I en alltmer digitaliserad värld med ökad tillgång till realtidsdata har Skatteverkets möjligheter att övervaka och följa upp företags skattebetalningar ökat markant. I en fördjupningsartikel i Balans diskuterar Sten Eriksson och John Osser hur detta påverkar revisorns roll vid granskning av skatter och avgifter.
Av 9 kap. 34 § aktiebolagslagen framgår att revisorn ska lämna anmärkning när bolaget har brustit i vissa av sina skyldigheter enligt skatteförfarandelagen, bland annat när skatter och avgifter inte har betalats i rätt tid. Reglerna, som grundas i ett lagstiftningsarbete på 80-talet, syftar bland annat till att förhindra att skattskyldiga utnyttjar staten som en räntefri kreditgivare genom att försena sina betalningar och skapa en rättvis konkurrenssituation.
Enligt författarna Sten Eriksson (godkänd revisor och vice ordförande i FAR:s operativa grupp Normgivning – Revision) och John Osser (auktoriserad revisor, ledamot i FAR:s operativa grupp Normgivning – Revision) behöver reglerna om revisorns anmärkning på avgifter och skatter ses över. Mot bakgrund av gällande lagstiftning och FAR:s rekommendation RevR 209 Förvaltningsrevision redogör författarna för hur och när en revisor ska anmärka i en revisionsberättelse vad gäller försenade betalningar.
Författarna lyfter fram att eftersom lagstiftningen bygger på väsentlighetsprincipen finns en viss flexibilitet i revisorns bedömning, och det kan vara svårt för revisorer att avgöra var gränsen går för vad som ska leda till en anmärkning. Extra problematiskt blir det om olika revisorer gör olika bedömningar i liknande fall. De svåra bedömningsfrågorna kan få långtgående konsekvenser för företag i branscher där en revisionsberättelse utan anmärkning krävs för att exempelvis få kunder eller uppdrag. Vidare skriver författarna att mindre företag, som inte har lagstadgad revisionsplikt men ändå väljer att ha en revisor, riskerar att missgynnas framför företag utan revisionsplikt som valt att inte ha en revisor och därmed inte riskerar att få en anmärkning.
Sammantaget uppmanar författarna till att utvärdera de nuvarande reglerna för att se över eventuella ändringar. Förslag som läggs fram är att man bör öppna upp för en mer nyanserad granskning där små förseningar och oväsentliga belopp inte automatiskt leder till anmärkning, ett förstärkt fokus på systematiska brister samt att om ett företag självmant korrigerar felaktigheter bör detta kunna beaktas i större utsträckning.
