Balans nr 9 1976

Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning

Redovisningskommitténs nya utkast till skriften ”Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning” återges här. Utkastet kommenteras på sid 4 av Per V A Hanner, en av Redovisningskommitténs ledamöter.

INLEDNING

Enligt 11 kap 10 och 11 §§ i 1975 års aktiebolagslag skall varje moderbolag avge koncernredovisning bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning. För denna koncernredovisning innehåller lagen bestämmelser som i huvudsak gör den till en parallell till moderbolagets egen resultaträkning och balansräkning. Likartade regler gäller sålunda bl a om dess specificering och notapparat, dess undertecknande, tillhandahållande till aktieägare, fastställelse på bolagsstämman och insändande till registreringsmyndigheten. Enligt 11 § fjärde stycket skall i moderbolagets förvaltningsberättelse redogörelse lämnas om vilka metoder och värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncernredovisningen.

Vid upprättande av koncernbalansräkningar och koncernresultaträkningar uppkommer särskilda problem, som ej har direkt motsvarighet vid utarbetandet av ett enskilt företags redovisningshandlingar. Det har ej ansetts möjligt att här uppta alla dessa problem till diskussion. Rekommendationen begränsar sig till några viktigare metodproblem. Vissa av dessa hänför sig främst till de fall, då ett bolag förvärvar ett dotterbolag på annat sätt än genom att självt grunda det, samt den redovisning under senare år, som följer av ett sådant förvärv. I anslutning härtill behandlas följande frågor: 1) värderingen av koncernens tillgångar; 2) redovisningen av koncernens eget kapital; 3) resultatredovisning vid förvärv eller avyttring av dotterföretag under löpande år. Ett ytterligare problemområde som här upptas till behandling är 4) omräkning av utländska dotterföretags balans- och resultaträkningar för intagande i koncernredovisningen.

De presenterade problemlösningarna är i princip giltiga även då moderföretaget icke är ett aktiebolag. (För försäkringsrörelse har dock i särskild kungörelse föreskrivits en redovisningsform i koncernbalansräkningar, vilken icke överensstämmer med rekommendationen.)

Ett dotterföretag kan vara annan juridisk person än aktiebolag. För korthets skull talas i det följande om ”dotterbolag” och ”aktier” i sådant, varvid skall förstås att motsvarande gäller om dotterföretag i allmänhet och om aktier eller andelar däri.

ÖVERVÄGANDEN

Koncernbalans- och koncernresultaträkningar användes för samma ändamål och på samma sätt som balans- och resultaträkningar för enskilda bolag. Det är därför en naturlig utgångspunkt att koncernredovisningshandlingar upprättas med iakttagande av samma principer som gäller för enskilda bolags redovisning. Denna grundläggande inställning till koncernredovisningen överensstämmer också med internationell praxis.

Det kan konstateras, att vissa metoder som i stor utsträckning använts i svensk koncernredovisningspraxis – bl a aktieeliminering enligt ”parivärdemetoden” – icke alltid är i överensstämmelse med denna inställning och att det framförallt föreligger stor risk för att en koncerns årsresultat samt dess egna kapital, ej minst det fria egna kapitalet, vid dessa metoder blir felaktigt redovisade.

1 Värderingen av koncernens tillgångar

En företagskombination, genom vilken två redan verksamma företag sammanföres så att det ena blir moderbolag och det andra dotterbolag, kan betecknas antingen som ett egentligt förvärv från moderbolagets sida eller som en sammanslagning av de ekonomiska intressena i de bägge företagen (pooling of interests). Behandlingen i koncernredovisningen och då särskilt värderingen av dotterbolagets tillgångar blir beroende av hur det speciella dotterbolagets införlivande med koncernen i nämnda avseende klassificeras. I normalfallet föreligger ett egentligt förvärv och redovisningen bör då ske enligt förvärvsmetoden (tidigare också kallad ”förvärvsvärdemetoden” eller ”past-equity-metoden”). I vissa fall, då koncernbildningen är förenad med apportemission i moderbolaget och i övrigt kan klassificeras som en sammanslagning, är däremot poolingmetoden den lämpliga. De närmare förutsättningarna för poolingmetodens användning anges nedan vid behandlingen av denna metod.

a FÖRVÄRVSMETODEN

Vid förvärvsmetoden betraktas ett företags förvärv av ett dotterbolag som en transaktion, varigenom moderföretaget och därmed koncernen indirekt förvärvar dotterbolagets tillgångar och påtager sig dess skulder.

Värderingen i en koncernbalansräkning bör ske efter samma principer som allmänt tillämpas vid upprättandet av ett enskilt bolags balansräkning. Därav följer att de tillgångar, som dotterbolaget har vid förvärvet, i koncernbalansräkningen skall upptas till anskaffningskostnaden från koncernens synpunkt, minskad i förekommande fall med avskrivning på denna anskaffningskostnad. Koncernens anskaffningskostnad härleds ur priset för aktierna.

Vid förvärvsmetoden är det en grundläggande teknik att anskaffningskostnaden för aktier i dotterbolag elimineras i koncernbalansräkningen mot det egna kapital i dotterbolagets balansräkning, som svarar mot dessa aktier. Det egna kapitalet bör därvid anses utgöra dels det beskattade egna kapitalet, dels den del – i aktiebolag med nuvarande skattesatser omkring hälften – av obeskattade reserver, som kan anses utgöra eget kapital.

Vid förvärv av aktier i dotterbolag analyseras skillnaden mellan anskaffningskostnaden för aktierna och motsvarande summa av eget kapital i dotterbolaget. En positiv skillnad innebär

  1. att dotterbolagets nettotillgångar förvärvats av koncernen till ett högre värde än dessa är åsatta i dotterbolagets balansräkning, eller/och

  2. att i priset för dotterbolagsaktierna ingår ett goodwillvärde.

En negativ skillnad får anses innebära

  1. att koncernen förvärvat dotterbolagets nettotillgångar till ett pris understigande det hos dotterbolaget bokförda värdet av dem eller/och

  2. att priset på aktierna påverkats av ett negativt goodwillvärde (”badwill”) på grund av bristande lönsamhet.

I koncernbalansräkningen bör dotterbolagets tillgångar upptagas till de värden, som framkommer genom denna analys. På de sålunda korrigerade värdena av anläggningstillgångar skall koncernens avskrivningar beräknas med hänsyn till uppskattad kvarvarande livslängd, och dessa avskrivningar, som alltså kan avvika från de avskrivningar som görs i dotterbolaget, skall belasta koncernens rörelseresultat. Vinst eller förlust vid avyttring av dotterbolagets tillgångar skall i koncernresultaträkningen redovisas på grundval av de korrigerade värdena och de därpå gjorda avskrivningarna.

I vissa fall är det icke endast tillgångarnas utan även vissa skuldposters (t ex pensionsskuldens) värden som kan behöva korrigeras i koncernredovisningen i förhållande till dotterbolagets redovisning.

Om analysen leder till att ett värde för goodwill upptages i koncernbalansräkningen, skall detta värde avskrivas enligt de allmänna grunder, som gäller för avskrivning av goodwill (jfr 17 § bokföringslagen), och avskrivningen belasta koncernens rörelseresultat.

Vid tillämpningen av förvärvsmetoden måste en del detaljproblem av teknisk natur lösas. Dessa behandlas i bilagda ”Tekniska anvisningar för tillämpning av förvärvsmetoden”, som skall betraktas som en del av denna rekommendation.

b POOLINGMETODEN

Poolingmetoden är tillämplig i vissa fall då koncernbildningen mindre har karaktären av ett företags förvärv av ett annat och mera av en sammanslagning av sinsemellan någorlunda jämbördiga, självständiga företag (även om också i sistnämnda fall formellt sett det ena företaget förvärvar aktierna i det andra). En förutsättning för att en sådan situation skall anses föreligga är att sammanslagningen äger rum genom en apportemission i det ena företaget, det formellt förvärvande. En ytterligare förutsättning får i regel anses vara, att det ena företaget icke är helt dominerande i storlek i förhållande till det andra. Om dessa förutsättningar är uppfyllda kan man tala om ”ägarkontinuitet”, eftersom de tidigare fristående företagens aktieägare nu gemensamt äger moderbolaget på sådant sätt att båda grupperna har ett inflytande över detta. Kontinuitet med avseende på de kombinerade företagens rörelser bör också krävas.

I sådana fall som här sagts synes det vara omotiverat att, såsom sker vid förvärvsmetoden, företaga en omräkning av värdena på tillgångar och skulder i det ena bolaget, när så icke sker i fråga om det andra. Vid poolingmetoden bibehåller man i stället de värden, vartill tillgångar och skulder upptas i vartdera bolagets balansräkning, utan korrigering. Härvid behöver skillnaden mellan kostnaden för aktieförvärvet och dotterbolagsaktiernas matematiska värde ej beräknas, utan kostnaden för aktierna elimineras mot dotterbolagets motsvarande egna kapital, i första hand mot det bundna kapitalet, i andra hand mot de fria reserverna. Eventuellt överskjutande del av kostnaden, som ej kan elimineras på detta sätt, avdrages från koncernens fria reserver i övrigt.

2 Redovisningen av koncernens eget kapital

Enligt 11 kap 11 § i aktiebolagslagen skall bestämmelserna i samma kapitels 7 §, som bl a berör specificeringen av eget kapital i ett aktiebolags balansräkning, gälla även för koncernbalansräkningen ”i tillämpliga delar”.

Med hänsyn härtill bör det egna kapitalet i koncernen specificeras på följande poster i koncernbalansräkningen:

Till de bundna reserverna hänförs det icke utdelningsbara (= bundna) kapitalet utöver aktiekapitalet.

En ytterligare underindelning är givetvis både möjlig och tillåten men saknar intresse. Poster, som enbart betecknas såsom differenser vid elimineringen av koncernens aktier, bör varken få förekomma på koncernbalansräkningens aktiv- eller passivsida, emedan sådana posters karaktär är oklar för läsarna.

Vid förvärvsmetoden skall förvärvat eget kapital i dotterbolag, d v s det redovisade egna kapital i dotterbolaget som svarar mot förvärvade dotterbolagsaktier vid tidpunkten för förvärvet, icke ingå i koncernens eget kapital utan det skall i sin helhet elimineras. Elimineringen kan ske i första hand mot det bundna egna kapital i dotterbolaget som svarar mot aktieinnehavet (dock icke mot sådant bundet kapital, som kan ha uppkommit i dotterbolaget genom uppskrivning av anläggningstillgångar efter förvärvstidpunkten), i andra hand mot det fria egna kapitalet, även om detta ger en annan fördelning av det förvärvade egna kapitalet än det hade vid förvärvstidpunkten. Betr denna eliminering och behandlingen av nedskrivningar av dotterbolagsaktier hänvisas till bilagan ”Tekniska anvisningar för tillämpning av förvärvsmetoden”.

Ändringar under året av beloppen för det egna kapitalets poster i koncernbalansräkningen skall enligt aktiebolagslagen specificeras. Detta sker lämpligen i not till koncernbalansräkningen.

I moderbolagets förvaltningsberättelse skall uppges det belopp, som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital. Uppgiften skall innefatta både obligatoriska avsättningar till reservfond (motsvarande) och eventuellt föreslagna frivilliga avsättningar till bundna fonder samt föreslagna fondemissioner. Minoritetsandelar i sådana överföringar skall givetvis ha avdragits. Eftersom uppgiften skall avse överföring från det fria egna kapital som redovisas i koncernbalansräkningen, behöver den icke inkludera sådana överföringar som tar i anspråk det förvärvade fria egna kapital, som enligt vad ovan sagts elimineras vid förvärvsmetoden.

3 Resultatredovisning vid förvärv eller avyttring av dotterföretag under löpande år

Förvärvas, på annat sätt än såsom apportegendom i nyemission, dotterbolag senare än vid början av koncernens räkenskapsår, måste en beräkning ske av den vinst eller förlust i dotterbolaget, som hänför sig till tiden före förvärvet. Denna del av resultatet måste nämligen, till den del den belöper sig på de förvärvade aktierna, elimineras från koncernens årsresultat för att detta skall kunna anges på ett riktigt sätt, eftersom koncernen före förvärvet icke burit de finansiella kostnaderna som detta föranlett. Motsvarande gäller vid inköp av ytterligare aktier från minoriteten i ett bolag som redan är dotterbolag. Sålunda eliminerad del av dotterbolagets årsresultat utgör en del av förvärvat eget kapital i dotterbolaget.

I en koncernresultaträkning bör man, när ett företag blivit dotterbolag genom aktieköp under löpande år, ej medtaga dotterbolagets intäkter och kostnader under tiden före förvärvet. Ett alternativt förfaringssätt är att upplägga resultatredovisningen som om dotterbolaget tillhört koncernen hela året men som en särskild kostnads- resp intäktspost upptaga ”Vinst (resp Förlust) i dotterbolag X under den del av räkenskapsåret, då det icke tillhört koncernen”. Detta alternativ kan anses på visst sätt ge en bättre belysning av rörelsen inom koncernen, sådan den bedrives efter anskaffandet av dotterbolaget, men för att denna redovisning icke skall bli missvisande bör den kompletteras med upplysning om beloppen, efter avdrag för vad som faller på dotterbolaget före förvärvet, av åtminstone ”Rörelseresultat efter avskrivningar” och ”Resultat före bokslutsdispositioner och skatt”.

I det fall då dotterbolagsaktierna utgjort apportegendom i en under året genomförd nyemission, bör däremot, i varje fall då förvärvet behandlats enligt reglerna för pooling, dotterbolagets hela resultat för räkenskapsåret kunna inräknas i koncernens resultat. I dylikt fall har ju ingen likvid i pengar e dyl förekommit, som kunnat påverka moderföretagets ränteintäkter och -kostnader. Det egna kapitalet vid årets slut, exkl årsresultat, kan anses ha förelegat redan vid årets början, ehuru då fördelat på två skilda kretsar av aktieägare.

Avyttras dotterbolag under löpande år, kan man som regel behandla det såsom utomstående för hela året. Eventuell vinst eller förlust i dotterbolaget under den del av räkenskapsåret, som föregått avyttringen, torde ju påverka priset på de sålda aktierna och därigenom ändock inräknas i koncernens årsresultat.

Koncernmässigt leder en avyttring av ett dotterbolag till ett realisationsresultat som i allmänhet avviker från det som redovisas hos moderbolaget. Där är realisationsvinsten eller -förlusten skillnaden mellan erhållet pris för aktierna och dessas bokförda värde. I koncernresultaträkningen skall däremot realisationsresultatet redovisas som skillnaden mellan å ena sidan aktiepriset och å andra sidan de nettotillgångar (tillgångar minskade med skulder och eventuellt minoritetsintresse), som dotterbolaget representerat i koncernbalansräkningen. Finns vid försäljningen obeskattade reserver i dotterbolaget, utöver sådana som vid förvärvsmetoden elimineras såsom förvärvade, bör dessa upptagas som återförda bland bokslutsdispositioner i koncernresultaträkningen.

4 Omräkning av utländska dotterföretags balans- och resultaträkningar för intagande i koncernredovisningen

Utgångspunkten för val av omräkningskurs för de olika posterna i utländska dotterföretags balans- och resultaträkningar bör vara regeln att man skall få samma redovisning som om behållningarna och transaktionerna i utländsk valuta redovisats direkt i det svenska moderbolaget. De problem som uppstår beror på att kurserna på de utländska valutorna varierar.

I ett utländskt dotterföretag finns kassa, fordringar och skulder (monetära balansposter) i landets valuta. Om kursen på denna förändras, uppstår för koncernen en reell vinst eller förlust, som skall ingå i koncernens resultat. (Frågan om vinsten eller förlusten skall anses realiserad behandlas här nedan.) Däremot kan vinst eller förlust på valutakursändringar icke anses uppstå i fråga om koncernens genom dotterbolaget innehavda realtillgångar. Dessas anskaffningsvärden är bestämda av de valutakurser som gällde då de förvärvades, och det skulle innebära ett frångående av anskaffningskostnadsredovisningen, om de vid senare tillfälle omräknas till någon annan valutakurs.

Den metod för omräkning av de i utländsk valuta redovisade beloppen hos dotterbolag, som här beskrives, är i huvudsak den s k ”monetary-nonmonetary method”, vid vilken en distinktion göres mellan monetära och icke monetära balansposter. De förra omräknas till dagskurs på balansdagen (vanligen kan bankernas noterade köp kurs användas), medan de senare omräknas till historisk kurs (investeringskurs), d v s kursen vid anskaffningstillfället.

Från regeln att icke monetära poster omräknas till investeringskurs måste avsteg göras i de fall, då de i dotterföretaget redovisade beloppen icke bygger på eller är härledda ur anskaffningskostnaden. Exempelvis kan det förekomma, särskilt i vissa länder med kontinuerligt stark inflation, att anläggningstillgångar skrivits upp. Investeringskursen kan då ej appliceras på det uppskrivna beloppet utan enbart på faktiska anskaffningskostnaden och därpå gjorda avskrivningar. Vidare kan ett dotterföretags varulager vara upptaget till verkligt värde på balansdagen, emedan detta är lägre än anskaffningsvärdet. Eftersom det verkliga värdet är ett dagsvärde, bör det omräknas till dagskurs på balansdagen.

Med bortseende från i förra stycket angivna undantag erhålles följande schema för omräkningen:

Balansräkningen

Dagskurs: kassa, bank, kortfristiga och långfristiga fordringar, kortfristiga och långfristiga skulder.

Investeringskurs: varulager, anläggningstillgångar exkl långfristiga fordringar, eget kapital.

Resultaträkningen

Investeringskurs (för motsvarande tillgångar): avskrivningar på anläggningstillgångar.

Genomsnittlig kurs under räkenskapsåret: övriga intäkter och kostnader.1

Ofta kan en förenkling ske beträffande varulagret. Om detta omsättes snabbt och den ifrågavarande valutans ändringar icke varit så stora under året, kan lagrets faktiska anskaffningskostnad i svensk valuta ofta med tillräckligt god approximation erhållas genom omräkning till balansdagens kurs.

Eftersom olika poster omräknas till olika kurser uppkommer en omräkningsdifferens. Sålunda framkommer ett årsresultat som ett saldo i balansräkningen, sedan det ingående egna kapitalet insatts med det belopp i svensk valuta, vartill det med tillämpande av samma principer upptogs i föregående balansräkning, justerat för under året eventuellt företagen utdelning eller nyemission. Ett annat ”årsresultat” framkommer preliminärt efter omräkningen av dotterföretagets poster i resultaträkningen. Skillnaden mellan dessa ”resultat” är årets kursvinst eller -förlust på de i dotterföretaget redovisade monetära posterna. Denna kursdifferens skall ingå i koncernens resultat, förlust det år den uppstår och vinst det år den kan anses realiserad. Koncernens resultaträkning tillföres därigenom kursresultat som icke funnits redovisade hos något enskilt koncernföretag.

I den mån kursvinst föreligger kan tvekan föreligga om denna kan redovisas i koncernresultaträkningen. Den kan helt eller delvis vara orealiserad ur koncernens synpunkt och en analys för fastställande av realiserad del därav är i allmänhet besvärlig. Ett försiktigt förfarande kan då vara att reservera kursvinsten och uppskjuta dess redovisning ett eller flera år beroende på omständigheterna. Ett dylikt förfarande bör anges i den av aktiebolagslagen föreskrivna redogörelsen för koncernredovisningsmetoder.

Varuförbrukningen bör rätteligen beräknas som årets anskaffning till årets genomsnittskurs, ökad med föregående års lager till dåvarande investeringskurs och minskad med årets utgående lager till dess investeringskurs. Ofta kan dock en förenkling ske, så att varuförbrukningen omräknas till årets genomsnittskurs, utom då valutakursändringarna är särskilt stora och/eller lagrets omsättningshastighet särskilt låg.

REKOMMENDATION

1 Ett dotterföretags aktier (resp andelar) tillföres moderbolaget i normalfallet genom ett egentligt förvärv. I dessa fall bör förvärvsmetoden tillämpas. Värderingen av en koncerns tillgångar, däribland förvärvad goodwill i dotterföretag, skall då bygga på anskaffningskostnaden sedd ur koncernens synpunkt. Avskrivning på koncernens anläggningstillgångar, inklusive goodwill, skall beräknas på basis av denna anskaffningskostnad.

I övrigt gäller bilagda ”Tekniska anvisningar för tillämpning av förvärvsmetoden”.

En koncern, som tidigare redovisat på annat sätt än som angetts i första stycket, kan vid övergång till den rekommenderade redovisningen använda ett förenklat förfarande med avseende på sådana förvärv av dotterbolagsaktier, som ägt rum längre tid före övergången. För sådana förvärv kan man fastställa en viss tidpunkt, lämpligen 10 år före övergången, och arbeta med det förenklade antagandet att bokföringsvärdena på moderbolagets aktier (resp andelar) i dotterföretag vid denna tidpunkt också utgör dessas aktiers anskaffningsvärden och tillika motsvarar det till dessa aktier hänförliga förvärvade egna kapitalet i dotterföretagen.

2 I vissa fall då koncernbildningen uppkommit vid sammanslagning av företag genom en apportemission är poolingmetoden i stället tillämplig.

3 Det egna kapitalet i en koncern bör redovisas fördelat på posterna:

Bundet eget kapital

Aktiekapital (i moderbolaget)

Bundna reserver

Fritt eget kapital eller ansamlad förlust

Fria reserver eller balanserad förlust

Koncernens årsresultat

Förvärvat eget kapital i dotterbolaget skall vid förvärvsmetoden elimineras. Vid poolingmetoden elimineras kostnaden för dotterbolagsaktierna mot i första hand dotterbolagets bundna kapital, i andra hand dotterbolagets fria reserver och i tredje hand mot koncernens fria reserver i övrigt.

4 Förvärvas under löpande räkenskapsår dotterföretag eller ytterligare aktier (andelar) i dotterföretag på annat sätt än genom apportemission, skall på aktierna (andelarna) belöpande del av dotterföretagets resultat före förvärvet icke inräknas i koncernens årsresultat för räkenskapsåret.

5 Omräkning av utländska dotterföretags redovisningar för intagande i koncernredovisningen bör ske enligt den s k ”monetary-nonmonetary-metoden”. Vid omräkningen framkommen kursvinst eller -förlust skall ingå i koncernens resultat med iakttagande av att kursvinster icke bör redovisas förrän de är realiserade.

BILAGA TEKNISKA ANVISNINGAR FÖR TILLÄMPNING AV FÖRVÄRVSMETODEN

I avsnittet ”Överväganden” har redogjorts för förvärvsmetodens grundprinciper. För att icke tynga framställningen där har en närmare beskrivning av det tekniska förfarandet överförts till denna bilaga. Såsom framgår av hänvisning i avsnittet ”Rekommendation”, punkt 1, skall den betraktas som del av rekommendationen.

För att förenkla framställningen i bilagan redogöres i denna för den vanliga situationen, då dotterbolaget är helägt. I dotterbolag, där minoritetsintressen finns, har anvisningarna motsvarande tillämpning, varvid ”dotterbolagets egna kapital” får läsas som ”den del av dotterbolagets egna kapital, som svarar mot aktieinnehavet” etc.

1 Analys vid förvärv av dotterbolagsaktier – Bestämning av koncernmässiga anskaffningskostnader

Vid förvärv av dotterbolagsaktier eller snarast därefter bör en analys göras för fastställande av dels det förvärvade egna kapitalet i dotterbolaget, dels koncernens anskaffningskostnader för dotterbolagets tillgångar och eventuell korrigeringspost avseende dotterbolagets skulder. Sker förvärvet av dotterbolagets aktier vid olika tidpunkter med längre mellanrum, görs motsvarande analys vid vart och ett av förvärven. De genom analysen fastställda värdena, som har stor betydelse för framtida koncernredovisningar, bör dokumenteras på ett entydigt, överskådligt och varaktigt sätt och dokumentationen förvaras som en redovisningsverifikation.

Vid förvärvsmetoden härleds koncernens anskaffningskostnad för dotterbolagets tillgångar ur priset för aktierna. Denna härledning är ofta förenad med problem, framförallt beroende på att köpeskillingen för aktierna vanligen ej bestämts enbart med utgångspunkt från en värdering av tillgångar och skulder utan till större eller mindre del av dotterbolagets förväntade avkastningsförmåga. Vidare blir det nödvändigt att ta hänsyn till skattemässiga förhållanden, framförallt förekomsten av s k latenta skatteskulder.

Bestämning av koncernens anskaffningskostnad för dotterbolagets tillgångar bör ske i följande steg:

a Först bestäms dotterbolagets egna kapital vid förvärvstidpunkten. I det egna kapitalet inräknas därvid, förutom det redovisade beskattade kapitalet, den del av obeskattade reserver (lagerreserv, investeringsfond etc), som icke utgör latent skatteskuld, alltså i aktiebolag vid nuvarande skattesatser ungefär hälften av dessa reserver. Om priset för dotterbolagsaktierna är lika med det sålunda beräknade egna kapitalet anses koncernens anskaffningskostnad för dotterbolagets tillgångar vara lika med deras i dotterbolaget bokförda värden.

b Om priset för aktierna överstiger det enligt a beräknade egna kapitalet vid förvärvet, kan detta antas i första hand bero på att övervärden (dolda reserver) föreligger i dotterbolagets anläggningstillgångar (maskiner och inventarier, byggnader, mark), värdepappersinnehav (eventuellt även andra specifika tillgångar) eller skulder (t ex pensionsskuld), i andra hand – under förutsättning att dotterbolaget bedriver rörelse – på att i priset för aktierna ingår ett goodwillvärde.

Även om vid själva aktieförvärvet någon beräkning ej gjorts av övervärden i specifika tillgångar och skulder (i förekommande fall också av underavsättningar för skulder) bör en så noggrann bedömning som möjligt göras i efterhand. En naturlig utgångspunkt är vad koncernen skulle varit beredd att betala för tillgångarna om de förvärvats separat. Vissa skattemässiga förhållanden kan därvid behöva beaktas. Vid ett direkt förvärv av maskiner och inventarier eller byggnader är hela anskaffningskostnaden avdragsgill i form av avskrivningar, medan vid ett indirekt förvärv avskrivningar på det koncernmässiga övervärdet ej är avdragsgilla. Övervärdet bör sålunda vid aktieförvärvet ej ha beräknats till mer än ungefär hälften av vad det skulle varit vid direkt förvärv. Ett förfarande, varvid övervärdet upptas till det så beräknade beloppet, kan betecknas som ”nettometoden”. Ett alternativ härtill vore att upptaga hela övervärdet och i stället koncernmässigt upptaga ungefär hälften därav som latent skatteskuld. Sistnämnda ”bruttometod” skulle i och för sig innebära en lösning analog med behandlingen av de obeskattade reserverna. Den rekommenderas dock icke till allmän användning, emedan den innebär konstruerandet av en anskaffningskostnad som faktiskt icke betalts och till en utvidgad redovisning av latenta skatteskulder, som icke stämmer med normal svensk balanspraxis.

Goodwillvärdet framkommer som en restpost i analysen. Även för denna post gäller att vid indirekt förvärv är avskrivningar ej avdragsgilla, något som givetvis bör ha beaktats vid bestämmandet av priset för aktierna. Vad som framkommer som restpost svarar sålunda mot goodwillens värde enligt nettometod. (Vid bruttometod skulle goodwillvärdet upptagas till ungefär dubbla värdet av detta belopp och skillnaden mellan brutto- och nettovärdena som latent skatteskuld.)

c Om priset för aktierna understiger det enligt a beräknade egna kapitalet, torde detta kunna tolkas i första hand så, att koncernen förvärvar dotterbolagets tillgångar till ett pris understigande deras bokförda värde hos dotterbolaget eller att dotterbolagets skulder är undervärderade. Koncernens anskaffningskostnad för tillgångar bestämmes då till motsvarande lägre belopp med analog tillämpning av vad som angivits under b, alltså i förekommande fall med beaktande av ”latent skattefordran”. I andra hand kan förklaringen till differensen mellan aktiepriset och det förvärvade egna kapitalet ligga i att dotterbolaget beräknas ha bristande lönsamhet under kortare eller längre tid framöver. En sådan differens bör betraktas som en koncernmässig reservering (”badwill”) för dotterbolagets framtida förluster eller bristande vinster. Den placeras lämpligen bland koncernens långfristiga skulder.

2 Avskrivning på koncernmässiga över- och undervärden

När sådana anläggningstillgångar, som är föremål för avskrivning, i koncernredovisningen upptages till annat koncernmässigt anskaffningsvärde än som svarar mot det bokförda värdet i dotterbolaget, skall koncernmässigt övervärde avskrivas (resp undervärde uppskrivas) under tillgångarnas återstående livslängd. Denna är normalt kortare än den totala livslängden på motsvarande nya anläggningar, vilket måste beaktas vid bestämmandet av avskrivningssatsen. Avskrivningarna skall belasta koncernens rörelseresultat. Då planmässiga avskrivningar på anskaffningskostnader beräknas för koncernen, skall avskrivningen på övervärdet inkluderas i dessa. På motsvarande sätt skall uppskrivning av undervärden minska koncernens avskrivningar.

Goodwill skall avskrivas enligt de allmänna grunder, som gäller för avskrivning av goodwill enligt 17 § bokföringslagen, och avskrivningen belasta rörelseresultatet.

Den maximala avskrivningstiden enligt bokföringslagen, 10 år, får i allmänhet betraktas som för lång. Det är i regel för de närmaste, överblickbara, årens resultat som goodwill betalts, och en avskrivningstid på ca 5 år svarar då bättre mot bokföringslagens krav på ”skälig” avskrivning.

3 Eliminering av dotterbolagsaktier

Det tekniska förfarandet för upprättande av en tänkt koncernbalansräkning enligt förvärvsmetoden, som avser situationen omedelbart efter förvärvet av dotterbolagsaktierna, blir följande. Man eliminerar moderbolagets bokförda värde på dotterbolagsaktierna, vilket då överensstämmer med deras anskaffningskostnad. Samtidigt elimineras dotterbolagets redovisade beskattade egna kapital vid förvärvet och eget-kapital-delen av de obeskattade reserverna vid förvärvet, uppvärdering (nedvärdering) sker i förekommande fall av tillgångars värde, eventuell justering av skulder görs samt goodwill- resp badwillvärde insättes. Ej eliminerad del av obeskattade reserver vid förvärvet överförs till långfristiga skulder under rubriken Latent skatteskuld. (Vid eventuell tillämpning av ”bruttometoden” placeras där även den latenta skatteskuld som uträknas vid denna.)

Vid senare upprättade koncernredovisningar är speciellt följande att observera:

1 Genom de koncernmässiga avskrivningarna på övervärden och goodwill minskas efter hand dessa posters belopp. Årets avskrivning reducerar årsresultatet och ackumulerade avskrivningar tidigare år avdrages följaktligen från koncernens fria reserver. (Då ”bruttometoden” tillämpas blir avskrivningarna större men å andra sidan återföres då årligen en proportionell del av den latenta skatteskulden mot koncernens skattekostnad.) Motsvarande gäller, ehuru med motsatta förtecken, uppskrivning av undervärden och upplösning av ”badwill”.

2 Det förvärvade egna kapitalet, inkl del av obeskattade reserver, skall elimineras i koncernredovisningarna. Denna eliminering kan dock behöva justeras i vissa fall:

a Om obeskattad reserv i dotterbolaget reduceras till ett belopp, som understiger vad som fanns vid förvärvet, måste denna upplösning elimineras i koncernresultaträkningen, varvid motsvarande del av den latenta skatteskulden återföres mot koncernens skattekostnad. Den del av den upplösta reserven, som tidigare eliminerats mot obeskattade reserver, elimineras i fortsättningen mot dotterbolagets fria reserver.

b Om moderbolaget låter till sig utdela en del av det förvärvade egna kapitalet i dotterbolaget, måste i fortsättningen elimineringen av förvärvat kapital reduceras i motsvarande mån. Även anskaffningskostnaden för aktierna korrigeras med samma belopp, eftersom en del av denna investering realiserats genom utdelningen. I vart fall om utdelningen i fråga företagits snart efter förvärvet bör ju moderbolaget ha gjort motsvarande nedskrivning av dotterbolagsaktierna, så att det bokförda värdet av dem sammanfaller med den korrigerade anskaffningskostnaden. I annat fall uppstår en differens mellan bokförda värdet och anskaffningskostnaden, jfr punkt 3 nedan.

c Efter förvärvet kan sammansättningen av det egna kapitalet i dotterbolaget ändras, främst genom att överföringar sker från fritt till bundet eget kapital (reservfondavsättningar eller fondemission). Vid elimineringen av det förvärvade egna kapitalet uppnås det riktigaste resultatet om man antager, att överföringar till bundet eget kapital i dotterbolaget i första hand görs med förvärvat fritt eget kapital. I rekommendationens överväganden anges därför att, oavsett sammansättningen av det förvärvade egna kapitalet vid förvärvstidpunkten, elimineringen av det kan ske i första hand mot det bundna egna kapitalet i dotterbolaget (exkl sådant bundet kapital som uppkommit efter förvärvet genom uppskrivning av anläggningstillgångar) och i andra hand mot dess fria egna kapital.

3 Det bör observeras att förvärvsmetodens teknik och den analys som upprättas efter förvärv av dotterbolagsaktier helt bygger på differensen mellan aktiernas anskaffningskostnad och det förvärvade egna kapitalet. Efter förvärvet kan emellertid det bokförda värdet hos moderbolaget av dotterbolagsaktierna komma att skilja sig från anskaffningskostnaden för dem. Då det är det bokförda värdet som slutligen skall elimineras i koncernbalansräkningen måste en riktig behandling av differensen mot anskaffningsvärdet sökas. Sådan differens kan uppkomma genom att aktierna nedskrives eller uppskrives eller i fall som nyss nämnts, då utdelning sker av förvärvat eget kapital utan att bokförda värdet nedskrivs med samma belopp.

Om moderbolaget nedskriver aktierna återförs nedskrivningen – som är en koncernintern post – i koncernens resultaträkning. Koncernbalansmässigt får nedskrivningen behandlas på det sätt som svarar mot motivet för nedskrivningen. Motsvaras aktienedskrivningen av koncernmässigt gjorda avskrivningar på övervärden och goodwill, vilka ju enligt ovan belastar det fria egna kapitalet, kan aktienedskrivningen föras till fria reserver. Samma gäller om aktienedskrivningen är föranledd av och i den mån den motsvaras av förluster, som dotterbolaget gjort efter förvärvet. Är däremot aktienedskrivningen en ren konsolideringsåtgärd, bör den i koncernbalansräkningen hänföras till bundna reserver, eftersom den i moderbolaget motsvaras av en dold reserv som ej är utdelningsbar.

Även behandlingen av belopp, varmed dotterbolagsaktier uppskrivits, blir beroende av bakomliggande omständigheter. Genom uppskrivningen kan dotterbolagets fria egna kapital komma att helt eller delvis ”frysas inne”, eftersom de inte längre kan utdelas utan att moderbolagets bokförda värde på aktierna nedskrives. I dylikt fall bör uppskrivningen avdragas från fria reserver. I andra fall kan uppskrivningen ha sådan täckning i dotterbolagets bundna kapital – utöver det förvärvade och eliminerade – att det är riktigt att uppskrivningen avdras från bundna reserver.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...