Balans nr 6 1977

Inflationsredovisning – än en gång

Redan vid mycket låga inflationsnivåer kan man få stora överskattningar av vinsten om inflationen ej beaktas i redovisningen. När bör man börja med inflationsredovisning? Denna fråga och frågorna varför? hur? var? och vad? diskuteras här av ekon lic Kaj Sundqvist, överassistent vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi.

När man funderar på att börja beakta inflationen i företagets redovisning och bokslut kommer följande frågeställningar naturligt över en:

när

varför

hur

var

vad

Låt oss granska frågorna i tur och ordning för att få en översikt över var vi står för tillfället.

NÄR?

Den första frågan gäller vid vilken inflationsnivå man bör sätta igång med inflationsredovisning. På den här frågan kan man inte ge något entydigt svar. I sista hand beror det av hur pass negativa effekter som kan uppstå vid olika inflationsnivåer och hur pass mycket resurser det krävs för att genomföra en inflationsredovisning.

Om man gör ett axplock bland det empiriska material som finns tillgängligt gällande inflationens effekt på det redovisade resultatet kan man bl a konstatera följande:

Jarmo Leppiniemi har undersökt metallindustrin i Finland åren 1970–73.

Omräkningarna gjordes med partiprisindex och inflationsvinsten på skulderna beaktades. Ur följande tabell framgår årsvis den redovisade vinsten, den korrigerade vinsten och inflationstakten mätt med partiprisindex. (Se figur 1.)

Figur 1: Omräkning med partiprisindex för metallindustrin i Finland

år

redovisad vinst

fel i vinsten

inflationstakt

1970

+ 60,23 (milj mk)

+ 122,10 (milj mk)

3 (%)

1971

+ 36,10

– 218,61

6,33

1972

+ 67,48

– 389,08

11,6

1973

+ 85,81

– 185,31

22,5

+ 249,62

– 670,90

Som framgår har metallindustrin i Finland under perioden 1970–73 redovisat en vinst på 249,62 milj mk. I själva verket borde den ha varit 670,90 milj mk mindre. Något exakt beroendeförhållande mellan inflationsprocent och överskattning av vinsten kan inte konstateras. Stora överskattningar av vinsten kan dock noteras för de år då inflationstakten legat över 6%.

AICPA (American Institute of Certified Public Accountants) gjorde en undersökning bland 18 företag i USA år 1966/67. Inflationsnivån låg vid den tiden i USA under 3 %. I undersökningen beaktades också inflationsvinsten på nettoskulder. Man redovisade följande resultat: (Resultatet är angivet i procentuell avvikelse från redovisad vinst, plustecken innebär att den redovisade vinsten varit för stor, negativt tecken att den varit för liten.)

Företag

Korrigerade vinstens procentuella avvikelse

A

+

4

B

0

C

+

5

D

+

233

E

30

F

+

10

G

+

8

H

+

20

I

+

11

J

+

15

K

+

12

L

+

13

M

10

N

+

4

O

+

28

P

26

Q

12

R

+

21

AICPA:s undersökning visar också att det inte finns något entydigt samband mellan ”felbedömningen” av vinsten och inflationsnivån. Av de undersökta företagen är det 13 som har redovisat för stor vinst medan 4 har redovisat för liten vinst.

J Pearcy gjorde en undersökning bland 12 företag i Storbritannien åren 1959–68. Den årliga inflationen låg mellan 1 och 4 procent, uppgående totalt till 29 % under perioden. Pearcy fann att företagen under den här perioden överskattat vinsten med 25 %. I beräkningarna beaktades också här inflationsvinsten på nettoskulder.

Några entydiga konklusioner på basen av empiriska undersökningar kan alltså inte göras. Det som dock torde kunna konstateras är att man redan vid mycket låga inflationsnivåer kan få stora överskattningar av vinsten. Att en hög inflationsnivå automatiskt leder till en stor överskattning av vinsten kan inte entydigt fastslås, utan detta kommer i stor utsträckning att bero på hur stora nettoskulderna är och den härigenom uppnådda inflationsvinsten. Att det finns större risk för stora överskattningar vid högre inflationsnivåer är dock självklart.

Att få uppgifter om den arbetsbörda som är förknippad med inflationskorrigeringen av bokslutet är inte lika lätt. Det tycks tillsvidare finnas förhållandevis litet empiriskt material som kan belysa den frågan.

R C Dockweiler fann på basis av en casestudie i USA år 1969 följande: Om bokslutet korrigerades med hjälp av återanskaffningsvärdet tog det första året 157,7 tim att genomföra arbetet; det tredje året åtgick det endast 66,4 tim. Om korrigeringen gjordes med generellt prisindex åtgick det 35,6 tim resp 22,8. Det tog alltså 3 ggr mera tid om man använde återanskaffningsvärdet.

I en intervju uppskattade bokföringschef Aimo Laaksonen från Oy Rosenlew Ab, där man internt genomför inflationsredovisning, att det arbete man nedlade på att genomföra den första korrigeringen uppgick till ca 3 månaders arbete. Av detta åtgick en månad till att klarlägga omräkningsprinciperna och två månader till materialinsamling och omräkning. Det andra året gick omräkningen på mindre än en vecka. Det kan noteras att Rosenlews metod närmast motsvarar återanskaffningsvärdet (man använder olika branschindex). Man var för övrigt av den åsikten att nyttan av omräkningen vida översteg besväret.

Den arbetsinsats som själva omräkningarna kräver kan inte anses vara speciellt stor. Till detta bör man dock addera skolningskostnader, extra tryckningskostnader och ett eventuellt högre arvode åt revisorerna.

Om man försöker väga det knapphändiga empiriska materialet rörande effekterna av inflationen mot arbetsbördan av en inflationskorrigering, måste man otvivelaktigt dra den slutsatsen att inflationskorrigering bör ske redan vid en förhållandevis låg inflationsnivå. Ett flertal experter på området (t ex AICPA, S-E Johansson, Reginald Jägerhorn m fl) anser att bokslut baserade enbart på historiska data är tillfyllest så länge inflationen är mindre än 5 %. Det spelar dock ingen roll i dagens läge om gränsen dras vid 4,9 eller 5,1. Det finns ”procenter”, så att det räcker till.

En naturlig följdfråga av den första är: Kommer vi i framtiden att ha en hög inflationstakt? Att så kommer att vara fallet är ytterst sannolikt mot bakgrunden av följande:

  1. Också i framtiden kommer det att ställas lönekrav som inte motsvarar produktivitetsökningen p g a att,

    – splittringen inom arbetstagarorganisationerna kommer att fortgå.

    – ”middle management” gruppen kommer att organisera sig.

    – inga stora tekniska framsteg, som skulle kunna skapa en hög produktivitetsökning är att vänta.

  2. Råvarupriser och energipriser kommer att fortsätta att stiga mycket kraftigt p g a att,

    – tillgången är begränsad men efterfrågan stiger hela tiden.

    – en stor del av reserverna finns i u-länder, som kommer att kräva en större andel av välfärden.

  3. Multinationella företag p g a att

    – de tack vare sin styrka har i det närmaste monopolställning och kan ta ut kostnadsökningar i form av prishöjningar.

    – de är mycket flexibla och kan byta land och bransch för att undgå prisregleringar och höga lönekrav.

  4. Den offentliga sektorn p g a att

    – den växer mycket snabbt.

    – den som följd av ett långt drivet rättsskydd, politiserande, svåra målformuleringsproblem etc lätt blir mycket ineffektiv.

    – det är ytterst svårt att skära ner en påbörjad verksamhet.

VARFÖR?

Den andra frågan kan besvaras med följande:

”Om den måttenhet som används för att skapa redovisningsinformation ändras över tiden så kommer inte informationen vid två olika tidpunkter att vara jämförbar.” Vi får ett systematiskt mätfel som ger en felaktig bild av verkligheten. Det är som att bygga ett hus och starta med att använda centimetermått men sedan mitt i byggandet gå över till att använda tum i stället – huset kommer att bli snett. Allt beslutsfattande som baseras på snedvriden information leder till ett snedvridet slutresultat. Därför behövs inflationsredovisning.

Vi skall i det följande i korthet granska några av de viktigaste negativa konsekvenserna av inflationen med hänsyn till företagets beslutsfattande:

1 Man urholkar företagets realkapital genom att betala ut för höga vinster och skatter. Att så är fallet har redan kommit fram i samband med diskussionen kring den första frågan. Att man betalar ut alltför stora vinster och skatter leder också det till svåra likviditetskriser för företaget.

2 Man accepterar en alltför låg avkastningsgrad. Att man gjort så i praktiken visar den lönsamhetskris som de flesta företag i dag befinner sig i. Det är lätt att kalkylera vad avkastningen på det arbetande kapitalet borde vara om man beaktar inflationen. Vi kan se på följande enkla exempel, som Palle Hansen skisserat upp för en situation med 10% inflationsnivå.

Ett företag som har 10 milj som arbetande kapital har finansierat det på följande sätt:

räntefria skulder

2 milj

räntebärande skulder (10%)

4 milj

fonder

EK

2 milj

aktiekapital

EK

2 milj

10 milj

Nödvändig avkastning

utdelning på EK 15%

0,6 milj

inflationskorrigering på EK 10 %

0,4 milj

fondreservering 3 % på 10 milj

0,3 milj

vinst efter skatt

1,3 milj

skatt 50%

1,3 milj

vinst före skatt

2,6 milj

ränta 10% på 4 milj

0,4 milj

resultat före räntor och skatt

3,0 milj

nödvändig avkastningsgrad 100 x 3/10=30%

Det är inte många företag som i dagens läge kommer ens i närheten av 30 %. (Som framgår beaktar Palle Hansen inflationsvinsten på nettoskulderna. Om vi antar att finansieringstillgångarna är lika som räntefria skulderna skulle inflationsvinsten på nettoskulderna bli 0,4 och avkastningskravet sjunka till 26 %.)

3 Man får en felaktig avvägning mellan avkastning och risknivå vid bedömning av nyinvesteringar. Detta orsakas av att investeringskalkylerna som regel genomförs utgående från fasta priser varvid man inte beaktar skatteeffekten (se närmare Brandt Allen, 1976) och att kostnaderna som regel stiger snabbare än intäkterna. Ett beaktande av inflationen skulle följaktligen leda till att man måste acceptera en högre risknivå för att få en tillräcklig lönsamhet. (Underförstått är härvid att en hög avkastning är förknippad med en hög risknivå.)

4 Man får en felaktig utvärdering av olika profitcenters och avdelningars resultat. Detta kan uppstå när olika profitcenters eller avdelningar är utsatta för olika hög inflationstakt. Ett profitcenter eller en avdelning som är utsatt för mycket hög inflation kan visa ett ypperligt ROI-tal om beräkningarna baseras på historiska data. Dessutom kan ett beaktande av inflationsvinsten på de nettoskulder, som kan anses belasta resp profitcenter eller avdelning, ge en annan bild av situationen.

HUR?

Det finns ännu inte något allmänt accepterat system för inflationsredovisning. De två huvudinriktningar som tävlar om en plats i solen är som bekant allmän köpkraftskorrigering (current purchasing power CPP) och på återanskaffningsvärdet baserad korrigering (current cost accounting CCA). På senaste tiden har också olika kombinationer av CPP och CCA kommit med i diskussionen.

Det finns fortfarande en stor mängd öppna frågor, beträffande hur inflationskorrigeringen skall genomföras. Dessa frågor förefaller dock att vara av sådan natur att de inte kan besvaras på teoretisk väg. Det är frågor som är av policy-karaktär eller som måste underbyggas med empiriskt material. Låt oss granska några av de viktigaste öppna frågorna.

1 Vilken grundmodell skall väljas?

Denna fråga kan i första hand anses som en policyfråga. Om man väljer CPP-metoden är syftet främst att bevara kapitalets allmänna köpkraft, medan man med CCA-metoden syftar till att bevara den specifika köpkraften, eller med andra ord att kapaciteten bevaras. Ett av de viktigaste motiven för att välja CPP-metoden har man ansett vara att den är lätt att använda och att den inte behöver leda till några tolkningsfrågor genom att det endast är fråga om att räkna om balanserna med ett givet index. Det är dock troligt att man för CCA-metoden också skulle bli tvungna att använda någon form av index eftersom skattemyndigheterna knappast skulle gå med på att man helt fritt skulle få fastställa återanskaffningsvärdet. Det betyder dock samtidigt att man inte längre ens med CCA-metoden till 100 % garanterar att ett enskilt företag kan bibehålla kapaciteten, eftersom det kan finnas prisfluktuationer också inom enskilda branscher.

Mot bakgrunden av att CPP-metoden inte skapar några verifieringsproblem och att CCA-metoden bäst bevarar kapaciteten är det lätt att förstå varför revisorsföreningarna främst ställt sig bakom CPP-metoden medan företagsledare och teoretiker främst understött CCA-metoden. För tillfället förefaller det som om vågen skulle svänga till förmån för CCA-metoden. Som en ”dark-horse” kan en kombination av de båda betraktas. Man skulle härvid kunna ge information om både när kapaciteten har bevarats och när kapitalets generella köpkraft har bevarats.

2 Hur skall man förfara med inflationsvinsten på nettomonetära skulder?

Den här frågan är också i första hand en policy-fråga, som det finns många olika åsikter om. Vi kan nämna följande:

  • inflationsvinsten skall överhuvudtaget inte beaktas.

  • endast inflationsvinst på korta nettoskulder skall beaktas.

  • hela inflationsvinsten på nettoskulder skall beaktas men den som hör till långa skulderna skall fonderas.

  • hela inflationsvinsten skall beaktas och är också utdelbar.

Det kan noteras att man i Sandilandskommitténs förslag, som bygger på återanskaffningspriset, gått in för det första alternativet. Det här har av Sven-Erik Johansson från Stockholms Handelshögskola kritiserats för att det inte ges möjlighet till ändamålsenliga räntabilitetsmätningar, genom att man blandar ihop realmått med penningmått. För en utförligare redogörelse av problemet hänvisas till Sven-Erik Johanssons förträffliga artikel i BALANS nr 4/1975.

3 Över vilka mellansteg skall vinst-måttet framräknas?

Den här frågan är också en policy-fråga. Inflationsredovisning är inte enbart fråga om vilken vinst man redovisar utan det är också fråga om via vilka mellansteg den redovisas, eftersom man beroende på hur beräkningen görs får fram väsentligt olika information till företagets intressenter. Så länge skattemyndigheterna inte accepterar annan vinst än den som baseras på historiska data, måste denna i något skede komma fram i resultaträkningen. En sådan modell är t ex Bröms-Rundfelts förslag till inflationsredovisning. Det förefaller dock lämpligast att åtminstone i ett övergångsskede ge dubbla bokslut – ett baserat på historiska data och ett som är inflationskorrigerat.

4 Hur långt tillbaka i tiden skall man starta?

Den här frågan kräver empiriskt material för att kunna avgöras. I princip borde man starta från det år då anläggningen anskaffats. Det är dock inte alltid som indexen går tillräckligt långt tillbaka i tiden och även om så vore, är det ändå inte troligt att en korrigering skall ge ett värde som ens är i närheten av det som är det verkliga värdet. Flera experter anser att man inte bör gå längre tillbaka i tiden än 25 år. Det skulle vara skäl att försöka komma överens om ett gemensamt basår för att få bättre jämförbarhet mellan olika företag.

5 Skall man använda årsslutsindex eller årsgenomsnittsindex?

Den här frågan bör också avgöras på basen av empiriska erfarenheter. I princip kan man göra få invändningar mot att använda årsslutsindex. Då det är fråga om resultaträkningen kan man dock motivera årsgenomsnittsindex, eftersom resultatet uppkommer kontinuerligt under året och man genom att använda årsgenomsnitt sparar en mängd arbete då varje post inte behöver korrigeras skilt för sig. Om kostnader och intäkter inflyter jämnt under hela året blir felet av att använda årsgenomsnitt av ringa betydelse.

För att få mera ljus över denna typ av frågor behöver vi ett frimodigt experimenterande från företagens sida.

VAR?

Den här frågan avser huruvida man skall publicera det inflationskorrigerade bokslutet eller om det skall anses som en intern angelägenhet som endast berör företagsledningen. Det är uppenbart att man bör publicera inflationskorrigerade bokslut om man önskar påverka någon eller något utanför företaget eller om man anser att det finns grupper utanför företaget som moraliskt sett har rätt till en korrekt information om företaget. Det kan synas uppenbart att man önskar påverka åtminstone följande:

  • skattemyndigheter

  • arbetstagarorganisationer

  • allmänna opinionen

Man kan inte vänta sig att vare sig skattemyndigheter eller arbetstagarorganisationer skall beakta ”pratet” om inflationsvinster innan de kan se ”svart på vitt” vad det är fråga om. De rykten om övervinster som man då och då hör bland allmänheten borde också deflateras till korrekta proportioner.

Bland dem som moraliskt sett kan anses ha rätt till en korrekt information kan nämnas

  • ägare

  • finansiärer

  • anställda

Dessa bör kunna bedöma företagsledningens kompetens på basen av ett korrekt resultat och inte på basen av skenvinster som förr eller senare sätter hela företaget i svårigheter.

Varför publiceras då inte inflationsredovisade bokslut i större utsträckning än vad som är fallet? Orsaken till detta har sammanfattats i följande punkter av prof T Gilbert, University of Toronto:

  1. Det normala motståndet mot förändringar.

  2. Man är rädd att investerarna drar sig tillbaka.

  3. Man känner sig säkrare när man rör sig med historiska kostnader.

  4. Revisorerna har lättare att verifiera historiska kostnader.

  5. Historiska kostnader leder till mera konservativa bokslut – (men inte till en konservativ vinstredovisning).

  6. Historiska kostnader är bas för beskattningen.

  7. Teoretikerna har inte lyckats ge något entydigt svar på vilken omräkningsbas som är bäst.

Den första punkten som bottnar i att man är rädd att göra bort sig borde inte längre få vara ett hinder eftersom det redan nu finns välutvecklade modeller som används i praktiken. Och skulle man göra något fel så är man väl karl till att ändra sig.

Den andra punkten har ett visst berättigande. Det finns företag som återgått till historiska data efter att ha använt inflationsredovisning i flera år p g a detta. Å andra sidan kan man peka på flera företag som i årtionden publicerat inflationskorrigerade bokslut utan att ha besvärats av sådana tankar (t ex Philips).

Den tredje punkten kan överbryggas med bättre indexserier och erfarenhet. Ett bokslut baserat på historiska data innehåller också osäkra moment.

Revisorerna kan skola om sig. När flertalet företag blir skyldiga att använda auktoriserade revisorer blir problemet lättare att hantera.

Punkt 5 har inget värde eftersom det i verkligheten visat sig leda till motsatt effekt.

Punkt 6 är något som man bör få ändring på, och som man kan få ändring på genom att redovisa inflationskorrigerade bokslut.

Om inte teoretikerna klarar av problemet så måste praktikerna komma till hjälp.

VAD?

Efter att ha gjort en korrigering av redovisningsinformationen så att man eliminerat snedvridenheten, står man inför frågan vad sedan? Svaret på den här frågan blir naturligtvis beroende av utfallet av inflationskorrigeringen. Det är inte alltid sagt att man får ett negativt utfall och måste skrida till åtgärder.

Då resultat är ofördelaktigt gäller det som alltid att skära ner kostnaderna och öka intäkterna. Det finns redan ett flertal checklistor som utarbetats just med tanke på att mildra effekten av inflation (se t ex Howe C Stidger – Ruth W Stidger. Inflation Management, 100 Practical Techniques for Business and Industry. Wiley – Interscience eller D E Hussey, Inflation and Business Policy, Longman). Vi skall här peka endast på några av de åtgärder som kan komma ifråga.

Åtgärder som ankommer på företagsledningen

  1. Ändra investeringspolicy; högre avkastningskrav eventuellt på bekostnad av högre risk.

  2. Var beredd att byta till branscher där kostnadsökningarna kan tas ut i form av högre priser.

  3. Utnyttja de fördelar som kan uppnås genom att arbeta internationellt.

  4. Skapa en inflationsmedveten atmosfär i företaget. Acceptera inte inflation som ursäkt för misslyckanden.

  5. Planera inte enbart i fasta priser.

Cash Management

  1. Sätt större vikt vid företagets cashflow, så att monetära tillgångar kan skäras ner.

  2. Skicka ut faktura vid leverans.

  3. Skicka snabbare ut kravbrev.

  4. Använd checker som betalningsmedel.

  5. Erbjud icke kontanta förmåner.

Marknadsföring

  1. Se över rabattsystemet. Bind det till index eller till kvantiteten.

  2. Analysera om billiga substitut kan komma ifråga.

  3. Gör nya marknadssegmenteringar.

  4. Plocka snabbt bort icke lönande produkter.

  5. Utnyttja inflationsredovisning som stöd för prishöjningsanhållan när det är fråga om prisreglerade produkter.

Produktion och inköp

  1. Kapa bort onödigt hög kvalitet. Håll i stället en jämn kvalitet.

  2. Automatisera produktionen.

  3. Investera i flexibla maskiner.

  4. Överväg att förlägga delar av produktionen till låglöneländer. Betrakta hela världen som inköpsmarknad.

  5. Analysera alternativa leverantörer, tveka inte att byta leverantör.

En checklista kan av naturliga skäl aldrig bli uttömmande och i sista hand kommer det an på företagsledningen att skaffa fram idéer som är realiserbara och kanske framförallt att skapa en sådan atmosfär att de går att realisera.

SAMMANFATTNING

Entydiga svar på de fem frågor som ställdes i inledningen kan inte ges, utan i sista hand måste företagen själva ta ställning till dem. Beträffande frågan när, kan man på goda grunder påstå att man bör sätta igång med inflationsredovisning senast när inflationstakten överstiger 25 %. Den andra frågan varför kan besvaras med att det är nödvändigt för att man inte skall få snedvriden information och följaktligen beslut som ”går snett”. Den tredje frågan hur, gällde framförallt valet av metod. Det verkar idag stå klart att det bör vara någon variant av återanskaffningsvärdet. (Detta efter de ställningstaganden som gjorts i Storbritannien och USA.) Den fjärde frågan som gällde huruvida man bör publicera eller inte publicera inflationskorrigerade bokslut, kan besvaras med att det beror på vem man önskar påverka. Vill man påverka externa intressentgruppen måste man publicera de inflationskorrigerade boksluten. Den sista frågan som gällde vad skall man göra sedan, kan besvaras med ett ”det beror på”. Är resultatet av inflationskorrigeringen positivt behöver man inte göra någonting; får man ett negativt resultat måste man vidta åtgärder. För det ändamålet finns olika typer av checklistor som man kan ha hjälp av.

LITTERATUR:

Allen, Brandt:

Evaluating Capital Expenditures under inflation: A Primer, Business Horizons dec 1976.

Gilbert, G T:

Price changes and profit determination, RIA Cost and Management, May-June, 1976.

Hansen, Palle:

Anförande, hållet i samband med introduktion av Handbok i budgetering, Stockholm 24 sept 1976.

Hussey, D E:

Inflation and business policy, London 1976, Longman.

Johansson, S-E:

Inflation – redovisning, BALANS nr 4/1975.

Kirkman, Patrick R A:

Accounting under inflationary conditions, London 1974, George Allen & Unwin.

Leppiniemi, Jarmo:

Inflaation ansiosta tilinpäätöksissä tappiotkin vaihtoksi, Talouselämässä Nr 9, 1976.

Stidger, Howe C – Stidger, Ruth W:

Inflation management – 100 Practical Techniques for Business and Industry, New York 1976, John Wiley & Sons.

Kaj Sundqvist, ekon lic, överassistent vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2020 2021 2022
Prisbasbelopp 47 300 47 600 48 300
Förhöjt pbb. 48 300 48 600 49 300
Inkomstbasbelopp 66 800 68 200  
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50
Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal 25 % 25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1955 1956 - 1998
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...