Synen på revisorns respektive styrelseledamotens roll och insats i företagen har diskuterats mycket under de senaste åren, inte minst i samband med lagen om arbetstagares styrelserepresentation respektive avtalet om arbetstagarkonsulter. Direktör Lars-Erik Bergstrand, Näringslivets Styrelsetjänst AB, som sedan 1969 är ”aktiv styrelseledamot” i ett 20-tal (familje-)företag redogör här för sin syn på skillnader och likheter mellan styrelseledamots respektive revisors arbetsinsatser i mindre företag.

Företag behöver kompetenta rådgivare

Trots den utveckling som skett sedan Sven-Erik Johansson och Bo Sillén konstaterade att det fanns uppenbara brister hos de fåmansägda företagen, vad som gällde dessas ekonomiska informationssystem, är det nog ingen överdrift att påstå att relativt sett är dessa brister fortfarande mycket stora. Radiokursen ”Företagsspelet”, SAF:s materialpaket ”Se Om Ditt Företag”, IFL-kurserna ”Utveckla Ditt Företag” samt bl a Företagarföreningarnas stora utbildningssatsningar har högst påtagligt utvecklat kunskaper hos företagarna i varje fall om vad dessa skall begära av företagets ekonomifunktion samt något om vilka spelregler som gäller för företagen.

Tyvärr tycks det emellertid som om omvärldens snabba förändring inte inneburit någon påtaglig relativ förbättring. Den allt mer komplicerade företagsvärlden tycks kräva en hjälp utifrån vad som gäller framför allt utvärderingen av det ekonomiska informationsflödet i avsikt att företagsledning och styrelse skall kunna fatta ”vettiga” beslut rörande företagets framtid.

Vem skall ge företagaren råd?

Under min tid som bankman fick jag ofta anledning att fundera på var denna (troligen) externa förstärkning av företagens kompetens skulle komma ifrån

  • skulle den komma från konsulthåll i form av traditionell konsultinsats

  • skulle man försöka knyta ekonomisk kompetens till företagen på styrelsenivå för att bättre – än vid konsultinsatser – kunna definiera t ex ansvars- och kontinuitetsfrågorna eller

  • skulle man kräva av revisorerna att de aktivt medverkade i företagens styrelsearbete vilket troligen skulle kräva att de då och då ”lade av sig revisorskostymen”.

Aktiebolagslagen gav mig visst stöd i det forsatta tänkandet när jag vid förnyade studier av denna konstaterade att lagstiftarna tydligen tänkt sig att företagens styrelser skulle besitta väsentliga kvalifikationer eftersom dessa

  • skulle fatta beslut om ärenden som var av osedvanlig beskaffenhet eller av stor betydelse

  • skulle arbeta med företagets organisation speciellt bokföring och medelsförvaltning

  • skulle träffas när så erfordras (för att kunna följa företagets ställning och utveckling) – varje styrelseledamot (och VD om han ej tillhör styrelse) hade dessutom rätt att begära att sammanträde skulle hållas

  • skulle sammanfatta sammanträdena i protokoll och varje ledamot samt VD (om han ej är styrelseledamot) hade rätt att få en från beslut avvikande mening antecknad till protokollen.

Aktiebolagslagen hade vidare (liksom vissa andra lagar och förordningar) ett väl utvecklat regelsystem för hur ansvar kunde utkrävas av styrelsen för beslut (eller brist på beslut) som påverkat enskild aktieägare eller fordringsägare på ett definierat negativt sätt.

Även för revisorer finns ett definierat ansvar enligt aktiebolagslagen men något sådant ansvar kan ej utkrävas för råd till styrelsen som denna följer även om de beslut som fattats och som baserats på dessa råd skulle medföra ansvar för styrelseledamöterna.

Ansvar för vissa beslut vilar på företagens styrelser

Oavsett aktiebolagets storlek kan man konstatera

  • att det finns ett behov av att hjälpa företaget att utveckla relevanta ekonomiska informationssystem både vad gäller historisk som framåtblickande information.

    Utvecklingen och genomförandet av dessa system kan revisorer, styrelseledamöter, företagsanställda eller konsulter ansvara för. Oftast kan det vara lämpligt att ha en projektgrupp där flera av dessa parter är representerade

  • att beslut som baseras på utvärderingen av den information som flyter fram från det ekonomiska informationssystemet ur ansvarsmässig synpunkt fattas av styrelse och företagsledning. Detta kan inte delegeras vare sig på revisor eller konsult.

  • att revisorn för att kunna genomföra en förvaltningsrevision i vid bemärkelse (jfr BALANS 3 ”Revisor – Vart går Du?” av CH Witt) behöver ha (tillgång till) kompetens som i hög grad liknar styrelsens och företagsledarens men dessutom behöver en specifik revisorskompetens.

Ge akt på risker för ansvarsutspädning

Styrelseledamotens och revisorns delvis nya arbetssätt medför ofta tendenser till delegering ”uppåt” från företagsledningens sida. ”Det är lika bra att fråga först som att få kritik efteråt” är ett ganska vanligt uttryck från företagsledningens sida när man ställs inför denna nya situation. Såväl enskild styrelseledamot som revisor kan på företagsledarens uppdrag bidraga med kompetensförstärkning inom skilda företagsekonomiska områden t ex vid uppläggning av ekonomiska informationssystem. Beslutsfattandet, som måste baseras på egen utvärdering, tillkommer dock endast VD (företagsledningen) när det gäller ärenden av löpande karaktär och styrelsen – som helhet – när det gäller ärenden av policykaraktär. Enskild styrelseledamot eller revisor får inte ta på sig något exekutivt ansvar.

Att man sedan inom vissa styrelser anförtror enskilda styrelseledamöter olika speciella ”bevaknings” -uppdrag kan inte ändra på styrelsens kollektiva ansvar. Det får naturligtvis inte heller medföra att verkställande direktör kommer i kläm mellan funktionscheferna i företaget och enskilda styrelseledamöter.

Ett likartat problem för såväl styrelsen som VD uppstår ibland när styrelsen arbetar med olika sorters utskott. Man får aldrig glömma bort att dessa arbetar på styrelsens uppdrag men att ansvaret för de olika typerna av beslut alltid åvilar styrelse och VD.

Styrelsen kan inte detaljkontrollera – behöver hjälp från revisorerna

En stor del av det ansvar (beträffande företagets situation) som åvilar företagets styrelse förutsätter att uppgifter som lämnas styrelsen är riktiga. Jag tänker på så olika saker som intern kontroll, lagervärderingar, erläggande av källskatter, moms och sociala avgifter. Här måste det finnas ett intimt samarbete mellan styrelsen och revisorn bl a eftersom den senare har så stor möjlighet att kontrollera givna uppgifter. Det är därför nödvändigt att skapa informationssystem mellan styrelse och revisorer. Enligt min uppfattning skall revisorn alltid

  • få information om när styrelsesammanträden skall hållas

  • ha rätt att deltaga i alla styrelsesammanträden

  • ha skyldighet att deltaga i minst ett sammanträde per år och därvid hålla en föredragning om intern kontroll mm

  • få alla protokoll sig tillsända.

Får vi kompetensöverskott?

Många företagare frågar sig kanske om man inte får ett ”kompetensöverskott” när man lägger ihop kompetensen hos styrelse, företagsledning och revisorer. Speciellt de mera kostnadsmedvetna av de mindre företagens ledare framför ofta detta argument när det gäller att rekrytera revisorer och styrelseledamöter samt anställa kvalificerad personal. En och annan revisor har kanske också – i sina mer uppriktiga ögonblick – uttryckt tvivel om behovet av ”professionella” styrelseledamöter. Jag tycker detta är en kortsynt inställning. Med den allt mer tilltagande komplexiteten i företagsvärlden behöver vi det stimulerande samarbetet/den stimulerande diskussionen/konkurrensen (stryk det som ej önskas) mellan kvalificerade

  • företagsledare

  • revisorer

  • styrelseledamöter samt så småningom även

  • ekonomikommittéledamöter och

  • arbetstagarkonsulter

Vi bör alla ha samma mål: att på lång sikt trygga företagets fortbestånd vilket bl a kräver god lönsamhet och betydande intern finansieringskapacitet (självfinansieringsförmåga).

Vi får dock aldrig glömma bort att vi enligt lagar, förordningar och avtal har olika utformat ansvar beroende på den roll vi spelar i det speciella fallet.

Det behövs utbildning av styrelseledamöter

Att sedan dagsläget befinner sig en bra bit från det idealläge som ovan skisserats där alla är kompetenta kan vi vara helt överens om. Man kan ibland ha anledning fråga sig varför lagstiftarna inte har stipulerat kompetenskrav för styrelseledamöter och företagsledare när man gjort det för revisorer! I avtalet om arbetstagarkonsulter har man f ö strängare kompetenskrav än i lagen om arbetstagares styrelserepresentation (där kompetenskrav helt saknas).

Behoven av kompetens finns i alla fall för alla funktionerna och vi kanske som i England skulle behöva ett ”Institute of Directors” för att arbeta med utveckling av företagsledares och styrelseledamöters kompetens samt styrelsearbetets etik m m. IFL och arbetstagarorganisationerna har på visst sätt lagt grunden för detta genom sina utbildningskurser för styrelseledamöter. (IFL har ju sedan länge vidareutbildat företagsledare.)

Styrelseledamöter och revisorer måste samarbeta

Någon grund för konkurrensavund mellan styrelseledamöter och revisorer kan jag egentligen inte finna. Vi bör samarbeta på ett konstruktivt sätt men får därför aldrig glömma att såväl gamla som nya aktiebolagslagen har ålagt oss i stort sett skilda ansvarsområden. Det finns gränsområden och de bör bli föremål för diskussion t ex när det gäller utdelningsfrågan enligt förslaget till ny aktiebolagslag. Det finns vidare områden där vi måste samarbeta eftersom kompetens- och ansvarsområden griper in i varandra. Vi måste vidare gemensamt bevaka att vi inte genom vårt sätt att agera försvagar företagsledarfunktionen i företaget. Vi kan genom vår kompetens ge företaget en bättre total kompetens men vi kan aldrig, ens tillsammans, ersätta en icke kompetent företagsledare.

Direktör Lars-Erik Bergstrand, Näringslivets Styrelsetjänst AB.