Balans nr 8 1977

Vems problem löser BAS-planen?

BAS-planen har behandlats i ett antal artiklar i BALANS under 1976 och 1977. Professor Sten Jönsson, Göteborgs Universitet, kommenterar här Ilmar Roots artikel i nr 5/77 ”BAS-plan, redovisningsplan och redovisningsteori”. Sten Jönsson framhåller bl a att det är nödvändigt att visa att småföretagen kommer att få lika stor glädje av BAS-planen som redovisnings- och servicebyråer.

Här erbjuds 100.000 mindre företag genom mer än 1.000 redovisningsbyråer som i sin tur är ”tvungna att kommunicera med varandra via servicebyråer” en lösning på sina affärsredovisningsproblem. Mäktiga organisationer som Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Standardiseringskommission och Statistiska Centralbyrån (planen anknyter till dess krav på uppgifter) ställer sig bakom. Revisorsorganisationerna inbjuder till informationsdagar i juni. Försäljningstrycket är överväldigande och visst blir man överväldigad. En så kraftfull introduktion syftar naturligtvis till att överväldiga. Vill man ”samköra ett stort antal olika företags redovisning i ett och samma ADB-system” måste man ”utveckla generella system”. Skall det bli några rationaliseringseffekter i redovisningsarbetet gäller det att få till stordrift och då måste man överväldiga! Naturligtvis är man överväldigad!

Men så kommer en artikel i maj-numret av BALANS där rubriken på första avsnittet är ”kritiken mot BAS-planen” och där ”vissa lärare”, ”vissa M-plansanhängare” (båda grupperna starkt ensidiga), ”1940-talets män” och ”många akademiska forskare” tillvitas de mest varierande brister i sina insikter och där ”redovisningsteori” används som argument till stöd för BAS-planen. Finns det möjligen en eller annan öm tå som kritikerna har trampat på? Stig Wåhlberg (i BALANS nr 6/1976) talar om att det är ”olyckligt att låsa fast sig vid en kodplan” och Olle Möller (i BALANS nr 4/1977) talar om försvårad kontering och om begreppsförvirring. Ilmar Roots artikel ger anledning till några reflektioner.

Låt mig först slå fast att strävan efter enhetlighet och generella system i sig inte behöver vara något negativt. Att Mekanförbundets normalkontoplan har varit och är en värdefull tillgång för svensk industri är väl de flesta överens om.

Avsikten med detta inlägg är inte att föra fram någon ytterligare kritik mot BAS-planen – erfarenheten får utvisa om redan framförd kritik är berättigad. Några betoningar av kritiken kan dock vara på sin plats.

BEGREPPSFÖRVIRRING

Begreppsförvirring är alltid av ondo även om den införs i det vällovliga syftet att reducera arbetsinsatsen (jfr Paulsson Frenckners punkt 5 i BALANS nr 6/1976). I utvecklingsarbetet har man valt att inte göra åtskillnad mellan utgift och kostnad och det har skapat svårigheter med periodisering i planen.

Hur man ställer sig i den här frågan är beroende av hur man betraktar användarna av planen. Är tanken att redovisningsinformationen skall användas som underlag för beslut i företagets verksamhet är det inte bara teoretiskt utan också praktiskt nödvändigt att hålla isär begreppen. Vi har, om en repetition tillåts, de tre begreppen

utbetalning

(knutet till betalningstillfället, likviditetsplanering)

utgift

(knutet till anskaffningstillfället, finansiell planering)

kostnad

(knutet till förbrukningen, ”ekonomiska” val mellan alternativ.

Utbetalning och utgift är verifierbara affärshändelser. De utgör objektivt dokumenterade fakta. Kostnadsmått däremot kräver en, subjektiv om man så vill, bedömning av konsekvenserna av planerad användning av resursen ifråga och möjliga alternativ, ekonomisk livslängd, andra framtidsförväntningar etc. Kostnadsbegreppet förutsätter alltså en bedömning från beslutsfattarens sida av beslutssituationen och den måste göras av såväl småföretagare som storföretagare.

EKONOMISKA BEDÖMNINGAR

Problemet att göra ekonomiska bedömningar i och av verksamheten går inte bort även om man underlåter att skilja mellan utgifter och kostnader under löpande år. Man kan naturligtvis argumentera att bedömningar och kalkyler skall göras vid sidan av redovisningen men då skall redovisningen ge underlag för det. Man kan också hävda att detta kan lösas på ett tillfredsställande sätt i den interna delen av planen för vilken olika alternativ skall tas fram av en arbetsgrupp vid SAF. Utmärkt, men är det inte troligare att denna arbetsgrupp snart upptäcker att uppläggningen av affärsredovisningsdelen i BAS-planen innebär starka låsningar vad gäller möjligheterna till företagsanpassad utformning av den interna delen? (Jfr Stig Wåhlberg i BALANS nr 6/1976).

Ytterligare bör framhållas att paret kostnad-intäkt pekar mot resultatmätning medan utgift-inkomst riktar uppmärksamheten mot finansiell förändring. Resultat och finansiell förändring är inte samma sak, vilket många kommer till mycket praktisk insikt om i dessa dagar. Möjligheterna att ta ut rapporter över såväl resultatutvecklingen som den finansiella utvecklingen lämnar en del övrigt att önska. Naturligtvis kan man säga att alla dessa 100000 småföretag behöver inte en massa rapporter, de har ändå överblick över hur verksamheten går, men då blir motfrågan vad skall de då med BAS-planen till? Det är ju ändå fråga om ett ganska komplicerat konteringsarbete som företagen skall göra – det kommer att bli en hel del fel i det underlag som servicebyråerna får att arbeta med – och något utbyte i form av bättre rapporter bör väl företagen få? En nära anknytning till det utmärkta ”Se-om-ditt-företag” materialet i introduktionsarbetet, vilket vad jag förstår sker genom Bengt A Nyströms medverkan vid informationsdagarna, är mycket värdefull, men räcker det? Blir inte småföretagaren ändå mera fjärmad från sitt eget företags redovisning på grund av BAS-planen?

UTVECKLINGSARBETE, TEORIANKNYTNING OCH FORSKNING

Nåväl! Låt oss hoppas att dessa ”teoretiska” farhågor inte visar sig bli praktisk verklighet och gå in på den egentliga orsaken till dessa synpunkter på Ilmar Roots artikel i BALANS nr 5/1977 – redogörelsen för ansatsen i utvecklingsarbetet, teorianknytningen och den syn på forskning som genomsyrar artikeln.

BAS-planen utgår från en bestämd redovisningsteori sägs det i artikeln. Nämligen en teori som ”är en vidareutveckling av den redovisningsteoretiska skola som bland amerikanska teoretiker representeras bl a av Jaedicke & Sprouse, Ijiri m fl”. Vad är det som utmärker denna vidareutveckling av denna redovisningsteoretiska skola? Jo, att redovisningen syftar till ekonomisk mätning och till värdejämförelse. Därför använder man monetära enheter (pengar) som mått. Vagn Madsen tillhör tydligen också denna teoretiska skola även om han gör det logiska misstaget att tilldela redovisningen en upplysningsuppgift. Allvarligt talat, finns det veterligt ingen redovisningsteori som inte utmärks av dessa egenskaper. RP skriver nog också under på dem! Man får gå tillbaka långt förbi Luca Pacioli (1494) för att hitta någon avvikelse.

På grundval av denna teori göres en ”distinkt gränsdragning” mellan registrering och rapportering, vilket är utmärkt om man har rapporteringen i tankarna när man utformar systemet för registrering, och mellan den externa och interna delen, vilket, som nämnts ovan, kan befaras vålla problem vid utformningen av den interna delen. Sedan är BAS-planen inget annat än en ”registreringsplan för affärsredovisning”. Frågan är, hur bör man gå tillväga när man gör upp en registreringsplan för affärsredovisning? Man måste naturligtvis utgå från de behov registreringsplanen skall fylla. Hur fastställer man vilka behov det är fråga om? Här skulle man kunna tänka sig lite forskning! Enligt Ilmar Roots finns det två metodologiska sätt att behandla detta redovisningsproblem, ett beteendevetenskapligt och ett normativt. Här gäller, också enligt Roots, att akademiska forskare undviker normativa frågor och att de inte försöker abstrahera någon ”generell begreppsapparat som liknar teori”. Är man riktigt extrem betraktar man redovisning som en praktisk disciplin! Gomorron, herr Roots! Detta sätt att se på forskning, akademisk eller annan, är så bakvänt att man förtvivlar inför uppgiften att rätta till bara de grövsta missuppfattningarna! Ta begreppet ”teori” till exempel. En teori är en ordnad samling, väl prövade påståenden och satser som beskriver och förklarar en del av verkligheten. Om man t ex gör antaganden om mål kan man dra normativa slutsatser från en teori. (Exempelvis: vill man uppnå största möjliga accelerationsförmåga bör motorn konstrueras på det och det sättet.) Man kan också dra deskriptiva slutsatser från teorin (Exempelvis: Om man trampar på gaspedalen ökar farten.) eller förklarande slutsatser (Exempelvis: Orsaken till att farten ökar då man trampar på gaspedalen är...) sådana slutsatser prövas och därigenom prövas teorin. Detta sysslar forskare med, akademiska och andra, i den mån de inte arbetar med teoriutveckling, i vilket fall de sysslar med prövning i ett senare skede.

Just därför att teori inte är ett okänt begrepp för RP föreställer jag mig att de genom empiriska studier vill ta reda på vilka behov i verkligheten en registreringsplan bör tillgodose och, som en följd därav, hur den kan utformas.

VILKA KRAV SKALL TILLGODOSES?

Hur har man i BAS-planarbetet gått tillväga för att fastställa vilka krav registreringsplanen skall tillgodose? Man måste naturligtvis ha riktlinjer och principer för utformningen av planen? Vad man kan utläsa är att man ville ”rationalisera redovisningens automatisering”, ”samköra ett stort antal företags redovisning i ett och samma ADB-system” och man vill ”göra redovisningens resultat jämförbara”(?).

Kan slutsatsen bli annat än att det är servicebyråernas behov som ligger till grund för planen? Normativiteten grundas i servicebyråernas problem och önskemål. BAS-planens förespråkare har den kinkiga uppgiften och skyldigheten, om det skall vara något bevänt med den teoretiska grunden för planen, att visa att servicebyråernas behov sammanfaller med småföretagens. Det är ju småföretagen som skall använda och dra nytta av BAS-planen eller...?

Hos SCB måste rimligen många ögonpar tindra i spänd förväntan om framtida möjligheter. Tänka sig; 100.000 företag med samma kodsystem anslutna till 1.000 redovisningsbyråer som anlitar ett än mindre antal servicebyråer. Föreställ er terminaler, föreställ er möjligheten att på ett ögonblick få en sammanställning av nationens småföretagssaldo på konto 625 (torv, träkol, ved och annat bränsle) eller t o m 6254 (övrigt träbränsle)!

SLUTSATSER

Man kan också föreställa sig småföretagaren som kommer till servicebyrån med mössan i hand och påstår att han tänker satsa på en kampanj för att sälja lovickavantar i Norge och därför vill ha rapporter per distrikt och per månad över hur det kommer att gå, men där servicebyrån lyckas avstyra den tokiga idén genom att hänvisa till omprogrammeringskostnader och ändrade körplaner. Kan han inte vänta till sommaren med sin kampanj åtminstone; då är datorns kapacitet inte så hårt utnyttjad. Det sista var kanske ett överdrivet elakt exempel men sammanfattningsvis kvarstår:

  • Det är nödvändigt att visa att det går att lösa problemet med utformning av den interna delen efter företagets egna behov, inom den ram som BAS-planen ger.

  • Det är nödvändigt att visa att småföretagen kommer att få lika stor glädje av BAS-planen som redovisnings- och servicebyråer.

  • Det är nödvändigt att visa att det är praktiskt försvarbart att inte upprätthålla skillnaden mellan utgift och kostnad (att det skulle bli för arbetsamt är inte ett hållbart argument eftersom konteringsarbetet ändå blir komplicerat i BAS-planen).

  • En viktig tillgång som kan vara till stor nytta i alla dessa avseenden är en stark knytning till ”Se om ditt företag”-materialet.

  • Det är nödvändigt att veta vad man talar om när man diskuterar teori och forskningsmetodik.

Professor Sten Jönsson, Göteborgs Universitet

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...