Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt att arbetsgivare som erbjuder förmånscyklar till sina anställda mot avdrag på bruttolönen tillhandahåller en tjänst som kan bli föremål för mervärdesskatt.
En arbetsgivare som erbjuder sina anställda förmånscyklar mot att de avstår en del av sin bruttolön anses tillhandahålla tjänster mot ersättning, vilket innebär att dessa kan bli föremål för mervärdesskatt. För att detta ska gälla krävs att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållandet och ersättningen. Ett sådant samband anses föreligga om ersättningen utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls och om prestationerna är villkorade av varandra.
Enligt EU-domstolen kan en arbetsgivare som erbjuder förmåner mot löneavdrag anses tillhandahålla en tjänst som omfattas av mervärdesskatt. I en nyligen avgjord dom har Högsta förvaltningsdomstolen kommit fram till att ett företag som erbjuder sina anställda förmånscyklar mot avdrag på bruttolönen tillhandahåller en sådan tjänst.
Företaget argumenterade för att avdraget måste göras från nettolönen för att tjänsten skulle omfattas av mervärdesskatt, men Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte spelar någon roll om avdraget görs på brutto- eller nettolönen. Det viktiga är att den anställde gör ett specifikt avdrag för att få förmånen, att ersättningen kan mätas i pengar och att prestationerna är villkorade av varandra.
