Skatteverket har ändrat sin syn på bedömningen av verkligt värde av inventarier vid ytterligare värdeminskningsavdrag och anser att redovisningsnormgivningens definition ska användas.
Skatteverket har publicerat ett ställningstagande gällande vad som avses med begreppet verkligt värde vid tillämpningen av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag i 18 kap. 18 § IL. I den nämnda paragrafen framgår att om det skattemässiga värdet på inventarier skulle överstiga det verkliga värdet så får ytterligare avdrag göras på det överskjutande beloppet. Själva begreppet verkligt värde i det aktuella lagrummet är inte definierat och det saknas rättspraxis om begreppets innebörd. I förarbetena framgår att syftet med lagstiftningen är att inventariebeståndet inte ska redovisas till ett högre värde än det verkliga värdet.
I proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning framgår att bedömningen av en nedvärdering ska vara företagsekonomiskt motiverad, och att värderingen ska ske utifrån redovisningen. I redovisningsnormgivningen definieras verkligt värde på inventarier som det pris ett företag kan få vid en försäljning mellan oberoende parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs (punkterna 2.20 och 27.6 i K3-regelverket samt punkt 6 i IAS 36 Nedskrivningar). Skatteverket gör bedömningen att definitionen av verkligt värde i redovisningsnormgivningen med avdrag för försäljningskostnader även ska användas vid tillämpning av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag i 18 kap. 18 § IL. Med verkligt värde menas därmed det pris som ett företag beräknar kunna få vid en försäljning mellan oberoende parter efter avdrag för kostnader för försäljningen.
Skatteverkets ställningstagande ersätter det tidigare ställningstagandet ”Inventarier och begreppet verkligt värde” från 2009 och det nya ställningstagandet innebär en ändrad syn gällande bedömningen av verkligt värde på inventarier vid tillämpning av ytterligare värdeminskningsavdrag. I sitt tidigare ställningstagande ansåg Skatteverket att värderingen skulle ske ”till det högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet”.
