Tre språkperspektiv på beskrivningar av förvärvet

En ständig fråga i redovisningsdebatten är vad goodwill egentligen är. Den frågan besvaras inte i denna artikel. Däremot ger vi förslag på tre språkperspektiv på de redogörelser för goodwill som företag lämnar i sina årsredovisningar. De tre perspektiven är det diskursanalytiska perspektivet, perspektivet om språkliga garderingar samt textsamspelperspektivet. Det är tre perspektiv som gör det möjligt att se aspekter av årsredovisningar som sällan uppmärksammas när texter läses ”bokstavligt”, det vill säga som mer eller mindre riktiga beskrivningar av fakta.

Företag ska enligt IFRS 3 Rörelseförvärv lämna en ”kvalitativ beskrivning av de faktorer som utgör redovisad goodwill”. I denna artikel analyserar vi dessa beskrivningar utifrån olika språkperspektiv. Texten grundar sig i ett forskningsprojekt om finansiell kommunikation vars resultat har redovisats i följande texter: Rahm et al. 2016; Sandell & Svensson 2016a; Sandell & Svensson 2016b.

En faktiskt förekommande praxis

Under tio år har Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson (vid senaste genomgången tillsammans med Therese Hagström) studerat hur företag i olika avseenden redogör för sina förvärv (Gauffin et al. 2016). De visar att dessa beskrivningar är bristfälliga och ofta intetsägande. Gauffin & Nilsson (2014:12) pekar på ”tre olika, märkliga sätt att lämna denna rätt meningslösa information”: att upprepa texten i standarden, att upprepa samma text för samtliga förvärv samt att lämna en beräkningsteknisk beskrivning.

Beskrivningar av goodwill är ofta abstrakta och förhållandevis innehållslösa. Ett exempel från Axfoods årsredovisning från 2010 får tjäna som exempel:

Identifierad goodwill är helt hänförlig till de synergier som blir tillgängliga i och med förvärven (Axfood 2010:85).

En sådan beskrivning tillför inte läsaren någon som helst användbar information om förvärvet. I ordmolnet på denna sida, med tillhörande frekvenstabell, framgår vilka ord som präglar förklaringar av goodwill i årsredovisningar. Synergi är det ord som dominerar. Andra vanliga ord är marknad, produkt och personal, ofta i icke-specificerad mening.

Ett skäl till förekomsten av intetsägande förklaringar kan vara sammanblandningen av två logiker: finanslogiken och redovisningslogiken. Finanslogiken innebär att ett företag värderas som en helhet där olika resurser sammansatta på ett visst sätt skapar värde.

Redovisningslogiken däremot förutsätter att tillgångar kan separeras och värderas på individuell nivå. Det är inte så ett företag betraktas i förvärvssituationen. Det finns dock beskrivningar av goodwill, om än väldigt få, som kan klassificeras som konkreta i bemärkelsen att de ger en förklaring mot vilken en företagsledning kan hållas ansvarig. Alliance Oil är exempelvis mycket precist genom att ange att värdet på goodwill motsvarar besparingen av kostnaden för att rekrytera motsvarande företagsledning (centrala ord markeras med understrykning):

Goodwill uppgående till 179 som redovisas till följd av förvärvet av Pechoraneft motsvarar det verkliga värdet av den samlade personalstyrkan (endast avseende det verkliga värdet av bolagsledningen) som fastställdes som besparingar på rekryteringskonsulter för att rekrytera dotterbolagsledningar (Alliance Oil 2005:43).

Black Earth Farming har i en förklaring en första del som är allmänt hållen i form av förväntade synergier, omsättningstillväxt och personalsammansättning. Den delförklaring som följer är dock mycket precis. Där anges att företagets specialister (agronomer) gjort bedömningen att marken har sådana egenskaper att framtida skördar med modern västerländsk jordbruksteknik kommer att betinga större värden (Black Earth Farming 2008:44).

Oberoende av vilket informationsvärde förklaringen har för investerare betyder texten något. Bland annat för hur språkbruk etableras och därmed för hur vi talar om saker i samhället eller om företagande. Den betyder också något för vilka möjligheter som finns att hålla någon ansvarig för beslut. Vi kommer nu att ge tre språkperspektiv på de texter som förklarar goodwill i företags årsredovisningar. Det gör vi under rubrikerna: Drömmen om företaget – ett diskursanalytiskt perspektiv, Språkliga garderingar och Texter och ord i samspel.

Drömmen om företaget – ett diskursanalytiskt perspektiv

I Balans nr 12/2009 reflekterar Caisa Drefeldt om vad goodwill egentligen är: företagsledningens vilja, förhoppning eller önskan om framtida avkastning. Kanske, skriver Drefeldt, är goodwill till och med ett uttryck för en dröm. Men en dröm måste inte förstås i termer av orealistiska fantasier. Att drömma kan vara högst rationellt. Drömmar är kulturellt förankrade idealbilder som ger mening och legitimitet åt företagsledningars handlingar och beslut. De är ofta institutionaliserade, det vill säga förgivettagna bilder av företagande, och kan utgöra starka drivkrafter för en företagslednings arbete (Rahm, et al. 2016).

Goodwilldrömmarna kan handla om kontroll och dominans, en typ av dröm vi benämner den koloniala drömmen. Att kontrollera och dominera till exempel en marknad kan många gånger uppfattas som eftersträvansvärt för det förvärvande företaget men inte av dess omvärld. Detta särskilt om företagets dominans leder till en monopolliknande situation. I exemplet nedan har Latour förvärvat Nord-Lock Japan:

Goodwill är hänförlig till de samordningsvinster som uppstår genom att Nord-Lock-gruppen, inom affärsområde Verkstadsteknik, tar kontroll över försäljningen på sina viktigaste marknader. Förvärvet möjliggör globala affärer där design och specifikationsarbete sker på annan geografisk plats än där själva försäljningen sker (Latour 2008:89).

Latours dröm om dominans gäller alltså kontroll över försäljningen och att förvärvet möjliggör globala affärer. Dominansen är kopplad till expansion över världen likt 1800-talets kolonialmakter.

Texten kan också förstås som ett uttryck för en evolutionär dröm, en dröm om att ständigt utvecklas mot något bättre, starkare och mer fulländat. I exemplet från Elekta handlar det om evolution mot en starkare och livsdugligare företagsorganism genom ett förvärv som möjliggör en utveckling av befintliga produkter och lösningar.

Goodwill avser framtida synergieffekter. Förvärvet ger möjligheter att i en nära framtid utveckla mer integrerade produkter, som kompletterar och förstärker Elektas lösningar för bildstyrd och stereotaktisk strålterapi (Elekta 2005/06:33).

Den outsagda men ständigt närvarande drömmen är dock snarast en mardröm. Den gäller säkerhet, att undanröja potentiella hot i form av konkurrenter. Hoten från andra företags drömmar om dominans och evolution skapar förstås oro och stress för företagsledningar. Och den stora drömmen är utopin – att slippa mardrömmen att konkurrenten lägger ett bud på det egna företaget där företagsledningen inte längre har det angenäma uppdraget att motivera goodwill för ett lyckat förvärv utan att istället blir omnämnd som en post i det uppköpande företagets goodwillformulering exempelvis med fraserna betydande värde i ledande befattningshavares och andra anställdas lokala affärskunskap och nätverk (Nordea 2007:144), ledningsgruppens förmåga att vidareutveckla verksamheten (Global Health Partner 2010:66) eller personalens tekniska kunskaper och expertis (Sweco 2008:67).

Språkliga garderingar

Kvalitativa beskrivningar av de faktorer som utgör redovisad goodwill ska underlätta för analytiker att uppskatta belopp och tidpunkter för framtida värdenedgångar. Beskrivningarna är således tänkta att utgöra en överföring av kunskap, beslutsunderlag och bevekelsegrunder från företagsledning till aktieägare, analytiker och andra med intresse av företagets prestationer. När företagsledningar beskriver de faktorer som utgör goodwill görs kunskapsanspråk; företagsledningen hävdar att den vet något som motiverar ett goodwillvärde.

Delvis handlar detta om möjligheterna att hålla någon ansvarig för företagets prestationer och handlingar (på engelska: accountability). Genom att redovisa grunderna för goodwill blir det också principiellt möjligt att göra en bedömning av företagsledningens kompetens och dessutom ställa ledningen till svars. Ju säkrare en utfästelse är, desto lättare är det att ställa någon till svars för denna.

Ett fruktbart perspektiv på goodwillbeskrivningar är språkliga garderingar (på engelska: hedging). Sådana garderingar förekommer i många sammanhang i samhället där kunskapsanspråk görs, till exempel i vetenskap, journalistik och politik. Språkliga garderingar är ett sätt att retoriskt mjuka upp kunskapsanspråken för att inte stöta bort läsarna, publiken eller väljarna (Hyland 1996). En tvärsäker forskare eller politiker väcker mer misstanke och utsätter sig själv för mer potentiell kritik än en som framstår som något mer ödmjuk i sina övertygelser om hur saker och ting ligger till. Exempel på vanligt förekommande garderingar är formuleringar som ”Min forskning visar på tendenser att ...”, ”Troligen är det så att ...” och ”Jag skulle vilja påstå att ...”. Tvärsäkerheten i kunskapsanspråken nyanseras och den retoriska effekten är ofta att åhöraren eller läsaren inte stöts bort, åtminstone inte direkt, av de påståenden som görs, och att risken för att utsätta sig för kritik minskar.

Om man analyserar årsredovisningar utifrån detta perspektiv synliggörs de små osäkerhetsnyanserna i de kunskapsanspråk som görs i redogörelserna för faktorerna bakom goodwill. Ett exempel är följande:

Förvärvspriset har allokerats till det verkliga värdet för de förvärvade tillgångarna och de övertagna skulderna, med goodwill fördelad till Aguablancagruvan baserat på ledningens bästa uppskattningar och med hänsyn tagen till all tillgänglig information vid tidpunkten för förvärvet samt ytterligare information. Det verkliga värdet fördelat till tillgångar och skulder har delvis baserats på en oberoende värderingsrapport. Det belopp som allokerats till goodwill är inte skattemässigt avdragsgillt (Lundin Mining, 2007:63).

I redogörelsen ovan kan vi finna två språkliga garderingar. Formuleringen ledningens bästa uppskattningar betonar att det är den bästa bedömnigen som har gjorts. Den andra garderingen, som förstärker den första, finns i formuleringen all tillgänglig information vid tidpunkten för förvärvet. Formuleringen öppnar upp för möjligheten att informationen inte var komplett. Information är förvisso alltid mer eller mindre inkomplett i beslutssituationer som är någorlunda komplexa. I årsredovisningen görs dock en poäng av detta vilket mjukar upp kunskapsanspråken. På så vis minskas risken för kritik.

Texter och ord i samspel

Allt som skrivs präglas av vad andra har skrivit och av vad skribenten själv tidigare har skrivit. En finansiell rapport är i högsta grad påverkad av andra finansiella rapporter. Textsamspel innebär att texter gör avtryck genom att satser, fraser och ord hämtas från andra texter och fogas in i en ny text.

Textsamspel vad gäller förklaringar av goodwill (vars förekomst även noterats av Gauffin & Nilsson 2014) kan vara samspel med texten i regelverket, med texter från andra finansiella rapporter eller samspel med texter i egna tidigare lämnade rapporter. Textsamspel med regelverket kan vara såväl explicita som implicita. Följande är ett exempel på ett explicit textsamspel med IFRS 3 (ord som hämtats från regelverket har markerats med understrykning):

[...] goodwill är huvudsakligen hänförd till synergier och andra immateriella tillgångar som ej uppfyller kriterierna för separat redovisning (Assa Abloy 2010:102).

De explicita textsamspelen med regelverket är dock relativt få. Till dessa kan dock läggas implicita textsampel där innehållsord skrivs om, ofta med synonymer (se ordet kriterierna i citatet ovan som ersatt begreppet villkoren i IFRS 3). Även den form av beräkningstekniska beskrivningar som Gauffin & Nilsson (2014) omnämner är en form av implicit textsamspel med IFRS 3, i vilken beräkningstekniken beskrivs.

En vanlig form av textpåverkan är nyckelordsamspel där enstaka ord lånas från regelverket eller från andra företag (spridningsvägarna är oklara). Det mest utpräglade nyckelordsamspelet är användningen av begreppet synergi. Av samtliga kommentarer till goodwill innehåller 60 procent någon form av ordet synergi, och nästan 80 procent av företagen i materialet har någon gång använt synergi i sin goodwillförklaring. Ordet synergi har på detta vis blivit den etablerade termen för att förstå hur värde uppkommer vid företagsförvärv. Det förefaller finnas en acceptans av att goodwill kan förklaras på detta vis, snarare än med en operationalisering av vad synergierna består av i det enskilda fallet.

Det finns också tydliga textsamspel med egna årsredovisningar. Återanvändning av texter innebär att en förklaring återupprepas förvärv efter förvärv, möjligen med små variationer. Ju mer specifik en förklaring är, desto svårare torde det vara att få den att passa till unika förvärv.

Tidsaspekten i rapportförfattandet tvingar fram en effektiv skrivprocess. Texter och textstrukturer måste lånas för att det ska vara möjligt att färdigställa en rapport i tid. Att upprepade gånger använda en viss textstruktur innebär att förhållanden presenteras på ett standardiserat sätt, utan att presentationen nämnvärt anpassas till den aktuella situationen. Att rapporten också är ett utvärderingsunderlag och utgör ett potentiellt hot mot såväl de som ansvarar för företaget som företaget i sig självt skapar också ett icke obetydligt inslag av osäkerhet i skrivprocessen. Sådan osäkerhet hanteras bland annat genom att skribenten sneglar på vad andra har skrivit – eller helt enkelt återanvänder säkra formuleringar.

När texter och ord lånas, närmast kopieras, växer en ny text fram som vid en första anblick kan se ut som en följd av ett aktivt författarskap. I inte så liten utsträckning är texten dock, trots sitt vackra yttre, en oreflekterad reproduktion av andra texter. Texter som lånas från andra, låt vara likartade, sammanhang, kan framstå som genomtänkta och betydelsefulla. Det som vid en första betraktelse framstår som en rimlig förklaring, är kanske ändå bara en yta som inte nödvändigtvis fångar komplexiteten i den situation som texten borde beskriva.

Avslutning

Som inledningsvis beskrivits och även noterats av Gauffin et al. (2016) är de förklaringar till goodwill som lämnas i företags årsredovisningar i stor utsträckning intetsägande, och det kan finnas skäl att överväga om det är meningsfullt att i standarder ställa krav på denna typ av förklaringar. Men texterna är inte utan betydelse. De ger uttryck för svårigheten att förstå goodwill som en isolerad tillgångspost, de bidrar till att ett språkbruk etableras och de ger uttryck för en obenägenhet att motivera köpeskillingar. De tre perspektiven vi har presenterat möjliggör läsningar av årsredovisningar som frilägger dessa dolda (eller svåridentifierade) betydelser.

Förklarande ord

Frekvens

Relativ frekvens

Synergi

389

2,74 %

Förväntade

159

1,12 %

Marknad

145

1,02 %

Verksamhet

144

1,02 %

Värde

118

0,83 %

Produkt

102

0,72 %

Framtida

87

0,61 %

Personal

81

0,57 %

Tillgångar

80

0,56 %

Lönsamhet

79

0,56 %

Henrik Rahm är docent i nordiska språk vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.

Niklas Sandell är lektor i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Peter Svensson är docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Källor

  • Drefeldt, C. (2009). Den eviga frågan; vad är egentligen goodwill? Balans, nr 12/2009, s. 29.

  • Gauffin, B. & Nilsson, S.-A. (2014). Rörelseförvärv enligt IFRS 3, åttonde året – och inte blir det bättre. Balans Fördjupning, nr 1/2014, s. 9–14.

  • Gauffin, B., Hagström, T. & Nilsson, S.-A. (2016). Rörelseförvärv enligt IFRS 3, tionde året – bättre än så här blev det inte. Balans Fördjupning, nr 1/2016, s. 7–13.

  • Hyland, K. (1996). Writing without conviction? Hedging in science research articles. Applied linguistics, Vol. 12 (4), s. 433–454.

  • Rahm, H., Sandell, S. & Svensson, P. (2016). Drömmen om företaget. I A. W. Gustafsson et al. (Red), Svenskans beskrivning 34: Förhandlingar vid trettiofjärde sammankomsten Lund den 22–24 oktober 2014, s. 399–411. Lund: Lundastudier i nordisk språkvetenskap Serie A 74.

  • Sandell, N. & Svensson, P. (2016a). The Language of Failure: The Use of Accounts in Financial reports. International Journal of Business Communication, 53 (1), 5–26.

  • Sandell, N. & Svensson, P. (2016b, forthcoming). Writing write-downs: The rhetoric of goodwill impairment. Qualitative Research in Accounting and Management.