I förhandsavgörandet var frågan vilket beskattningsår en person kan få skattereduktion för hushållsarbeten respektive installation av grön teknik.
Sökanden i det aktuella ärendet planerar att köpa hushållstjänster och installera en elbilsladdare med utnyttjande av skattereduktion enligt 67 kap. inkomstskattelagen. Sökanden har ett intresse av att veta vilket beskattningsår som gäller för skattereduktion, då han under 2024 har flera större arbeten planerade som medför att hela utrymmet för skattereduktion för hushållstjänster och installation av grön teknik kommer att utnyttjas för det året. De i ärendet aktuella tjänsterna kan antas komma att utföras under slutet av 2023. Betalningslösningen för tjänsterna innebär att leverantören överlåter sina fakturor till ett företag som betalar leverantören omedelbart och sedan fakturerar sökanden i efterhand.
SRN anser att frågan vilket beskattningsår som gäller ska prövas och bortser från Skatteverkets förstahandsyrkande om avvisning. Nämnden menar att frågan om när ett arbete ska anses vara betalt förvisso oftast är av betydelse för utförare då detta påverkar när dessa kan få utbetalning från Skatteverket. I förevarande fall gäller det dock arbete som utförs i anslutning till ett årsskifte och där den enskildes möjlighet att utnyttja skattereduktionen skiljer sig åt mellan olika år. Dessutom har det av skriftväxlingen i målet framkommit att Skatteverket ser över om betalningar som görs till factoringbolag kan anses uppfylla de krav som ställs för rätt till skattereduktion, vilket tyder på att det finns en rättslig oklarhet om betalningslösningar av aktuellt slag ger rätt till skattereduktion.
Den gemensamma frågeställningen i ärendet är således om de aktuella tjänsterna ska anses ha betalats enligt 67 kap. 12 § respektive 37 § IL då utförarna får betalt av factoringbolaget eller då sökanden i sin tur betalar till factoringbolaget. Nämnden konstaterar bland annat att det avgörande för bedömningen av om arbetet har betalats är att utföraren har fått betalt (HFD 2016 ref. 29). Det saknar då betydelse om betalningen i formell mening utgör betalning för en utställd faktura eller ersättning vid överlåtelse av fordran. Nämnden konstaterar också att det inte finns något som tyder på att avsikten med bestämmelserna är att begränsa möjligheten till skattereduktion till enbart traditionella betalningsmetoder, såsom direktöverföring via bank eller giro. I likhet med vad som var fallet i HFD 2016 ref. 29 finns det därför inte heller i aktuell situation anledning att uppställa ett krav på att sökanden har reglerat sin skuld till factoringbolaget. Sökanden är således berättigad till skattereduktion det beskattningsår respektive utförare får betalt av factoringbolaget.
