Stora skadeståndskrav riktas mot ett antal svenska revisorer. Vilka blir konsekvenserna för revisionsarbetet och branschen? Balans frågar sex auktoriserade revisorer. En av dem drar direkta paralleller med krissituationen i USA.

Lunds Tekniska Högskola blir först i Europa med akademisk utbildning i miljörevision. Är miljörevision något för auktoriserade revisorer?

Detta nummer av Balans inleds med en sektion reportage från FINFORUM 91. Referaten är av utrymmesskäl relativt kortfattade och den uppmärksamme läsaren ser också snart att många aktuella frågor återkommer i flera sammanhang: Goodwill, nuvärdesredovisning, EG-regler, finansieringsanalyser, fastighetsvärden,

FINFORUMs paneldebatt tände till under diskussionen om redovisningen av den s.k. Nobelgarantin. Ett konsortium med SE-banken i spetsen hade ett avtal med Nobel om att ägarna måste gå in med mera kapital om soliditeten i Gamlestaden skulle gå under 16 procent.

Mot bakgrund av krisen på fastighetsmarknaden aktualiseras bl.a. frågan om nominell värdering kontra nuvärdesdiskontering i både svenska och internationella redovisningsregler.

Vid FARs paneldebatt om fastighetsvärden inför 1991 års bokslut betonades en fråga gång på gång: Revisorn måste göra en noggrann bedömning av förväntade kassaflöden innan man tar ställning till värderingsfrågan.

De svenska företagen använder nu i stor utsträckning olika finansiella instrument. Redovisningen är inte anpassad till företagens behov, samtidigt som dessa kan utnyttja en oklar praxis till egen fördel.

FAR-kåren omfattar i dag inte mindre än fyra revisorer som också bär titeln professor. De är Daina Eiche och Bo Fridman på Bohlins, Ulf Gometz på Ernst & Young och Sven-Erik Johansson på Tönnervik Revision. Balans har pratat med de fyra medlemmarna i kvartetten.

Frågorna kring kontrollbalansräkningen är många och komplexa. Både lagtexten, FARs nya utkast till rekommendationer och en genomgång av rättsfall visar att inte minst revisorns handlande tillmätts stor betydelse.

Avsikten med denna sammanställning är att identifiera de principer som påverkar svensk redovisning. Den är inte att se som en produkt av redovisningskommitténs arbete, utan författaren ansvarar själv för innehållet.

Lennart Svenssons inlägg i Balans 11/91 borde ge upphov till debatt. Hur många intressenters behov skall – och kan – vi egentligen tillgodose? I den heliga konkurrensens namn är vi inte tillräckligt tydliga när vi skall tala om för våra kunder vad vi gör och för vem.

Med utgångspunkt från ett internationellt möte om redovisningsutbildningens förnyelse deltar här professor Sten Jönsson i debatten om vår nya koncernredovisning. I artikeln kommenterar han också tidigare inlägg i Balans.

Det är lätt att instämma i Per Strandins saknad av sambandet mellan rubrik och debatt på KB häromveckan. På andra sidan annonserades detta på ett tidigt stadium. Rubriken bar helt enkelt inte. Advokatens roll som rådgivare åt välståndsföretag och obeståndsföretag är likartad, låt vara att olika rättsregler

I detta inlägg menar författaren att debatten har fokuserat för mycket på ett fåtal misslyckade fall. Revisorerna ska inte be om ursäkt för sin roll som rådgivare och de har dessutom en spännande marknad som efterfrågar deras kunskap.

Lennart Svensson återkommer om revisorns roll och svarar Ulf Gometz och Björn Markland. Han uppmanar ledande kolleger att gå in i en aktiv debatt och föreslår att gruppen erfarna revisorer som flera börsbolag ”ska vändas till att bli en spjutspets i utvecklingen mot en aktad och respekterad kår!”