ledning för frågan om rätten till fri etablering inom unionen skulle medföra ett hinder för att neka ett företag ränteavdrag enligt undantagsregeln när det inte hade funnits koncernbidragsförutsättningar mellan företaget och det utländska långivande företaget om det hade varit svenskt.