Balans nr 10 1978

Valutaredovisning i teori och praktik

FARs rekommendationsförslag angående värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta kritiseras här av auktor revisor Raoul Waldenor som skisserar en värderingsmodell som dels möjliggör en rättvisande resultatredovisning och dels innebär en utdelningsbegränsning till skydd för företagets intressenter.

Starkt bidragande faktorer till att vi idag mer än någonsin diskuterar och konfronteras med förändringar i penningars värde är devalveringen av dollarn 1971 och den s k ”oljekrisen” 1973. Sedan dess har ekonomer och finansmän världen över intensivt arbetat på att minimera de risker, ja kanske t o m tjäna på de effekter, som den obalans som uppstod i samband med ”oljekrisen” och fortfarande kvarstår, inneburit på penningars värde och inte minst på förhållandet mellan olika länders valutor.

Denna artikel begränsar sig till de problem som uppstår i samband med utländska valutors kursförändringar och den inverkan kursförändringarna har på värdering av fordringar och skulder i dessa valutor. Vad som allmänt benämns inflationsredovisning kommer inte att behandlas här.

Värderingen av fordringar och skulder har i redovisningskretsar debatterats alltsedan början av 1970-talet. I Sverige fick diskussionen ny FARt i samband med de nya aktiebolags- och bokföringslagarna, som delvis överlåter till praxis att utveckla de redovisningsregler som bör gälla på området.

Anledningen till att man ännu inte, internationellt sätt, kommit till enhetliga regler för redovisning av kursvinster och kursförluster torde huvudsakligen stå att finna i hur man besvarar två grundläggande redovisningsfrågor.

  1. När uppstår en kursvinst eller en kursförlust?

  2. Hur periodiserar man inkomster och utgifter avseende fordringar och skulder?

SVENSK LAGSTIFTNING

Den svenska lagstiftningen lägger dessutom hinder i vägen för möjligheten till en företagsekonomiskt välgrundad lösning. Aktiebolags- och bokföringslagarna bygger i huvudsak på tanken om en ”going concern” men har till skydd för fordringsägare, aktieägare och andra intressenter infört den s k försiktighetsprincipen. Vad gäller värderingar av fordringar och skulder betyder detta i princip att kursvinster inte får redovisas förrän de är realiserade medan kursförluster skall belasta resultatet redan när de befaras.

Begränsningar

Låt oss då se på de lagregler som begränsar vårt handlingsutrymme.

Till att börja med tror jag att man gör klokt i att konstatera att de nya aktiebolags- och bokföringslagarna utarbetades under 1960-talet och början av 1970-talet, med andra ord före den omvälvning som oljekrisen medförde avseende stabiliteten på världens valutor. Det är därför förståeligt att de redovisningsprinciper som tillkommit och ansågs acceptabla i en tid av få och smärre valutaförändringar knappast är anpassade till en tid med helt andra valutaförhållanden.

Hur fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas finns inte specifikt angivet i vare sig bokförings- eller aktiebolagslagen. Då lagstiftningen vad gäller värdering av tillgångar och skulder är uppdelad på omsättnings- resp anläggningstillgångar och kort- resp långfristiga skulder är det naturligt att behandla fordringar och skulder i utländsk valuta på samma sätt. Enligt bokföringslagens 14 § får omsättningstillgång högst tas upp till det lägsta av anskaffnings- resp verkligt värde. Det är denna regel som är tillämplig på kortfristiga fordringar i utländsk valuta. Anskaffningsvärdet anses vara fordrans belopp omräknat till den kurs som gällde vid fordrans uppkomst, medan det verkliga värdet är fordrans belopp omräknat till balansdagens kurs.

I samma lagrums 4:e stycke medges att omsättningstillgång får tas upp över anskaffningsvärdet om särskilda omständigheter föreligger och om det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed. Det är detta stycke som möjliggjort den kvittningsrätt mellan kursvinster och kursförluster som Föreningen Auktoriserade Revisorers förslag till rekommendation bygger på. Jag återkommer senare till detta.

Värderingen av långfristiga fordringar regleras i samma lags 15 §, där det stadgas att ”Anläggningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet...”, vidare ”har värdet på anläggningstillgång varaktigt gått ned, skall nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed”. För långfristiga fordringar i utländsk valuta betyder detta att om balansdagens valutakurs understiger anskaffningskursen, dvs den kurs som rådde vid fordrans uppkomst, skall nedskrivning ske om den lägre kursen förväntas bli varaktig.

Återföring av nedskrivning

Har nedskrivning till följd av kursfall skett vid ett bokslut och kursen därefter åter stiger uppkommer frågan om denna nedskrivning kan återföras. Lagstiftningen innehåller ett allmänt uppskrivningsförbud dock med vissa undantag. Bokföringslagens 16 § ger ett sådant undantag från uppskrivningsförbudet, vilket eventuellt skulle kunna parallelltolkas för fordringar i utländsk valuta. Lagstycket avser explicit ”osäkra fordringar” och ger möjlighet att ta upp långfristig fordran till det beräknade värdet, även om den värderats lägre i föregående bokslut. Osäkerhetsrekvisitet grundar sig på det belopp varmed fordran förväntas inflyta och behöver nödvändigtvis inte enbart betyda insolvens hos gäldenären. I detta fall får inte fordran upptagas högre än till sitt ursprungliga värde. En uppskrivning över anskaffningsvärdet kräver, enligt bokföringslagens 15 §, förutom erforderlig nedskrivning av annan anläggningstillgång att den uppskrivna tillgången har ett bestående värde. En förändrad valutakurs kan idag knappast anses som bestående. I detta sammanhang bör nämnas att uppskrivning av tillgång kräver omnämnande i en not till balans- och resultaträkning.

Värdering av skulder

För värdering av skulder ger lagrummen inga direkta regler, men förarbetena till bokföringslagen nämner avseende kortfristiga skulder en ”högsta värdets princip”, dvs att skulden upptas till den högsta av antingen den kurs som gällde vid skuldens uppkomst eller den kurs som gällde på balansdagen. I frågan om långfristiga skulders värdering konstaterar föredragande statsrådet Lidbom att ingen praxis utbildats och att det bör överlåtas till utvecklingen av god redovisningssed att utforma regler för en rättvisande värdering av långfristiga skulder.

Vidare nämns i förarbetena att kursförluster torde kunna fördelas över flera år samt att kursvinster inte, enligt god redovisningssed, kan redovisas innan vinsten realiserats. Lagstiftaren hänvisar ideligen till god redovisningssed. Låt oss då se vart utvecklingen av god redovisningssed har kommit dels i utlandet, dels i Sverige.

GOD REDOVISNINGSSED

I USA har en allmän praxis utvecklats och med utgivandet av Financial Accounting Standards Board’s (FASB) Statement nr 8. Detta ”Statement” anger vad avser fordringar och skulder i utländsk valuta att alla kursdifferenser, kursförluster såväl som kursvinster, bör redovisas under den period som de uppstår oavsett om de är realiserade eller inte. Detta står inte direkt i strid med den svenska lagtexten, som inte speciellt reglerar värderingen av fordringar och skulder i utländsk valuta, men som redan nämnts uttalades i förarbetet att försiktighetsprincipen borde råda, dvs att orealiserade kursvinster ej fick anteciperas. Det kan dock ifrågasättas huruvida det är försiktigare att på detta sätt förskjuta vinster till skillnad från förluster från ett år till ett annat och därmed kanske försköna en dålig resultatutveckling, än att redovisa ett resultat under den period orsaken till dess uppkomst inträffat.

Försiktighetsprincipens olika behandling av orealiserade kursvinster och kursförluster ger följaktligen missvisande resultat både i den period man reserverar för en vinst och när vinsten realiseras.

Vidare kan sägas att försiktighetsprincipen, genom att denna inte tillåter att vinster redovisas till följd av kursförändringar, förnekar att en kursförändring överhuvudtaget inträffat.

Definition av realisationstidpunkt

Vidare uppstår problemet med att definiera realisationstidpunkten. Låt oss ta ett exempel där ett svenskt företag har en leverantörskuld i dollar och betalning sker genom att det svenska företaget har ett lån i dollar i en bank och betalar leverantören. Har engagemanget realiserats? Nej, knappast – realisationstidpunkten torde enbart vara hänförlig till förändring av exponeringen – dvs nettofordran eller -skuld – i den utländska valutan. Kursrisken upphör först när exponeringen är noll. Detta kan inträffa vid betalningstidpunkten men likaväl vid uppkomsten av en fordran med samma belopp, valuta och förfallodag. I det senare fallet är fordrans uppkomst realisationstillfället och inte den gemensamma förfallodagen. Att i praktiken söka finna varje realisationstidpunkt är ogörligt, varför alla lösningar kommer att innebära approximationer av realisationsprincipen. Det är t o m svårt att bestämma anskaffningsvärdet på en fordran i utländsk valuta. När uppstår en fordran och därmed kursrisken? Vid offerttidpunkten, vid orderdatum, under den tid varan produceras, vid fakturatillfället? Svaret torde i de flesta fall vara den tidpunkt då ett bindande avtal träffas som innebär en betalningsskyldighet för köparen – dvs säljarens fordran – och en leveransskyldighet för säljaren. Denna form av redovisning av ett fordringsförhållande resp motsvarande reservbehov sker oftast utanför den traditionella bokföringen. Enligt lagens praktiska tillämpning blir anskaffningsvärdet av en fordran i utländsk valuta fakturabeloppet, omräknat till den kurs som råder vid fakturatillfället. Detta gör att vi eventuellt kan få ytterligare en approximation, denna gång av försiktighetsprincipens ”lägsta värde”.

En redovisningsmodell som helt frångår försiktighetsprincipen och realisationsprincipen står emellertid i strid mot bokförings- och aktiebolagslagarna genom statsrådets uttalande om att antecipering av kursvinster ej överensstämmer med god redovisningssed.

FARs rekommendation

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har som bekant nyligen genom sin redovisningskommitté presenterat ett förslag till rekommendation avseende redovisning av fordringar och skulder i utländsk valuta. Det lyder som följer:

Fordringar i utländsk valuta omräknas efter balansdagens kurs, om denna är lägre än anskaffningskursen. Skulder i utländsk valuta omräknas efter balansdagens kurs, om denna är högre än kursen vid skuldens uppkomst.

Från denna grundläggande regel får dock avsteg ske i följande situationer:

Orealiserade kursvinster får avräknas mot orealiserade kursförluster. Överskjutande förlust skall drabba resultatet, och överskjutande vinst får ej ingå i detta.

Orealiserad kursvinst på långfristig fordran får dock redovisas endast i den mån den motsvarar tidigare nedskrivning av samma fordran eller motsvaras av kursförlust på långfristigt lån, upptaget i samma valuta för finansiering av fordringen.

Då betalkursen säkrats genom terminsaffär bör terminsvalutans kurs användas.

Större kursvinster eller kursförluster som inträffat efter balansdagen, skall anges i förvaltningsberättelsen. Endast om kursändring måste anses ”varaktig” bör den efter balansdagen beaktas i bokslutet.

Kursdifferenser på utlåning och upplåning skall redovisas som finansiella intäkter eller kostnader, medan övriga kursdifferenser kan ingå i rörelseresultatet eller bland de finansiella posterna.

I balansräkningen eller not till denna skall anges vilka principer som använts för omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta till svenska kronor.

Försiktighetsprincipen

Det inledande avsnittet i FARs rekommendation bygger helt på försiktighetsprincipen, dvs den är försiktig från förmögenhetsbalanssynpunkt, men huruvida den är försiktig från resultatutvecklingssynpunkt är tvivelaktigt. Det följande avsnittet, som är en kvittningsregel, tyder på att redovisningskommittén i princip accepterat den amerikanska rekommendationen FASB nr 8, men med den väsentliga begränsningen som föredragande statsråd uttalade i propositionen om anteciperade vinster. I FARs tolkning har detta resulterat i att en orealiserad nettovinst inte får ingå i det redovisade resultatet. Detta, i sin tur, innebär att man de facto delvis accepterar att kursvinster på kortfristiga fordringar och skulder samt långfristiga skulder i utländsk valuta får redovisas på balansdagen, även om fordringarna och skulderna inte är betalade. Långfristiga fordringar får dock icke tas upp över anskaffningsvärdet. Sålunda uppkomna kursvinster får redovisas så långt de motsvaras av kursförluster, medan en nettovinst måste reserveras. En kursförlust skall alltid tas när den befaras.

Man frångår på detta sätt delvis realisationsprincipen men även försiktighetsprincipen. Som stöd för att kunna göra detta använder man bokföringslagens 14 §, som medger att omsättningstillgång får tas upp över anskaffningsvärdet om särskilda omständigheter föreligger och detta överensstämmer med god redovisningssed. Vad gäller långfristiga fordringar har man inte kunnat gå lika långt. Här stöder man sig på samma lags 16 § om osäkra fordringar, vilken omöjliggör uppskrivning över anskaffningsvärdet. För skulder där inga direkta direktiv finns i lagstiftningen har man tydligen parallelltolkat bokföringslagens 14 § om omsättningstillgångar. Man anger dessutom följande allmänna motiv:

Utvecklingen under senare år med ofta återkommande kursändring samt företagens ökade affärsverksamhet och upplåning i utlandet har medfört att ett absolut förbud mot att utnyttja orealiserade kursvinster för täckande av orealiserade kursförluster ej alltid framgår som rimligt anpassat till praktikens förhållanden.

Det är uppenbart att FAR har fått tänja sig och lagstiftningen ganska långt för att komma till den rekommendation som man nu presenterat. Detta har dock inneburit att rekommendationen bygger på ett flertal redovisningsprinciper som delvis står i motsatsförhållande till varandra såsom:

  • Realisationsprincipen – mot principen att redovisa kursdifferenser när de uppkommer.

  • Försiktighetsprincipen – mot principen att behandla kursvinster och kursförluster lika.

Fördelning av kursdifferenser

Rekommendationen nämner överhuvudtaget inte något om möjligheten att fördela kursdifferenser över ett antal år. I övervägandena till rekommendationen anger man dock att denna metod skulle kunna accepteras endast om det vore möjligt att förutse kursutvecklingen, vilket man menar är omöjligt med dagens rörliga valutakurser. Man påpekar dessutom risken med att fördelade kursförluster lagras ovanpå varandra och medför felaktigt periodiserade höga kostnader mot slutet av lånets löptid – den s k snöbollseffekten. Kursförluster på långa lån bör därför redovisas i sin helhet när kursförändringar inträffat. Man säger vidare att detta överensstämmer med internationell praxis, sådan den utbildats under senare år. Naturligtvis har man här i första hand tänkt på den amerikanska rekommendationen. Den internationella debatten har dock på intet sätt tystnat.

Kritik mot FASB-rekommendationen

Begreppet god redovisningssed avseende redovisningen av kursvinster och kursförluster har därför troligtvis ännu inte fastställts. I USA har så sent som i juni i år ”The Conference Board” genom sin skrift ”Bulletin nr 40 ... Corporate Experience with FASB Statement No 8” presenterat en hård kritik mot den amerikanska rekommendationen. Undersökningen baseras på 117 kommentarer, främst från personer i ledande ekonomibefattningar. Gruppen inkluderar 80 av USA:s största tillverkningsbolag. Undersökningen ger ett tänkvärt resultat. Efter två år med FASB No 8 vill 60 i gruppen avskaffa den, 24 ändra den medan endast 7 var för ett bibehållande. 9 hade inga bestämda åsikter alls!

De allvarligaste och vanligaste motiven för ett avskaffande av FASB No 8 är att rekommendationen ger sådana kraftiga fluktuationer i årsresultatet att aktieägare och investerare blir missledda. En ledande befattningshavare i ett stort företag säger att betydelsen av korttidsfluktuationer i valutakurser får orimliga proportioner. Undersökningen pekar även på andra lösningar, som mer bygger på begreppet ”going concern” – ”resultatutredningsbalans” – än på ”the liquidation concept” – det rena likvidationsbalanstänkandet.

Ytterligare ett allvarligt påpekande är att man på grund av FASB No 8 ändrat beslutsmodellerna för val av finansieringsform på så sätt, att man nu i första hand överväger det redovisningsmässiga resultatet i stället för att grunda finansieringsvalet på strikt företagsekonomiska aspekter. En företagsledare i ett multinationellt företag menar att de känner motvilja mot att låna medium och långfristigt i utländsk valuta på grund av de redovisningsmässiga fluktuationer kursrisken innebär på årsresultaten.

EN ALTERNATIV MODELL

Hur skulle den modell se ut som förväntas uppfylla kraven på att vara praktiskt användbar, teoretiskt underbyggd och dessutom – men inte minst – ge aktieägare och investerare en representativ bild av resultatutveckling och ställning?

Jag vill då införa begreppen ”över och under strecket”, vilket innebär resultat efter finansiellt netto – över strecket – och redovisat nettoresultat – under strecket.

Till att börja med inriktar vi oss på resultatet över strecket. Vad vi söker här är en redovisningsmetod för värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta, en metod som enbart inriktas på att ge ett rättvisande resultat. Vilka redovisningsprinciper bör en dylik modell bygga på? Låt oss svara på de frågor jag ställde i inledningen.

När uppstår en kursvinst eller en kursförlust?

Svaret kan vara realisationstillfället lika väl som kursförändringstillfället. Om man väljer realisationstillfället skulle detta innebära att en kursförändring överhuvudtaget inte skulle registreras. Om man i stället väljer kursförändringstillfället innebär detta att både realiserade och orealiserade kursdifferenser kommer att redovisas. Detta är dock oväsentligt i resultatutredningsfrågan och har bara relevans vad gäller utdelningsrestriktioner och i ett likvidationsbalanstänkande. Realisationsbegreppet torde dessutom av rent praktiska skäl få ge vika för principen att redovisa en kursförändring vid dess uppkomst.

Den andra frågan:

Hur periodiserar man inkomster och utgifter avseende fordringar och skulder?

Begreppet resultatutredningsbalans måste vara grunden för en resultatredovisning över strecket, helt utan begränsningar som utdelningsrestriktioner och likvidationsbalanstänkande.

Det senare hör nämligen mer hemma i en insolvenssituation än i redovisningen av en ”going concern”. Resultatutredningsbegreppet skulle medföra att alla kursvinster och kursförluster sinsemellan behandlas lika och att kostnader och intäkter fördelas över den tidsperiod som resursen ifråga förbrukas samt att fördelningen baseras på den kunskap som fanns på balansdagen. Vad gäller lån och krediter är fördelen tidsbegränsad till den period man har denna finansiella resurs, dvs lånets löptid. Effekter kan naturligtvis kvarstå efter denna tidpunkt men resursen är förbrukad.

Vad är då kostnaden för en dylik finansiell resurs i utländsk valuta? I första hand ränta. Här råder ringa tvivel om hur ränteutgiften bör periodiseras. Uppläggningskostnaden för krediten fördelas över lånets löptid. Dessutom finns då den post som vi i förväg vet mindre om, resultatet av kursförändringen mellan kreditens uppkomst och dess återbetalning. Att vi är helt ovetande om den vore att underkänna hela världens kreditinstitutioner, för som allmänt bekant är, får vi betala helt olika räntesatser på ett lån i schweizerfrancs än i brasilianska Cruzeirros.

Räntesatsen fungerar åtminstone teoretiskt som en utjämning mot kursrisken. I efterhand är det naturligtvis lätt att konstatera vad den totala kostnaden varit för det specifika lånet, men vi står i praktiken inför ett förhandsantagande.

Motiven till FARs slutsats att ej fördela orealiserade kursförluster över ett flertal år är att kursförluster numera inte är ovanliga samt risken för den så kallade snöbollseffekten.

Kontinuerliga förändringar

Den slutsats som man de facto har dragit härigenom är att man förväntar sig kontinuerliga förändringar i en och samma valuta, och åt samma håll. Detta är en sanning som enbart gäller för ett fåtal av världens valutor och även där det kan vara svårt att blicka mer än ett par år framåt i tiden. Vidare menar FAR att det på grund av risken för snöbollseffekten samt omöjligheten att förutse eventuella kursförändringar är omöjligt att balansera delar av en kursförlust som en ”förskottsbetald kostnad”.

I efterhand är det inte någon skillnad mellan räntekostnader och kursförluster. Skulle då redovisningsprincipen skilja sig avseende förskottsbetalda räntor och fördelning av kredituppläggningskostnader å ena sidan och kursförluster å andra sidan, bara för att de förra är lättare att beräkna än de senare? Nej, principen borde i båda fallen ändå vara lika.

Den kunskap vi har när vi står inför en konstaterad, om än orealiserad kursförlust är att just denna valutaförändring har skett. Något mer kan vi i de flesta fall inte säga. En rimlig slutsats vore då att fördela en kursförlust på ett lån i utländsk valuta, på så sätt att den del som motsvarar den upplupna perioden av lånets löptid kostnadsföres medan återstoden balanseras och kostnadsföres med lika delar under resterande löptid. Låt mig klargöra med ett exempel:

Om ett företag har ett lån i utländsk valuta som löper på 15 år och 6 år av dess löptid återstår, när en kursförändring inträffar skulle 9/15-delar kostnadsföras i år och återstoden kostnadsföras med 1/15-del på vart och ett av de följande 6 åren. Om ytterligare kursförändringar sker görs beräkningen om men med hela kursförändringen som bas. Denna kontinuerliga omräkning av den upplupna delen eliminerar riskerna av den s k snöbollseffekten.

För balansräkningens kortfristiga del, där skulder förfaller till betalning inom ett år, sammanfaller modellen med den amerikanska FASB No 8, dvs samtliga kursvinster och kursförluster bokföres vid kursförändringstidpunkten. Detta gäller även kortfristig del av långfristiga skulder.

Då vi fortfarande diskuterar resultatet ovanför strecket behöver vi inte ta hänsyn till lagstiftningens försiktighetsprincip. Det obegränsade resultatutredningsbegreppet innebär att kursvinster och kursförluster behandlas lika. Följaktligen blir den upplupna kostnadsmodellen jag just beskrivit tillämplig även på kursvinster – en intjänande-modell. Detta betyder att kursvinster inom det långfristiga avsnittet periodiseras på samma sätt som kursförluster.

Motsvarande argumentation som för skulder kan föras avseende långfristiga fordringar i utländsk valuta, då det från resultatutredningssynpunkt är betydelselöst huruvida en kursdifferens härrör från en fordran eller skuld. Kortfristiga fordringar i utländsk valuta behandlas på samma sätt som kortfristiga skulder, dvs kursdifferenserna bokförs vid kursförändringstidpunkten.

SAMMANFATTNING

Denna intjänande/upplupen-modellen kan beskrivas i följande punkter och den påverkar redovisningen ovanför resultatnivån ”resultat efter finansiellt netto”:

  1. Omsättningsfordringar och kortfristiga skulder bokförs till bokslutsdagens kurs.

  2. Kursvinster och kursförluster på anläggningsfordringar och långfristiga skulder realiseras proportionellt med den gångna löptiden i förhållande till engagemangets totala löptid, medan återstående del balanseras för att fördelas med lika delar på återstående löptid.

Låt oss då fortsätta med redovisningen under strecket, vilket leder till redovisat resultat efter skatt.

Bokföringslagen och aktiebolagslagen bygger som tidigare nämnts på följande värderingsprinciper:

  1. Kortfristiga fordringar i utländsk valuta värderas till den lägsta av anskaffningskurs resp bokslutsdagens kurs.

  2. Långfristiga fordringar värderas till anskaffningskurs om inte värdet varaktigt gått ned, dvs en lägre bokslutskurs bedöms bli varaktig.

  3. Kortfristiga och långfristiga skulder värderas till den högsta av anskaffningskurs resp bokslutsdagens kurs.

Lagstiftningen har dessa värderingsregler för att skydda kreditgivare, aktieägare och andra intressenter. Den är vad gäller värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta uppbyggd kring tanken att orealiserade kursvinster ej kan delas ut. Detta skydd är från näringslivssynpunkt mycket väsentligt och det är viktigt att skyddet bibehålls intakt. För att anpassa modellen till aktiebolagslagens krav kan man under bokslutsdispositioner återföra samtliga orealiserade kursvinster som redovisas över strecket och göra en motsvarande avsättning till obeskattade reserver. Den orealiserade kursvinsten uppfyller alla krav som kan ställas på en obeskattad reserv. Den är utan tvivel en vinst om än orealiserad, och den kommer att beskattas först när den realiseras. Detta senare faktum medför en ytterligare säkerhet för företaget.

Om en kursvinst skulle beskattats när den uppstår och kursvinsten innan den realiseras förbytts i en kursförlust skulle skatten enligt svensk lagstiftning gå förlorad och det egna kapitalet belastas med både skatt och kursförlust. Den av mig skisserade modellen avseende redovisning av fordringar och skulder i utländsk valuta möjliggör dels en rättvisande resultatredovisning på resultatnivån efter finansiellt netto, dels en utdelningsbegränsning som skydd för företagets intressenter. Modellen uppfyller sist men inte minst aktiebolags- och bokföringslagarnas krav utan att man behöver tänja lagstiftningen vad gäller kvittning av kursvinster och kursförluster.

Resultatredovisning av kursdifferenserna

Till sist några ord om var i resultaträkningen kursdifferenserna bör redovisas. Kursdifferenser på finansiella lån är som jag tidigare nämnt ett komplement till räntorna och bör därför redovisas bland de finansiella intäkterna och kostnaderna. Övriga kursförluster får bedömas individuellt. Om de härstammar från finansiella mellanhavanden redovisas de på samma ställe, men om de härrör från rörelsekapitalet redovisas de under rörelseresultatet.

Raoul Waldenor, auktor revisor

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2020 2021 2022
Prisbasbelopp 47 300 47 600 48 300
Förhöjt pbb. 48 300 48 600 49 300
Inkomstbasbelopp 66 800 68 200 71 000
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50
Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal 25 % 25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1955 1956 - 1998
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...