Omständigheterna i målet var att en anställd vid ett svenskt universitet flyttat till Sydafrika och där fortsatt att arbeta för universitetets räkning. Försäkringskassan avslog hens ansökan om tillfällig föräldrapenning med motiveringen att hen inte tillhörde den arbetsbaserade försäkringen i Sverige, eftersom arbetet utfördes i Sydafrika. HFD kom fram till motsatt slutsats och lutade sig i sin bedömning bland annat mot att förarbetena öppnat för att även arbete på distans från utlandet kan ge rätt till arbetsbaserade förmåner i Sverige, där det lämnats åt praxis att precisera närmare förutsättningar. Domstolen trycker även på att det är arbetets koppling till Sverige som ska vara utgångspunkt för bedömningen om det utgör förvärvsarbete i verksamhet här i landet i den mening som avses i 6 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken (SFB). Var arbetet fysiskt genomförs är bara en av många parametrar som ska vägas in och behöver inte nödvändigtvis ges en utslagsgivande betydelse.

Eftersom arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 4 § socialavgiftslagen (SAL) ska betalas på ersättning för arbete i Sverige och begreppet arbete i Sverige har samma definition i SAL och SFB är det Skatteverkets uppfattning att HFD:s dom medför att en arbetsgivare i vissa fall är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning till en anställd som arbetar på distans från utlandet. För avgiftsskyldighet krävs att

• den anställda innan distansarbetet utanför Sverige påbörjades var anställd för att arbeta i sin arbetsgivares verksamhet i Sverige, och
• arbetsuppgifterna för den svenska arbetsgivarens räkning är av den karaktären att dessa kan utföras på distans från utlandet på samma sätt som om arbetsuppgifterna utförts i Sverige.

Unionsrätten inom EU eller EES samt avtal som ingåtts med andra länder kan medföra begränsningar i tillämpligheten av SFB. Ställningstagandet gäller därför enbart för distansarbete som utförs i tredje land eftersom HFD:s dom avser en situation där endast SFB är tillämplig.