Två av årets första ställningstaganden från Nämnden för svensk redovisningstillsyn behandlar värdering av skogstillgångar och dess förenlighet med IFRS 13 Värdering till verkligt värde.
IFRS 13 Värdering till verkligt värde innehåller vissa upplysningskrav som måste tillföras i redovisningen. Detta för att användare av finansiella rapporter ska få en bättre förståelse för vilken värderingsmetod och indata företaget har använts sig av. När det gäller värdering till verkligt värde vid senare tidpunkter än anskaffningstidpunkten (där värderingen bygger på en faktisk transaktion) finns en värderingshierarki med tre olika nivåer som måste följas. Om det finns indata på nivå 1 används inte indata från nivå 2 osv. Nivå 1 och 2 bygger på data som är observerbar på en marknad, medan nivå 3 bygger på data som inte är observerbar. Gällande nivå 3 är det företagets egna antaganden och bedömningar som ligger till grund för värderingen. Eftersom det finns en stor osäkerhet förknippad med den här typen av bedömningar, måste företaget lämna långtgående upplysningar om hur värderingen har gjorts.
I två nyligen publicerade ställningstaganden har Nämnden för svensk redovisningstillsyn vissa synpunkter på de granskade företagens information om redovisade skogstillgångar, som värderats till verkligt värde baserat på indata hänförlig till nivå 3. I båda fallen är det årsredovisningen för 2023 som har granskats. Gemensamt för de aktuella företagen är bland annat att skogstillgångar utgör merparten av företagens totala tillgångar och att de vid värdering har använt sig av statistik och information från olika värderingsföretag.
Nämnden anser i båda fallen att informationen om företagens redovisade skogstillgångar inte är i enlighet med IFRS 13 punkt 94 a, där det anges att ett företag ska bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder på basis av tillgångens karaktär, egenskaper och risker. Nämnden anser att företagen bör utöka informationen om den använda värderingstekniken genom att dela upp skogstillgångarna i lämpliga klasser, exempelvis genom att presentera en mer detaljerad uppdelning per geografi.
I det ena fallet har företaget kompletterat med en tabell över ett flertal län där det äger skogstillgångar. Av tabellen framgår att antalet transaktioner och priser varierar mellan länen. Nämnden anser dock att även andra dimensioner kan vara av värde för användare av de finansiella rapporterna. Företaget har lyft fram skillnader i marknadsvärde beroende på nyplanterade skogar jämfört med avverkningsmogna, liksom skogar i fjällnära områden jämfört med stadsnära, som faktorer som skapar en stor spridning i pris per hektar mellan enskilda fastigheter. Nämnden anser att det här finns skillnader i egenskaper och risker som företaget behöver tydliggöra.
I båda fallen har nämnden även granskat företagens värdering av biologiska tillgångar (dvs. levande djur/växter), där den s.k. diskonteringsräntan är central. Nämnden anser att företagen måste presentera ytterligare information gällande beräkningarna av den diskonteringsränta som använts för att uppfylla informationskraven som uppställs i IFRS 13 punkterna 92 a och 93 d.
