Skatteverket anser att staten ger ett olagligt statsstöd genom att betala ett företags arbetsgivaravgifter i samband med en företagsrekonstruktion, om dessa inte återkrävs. Med stöd av EU-rätten anser myndigheten därmed att företag ska krävas på återbetalning.
Lönegarantilagen är en skyddslagstiftning till förmån för arbetstagare som i händelse av konkurs eller företagsrekonstruktion inte får ut sin lön från arbetsgivaren. När Skatteverket betalar ut lönegaranti ska myndigheten även betala arbetsgivaravgifter på beloppet.
Frågan är om Skatteverket är skyldigt att kräva betalning av dessa arbetsgivaravgifter från ett företag som har genomgått en företagsrekonstruktion.
Mot bakgrund av EU-lagstiftning i artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler ska en stödgivande myndighet återkräva ett olagligt stöd från stödmottagaren, om inte undantag medges enligt EU-rätten. Om inga undantag kan göras innebär subventionen ett olagligt statsstöd.
Skatteverket gör bedömningen att när staten i arbetsgivarens ställe betalar arbetsgivaravgifter under en företagsrekonstruktion så innebär det en besparing för arbetsgivaren. Företag som inte behöver betala arbetsgivaravgifter får därmed en ekonomisk fördel gentemot de företag som inte genomgår en företagsrekonstruktion, vilket riskerar att snedvrida konkurrensen.
Skatteverket bedömer därför att när myndigheten har utbetalat lönegaranti under en företagsrekonstruktion så ska företaget krävas på det statsstöd som beviljats i form av betalning av arbetsgivaravgifter.
